För en sekund känner jag mig som en urvriden disktrasa,
trycker snabbt bort bilden, vill inte se, inte tänka när jag inte måste.

It's true I can't get you off my mind

Slutprov i B-kursen imorgon,
 jag har pluggat så jag borde inte ha något att oroa mig för.
Kollar bara igenom ursprung och fästen på ett tiotal muskler,
sen blir det nog My name is Earl och sova,
smörja in hela mig i after sun (jag ser ut som en gris).

Pappa vill att jag ska gå en intensivkurs i Säffle i sommar och sen köra upp,
det tycker jag låter som en väldigt obehaglig idé eftersom jag inte övningskört överhuvudtaget än så länge...

Jag har lyckats bränna mig igen,
det brukar bli så när man i timtal endast iförd underkläder och vinterblek hud vistas ute i solen i tron om att man är odödlig.
Åtminstone har jag bara två fläckar hud vars smärtnivå är ytterst obehaglig.

Idag har jag inte gjort mycket annat än pluggat inför slutprovet i specialidrott B, kollat på kvarteret skatan (utomhus!), dragit upp maskrosor ur gräsmattan och spelat sims2.

Trots att jag alltid haft starka VG:n eller MVG på proven i både Specialidrott A och B så oroar jag mig lite inför det här provet,
troligtvis är det helt i onödan, men nu när jag lyckats rädda mitt betyg i matte c vill jag knappast ha G på Specialidrott B, nog för att jag inte hade velat ha det i vilket fall, men ändå.

Världen utanför mitt fönster är grön och blå,
himlen har varit tömd på moln hela dagen.

Sun is shining in the sky
there aint a cloud in sight
it's stopped raining
Everybody's in the play
And don't you know it's a beautiful new day, Hey-hey

Att åka tillbaks imorgon känns helt okej,
till och med ganska bra,
men jag känner att jag kommer sakna allihop under sommaren... Det kommer vara lite tungt.
Men det ska bli så jävla underbart att slippa tänka på Budogymnasiet i sommar.

Jag sticker in nyckeln i låset, vrider om, öppnar dörren.
Möts av en överlycklig, hoppande hund.
Som vanligt vet hon inte var hon ska göra av sig och springer gnyende omkring med en tom burk cremé fraiche i munnen.
Hon vägrar lämna min sida,
som om hon vore rädd att jag skulle ge mig av lika snabbt som jag kommit,
lämna henne helt ensam i ett stort tomt hus.

Stillheten sträcker ut sina armar, omfamnar mig,
är det såhär den känns?
Som om jag hunnit glömma innebörden av det som en gång var vardag.
Det är ganska trevligt ändå, på sitt sätt.

It's a funny thing about coming home,
looks the same, smells the same, feels the same...

Skrev mitt första IG idag, på fysikprovet, jag skrattade bara,
för inte alls länge sen hade jag blivit knäckt.
Jag har förändrats väldigt mycket den senaste tiden, även om det inte syns utanpå,
jag börjar acceptera nederlag, jag ältar inte riktigt lika mycket,
jag mår bättre.
Om jag bara slutade vara... kär hade det varit ännu lättare.

...you realize what's changed is you

Imorgon har jag fysikprov,
det går inte,
jag kan inte, jag genuint ovill.
Anton ska förklara sen säger han,
kanske det hjälper.

Förra gången kände jag mig också helt lost,
det fungerade ändå, kanske även denna gång,
kanske.
Om inte annat har jag 4-5 prov kvar  innan kursen är över...
Så ett dåligt prov borde inte göra någon skillnad,
kan man tycka.

Mitt rum ser ut som ett helvete,
jag klarar inte av att det är såhär,
ska strax städa.
Snart flyr jag till Värmland, några dagars tystnad.

If my body goes, then to hell with my soul
We don't even know the difference

Jag borde plugga fysik,
men väntar till efter träningen.
Är inte på humör, vill bara hem till min säng i Värmland och sova,
få vara ifred i ett stort tomt hus.

Ska se på ett anvsnitt av Kvarteret Skatan  innan det är dags att träna igen...
Slutet känns trots allt nära, ibland tror jag att det är så nära att jag skulle kunna sträcka ut handen och känna på det.
Om det ändå bara varit imorgon...

Och jag har ledsnat på att vänta
Ärligt talat jag är trött

Min kropp strejkar, inte bra,
en vilopuls på ca 100 slag.
Det ska kanske tilläggas att det är normalt att ha en vilopuls på upp till 80 slag/minut och att det var där min puls låg innan Budogymnassiet, när jag knappt tränade.
Så att den ligger på 100 slag nu är inte bra,
inte bra alls.

Snart blir det sommarlov,
Då löser det sig, på ett eller annat vis.

Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig...

Fyra prov kvar.

Jag trodde aldrig på allvar att jag skulle springa hela loppet när jag stod där på startlinjen,
när jag började springa blev jag ännu mer övertygad om att jag skulle ge upp,
trånga luftrör av den pollenstinna luften,
kramp i magen,
skavsår i hålfoten
och en vilja som ville något helt annat.

I got a number on me,
I got a number.
Won't make it through the high noon sun.

