Läst på facebook

Årjäng kommer alltid ha en viss plats i mitt hjärta!
Ett år i Årjäng o man älskar stället, saknar det ofta!

Med risk för att bli hatad; är det ens möjligt..?

Jag blev lycklig när jag kom underfund med att jag kan spela Zeldan utan dåligt samvete.
Och att allt jobbigt som orat mig är över för den här gången.

Jag fick se mitt matteprov idag.
Och jag är faktiskt stolt även om det inte är någon höjdarpoäng, det känns som en bra början på kursen,
utan budogymnasiet till hösten kan jag kanske hålla mig på den nivån.

Jag gjorde historiaprovet förut också.
Lappen i min ficka brände,
men jag lämnade den ifred.
Kanske mer för att jag är feg än för att jag har hög moral.
Den hade ändå inte gjort något skillnad.
Det blir nog ett VG, jag nöjer mig med det,
det är ingen idé att överprestera.
Histora A har gått åt helvete ända sedan första provet.
Det är sånt som händer,
men nu blir det Zelda!



Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Det är morgnar som denna jag vill kräkas upp allt jag äter, döda tattarjävlarna som druckit av min havredryck (vill jag ju alltid i och för sig), dö och flytta hem på samma gång (eller nja.. kanske inte ändå).
Och jag spenderar hela morgnarna med att hata personerna som ligger till grund för att jag måste gå upp tjugo i sju.
Men nu ska jag lägga in musik på mp3:n.

Nu ger jag upp, har morgonträning så det får vara nog med pluggandet inför historiaprovet.
Det går som det går.

Min kusin verkar lite depp, så jag lägger upp denna fina bild på oss så kanske han blir glad.



Vi är inte riktigt lika efterblivna som vi ser ut antar jag.

I samma ögonblick som jag förstod att jag läst fel häfte kände jag paniken välla upp inom mig.
Han blev inte så arg.
Men jag förstår om han inte trodde på mig,
fastän jag talade sanning.

Jävla, jävla ångest.
Historiaprov imorgon,
jag lyckas aldrig leva upp till mina förväntningar.
Och jag skäms över att historian går så pissigt nu när mamma snart är historialärare och allt...
Förlåt.

Burde skjønt forlengs jeg ikke var no superhelt
burde stoppa helt opp å heller kule'n litt
burde skulka unna jobben og gått tur i stede
Senka tempoet helt og tatt en ukes ferie

Orsaker och följder.
Det är allt livet handlar om.

"Jag är lite orolig över det där med svininfluensan.."

"Men! Det är väl inget att vara orolig för!?"

 

"Men jag är ett svin!"

Victor B

Jag dricker havremjölk.
Med chokladsmak.
Det smakar... okej.

Jag försöker plugga inför lektionen i anatomi imorgon.
Men ingenting går in,
som om någon gett mig en elstöt
och jag i rädsla för en ny inte klarar fokusera på informationen.
Så den fastnar inte. Det går inte.

Jo mer jeg tenkte på livet
Jo mer ble tankene gale
Og huet fylt av dritt når jeg lot tankene fare
Ble nummen av å ligge altfor lenge der inne
Hva var grunnen til at noen ville stenge meg inne?
Dekke over meg
Og hva kan få meg
Til å tenke at all right
Nå går det vår vei

Och eftersom mitt självförtroende helt är byggt på hur jag presterar och det varje gång jag underpresterar görs till en jättestor grej så är mitt självförtroende i bott.
Och när jag väl läser i häftet så blir ångesten ännu större, jag tänker bara på alla jävla mejl,
på hur lite jag vill.
Jag vet att jag måste skärpa mig.
Det är bara det att jag inte ritkigt orkar.
Jag vill bara bort.
På samma sätt som när hemlängtan bara blir starkare av att veta att det bara är några dagar kvar tills man får åka hem,
så blir oviljan större ju mindre tid som är kvar.
Och jag tror inte att det har med vitaminbrist att göra...

Har mest av alt lyst til å legge på røret
Har mest av alt lyst til legge meg og slippe å høre
Har mista alt av få krefter
Kan’ke få stort færre
Men trøsten er at ingenting kan gå stort verre
Med en så stor verden som vitne
Vil jeg sverge en ed
Selv om løfter er det verste jeg vet
Jeg lover aldri mer
Å la den depressive delen av meg
La den depressive djevelen få no glede av meg

Idag tog det sista av mitt mjölkpaket slut och jag får inte dricka mjölk på en månad.
Jag sörjer, därför lägger jag upp denna viedo.
Ps. Vill fan inte träna. DS



PS2. jag missade bussen...
mys!

Jag ska ta tag i läxorna strax.
Lite ångest.
Antar att livet går vidare hur det än går på teorin imorgon,
hur många arga mejl jag än får.
Jag har förresten tänkt att inte läsa dem så noga längre.
Om det kan göra tillvaron bara lite drägligare så är det värt det.

Men jag får följa med och paddla med klassen åtminstone.

Jag behövde en hundradels sekund
Nu när jag tagit beslutet är jag lugn
Visioner i mitt huvud när du ler
Jag har hittat nånting vackert,
vänner, ser du vad jag ser?
Jag är nästan som du

Det känns som att jag trillar sönder snart, jag förstår inte hur jag ska hinna lära mig allting...
Ska översätta några engelska ord jag tagit ut ur en bok jag läst,
Omars läxa, som jag nästan måste kunna utantill.
Om jag ska slippa ytterliggare ett argt mejl,
jag orkar inte med ett till och bara jag kommer att vara där på teorin den här veckan...
Och historiaprovet,
plus alla jävla träningar.
Jag vill inte.

