Jag vaknar upp, funderar på att se om mitt tentaresultat ramlat in, men beslutar mig för att se efter senare och istället se ett avsnitt "Dead like me". 09.39 får jag ett SMS där en klasskamrat frågar hur tentan gick. Med hjärtat i halsgropen förstår jag att resultatet kommit in.

 

"Ta inte ut något i förskott, du fick troligtvis F, men det är inte hela världen, det löser sig!"

 

Upprepas som ett mantra i mitt lilla huvud. Att det kändes som att det gick ganska bra senast igår är som bortblåst. Ingenting bra ska tas ut i onödan, fallet blir så mycket längre då.

 

Till slut har jag klickat mig fram till resultatet. B...? B?! B!!!! Det står ett B på vågrörelseläran efter "tentamen"!? Jag får B på en tenta jag redan misslyckats med en gång, i fysik, FYSIK! Jag är ju sämst på fysik!? Jag förstår ju ingenting alls! Jag bara samlar ihop lite formler som jag sedan använder helt fel och gör pannkaka av alltihop, och så står det ändå ett B där. Är jag kanske inte lika hopplös som jag trott?

 

För att citera en kille som överförfriskad fick träffa sin stora "forumidol":

 

"Det är stort det här!"

 

Det är banne mig stort!

Och inte blev dagen sämre när jag i godan ro satt på bussen och läste Metro...

 

Häromdagen skrev jag en insändare som svar på något en grinig gubbe skrivit om att det finns alldeles för få manliga studenter och att "9 av 10 studerande är kvinnor". Detta skulle lösas med *trumvirvel* könskvotering! Det är sådana saker som kan göra mig riktigt jävla förbannad, så jag skrev ett svar, med ett elakt slut på, som jag fnissade över i min ensamhet.

 

Så nu bläddrade jag spänt till sistasidan och läste insändarna. Ingen av dem verkar vara skriven av mig, och det är ju inte särskilt konstigt, jag hade egentligen inte förväntat mig så mycket annat, och ilskan på gubben tog ändå slut efter att insändaren var skickad.

Så faller min blick på den översta insändaren på sidan, den som får störst plats, med citat och allt. Och där, DÄR är den ju!? Min insändare!

Och så blev en galet bra dag genast ännu bättre.

 

 

Mitt självförtroende är på topp.

Som jag skrev för några dagar sedan så fick jag B på en tenta i en av mina kurser, men inte nog med det! Jag fick A på min uppsats, och då föreläsaren tydligen varit nöjd med min insats på seminarierna fick jag även A i slutbetyg.
Men nu ska jag inte skryta mer...

Ett B på min tenta i kommunikation och information. ÄNTLIGEN någonting som fungerar!

Håller nu bara tummarna för att jag kommer få minst B på min uppsats också...

Under den tid det normalt tog för mig att åka hem när jag bodde i Haninge hann jag:

 

*gå in på Handelsbanken, ta ut pengar, samt skicka efter ett nytt kort eftersom de supit bort mitt gamla

*åka buss

*handla en paprika, en gurka, en kruka sallad, 3 paket bacon, 1 paket hamburgebröd och 1 paket ekologiska ägg.

*gå hem

Jag bor på en ny plats nu. Vilket nog många som läser förvisso är medvetna om. Än så länge verkar det galet bra, nästan lite för bra för att vara sant. Förvisso har jag inga persienner, och känner mig därmed som en blottare emellanåt (som tur är bor jag ändock på tredje våningen) men i övrigt har jag ingen att klaga över. Min hylla i kylen var upptagen när jag flyttade hit, men jag flyttade undan sakerna lite och ställde in mitt, och nu är sakerna som inte hör hemma på min hylla borta. Eller ja, en flaska med vad jag tror är vitt vin ligger kvar, men jag tror att jag kan leva med den.

Klockan är strax tjugo i 11 och jag har ingen ångest alls.

Istället knaprar jag på en Lion, lyssnar på musik och glömmer helt bort att plugga.

Det har varit lugnt i några timmar nu.

Underbart.

Hoppas att det åtminstone kan få vara såhär till jag måste svälja nästa piller.

Jag är ensam hemma, sjunger högt till musiken.

Sitter vid ett databord. Inatt sov jag i en säng, som dessutom är min egen.

Jag vet vilka affärer jag kan handla i, vart de ligger, hur jag tar mig dit.

 

I badrummet hänger min handduk ensam på en krok. Det hänger aldrig någon annans handduk över och den är alltid torr när jag ska använda den.

När jag lagar mat i köket är det ingen som sitter där och suckar.

Jag känner mig så fri och glad, det är underbart.

Jag har ett skrivbord och en jättestor säng.

Jag är glad.<3

 

 

Sitter i en tyst och tom lägenhet ute i Haninge.

Det är underbart.

Långt, långt borta från den människa jag retat mig på i månader.

Borta från hatthyllor fyllda av strumpor och djupa suckar så fort jag måste laga mat.

 

Det var inget större fel att bo där större delen av tiden, jag gillade det till och med, fram till för några månader sen. Efter det blev vi en extra, en för mycket, som tog alldeles för mycket plats.

Men nu slipper jag det. Nu är jag tillbaks i Haninge igen. Det känns skönt och tryggt.

Ena stunden ska jag flytta imorgon, och i nästa ska jag inte alls flytta imorgon. Det är svårt att hinna med i svängarna! I bästa fall kommer dock mina kära föräldrar hjälpa mig med flytten då de av någon märklig anledning kanske ska på kryssning nästa helg. Detta förbryllade mig då jag har för mig att jag hört ett uttalat hat från min moders sida vad gäller kryssningar. Förvisso tror jag inte ens att hon var tillfrågad än. Vi får se helt enkelt. Eftersom jag hatar att ligga andra människor till last (förutom mina föräldrar) hoppas jag på att de kommer hit. Då slipper jag dessutom investera i ett skrivbord, ekonomiskt!