Men jag sprang,
övertygad om att varje varv skulle bli det sista,
snart skulle jag få ett astmaanfall, snart skulle blåsan under foten spricka, snart skulle krampen bli outhärdlig,
snart skulle jag ge upp.
Men jag sprang vidare.
Ingenting hände.
Ansiktet brände, i munnen smakade det blod, min puls var mycket högre än vad den borde varit,
men jag sprang varenda jävla varv.
Och jag klarade det, faktiskt,
troligtvis på min sämsta tid någonsin (jag hörde inte vad han sa), men  i varje fall klarade jag det,
och jag är ganska stolt.

You are a runner,
With a stolen voice.
And you are a runner,
And I am my father's son.

Ser ut över plastpåshavet som täcker mitt golv.
Tar upp en av dem, inser att jag hittat rätt, fiskar upp två sandwichpaket.
Inte för att jag är hungrig egentligen, det har jag inte varit de senaste dygnen,
men äta bör man, annars dör man.

Axlar och ansikte bränner, på något sätt känns det trevligt att vara varm,
på många andra sätt inte.

Tror jag lyckades somna någon gång vid 10 igår, vaknade bara upp en gång när jag fick sms, men lyckades somna om igen.
Märklig dröm, om än inte lika märklig som de jag fick av tältsovandet.

Jag försökte vara speciell,
Jagad, smal och glansigt blek
Men med fläckar är jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
Men det kräver att man har
Gener och anlag
Och det har inte jag

Jag kliar mig fundersamt i pannan,
upptäcker i samma sekund att det inte var en särskilt bra idé.
Känner den brinnande, stickande smärtan sprida sig över området jag berörde.
Vissa delar av mig påminner om kräftor, resten påminner om lik,
jag vet inte riktigt vilket av det som är mest tilltalande.

Jag har åtminstone köpt after sun,
som lindrar något.
I mitt nästa liv kommer jag kanske sluta bojkotta solkrämer.

Paddlingen var väl ganska trevlig, det hände inte så mycket dock.
Kortspel och stirrande in i elden.
Sova i tält; jag fick visa upp mina tältskills,
som i och för sig inte är särskilt imponerande...

Märkliga drömmar,
som jag alltid får när jag sover i tält,
eftersom jag sover så satans dåligt och vaknar hela tiden,
eftersom någons närvaro gjorde mig så förvirrad.

I have a problem that I cannot explain,
I have no reason why it should have been so plain,
Have no questions but I sure have excuse,
I lack the reason why I should be so confused,

I know, how I feel when I'm around you,
I don't know, how I feel when I'm around you,
Around you

Nu ska jag ha en trevlig skolfri kväll där jag ska kolla på film, äta godis, bli tjock, sova tidigt.
Borde ta upp kampen mot alla jävla plastpåsar som vallfärdat till mitt golv,
dessvärre är påsarna inte tomma och jag orkar inte...

Jag är på måttligt bra humör.
Fick tydligen bara vg+ på provet i specialidrott B.

Studiemässigt har det gått klart sämre än vad man kan förvänta sig av någon som vill vara ambitiös, eller hur?

Vill jag ens vara ambitiös..?
Just nu hade jag hellre varit död (framför ambitiös), då hade jag åtminstone sluppit träna idag och sluppit slutprovet i specialidrott B.
Kommenterar kanske paddlingen senare... Om jag känner för det.

Såg den här underbara filmen igår när jag åkte buss



Kanske en av de bästa filmerna jag sett.

Läst på facebook:

"Erik Mortvedt RELEASEKONSERT FREDAG 5.JUNI FOLKZ!! Kommer du eller?"

"X kl. 23:54 den den 24 maj

Har laddat ner Top 100 Norwegian Rap Songs of All Time som inte bara innehåller låtar jag miste när datorn kraschade, utan även några låtar jag inte lyckats hitta till nedladdning förut OCH låtar jag aldrig hört.
Så just nu sitter jag och lyssnar på Kjære mamma, en av de två låtar jag innerligt saknat.

Hemska huvud, det har börjat göra ont igen, jag har sovit dåligt,
och av någon anledning blir jag alltid überstressad av att åka från den ena änden av Sverige till den andra.
Mina ipren är snart slut.

Måste lära mig engelskaglosorna strax.

Kanske, kanske, kanske får jag se Tv on the Radio i sommar också,
pappa vill till Storsjöyran.
De ska dit....

I know it's strange
Another way to get to know you
You'll never know unless we go
So let me show you

Imorgon blir det paddling med skolan.
Bättre än alternativen antar jag.

"Jag har hittat en torrent med asmånga disneyfilmer nu, så jak er klad hest!!"

dystert:

"Jaha... Jag tror att jag har en fästing som kryper på min pung så jag är ingen klad hest!"

Dan Nilsson

Är hemma, men bävar redan för att åka tillbaks.
Coopertest på onsdag.

Varför har jag denna ohyggliga skräck för att springa?
Förutom att det är så satans vidrigt, förutom att mina luftrör krampar, att mina lungor fylls med pollen, förutom att jag knappt får luft och förutom att det är så satans tråkigt och värdelöst, förutom det, vad är det som är så farligt?

Åtminstone har jag släppt alla korkade, destruktiva tankar gällande mat.
Inget dåligt samvete.
Alltid något.

Har röstat idag,
på folkpartiet såklart.
Försöker manipulatera mina föräldrar till att göra samma sak,
men det går inget vidare.

Tågbiljetterna med tåget jag tänkt ta från Örebro är slut. Jag är inte bitter.