Men jag har inte tid att sitta här mer.
Jag har knappt tid att leva.

Tid... Du är Dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn... Jag kräver ingen sömn
Jag vrider Mig på nålar

När jag stod där idag igen och bytte om på toaletten fick jag tillbaks den där känslan jag haft för någon månad sen.
När jag var närapå knäckt, när dräkten hängde tungt på mina axlar och mitt löfte till mig själv var att leta efter lägenheter såfort jag kommit hem.
För jag orkade inte leva så här mer.

Jag ville bara fly från mig själv
Skära bort min otillräcklighet
Men med fläckarna jag gömt
Är redan dömd

Men jag lyckades trycka ner känslan någonstans,
låtsades som att det regnade.
För ibland kan jag vara ganska bra på att inte lyssna på mig själv.
Men vad dum jag var, varför tänkte jag plåga mig igenom ännu ett år, till ingen som helst nytta?
Jag kände att det inte fungerade, att jag var så jävla stressad inuti, aldrig helt avslappnad,
mina tänder blev beviset, de slits gradvis ner.
Jag kände att kroppen inte orkade mer, men jag lyssnade inte.
Men snart är det äntligen, äntligen slut, och det ska bli så jävla underbart.
Jag tar en dag i taget...

Jag mår som jag förtjänar,
som min kära moder hade uttryckt det.
Det är dagar som denna som man kan svära på att aldrig mer dricka.
Om jag bara hade haft ont i huvudet istället...

Funderar på att skriva ner engelskaorden som jag egentligen hade i läxa tills idag...
Så slipper jag göra det ikväll,
för jag behöver nog all sömn jag kan få.
Är ändå ganska pigg.

Jag ska med klassen på paddlingen åtminstone.
Jag har säkert inga som helst baktankar med det.

Tar av sig tröjan
ett födelsemärke
fläckar hans hud
och genom fönstret
är han skapad som en gud

Det var nog en jävla tur att inloggningen till min blogg inte fungerade igår.
För jag var i prima oskick,
när jag kom hem,
vid typ tre...
Och troligtvis hade jag väl skrivit något dumt, som jag brukar.
Men jag sa inte så mycket dumt, mer än att Jan Björklund är en trevlig man.
(Sen sa jag i och för sig det ganska så många gånger...)
Men å andra sidan tror jag att Jan Björklund är en ganska trevlig man...

Och jag sa till Anton vem "du" är och han sa

"nej, du är inte kär i honom."

Så hade vi en diskussion om det,
som inte ledde någonstans.
Och en av dina kompisar var där,
och jag pratade med honom,
men tack och lov inte länge nog för att jag skulle börja diskutera dig.

Och jag upptäckte att jag sviker när jag blir full,
vilket jag skäms väldigt mycket över.
Så förlåt igen!

Jag försöker övertyga mig själv om att jag snart ska bli genuint lycklig igen.
Jag vet att det kommer ske,
bara jag bestämde mig för att skita i det här så blev det bättre,
Kanske ska jag snarare säga att jag tror att jag ska bli bra, veta säkert kan man väl aldrig.

Men bara jag slipper det här dårhuset, bara min kropp klarar att behålla vitaminerna och mineralerna, bara det blir sommarlov, så kommer det att lösa sig.
Tror jag,
nästan säkert.
Kan det inte bara vara sommarlov imorgon?

"I onsdags så hade år 2 ett förberett läxförhör ( i vanliga fall har jag oförberedda
läxförhör ) och resultatet blev ett solklart IG! Anledningen till detta var tydligen
att tjejerna ( [...] & Sofie ) inte hade läst på de första sidorna i kompendiet….
Ja , vad ska man säga om det?"

Ju fler mejl jag får, ju säkrare är jag på att jag valde rätt.
Inte länge kvar.
Jag försöker att inte bry mig,
men jag orkar inte med att klagas på.
Alllt det här är bara så jävla sjukt.
Och jag är arg.

Jag är pojken
som sköt raketen
i sin egen hand
ingen kan laga
en trasig hand
Jag hatar dig
Du är...

Det känns som att jag borde släppa taget.
Innan det är försent.
Innan mitt fiktiva hjärta återigen fått sig en liten törn.
Innan huden runtom hunnit tjockna ännu mer,
blivit läderartad och ogenomtränglig.

Men någonting inom mig skriker att jag ska hålla kvar.
För han kan vara rätt.
För han kanske, kanske, kanske, kan tycka om mig tillbaks.
Men troligtvis inte.
För att jag tycker om honom, för att han bär på trygghet,
för att det är det jag behöver.

När alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag orkar bara inte med ett brustet hjärta igen...

Rett fra hjertet säger:
 har vitaminbrist å måste börja äta kosttillskott och skit
FoxyTanga säger:
 2 bad  :'(
Rett fra hjertet säger:
 jepp...
 har troligtvis haft det i två år
FoxyTanga säger:
 ahh ok
 Du kunde ju hafft Aids. Vore lite värre
Rett fra hjertet säger:
 hahaha, ja, sant XD

Jag älskar min kusin!

Jag var hos en naprapat idag.
Egentligen skulle han ha kollat min muskelbalans i kroppen,
men ingen av oss tyckte att det var nödvändigt eftersom jag snart ska sluta på Budogymansiet.

Så han kollade mitt problem med mina ömma ben,
och det visade sig att det inte är mina knän som är problemet mer,
utan troligtvis min kropp som inte orkar återhämta sig.
Näringsbrist, på vitaminer och mineraler,
eftersom min kropp inte behåller maten tillräckligt länge,
eller vad man nu ska säga utan att det låter vidrigt.

Han sa att det inte var någon idé att ge mig en massa övningar eftersom min kropp kanske ändå inte skulle orka bygga upp några musler, och hans kollega som är kinesiolog gav mig en lapp med en ört och vitaminer jag skulle köpa.

Jag fick också reda på att brist på vitaminer och mineraler kan vara en orsak till nedstämdhet.
Det visste jag väl i och för sig innan, men eftersom jag äter nyttigt trodde jag väl inte att det var där problemet låg.
Inte för jag tror att det är svaret på alla mina "sorger" men det gör nog skillnad.

Och jag förstår nu varför jag haft "ömma punkter" som aldrig gått över.
Och kanske ligger det en liten förklaring i det här till varför min sommarträning gick åt helvete, varför jag inte blivit starkare det senaste året och varför jag varit så mycket sjuk.
Och det känns bra, för jag förstod aldrig vad jag gjorde för fel...

Det känns så meningslöst ibland.
Men så vänder det snabbt.
Och jag kan aldrig sluta hoppas,
för jag blir lycklig bara av att se dig.

Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem

Folk säger att man ska vara sig själv,
vilket fick mig att fundera lite över vem jag är.

Jag kom fram till var att det borde vara svårt att inte vara sig själv...
Man kanske kan bete sig på ett sätt som inte är önskvärt, eller som man inte känner att man kan stå för,
då beter man sig kanske inte som sig själv, men inuti är man ändå samma person.
Man kan förtränga saker förvisso, låtsas vara någon annan, kanske till och med lyckas lura sig själv, och då kanske det är möjligt att vara någon annan, fast vem är man då..?

Kan man inte vara på flera sätt och ändå vara sig själv?
Jag känner mig som flera personer i en, men samtidigt är alla de personerna "jag" lika mycket.
Hemma kan jag vara bortskämd och bete mig som en 12-åring, medan jag på elevhemmet tar ansvar och skäller på småpojkarna när de glömt diska.
I vissa fall tar jag kommandot och fixar allt, i andra bara flyter jag med.
Jag kan vara jättegullig ibland och ibland nästan genomond,
otrevlig och oempatisk, eller empatisk och väluppfostrad.
Och det känns som att hur motstridigt allting låter så är alla delar lika mycket jag.
Och även om det nog inte finns någon person som sett alla mina sidor så är jag ändå lika mycket mig själv.

Jag hittade ett intressant test idag på en av de få bloggarna jag nufötiden följer.

Mitt resultat blev:

"Din personlighetstyp:
Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Fysiskt aktiva. Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn."

Till viss del stämmer det väl ganska bra, jag är inte kanske alltid så praktiskt lagd, dock är jag väldigt tradiotionell i den mening att jag är en sann konservatist.
Jag kan vara välorgansiserad, bland annat sorterade jag mina böcker i bokstavsordning efter författaren som barn och samtidigt som mitt rum ser ut som ett helvete har jag 95% koll på vart alla mina saker ligger.
Om jag är fysiskt aktiv eller inte behöver inte diskuteras.

Jag är väl inte ointresserad av saker som jag inte ser någon praktisk tillämpning med, fast jag undrar väl ibland vad det jag gör är bra för.
Att jag alltid har en klar bild av hur saker ska vara är väldigt träffande...
Och jag är väldigt lojal,
och jag arbetar hårt åtminstone när pengar är inblandade (och min mor inte är arbetsgivare).
Jag brukar kunna organisera saker också,
och trygghet och lugn uppskattar jag...

sen vad ni tycker vet jag inte, men ni kanske vill upplysa mig?
Det har varit ganska fattigt med kommentarer den senaste tiden.

Look at me
Who am I supposed to be?
Who am I supposed to be?
Look at me
What am I supposed to be?
What am I supposed to be?
Look at me

Jag fick även förslag på karriärer som skulle passa mig.

"Karriärer som skulle kunna passa dig:

Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare."

Inget jag är alltför intresserad av kanske, kanske chef, men mest för att få pengar...<3

Här har ni länk om ni vill prova själva, eller se mitt resultat...

Sagt av min kära moder. (igår)

"Jag och Else-Marie tycker att din jacka är som Dans."

"Hurdå..?"

"Den är lite "blingbling". "

I ärlighetens namn är väl Zelda Ocarina of time ljuspunkten i mitt liv just nu (finns i och för sig en till).
Nej, men ärligt talat...
Jag pallar inte.
Och jag är seriöst glad över att ha ont i halsen, hur bra är det egentligen..?
1½ månad kvar.

Det känns som om matteprovet imorgon kan gå ganska bra åtminstone.
Ska plugga lite mer snart, men först Zelda.