Ibland får jag en stark känsla av att jag vill bli politiker.
Ändra på det som inte fungerar,
inte för att jag egentligen tror att det är möjligt, men jag försöker tro eftersom jag vet att om alla tänker att det är omöjligt kommer det aldrig att ske.

"Skulle folk tänka som dig så skulle vi fortfarande vara kvar på den tiden när kvinnor inte hade rösträtt! Du står för könsstympning, barnmisshandel och kvinnoförtryck! Det finns inga kvinnor som frivilligt väljer slöja, och om de gör det så är det något som är fel!"

Jag har aldrig påstått mig stå för barnmisshandel eller kvinnoförtryck, allt jag sagt är att jag står för religionsfrihet,
allt jag sagt är att inte alla muslimer misshandlar sina barn eller tvingar sin fru eller sina döttrar att bära slöja, allt jag sagt är att en del muslimska kvinnor kan välja att bära slöja och att jag, sålänge de har valt det själva, stödjer deras val. Och jag sa att jag tycker att det verkar vara mer fel med tjejer som väljer att svälta sig själva för att klara leva upp till de skeva normer som vi har i dagens samhälle.
Men det går inte att diskutera med någon som inte lyssnar,
utan bestämt sig att saker är på ett visst sätt, även fast den inte känner några muslimer,
även fast den bott i Årjäng i hela sitt liv och aldrig ens besökt ett muslimskt land.

"Du ska verka så jävla liberal, men sen kan du prata illa om finnar och norskar och säga att personer du känner är dumma i huvudet, men såfort någon säger något om turkar och muslimer ska du försvara dem"

Visst pratar jag illa om finnar och norskar ibland, men oftast är det på skämt.
Jag är knappast fördomsfri, men trots den stora ålderskillnaden vet jag så mycket mer, jag har sett så mycket mer.
Visst säger jag att personer är dumma i huvudet ganska ofta, men skillnaden är att jag inte dömer ut en hel grupp utan uttalar mig om personer jag känner som troligtvis gjort något som jag tycker gjort dem förtjänta av att kallas korkade. Dessutom gör personen som uttalade sig samma sak...
Och jag brukar aldrig prata om turkar som grupp, av någon konstig anledning vill alltid folk med extremt högervridna uppfattningar kalla alla människor av annat ursprung än nordiskt för "turkar" fastän de inte ens invandrar till Sverige nuförtiden, och när de gjorde var de inte ens flyktingar utan arbetskraftsinvandring.

Jag blir bara så frustrerad av att höra sådana människor,
när de dessutom ska gå till personangrepp blir jag galen,
när de påstår att jag säger de saker jag säger för att inte bli kallad rasist, de skulle bra veta hur djupt inpräntat allt det där är i mig, jag har lärt mig att folk är lika mycket värda, att det inte spelar någon roll vilken religion man har, eller vart man komer ifrån sålänge man beter sig som folk.
Jag tycker inte heller att invandringen i Sverige fungerar som den borde, men jag skyller inte det på de som kommer hit,
utan på de som bestämmer.
Det är därför jag vill bli politiker,
ibland.

Den 30:e juli har TV on the Radio konsert i Stockholm... Åh vad jag vill dit...
Men ska till Japan den 10:e augusti(?) och får antagligen inget sommarjobb så jag måste spara pengar...



You’re to blame
For wasted words of sad refrain
Oh let them take me where they may
Believe me when I say

I will be your accident if you will be my ambulance
And I will be your screech and crash if you will be my crutch and cast
And I will be your one more time if you will be my one last chance
oh fall for me

Jag kan inte hitta mitt "måldokument." Dessutom skulle det vara inlämnat igår...
Jag vet att jag såg det för några dagar sen, men nu är det spårlöst försvunnet,
måste ha råkat slänga det i bara farten.
Mr. O lär inte bli glad.
Ska leta lite mer, försöka plugga lite anatomi...

Imorgon får jag äntligen åka hem.

Lektionen i persondatorer kändes längre än vanligt idag.
Jag försöker lyssna på vad han säger, men han får allt att verka så fruktansvärt tråkigt och komplicerat att jag försvinner bort, börjar tänka på saker jag inte får glömma bort, planerar hur jag ska hinna med allt.
Men jag glömmer saker ändå, och jag orkar inte alltid följa mina planer.

Är det ens möjligt att inte älska dem..?
Synd bara att jag inte kan hitta de bästa klippen på youtube...

Bra låt, trevlig fanvideo.. <3

Det fanns faktiskt en tid när jag med glädje packade träningsväskan,
när känslan av att stå i en liten gymnastikhall med en nytvättad dräkt var obeskrivlig.
När karate var allt,
och lite till.

Med tugnt sinne packade jag träningsväskan, upptäcker att sista bussen alldeles strax ska gå.
Utanför dörren ser jag den åka förbi.
Kanske hade jag hunnit om jag sprungit.
Men jag sprang inte, gick till busskuren bara för att försäkra mig om att det verkligen var sista bussen,
det var det.
Kanske hade jag ändå hunnit om jag tagit nästa tåg,
kanske,
men jag försökte inte.

I höstas var det faktiskt ganska roligt att träna ett tag,
men det var nog mest för att Marc var där,
och för att jag visste att jag inte hade lång tid kvar där.

Jag känner mig så förvirrad.
Saknar ord för att beskriva allt som rymms inuti.

Full capacity hard wake suck sanity I fake,
Not much more that I can take before I start to bend a break.
Burn the Indian sky the sea, I blot out every memory,
And then I solemn vow I swear, I'll never ever ever fall again.

Vrider upp ljudet.
Måste ha höga ljud att drunkna i, försvinna.
Bli distraherad.
Inte för att jag tycker om det,
men för att det för ett ögonblick fyller upp mitt tomrum.
Skapar ekon som inte gör det riktigt lika tomt, inte riktigt lika ont.

Jobbiga känslor.
Exakt hur tänkte evolutionen när den gav oss mer komplicerade känslor?
Det är knappast så att man gynnas av dem.
All denna menlöshet.
Har ingen matlust.

What is love can you tell me baby be,
Is it the hole you put inside me.
Yon cavernous crater young windswept cave,
If love is my salvation I don't want to be saved.

Träning om några timmar, sen träning igen.
Om det fortsätter såhär kommer jag aldrig mer i hela mitt liv vilja träna efter Budogymnasiet.
Det går kanske över,
hoppas jag.
Jag vill inte bli den jag än gång var.
Det är kanske därför jag inte vill äta.

Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om det gör mig tydlig igen

Idag är det Norges nationaldag, det firades med att jag lade in en fin bild av Link på bloggen!
Eller nja... Sanningen är att jag tyckte att det var så fruktansvärt tråkigt att plugga på mitt anatomiprov att jag beslutade mig för att göra ett ärligt försök att ändra bloggdesignen lite...
Dock var detta allt jag orkade göra.

I övrigt är det söndag.
Det är något fruktansvärt deprimerande med söndagar...




Mamma har åtminstone lovat att i nödfall hämta mig i Karlstad på onsdag, så jag slipper nattbuss!

All your dreams are over now,
and all your wings have fallen down

Jag håller på att få en visdomstand.
Det gör lite ont och försvårar mitt intag av föda.

Vill ha godis.
Vilken tur att jag inte orkar köpa något.

Skriva träningsdagbok snart.
23 dagar kvar.

Barely told a lie
Prayed to be blind
Now go for a while
Shut off the world
Shut off to all

Jag saknar följande låtar på min dator innerligt:





Som de flesta vet är nedladdningsmöjligheterna på elevhemmet begränsade...
Så om någon person lyckades fixa dessa låtar åt mig skulle jag gifta mig med den personen omgående!

Men nu ska jag plugga...
YAY

Solen skiner idag igen.
Var ute i solen lite förut,
blev utstirrad av en utbytesstudet,
antingen så visste han inte vad ordet "diskret" betyder, eller så hade han aldrig sett en tjej förut.

Idag ska jag plugga inför mitt anatomiprov.
Det kommer säkert att bli väldigt trevligt.

"Det är lite svårt att få upp den!"

[rotar innanför kalsongerna efter en burk]

"Om du lägger den där på bordet hugger jag dig med en bordskniv!!!"

Det är fint väder, så jag borde vara utomhus,
men ögonen och näsan rinner, jag orkar inte.
Har prov på onsdag,
vilket kanske tvingar mig att åka nattbuss hem.
Vad har jag gjort för att förtjäna det..?
Mitt enda hopp är att det finns sista minuten biljetter att få tag på med x2000-tåget som går kvart över fem på onsdag.
Eller att pappa kan köra hem mig från Karlstad.

Funderar på att äta,
kan vara för att jag är hungrig som jag könner mig okoncentrerad och stressad.
För just nu har jag inget att vara stressad över.

Weary my mind is to say the least
its been awful hard to just stand on my feet
I think I'll slow down if I am able
I won't drown in the ocean
For starving my place at the table

Några inlinestjejer åker förbi på en rad utanför mitt fönster,
jag började nästan skratta,
det såg så roligt ut.

Jag har skrivit lite mer än en sida till vårt projektarbete nu. Det ser ut som om det inte kommer vara lika tidskrävande som jag tidigare trott.

Huvudet känns hoptryckt, det gör inte ont,
men känns knappast bra heller.

Jag sov oroligt inatt,
drömde att jag missade tåget efter att ha varit hemma, att jag och lillebror slogs, att jag gjorde inbrott hos en gammal klasskamrat. Och att du hatade mig.

Åh vad jag vill sova.
Bara jag skriva färdigt projektarbetet så kan jag sova.
En timme kanske, sen kan jag sova.

I could sleep
I could sleep
I could sleep
I could sleep
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
My house...

Matteprov imorgon.
Jag känner mig inte redo.
Jag känner mig aldrig redo.

Men jag tänker inte hålla mig vaken hela natten för det här.
Det får gå som det går,
jag har gjort ett tappert försök,
det är bara att hoppas på det bästa.
Om inte annat får jag beta av en punkt på den oändliga listan med saker som ska vara avklarade innan sommarlovet.
Alltid något.

Kopf hoch, morgen ist ein neuer Tag,
kopf hoch morgen ist nicht euer Tag

"DEN GIGANTISKA TEKOPPEN I DISKRUMMET ÄR MIN!!"

"Men vänta Flensta, vi måste se om någon äger den först!"

Anton M

Det fanns en tid när jag inte var värd mer än några bokstäver på ett papper,
inte mer än min bältesfärg.
Jag var aldrig helt nöjd,
för ingenting jag någonsin gjorde var bra nog.