I en film ser jag regnet falla upp mot dig
Och jag ler
För du blir min räddning
<3

Jag hittade till ok och har äntligen fått min vårjacka.
Att hitta därifrån var svårare.
Jag stod där, tittade mig runt.

Ville inte visa att jag inte hade någon aning om från vilket håll jag kommit ifrån.
Fick syn på en sl-kur och skyndade dit,
men upptäckte att det knappast var den busskuren jag kom ifrån.
Men så fick jag syn på en sats-skylt.
Då visste jag vart jag var,
och kunde gå hem.

Jag tror seriöst att om man anordnade en tävling vid namn "Sveriges mest disorienterade människa" så skulle jag vinna.
Utan fusk.
Smärtsamt, men sant.

Någonstans inuti så värker det.
Jag vill inte.
Ska tillbaks till skolan om någon minut, ha teori
sen träning.
Jag börjar tro att det är sant att man lättare blir sjuk om man är omotiverad.
Har jag ont i halsen imorgon tänker jag inte träna.

The show must go on.

Ska hämta min vårjacka på ok sen.
Om jag hittar dit.

Elisha har ställt en massa intressanta frågor som i framtiden ska göra det lättare för honom att manipulera mig.
Ganska intressant,
men Elisha är ingen person jag vill bli manipulerad av.

Jag var i Kallhäll och tränade förut.
Marc var där, lika vacker som vanligt.
Han log ett obetalbart leende.

Send a little smile my way
And don't be so hard on yourself
You won't get better 'til you're worse
Yeah
You
Send a little love my way

Det var trevligt att vara tillbaks, om än bara för några timmar.

"kommer du börja här igen, eller får du inte för tränaren?"

Saken är ju den att Omar snart inte bestämmer mer, så det spelar ingen större roll,
men det kunde jag ju inte säga.
Sa att Seinan låg närmare bara.
Att jag inte behöver åka ensam dit.

And every second I spend waiting drags me closer to this grave
I'm not alone
No
I'm just on my own
And I
It's a little cold outside

Allergin har mig i sitt grepp,
och min hjärna fungerar inte som den borde.
Jag är trött, oberoende av hur mycket jag sover.
Och medicinerna hjälper inte fullt ut.

Och jag vill inte träna ikväll,
men jag måste.
Snart är det över.

Jag vill åka hem till helgen,
men har inga pengar.
Vill inte fråga pappa eftersom han inte ens kommer att vara hemma till helgen,
och med största sannolikhet kommer få betala för min hemresa nästa helg.

Så jag ska spela Zelda och undvika alla djupare tankar,
eftersom de bara får min hjärna att bli mer förvirrad än vad den redan är.

Jag funderar på att träna i Kallhäll ikväll.
Hoppas Marc är där...

Until we meet again my friend
I know I'll see you again,
until I see you again

Dags att sova.
Jag satsar på minst åtta timmars kvalitativ sömn.
Känner att jag behöver det...

Och jag glömde köpa tandkräm igen.
Jag hatar mig själv.
Jag ogillar mig själv skarpt.
Tur att jag har lite kvar.

Och jag har seriöst blivit beroende av att skriva en massa värdelösa inlägg i tid och otid!
Ska försöka skriva något vettigt någon dag, om det överhuvudtaget är möjligt.

För övrigt försökte jag prata värmländska förut i skolan.
Det gick inte så bra.
Pinsamt...

Jag har varit hos en naprapat.
Det finns ingen som är lika bra som henne på att finna varenda ömhet min kropp lyckats gömma.
Och under all smärta började min hjärna försöka leda undan alla tankar.
Så jag tänkte på hur det skulle kännas att vara ett granbarr,
eller att vara en vätska innesluten i en halstablett.

Jag antar att det är sådana saker man inte bör skriva för att få behålla sin stämpel som relativt frisk,
men jag skyller på att min hjärna inte fungerat som den borde på hela dagen.

Jag och Anton ska handla snart.
Sen måste jag plugga...
Eftersom jag är så lost blir det nog anatomi, min hjärna orkar inte med mera matte idag.

Min hjärna är seg.
Väldigt, väldigt seg.
Jag är glad att jag hoppade över föreläsningen nu på morgonen,
annars hade det nog varit ännu värre.

Jag klarade knappt somna igår
men när jag väl lyckades så sov jag oroligt och vaknade upp ett flertal gånger.

Det hade nog varit bättre dock om jag gått till matsalen istället för att äta en vidrig skål med flingor.
Mer näringsrikt,
för att inte tala om godare.
Men, men.

Jag känner mig verkligen helt förstörd.
Ska inte åka bort och träna ikväll åtminstone.

Och förut var jag livrädd, för det tycktes som att operativsystemet på datorn kraschat.
Då hade jag varit olycklig.

Och jag har bytt humör.
Jag är som en marionettdocka.
Du drar i några trådar,
och jag ler,
gör glädjeskutt.
Och fylls av obeskrivlig lycka.

Jag kan inte låta bli att inbilla mig att jag inte duger.
Inte åt dig,
troligtvis inte åt någon annan heller.

kan du någonsin fråga mig om något annat än när vi börjar imorgon..?

Och jag försöker vara glad hela tiden,
jag försöker verkligen.
Men ibland kan jag inte.
Och jag försöker tänka på något annat,
men jag misslyckas.