Så kom jag hit.
Jag var inte lika bra på karate längre,
eller, klart jag var lika bra, men mina refferensramar hade ändrats,
och de flesta jag omgavs av var så mycket bättre.
Plötligt skulle jag träna dubbelt så mycket som tidigare, laga mat, handla, tvätta och ta ansvar.
Skolan orkade jag inte med, så jag blev en medelelev.

Klart mitt självförtroende sjönk som en sten.
Jag hade inget värde mer,
allting min identitet var byggt på var som bortblåst.

Och jag hatade att träna, jag skämdes så mycket, trodde att alla såg på mig och tänkte
"Fy fan vad dålig hon är."
Kanske för att jag i deras plats hade gjort samma sak,
för att jag lätt dömer folk,
men ännu lättare dömer jag mig själv.

Men någonting hände, tiden hade sin gilla gång.
Jag blev betydligt bättre på karate,
men det var som om det inte spelade någon roll mer,
för karaten var inte lika viktig längre,
jag hade hittat mitt värde som människa.

Jag upptäckte att livet inte enbart handlar om att vara bäst,
att alla inte ens kan vara bäst.
Det som är viktigt är att förstå att man har ett värde som människa,
oberoende av sina prestationer,
att kunna känna att man är lika mycket värd vare sig man presterar eller inte.
Det är nog först det senaste halvåret jag har förstått innebörden av det.

Gav upp matten för idag.
Min hjärna klarar inte mer,
och när jag kommer på mig själv med att hoppa över alla svåra tal till förmån för de lätta finns det ingen anledning att sitta mer.

Anton har installerat en rolig applikation på min dator som gör att jag kan få fram slumpvalda hemsidor inom mina intresseområden.
Det är ganska trevligt.

Hemska, hemska huvudvärk, inte ens ipren hjälper.
Snälla, snälla kropp, ska du hålla på såhär kan du väl lika gärna göra mig sjuk tills imorgon så att jag har en anledning att inte träna..?

Har skutt meg sjæl i foten så om kort tid må jeg stenge.
Tanker og problemer får mitt hode til å sprenge.
Alt for lenge har jeg trodd på at en redning er i vente,
men de eneste som backer opp er venner og bekjente.

Mamma vill att jag ska åka hem till Värmland och passa hunden sista helgen i maj.
Egentligen ska Budogymnasiet till Gröna Lund, men att åka dit skulle bara ge mig skuldkänslor nu när jag har så mycket skit att göra.
Och ett tomt hus i Värmland är lockande.
Tyst, fridfullt, ingen endaste människa,
bara två katter och en hund.
Det enda jobbiga blir att laga mat själv,
men det måste jag ju här också.

Hemska huvudvärk.
Ett ark ipren kvar.
26 dagar.

Troligtvis g i historia, kanske g i matte.
Varför bryr jag mig ens för?
Det kunde varit värre...?

Äter m&m.
De få som fanns kvar,
lugnar lite.

Helst av allt vill jag sjunka ihop till en orörlig hög på golvet.
Sova fram till sommarlovet.

Du har levt på lånad tid
Station alpha - beta - gamma
Vi kan hålla dig vid liv - som alla andra
Silikon och askorbin
En gång till
Kan vi hålla dig vid liv?

Snart teori, sen träning.
Allt jag vill är ju att bädda ner mig i min säng hemma och se på all film jag lyckats samla på hårddisken.
Huvudvärken är åtminstone över.

Failure, he said, times two breeds contempt
Wash your hands of it forever

Hört från elevhemskorridoren:

"Tim, skreva inte med benen när du ligger på golvet. Ditt hemska djur!"

 

Filip E

Vad det egentligen handlade om har jag ingen aning om eftersom jag satt inne på mitt rum och räknade matte...

Ur Stockholm City gällande den utbredda arbetslösheten bland ungdomar.

"Det läggs för mycket pengar på onödiga saker. Exempelvis byggs det hela tiden nya gallerior vilket känns onödigt. De pengarna skulle ju kunna gå till jobb istället."

Hur tänker hon nu...?

Jag känner för att skriva ett jättelångt inlägg där jag bara skulle klaga över hur jävla mycket jag har framför mig innan det är över,
innan det blir sommarlov.

Man kan kanske tycka att det är lite konstigt att jag sitter och beklagar mig här nu när jag påstår mig ha så mycket att göra,
men hela dagen har varit fylld av skola och träningar, kom hem för en timme sen, har bara hunnit lagat mat, ätit,
pratat med de där hemma.
Orkar inte.
Funderar på att läsa lite, stressa ner,
för jag är uppe i varv,
det blir jag bara jag tänker på all jävla skit.
Ont i huvudet.

Fire in the ground
Between my bitter teeth
We're dancing on the poison in their graves
At the end of the night
We'd all seen better days

Varje gång jag känner så här brukar jag tänka "lite till bara, klarar jag det här klarar jag vad som helst"
men ribban höjs för varje gång,
ibland tror jag att den punkten kommer komma när jag inte klarar mer,
när jag river.
Men vi får hoppas att jag tror fel.
 
I know you tried
I know you're cursed
I know your best was still your worst

Förövrigt ser det ut som att jag inte får något sommarjobb i sommar heller,
det är väl en jävla tur att jag tror på slumpen,
för statistiskt sett så måste någonting gå min väg snart.

Orkar ingen mer matte idag,
ska skriva träningsdagbok,
bädda sängen,
spela Zelda.

Har en skev bild av mig  själv,
som ändrar form.
Orkar inte gå till skolan imorgon.
Men jag har knappast något val.
Måste börja bete mig normalt igen.

Och där faller ännu en tår
rinner nedför kinden
Jag ska kasta allt när jag går
Fräta bort allting med Thinner
speciellt sånt man
aldrig får glömma
Jag ska stanna kvar länge ikväll

29 dagar kvar.

Vill lämna kroppen, bara en stund,
flyga iväg.
Känna mig lätt och oövervinnerlig.
Känna frid, lugn och lycka.

Som om det vore möjligt.

"Du vet att tjejer ska väga sin längd minus 110!?"
Säg inte sånt till mig nu.

Keeping heads above the water and
Feet into the shoes

Såg världens snyggaste t-shirt igår.



Ni som inte förstår borde börja se på Flight of the conchords, eller åtminstone det här klippet:

Matten gör mig galen,
decimaler hit och dit.
Det blir fel helt enkelt,
men jag kan inte se vad det är som jag gör fel.

Lillebror ringe förut, frågade om jag ville med honom och kusin på Peace & Love.
Gulligt,
tänkte jag.

"Får du verkligen åka för mamma då..?"
"Ja, om du följer med!"

Inte så gulligt trots allt,
men skulle vara kul.



 

"Du kan va gay din tönt!"

"Du kan va tönt din gay."

Dan Nilsson

Orkar inte med någon jävla svensk hiphop.
Byter till The funeral av Band of horses istället.
Mitt humör är ostadigt.

Lade ut alla byxor jag äger på sängen imorse.
Varför vet jag inte,
ett straff kanske?
Över hälften var för små.

Just nu förstår jag mig inte på mig själv,
men å andra sidan är det väl ingen annan som gör det heller.

Lotta sa att det finns olika sätt att göra sig av med känslor,
att en del gör det genom att äta godis,
jag är nog en sån människa.

"Jag hatar gladpack! Det är världens sämsta uppfinning...  Det var säkert en man som uppfann det!"

M.W

Idag har jag varit på Lidingö och hälsat på Jonathan.
Vi satt och spelade Viva Piñjata i några timmar.
Ett ganska bra och beroendeframkallande spel trots allt.
Jag blev bara lite arg över all hemsk dubbning.

Dessutom fick jag mat och skjuts hem,
så jag är glad.



Älskar låten, älskar videon.
Se den helt enkelt.

It's too late to be smart now
I'm all out of clever things to say

I övrigt känns det spänt i skolan,
kanske är det jag som inbillar mig,
tar avstånd i varje fall.
Kanske mer för din än för min skull.

It's true, I can't get you off my mind

Idrottslektion idag.
Jag var relativt irriterad,
men inte av samma anledning som alla andra.

De irriterade sig över att Martha inte följde sina egna regler,
jag irriterade mig över att jag måste behandlas annorlunda för att jag råkade födas som tjej.
Det är ju inte något jag valt direkt,
men ändå gäller nästan alltid regeln att om jag vill ha bollen får jag fanimej se till att ta den själv.
Killar som gnäller på andra killar för att de tacklar tjejer,
vadåra?
Vi lär knappast gå av på mitten för att någon tacklar oss,
visst man behöver inte ta i allt man har, men ändå.
Det finns ändå killar som väger mindre än mig,
med de visas ingen nåd.

Ibland blir jag bara så trött på att folk tar förgivet att jag är värdelös för att jag föddes till tjej.
Visst klantar jag mig ibland, visst är jag inte så jävla duktig,
men det finns faktiskt killar som är lika dåliga som jag.

Om det ens finns något som heter tur så har den knappast varit på min sida idag.
Till en början var omklädningsrummen låsta imorse, så jag var tvungen att springa upp och be personalen om att låsa upp,
och de gnällde bara över att min lärare hade kunnat låsa upp åt mig istället,
men om Omar säger att han inte har några nycklar så är det inte så lätt.
Därefter kom jag på att jag glömt ta med mig skor, hårborste, samt att jag fått med mig två flaskor balsam.
Men inte var det nog med det, jag upptäckte även att byxorna jag medtagit blivit försmå...
Och omklädningsrummet fylldes av ett tjejgäng.

"Men varför sa du så?"
"Men du sa ju så först."
"Men jag var ju jättearg den dagen, jag sa det inte för att såra dig."

Och jag fick lust att skrika åt dem att slå varandra istället och sen hålla käften.

I övrigt hatar jag min mage över allt annat här på jorden, jag ser den som roten till allt det onda.
Vad är anledningen till att jag har både vitaminbrist och ont i ryggen?
Jo magen!
Dessutom börjar den bli tjock.
Hade det varit möjligt hade den amputerats för länge sedan.
(tänk att det finns människor som på riktigt vill amputera sina kroppsdelar..?)

Dags att träna, sen utvecklingssamtal...

Snart ska jag ut på löparbanan,
andas in litervis med pollenblandad luft.
Kanske springa 400-meters intervaller.

Men jag har bara fyra morgonträningar kvar, med idag.
Det borde vara genomlevbart.

Into the high noon sun,
Watching you run,
Farther than guns will go.
You are a runner,
With a stolen voice.
And you are a runner,
And I am my father's son.

Jag måste skriva färdigt fysiklabbrapporten.
Idag.

Fylld av glass,
det känns inte bra.

Neil vägrar komma ut från sitt låsta rum,
så jag har ingen chans att avreagera mig.