So lonely, so lonely, so lonely
So lonely, I feel so lonely, I feel so lonely

Och jag känner mig så förbannat patetisk.
För att inte tala om misslyckad.
Och ensam.

Daddy, am I drowning?
I just can't tell from all the rain
And daddy, can you help me?
I don't think I'll survive this fucking pain

Och jag vill sluta att se så skeptiskt på mig själv.

Jag har räknat lite matte.
Eller ganska mycket matte när jag tänker efter.
Och jag är stolt över mig själv,
för tyvärr tillhör det inte normaliteten att jag pluggar matte, även om jag behöver.
Men det ska bli ändring,
till hösten ska det bli ändring på det mesta.

Jag har dammat lite också, vattnat min blomma, städat garderoben, ätit både frukost och lunch.
Sorterat några papper
och pratat med dem därhemma.

Så har jag lyssnat på den här låten som jag "upptäckte" idag.



Jag är nöjd över mig själv helt enkelt.
Vilket jag inte brukar vara på söndagar.
Och jag funderar på att spela Zelda Ocarina of time,
helt från början.
Och klara hela spelet.
Själv.
Och laga middag.

Det är dags att sova tror jag.
Jag är helt borta.
Som att vara full,
fast mindre roligt.
Som om mina tankar har frusit.

Jag hoppas att jag är frisk när jag vaknar imorgon.
Det hade varit trevligt.

What you got to do you got to do.

Även om jag tycker om låten så är jag nära att byta.
För att jag får lite dåligt samvete varje gång jag hör den,
det var ju den där låten jag lyssnade på när jag bestämde mig för att skärpa mig,
bestämde mig för att slutföra det här.
Men man kan ändra sig.
Inte för att jag ångrar mig, verkligen inte,
men ändå.

Gjorde min sista dommarträning idag.
Åtminstone min sista ofrivilliga dommarträning.
Det gick inte bra.
Men det gör inget.

Är så trött, ska kolla på ett avsnitt av Supernatural och tycka synd om min ömma hals.

På tåget hem från träningen.

"HAR NI HÖRT ATT ****** HAR FÅTT KONDYLOM??!"

Adam "Flensta"

Jag blir galen på matten.
För vi förstår inte varandra längre.
Jag kan göra ett tal, nästa gång jag stöter på ett likadant så minns jag att det inte var särskilt svårt,
jag minns bara inte hur jag gjorde.
Och av alla tänkbara alternativ jag ser lyckas jag alltid välja fel.
Men man kan inte vara bra på allt.
Antar jag.

Vad skönt det hade varit att vara hemma just nu.
Även om det inte var särskilt länge sen sist.

Och jag borde göra något, men jag vet inte vad,
inte hur.
för vad har jag som ingen annan har?

 Well, someone told me yesterday
That when you shove your love away
You act as if you just don't care
You look as if you're going somewhere

Jag är så där arg nu igen.
Men är det så konstigt när man står där med en tallrik flingor utan minsta tillstymmelse till sked i besticklådan trots att det låg fyra stycken där innnan lovet.
Så med flingskålen i högsta hugg fick jag springa runt och leta efter mina skedar.
Behöver jag säga att jag inte ens fann dem?
Istället sitter jag och äter med en besudlad sked från den allmäna besticklådan.

Skämt åsido jag har fått nog, det börjar bli som det var förr i tiden och jag känner verkligen inte för att återigen behöva låsa in varendra jävla ägodel jag äger.
Vad är det som är så jävla svårt med att själv köpa de saker man behöver..?
Eller åmtinstone låna ur de allmäna lådorna...

Ibland känner jag mig som ett tomt skal,
även om det inte är så ofta nuförtiden.
Jag är så trött,
så djupt inuti att inte ens sömn hjälper.
Men snart får jag vila, bara lite till.
Jag måste bara hålla mig vid vattenytan en kort stund till,
jag har trots allt lyckats i nästan två år, så två månader borde gå.

There is always hope.

Jag är bara så rädd att det snart kommer en stor våg och dränker mig.
Och snart får vi tillbaks historiaprovet.

Och jag kan inte läsa vad som står skrivet om beeptestet eftersom min dator saknar word.
Och jag vill aldrig läsa vad som står skrivet om beeptestet.

Imorgon ska jag springa beep-test.
Det kommer att gå käpprätt åt helvete.
Inte för att jag egentligen bryr mig, men jag orkar inte med allt tjat.

Trots min pollenstinna hals är jag ganska tillfreds med det mesta.
Ute börjar det ju bli varmt och allt.
Och snart är det sommarlov...

Och just nu känns det okej, fastän jag är totalt ointressant.
Bara jag ser dig blir jag glad.

Ett vinddrag i en rastlös sen april,
jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill

Jag sitter här med min frukost bestående av tre knäckebröd med smör.
Det kan gå så när man inte hunnit handla.
Inte har jag något att dricka till heller...
Vilket gör mig arg över att något tard har snott fantan jag glömde kvar i kylen.
Hur förbannat svårt kan det vara att köpa sig en egen jävla fanta?
Eller åtminstone ersätta den man tagit innan lovet är slut.
För svårt tydligen.
Och jag är bitter.

7. Du skall inte stjäla.

Och mitt diskmedel har återigen halverats.
Och jag har svårt att tro att det var för att folk trodde att det var allmänt diskmedel eftersom det inte ens existerat något sådant på minst ett år.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

Och som ni märker så sov jag inte bra inatt...