Vill spela Zelda,
men ändå inte.
Har fastnat.

Vill skriva ner all skit jag tänker på,
men låter bli.

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen?
Svara rakt från hjärtat nu

"Det var inte lätt!"

"Va?"

"Att pissa med en hand som sover!"

Adam "Flensta"

Neil har skrivit obcsena meddelanden på min msn,
när Neil kommer ut från Felix låsta rum kommer han dö.

Jag skapar mig själv inre frid,
om jag får säga det själv.
Frågar man vem som helst annars så är jag nog en slacker.

Ella gjorde min dag, hon är så gullig som börjat lyssna på norsk hiphop!

Förövrigt bad jag till Gud förut, om att en,
eller kanske till och med två,
tvättmaskiner skulle vara lediga.

Det var ganska fult gjort av mig,
dels för att jag inte tror på Gud,
och dels för att jag inbillar mig att han/hon/det skulle vilja uppfylla en så simpel önskan.

Förövrigt var båda tvättmaskinerna upptagna.

Nu ska jag sova.

Det börjar bli lättare att träna igen,
kanske för att det håller alla andra tankar borta.

Men det känns någonstans ändå bättre.
Just nu.

Jag börjar förstå varför folk bloggar om mode och ytlig skit.
Men jag är inte sådan,
på gott och ont,
så jag får fortsätta på samma sätt som jag gör,
även om mina ord ibland kommer tillbaks,
hugger mig i ryggen,
så får de ändå komma ut.

Jag överlever nog.

Jag känner mig så dum,
men det är jag väl också, så det kvittar.

Tänk, jag överlevde idag också.
Att vara ett vandrande skal känns ganska bra.

Smile, tvile, gråte, lide
håpe, skrive, låter, livet
lungene vil vite
om det er søtt, surt, bittert eller salt
når jeg biter meg hardt i tunga mi

Zelda.

Microsoft verkar ha upptäckt att mitt operativsystem är fake.
Visst är livet underbart?

I övrigt känner jag mig mest som ett tomt skal,
men det är väl bäst så.

Mina tänder gör ont,
jag har nog gnisslat dem igen,
men det känns som om det spelar mindre roll,
hela min kropp förfaller.
Och det känns som om jag börjar bli tjock.
Vågar inte väga mig,
å andra sidan är vågen knappast ett mått på om mina muskler förtvinar eller inte.

I just wanna go someplace
Where noone knows my name
And I don't have to explain
No I don't have to retain that I
Lie to myself or protect myself
For the benefit of myself

Jag ska försöka att sova snart.
Elisha gör sitt bästa för att få mig glad.
Det är ganska gulligt av honom.

Where do you go when you're in love, and the world knows?
How do you live so happily while I am sad and broken down?

Jag tror min Kent period fick ett abrubbt slut
och Tegan and Sara tagit platsen.

Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?

Elisha fick mig just att le.
Kanske överlever jag ytterliggare en gång..?

Det kändes bättre innan jag visste.
Om jag bara varit stark.

Om jag bara inte varit så naiv.

Räknar IQ min vän
Siffror och tal
En nolla i mängden
försumbar och svag

Ingen kan avsky mig mer än jag.

Ett träningspass,
så har det släppt ytterliggare lite till.
Jag är nästan lugn.
Åtminstone inte lika lättretlig
och aggressiv.

Tim sa att jag är arg mest hela tiden,
men Victor höll som tur var inte med,
sa att Tim nog förtjänar det.
Kanske gör han det,
men jag tar nog i lite för mycket.

Men nu måste jag plugga på engelskaglosorna.

Filip:

 

"Victor, när går dina mackor ut..?"

Adam:

 

"Öhm... Jag vet inte, när det bli soligt!?"

Ont i huvudet nu igen.
Fingrar som gräver på utsidan av ögonlocken.
Har svalt en ipren,
hoppas på att den verkar snart.

Jag är stressad,
konstant.
Det har blivit värre.
Snart ska jag skynda vidare igen.

Där släppte allt.
Patetiskt.
Spänningen släpper åtminstone,
delvis.

Jag hatar världen i största allmänhet.
Försöker hålla mig undan,
för att inte skälla, klaga,
och vara allmänt jobbig.

Förlåt.

Nåt som flög in via tv:n
kan nuförtiden få mig ur balans
du slår min verklighet i bitar
och jag ser bara allt jag inte hann
vi blöder för er nu
det går över, det går över, det går aldrig över...
vi behöver nånting nu
som bedövar, nåt som gör att det går över

Hade velat åka dit, men Anton tar studenten.



I och för sig hade jag aldrig vågat åka själv heller.
Men nu blir det Zelda.

Keiner versteht, was du sagen willst, wenn du nicht sprichst.
Du musst dir nehmen, was du haben willst, wenn du nix kriegst.
Es ist ne kalte Welt da draußen, unsere Herzen sind vereist.

Kanske är det så, men jag vet inte vad jag ska säga.
Time to sleep.



Annars är ju Franky Kubrick en vacker man med feta biceps...

Vem behöver kärlek?
Jag ska röva bort Chirag och låsa in honom i min källare.



For av å til er jeg for treg til å forstå (og av å til)
Og av å til har jeg mine egne sår (og av å til)
jeg tenker på deg så jeg håper du får
en eller annen følelse av at låta er til deg
ja, kanskje vi kan ta en lunsj en dag
hva hvis vi kan ta en lunsj en dag
vi kan ta en lunsj en dag
Hvis du spiser lunsj

Vad gör du med mig, Chirag är nästan ointressant numer.

Jag tragglar lite med min labbrapport i fysik.
Men jag funderar på att lägga ner det för idag.
För er som undrar har jag hunnit skriva vad jag heter, vilken labbration jag gjort samt datumet.

Jag fick skjuts till Karlstad av pappa idag, han skulle till Oskarshamn och jobba.
Det är tur att han är en ganska skicklig bilförare med tanke på att de två regler han lever efter är följande:
1. Hastighetsbegränsningen är en minimihastighet (förutom vid fartkameror), men överskrids på 50-väg med högst 20 km/h och på 70- och 90-väg (samt motorväg) med högst 30 km/h för att körkortet ska få behållas vid eventuell poliskontroll.
2. Ju fler bilar som körs om desto bättre.

Jag känner inte för att gå till skolan imorgon.
Av flera skäl.

Åh som jag önskar jag var värd dig
Att jag kunde ge dig nånting lika stort

Ska spela Zelda.

Min storebror var här igår, jag fick en sen födelsedagspresent.
Jag tror att han skämdes lite, men jag sa bara att jag inte gett pappa någon present än.
Jag vet ju hur han har det...
Vad har jag att skylla på?

Av någon anledning blev det som vanligt prat på invandringspoltiken.
Och av någon anledning kan jag aldrig låta bli att bli lite ledsen när jag hör vad han säger,
som om jag har någon föreställning av att bara för att vi är syskon ska vi ha samma värderingar.
Men värderingarna ligger knappast i blodet, utan snarare i uppfostran
och vi har inte samma uppforstran.

Snart ska jag åka tillbaks då.
Ångesten är inte lika stor som den brukar,
det är ju inte så länge kvar nu.

Skola imorgon,
orkar inte riktigt...

Mein Gott, warum such ich nicht das Licht nein,
ich bleibe wo die Sonne friert und Hoffnung schnell zerbricht
und obwohl ich nicht gestorben bin, bin ich schon lange kalt
ich habe Angst vor der Liebe, Trauer gib mir Halt

Jag har tältat inatt,
vid ett tjärn; jag, bror, Martin Brad Pitt, Hansen och Johan.
Det var ganska trevligt,
förutom att det var jävligt kallt i tältet,
och att jag har ont i halsen nu.
Bra att mitt immunförsvar är så jävla dåligt.
Förövrigt har jag nästan kommit över min fobi att pissa i skogen.
Bara så du vet!

Men nu ska jag gå ut och fånga katten som ligger ute på gräsmattan.

I will be your accident if you will be my ambulance
And I will be your screech and crash if you will be my crutch and cast
And I will be your one more time if you will be my one last chance
oh fall for me

Sagt av min far till min (lilla)  broder som har ont i en tå.

"Har du illa ont eller?"

"Nja, ganska."

"Ta en värktablett då... Så får du inte dricka någon sprit sen!"

Jag har hört att folk tror en massa saker.
Jag antar att det inte är min ensak, att det egentligen inte har med mig att göra vad folk tror,
även om det gäller mig.
Kanske borde jag snarare känna mig smickrad över att folk bryr sig..?
Det är som det är, vad kan jag göra åt saken?
Tro vad ni vill.




Meine Gefühle sprechen, hey, ich dachte
ich schreibe den Song,
ich hab Liebe für dich,
ich schreib diesen Reim auf'n Block.
Du bist mein Star, ich wüsst' auch nich' wie ich's beschreiben soll,
wenn ich an dich denk', sitz ich da und drifte einfach davon.

Jag skulle kunna säga att det är ett helvete att åka Swebuss på dagtid,
men att åka det på natten är 10 gånger värre.

Jag hade förväntat mig en ganska folktom buss eftersom det var valborg, men det kunde jag ju glömma.
Ett tag såg det åtminstone ut som om jag kunde få behålla två säten för mig själv,
men säg den lycka som är beständig.
Innan jag visste ordet av hade en tjock norsk slagit sig ner bredvid mig.

John åkte också med bussen igår, han satt på andra sidan gången, så vi satt där och pratade över huvudet på norsken.
Han såg besvärad ut, så jag hoppades innerligt att han skulle erbjuda sig att byta plats med John,
men det gjorde han såklart inte.

Han satt för nära,
inkräktade på mitt säte.
Jag tänkte att det kanske inte är så lätt att vara tjock,
men kunde ändå inte låta bli att vara irriterad över att hans tjocklek gick ut över mig.
Vilket var jävligt barnsligt tänkt,
men jag brukar vara jävligt barnslig när jag är trött.

Min rygg värkte, den är inte gjord för busssäten,
och den tjocka norsken uteslöt mina möjligheter att sitta som jag ville.

Jag klarar inte av när främmande människor sitter sådär nära,
nästan på mig.
Jag kunde inte slappna av ordentligt,
vilket ledde till att jag varje gång jag somnade vaknade jag till med ett ryck.

Tydligen var inte norsken så tjock som jag trodde,
kanske tyckte han bara om att sitta alldeles för nära främmande människor,
för efter att jag ett flertal gånger ryckt till så satt han inte lika nära längre.
Det är möjligt att han tror att jag lider av en allvarlig CP-störning.
Men det var det lugnt värt.
I Karlstad bytte han plats.

On and on I'll take the long way home.