Jag är på elevhemmet, sen en halvtimme tillbaks.

Jag möttes av Richard, Camilla och Tim i hallen.
En halvnaken Victor kom ut från toaletten, varpå han slängdes ut i bara kalsongerna.
Stackaren sprang runt hela huset innan jag till sist fick dåligt samvete och släppte in honom.
Fastän jag egentligen inte hade något med saken att göra.

Snart ska jag åka och träna.
Jag antar att det ska bli ganska trevligt.

Tänkande människa håll ut det kommer en morgondag
Tänk på glimtar av hopp så orkar du ännu ett litet slag

Jag sitter på bussen.
Internet fungerar förvånansvärt bra.

Jag är fylld av tankar,
som alltid.
Jag försöker intala mig att det snart är sommarlov,
att allt snart är över.
Hur hade jag kunnat tro att jag skulle stå ut i över ett år till när plötsligt två månader framstår som en evighet?

I just wanna go someplace
Where noone knows my name
And I don't have to explain
No I don't have to retain that I
Lie to myself or protect myself


Bara 61% kvar av batteritiden,
50% om man ska vara ärlig, den stänger av sig automatiskt när det är 10 kvar.
Som om det är något som intresserar dig.

Det finns så mycket som jag vill skriva,
men allt passar sig inte i text.
Och sanningen är inte mogen.

I want power in my words
I want passion in my eyes
And when i wake up i want life to be a surprise
and i guess that I didn't know it all along
And I'll never guess that  I'd ever go ahead and guess wrong

För första gången sedan början av februari sitter jag vid min alldeles egna dator och skriver.
(Och den här gången är det faktiskt jag som fixat den.)
Jag har till och med lyckats installera alla program jag vill ha.
Till och med foobar med mitt favoritskin (jag låtsas som det är det åtminstone eftersom jag inte har koll på hur man fixar med det där själv).

Det enda som saknas är väl all min musik...
IPRED förstör mitt liv, fast jag orkar inte bry mig om den där dumma lagen
och begår okristliga handlingar ändå.
Om än i mindre utsträckning.

Jag tror att det börjar bli dags att sova, om inte cheers är på tv ikväll..?
Min dygnsrytm är fucked-up (med tanke på att det är lov och att jag brukar uppskatta att vara vaken till tre och sova till tolv under sådana omständigheter).

Det blev inget lanande heller, men jag var där borta och grillade med dem förut.
Men jag är nörd på egen hand och lyssnar på soundtracket till zelda ocarina of time.

Av någon märklig anledning har besökarantalet på min blogg ökat ganska kraftigt under den senaste månaden...
Min teori är att 90% är nyfikna klasskamrater, men man kan ju ha fel, det skulle kunna vara så att det finns någon som tycker att min blogg är läsvärd.
Jag bryr mig inte så mycket över vilken anledningen är, det är ju bara trevligt att fler läser vad jag skriver.

Snart är lovet över.
Det känns väl lite sådär.
Ute är det vår åtminstone,
och jag önskar att jag hinner få min vårjacka innan jag åker tillbaks.
Just nu ligger den sorterad i Göteborg,
så det är väl inte så troligt...
Och jag vill helst åka tillbaks på tisdagen,
det borde inte vara omöjligt.
I och för sig börjar kursen i persondatorer då, så det vore väl onödigt att missa den.
Antar jag.

Nu ska jag installera drivrutinerna på min dator och be en stilla bön om att den ska fungera smärtfritt innan den här dagen är över.
Man kan ju alltid hoppas!?

När jag gick omkring där i min egna lilla värld på Ica hann jag tänka på ganska mycket.
Till exempel hann jag fundera lite på över vad företaget bakom "JOKK" tänkte på när de valde frasen "Av äkta bär." som en del av sin slogan. Om bären inte var äkta, vad skulle de annars vara för något?
Finns det oäkta bär..?

Jag hann också fundera lite över vad en del dryga kunder tänker med.
Som en tant som rev ner en massa kartong och utan att titta på mig sa förlåt och lämnade mig med skiten.
Eller hon som verkade sur över att jag inte var säker på om hon menade sylt eller sylta med sitt "Syltløj" och därför frågade om hon menade sylt av bär och socker.
Eller hon som bara suckade tungt när jag råkade plocka upp varor där hon hade tänkt att gå förbi.

Så hann jag lyssna igenom "Romeo and Juliet" ett antal gånger i mitt huvud
och hitta en DVD-box som jag köpte.

Nu är jag så trött att jag kan stupa.
Imorgon ska jag träna en massa barn.
Kul liv.

Du bist mehr für mich

Jag har lågt blodsocker, vilket leder till att jag blir väldigt, väldigt, väldigt arg på allting.
dock känns det bättre efter att ha pratat lite med en viss person på msn...

Inte gjorde det saken bättre att min kära moder hade satt på fel spisplatta och mina fingerhelveten blev brända när jag skulle lyfta bort plåten som låg ivägen.

Och imorgon blir den sista dagen på ICA.
Sen lär jag vara mer död än levande.

Vi får se om jag drar till lanet eller inte, ska ju ha träning med en massa odrägliga barn hela fredagen.
Jag som älskar barn och allt...

Jag jobbade idag igen.
När jag satt och väntade på att få skjuts hem såg jag min gamla mentor.
Den senaste gången jag såg honom var skolavslutningen i nian.
Så väldigt länge sedan.

Jag gick inte fram och hälsade.
Jag intalade mig att det var för att han verkade så stressad,
men egentligen var det nog bara jag som var rädd att han skulle fråga hur det är på Budogymansiet.
Och jag orkade inte förklara mig igen.

Och jag drömde inatt igen.

Så länge hjärtat mitt slår, så minns jag dig när,
du stack ett hål i min kevlarsjäl.
Och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl.
Kom gör ett hål i min kevlarsjäl.

Jag har fyllt i en lapp med mina I-val nu. Det blev japanska i modul a och tyska steg 4 eller psykologi a och b i modul b.
Jag känner mig normal.
Och det var väl först nu jag verkligen förstod att det verkligen är över.
Verkligen över.
Jag ångrar mig inte, men det är synd.
Synd att det blev såhär.
Jag hade förväntat mig något annat.

Och jag försöker intala mig att jag är samma person ändå, men det känns svårt.
Och jag vill aldrig åka härifrån,
men ändå vill jag så innerligt tillbaks, tillbaks till allihop.
Tillbaks till där du är.
Och jag vågar inte tänka på hur hårt det kommer kännas när jag säkert vet att du inte vill ha mig.
och jag är en tönt som aldrig tror på mig själv



Jag lyssnar sönder låten och videon är den bästa fan-video jag sett...

Jag har jobbat.
Det gick ganska bra,
även om jag upplever att jag är nära döden just nu.
Jag måste träna sen, men jag skjuter på det så länge som det går.

Jag fryser,
solen lyser där ute och ser förrädiskt  varm ut.
Men jag kan se snöhögarna som ännu inte hunnit smälta bort i vår trädgård.

Och jag hittade Mr. O:s mejl till mamma,
det som hon sagt slutat existera.
Och även fast jag kunde så orkade jag inte läsa det.
För Mr. O kan snart ändå inte bestämma över mig mer.

Och du vet jag har rätt, 
jag har rätt, du har fel
Har inte tid med all din skit

Jag står där igen, där allting började.
Kalla, vita fötter.
Inte har kommunen blivit bättre på att värma upp idrottshallen sen jag flyttade,
jag som hunnit glömma hur det känns att träna med bortdomnade fötter.

Vi är fem personer, även om vi brukade vara få på söndagar hade jag bestämt för mig att vi brukade vara fler än fem.
Det känns inte som vanligt.
Det har kanske mer med mig att göra än med min omgivning.
Jag har förändrats.
Mitt liv har förändrats, min livssyn.

För bara ett år sen var min plan att efter tre år på budogymnasiet flytta hem,
jobba, träna. Kanske gradera till 2 kyu (2:a bruna).
Åka tillbaks, börja på kth, fortsätta min träning i Järfälla karateklubb.

Nu ett år senare har jag bestämt mig för att hoppa av Budogymnasiet.
Jag har bytt klubb och jag tror att jag aldrig någonsin kommer flytta hem.
Jag är för rädd för att flytta hem,
för tänk om jag stannar kvar?
Och det är det värsta scenariot jag kan föreställa mig.

Nej, jag säger nej,
jag säger nej,
Jag kommer aldrig, aldrig tillbaks,
dit där de sa hur jag skulle va,
jag kommer aldrig, aldrig tillbaks

Jag har lagt in My chemical romance på min externa hårddisk.
Det var länge sen jag lyssnade på dem sist, någon gång i februari innan min dator kraschade.
Förövrigt fungerar inte den stackars saken än (min dator alltså).

Min lillebror ska tydligen ha lan snart igen.
Jag vet inte om min mamma vill att jag ska vara med dem och lana för att jag få göra något roligt under det här lovet eller för att hon hoppas att jag ska bli tillsammans med Martin..?
I varje fall tjatar hon hela tiden om att jag borde vara med på lanet med "de gulliga små pojkarna" så jag gissar på det sistnämda.
Min dator är ju i och för sig inget att lana med ens när den är frisk.
Men, men, vi får se.

Ibland får jag en känsla av att jag vill skriva ett oändligt långt och utelämnande blogginlägg.
Där jag bara vill skriva allt, om allt.
Men jag censurerar mig själv.

Och ibland undrar jag om det är särskilt sunt att jag tycker så obeskrivligt mycket om dig helt plöstligt, från ingenstans.
Eller om jag fortfarande hade tyckt att det var kul att träna om det inte varit för alla arga veckobrev.
Ibland undrar jag om alla andra människor är lika konstiga som jag. Kanske är det bara så att jag uppfattar mig själv som konstig eftersom jag inte kan läsa andras tankar?

Jag tror att alla människor är ganska konstiga. På olika vis. Det är det jag vill tro åtminstone.

Jag hamnade i ett sånt där läge igen, när jag inte vet vilken låt jag ska välja.
Det blev Romeo and Juliet av the Killers.

And a love struck Romeo, sings the streets a serenade,
Laying everybody low, with a love song that he made
He finds a convenient street light, steps out of the shade
'n' says something like, "You and me babe, how about it?"

Det känns som om jag väntar på någonting.
Jag hoppas att det inte är på dig, du lär inte logga in idag.

Ge Mig en chans
Att drömma om ibland
Någonstans
I nästa liv…

Tänk om jag skulle sluta tänka på vad jag skriver, bara låta fingrarna glida över tangenterna,
vad skulle jag skriva då?
Säkerligen en massa sanningar, om en massa olika saker.

Förlåt för att jag är otacksam och förlåt att för att jag saknar min elevhemssäng, men det är bara för att den är mjukare.
Och för att den är närmare... allt.
Jag borde sova och jag ska sova, snart. Väldigt, väldigt snart.

Jag går sönder lite inuti,
för för tillfället kan jag inte tänka på någon annan än dig.
Och det är nog tur att du inte är inloggad på msn,
för jag skulle bara terrorisera dig.

Det var väl ändå bra onödigt att det blev såhär..?

You can fall for chains of silver, you can fall for chains of gold 
You can fall for pretty strangers and the promises they hold 

Och Tina säger att alla utom du vet, 
och jag undrar om det är så.

Igår kände jag ett obeskrivligt hat inför Swebus.
I och för sig var jag en ganska osympatisk människa överhuvudtaget igår vid elva-tiden.

Jag fick inte ha med mig min väska in på bussen för busschauffören trots att jag sa att den fick plats både vid mina fötter och i mitt knä och trots att busshelvetet inte ens var fullt.

"Det har med säkerheten att göra."
"Jag förstår det."

Svarade jag, trots att jag var allt annat än förstående och helst ville skjuta honom i foten.

Väl på bussen kom jag på att allt ätbart jag medfört låg i väskan i bagageutrymmet...
Trött och hungrig som jag var kände jag mest för att lägga mig ner på golvet och gråta över att världen är en ond plats där inte ens Swedbus's busschaufförer låter en medföra sina väskor på bussen.

Jag var bitter. 
Dessutom försökte chauffören förfrysa oss.

Och nu är jag arg över att mitt datorhelvete inte har drivrutiner installerade för varken grafikkort eller ljudkort.
Och för att HP vägrar skriva på sin hemsida vad det är för grafikkort/ljudkort som finns i min dator.

Detta är mitt 111:e inlägg.
Jag har inget liv.

Imorgon åker jag hem, dock är det lite för kallt för att springa naken på ängar.
Jag ska hälsa på Trollet åtminstone!
(Och kanske skriva något blogginlägg då och då (hela tiden))!
Förresten säger man inte äng, man säger hjâle.

Anton till en ju-jutsu-unge som klagade på att han luktade illa:

"Du kommer också lukta illa efter träningar när du blir lika gammal som jag!"
"Nej, för då kommer jag inte träna ju-jutsu"
"vadåra?"
"Nej, för jag HATAR ju jutsu"

Ju mer jag tänker på mitt avhopp ju bättre känns det.
Jag tror att det är bland det bästa jag gjort med mitt liv, på delad plats med att jag började.
Man ska avsluta det man påbörjat, visst.
Det jag påbörjat ska avslutas.
C-kursen är inget jag påbörjat.

Jag trodde att jag visste vad jag ville
Men vad fan jag var så ung och dum och full då

Jag har provat på, jag vet att jag klarar av att träna såhär mycket och jag vet att det inte är någonting jag vill fortsätta med.

Och snart kommer jag och enbart jag att bestämma över mitt liv.

Min "inre röst" har hållit sig ganska tyst de senaste dagarna.
Bara gnällt lite ibland.
Men den blir aldrig nöjd så jag bryr mig inte.

Innan jag bestämt mig för att välja bort specialidrott c skrek den alltid inom mig att jag var värdelös som gjorde det här fast jag inte ville.
Nu gnäller den istället om att jag borde avslutat det jag påbörjat.
Men den är inte tillräckligt allvarlig eller högljudd för att jag inte ska kunna trycka ner den i något skrymsle där den inte kan uppfattas.

Trots allt kan jag höra den sucka lättat emellanåt över att allt snart är till ändå, att jag inte längre behöver vara rädd för att misslyckas med något för någon annans skull.
Att den slipper tjata mer. 

Och jag är kär och glad (bara att vara lycklig sålänge som det varar).
Och att du hjälpte mig utan att jag bad dig gjorde mig så oerhört glad.

I can't do the talks, like they talk on the TV
And I can't do a love song, like the way it's meant to be
I can't do everything, but I'll do anything for you
I can't do anything 'cept be in love with you

Historia, sen supernatural. <3

Jag har pratat med rektorn idag.
Jag kommer inte att läsa specialidrott c, men troligtvis bo kvar på elehemmet.
Om jag är budoelev eller inte till hösten beror på vem man frågar.
Rektorn säger ja, Omar säger nej.
För mig är det vilket som.

Beslutet fattades snabbt.
När man inte tror att man har något val så gör man bara saker, när man plötsligt får ett känner man lätt att man inte vill längre.
Jag vill inte.

Hva gjør du nå?
jeg lurer på hva jeg skal svare
hva gjør du nå?
på hva jeg har gjort, hva jeg har lest
hva gjør du nå?
jeg hadde mye større planer, men det ble for mye pes


Jag skiter i om jag inte får några blommor av Svenska Budo och Kampsportsförbundet när jag tar studenten, om jag nekas att ta över Antons rum.
Det är inte det som är viktigt.
Det viktiga är att jag bli glad igen.

Och jag känner mig redan mycket gladare.