monday, monday, monday
Jag börjar förstå lite varför folk hatar måndagar.
När jag vaknade imorse kände jag att "nu jävlar ska jag klara den här veckans matteseminarium!" Jag gick upp extra tidigt för att se till att komma i tid. När jag är påväg ut till bussen ser jag att en kommer, för att vara på den säkra sidan tänker jag att jag ska springa till den, ifall det skulle vara så att det är den sista bussen som går innan pendeltåget.
Sagt och gjort, jag springer iväg.
Helt plötsligt försvinner marken under mina fötter och någon millisekund flyger jag, innan jag slår i backen.
Med högerknäet först...
Det bränner en del, som skrapsår brukar göra, jag sätter mig upp.
Jag måste till seminariet! Men jag kan knppast åka dit med trasiga strumpbyxor. Jag tittar på såret. Det glipar. GLIPAR! Jag kommer upp på fötter, haltar tillbaks mot lägenheten.
Svarta fläckar dansar framför mina ögon. Jag mår illa.
Ett steg till, ytterliggare ett. Lägenheten som mål. Ghelu. Ghelu vet vad jag ska göra.
Inne i lägenheten, knackar på hennes dörr, får henne att komma ut i hallen. Allting snurrar, jag måste hålla i mig, det räcker inte. Jag lägger mig ner på hallgolvet.
Jag kvicknar till rätt snabbt och vi beger oss till akuten. Håliga strumpbyxor med ett rinnande sår i mitten.
Väl där blir jag skrubbad med en tandborste i såret och får ihällt allt möjligt i rengöringsväg i det. Sy ihop det vågar de inte, eftersom det är större risk för infektion då, men de upplyser mig om att det nog inte kommer bli ett alltför fagert ärr.
Jag missade ytterliggare ett seminarium, och börjar faktiskt förstå varför människor hatar måndagar!
Men nej!
Hoppas det var värt det!
Idag har inte varit min dag.
Efter en sådär 5 timmars sömn inleds den med att jag får springa till bussen. Busschauffören ser mig inte, eller bryr sig helt enkelt inte, i varje fall kör han iväg och jag står kvar som ett fån. Jag har dock tur, jag får reda på att bussen till Tungelsta inte åkt än. Fint, än är det ett tag kvar till pendeltåget går.
När det är två minuter kvar till pendeltåget ska gå har fortfarande inte tungelstabussen dykt upp. Okej, jag missar pendeltåget, men det är fortfarande inte omöjligt att jag ska komma i tid till mitt matteseminarium. Jag kommer med nästa pendeltåg, relativt stressad, men ändock vid ganska gott mod trots all trötthet. MEN så händer det som inte får hända, men uppenbarligen händer alltför ofta ändå; jag fastnar i Älvsjö, eller, att säga att jag fastnar i Älvsjö är en överdrift, jag kommer inte ens så långt. Jag fastnar nästan i Älvsjö och där står vi väldigt länge innan vi får reda på att en "olyckshändelse" skett. Efter många om och men får vi åka tillbaks till Farsta strand och jag får ta tunnelbanan därifrån. Jag är i skolan tio minuter innan seminariet slutar, det känns värt då jag satt vaken igår för att göra klart uppgifterna.
Dessutom var pendeltåget hem sent.
Kan folk SLUTA ta livet av sig genom att hoppa framför pendeltåg, SL har seriösa problem med att passa tider som det är!
Fri
Jag är ensam hemma, sjunger högt till musiken.
Sitter vid ett databord. Inatt sov jag i en säng, som dessutom är min egen.
Jag vet vilka affärer jag kan handla i, vart de ligger, hur jag tar mig dit.
I badrummet hänger min handduk ensam på en krok. Det hänger aldrig någon annans handduk över och den är alltid torr när jag ska använda den.
När jag lagar mat i köket är det ingen som sitter där och suckar.
Jag känner mig så fri och glad, det är underbart.
It's my, my own, my precious...
Jag känner mig rätt mycket som Gollum med mitt nya mobila bredband. Jag har max 5 gig/månad att förbruka. Jag vet inte riktigt hur mycket det är, men här tas inga risker! Spotify har bytts ut mot musiken på min hårddisk, jag somnar inte längre till webb-tv och har för tillfället "endast" 12 flikar i min webläsare. Kvarvarande datamängd kollas med jämna mellanrum.
Jag har till och med KÖPT en skiva. KÖPT! Eftersom den inte ens existerar på spotify än...
Oj!
klad hest
Jag har ett skrivbord och en jättestor säng.
Jag är glad.<3
dèjá vu
Pratar med min bror, känner hur han känner, känner mig som 16-17 igen.
Olycklig och kär.
Jag måste påminna mig själv om att jag är år därifrån, att jag knappast är olycklig längre.
flyttkartong
Idag har jag storhandlat. En enorm säng och ett skrivbord har inhandlats, det återstår nu bara att vänta på att det körs hit, vilket det ska någon gång under morgondagen. Så länge håller jag tillgodo med att sitta på golvet, lutad mot mitt element samt att sova på en luftmadrass.
Den satt långt inne...
Att formulera en snäll kommentar tog mig några timmar, men nu är det gjort och jag kan äntligen sova!
Det är inte mitt fel att andra människor är dåliga/oambitiösa, okej!?
I'm on my way
Något har hänt i mitt rum. Tre flyttlådor står tomma, lutade mot väggen. Cd-hyllan står upp.
Bokhyllan är fylld av böcker och något som kan liknas vid en stig har börjat träda fram.
Jag sitter och sjunger med i musiken som strålar ut från högtalarna.
I kylskåpet finns det mat som jag äger, och som inte är lingonsylt eller fiskolja.
I frysen finns ett paket korv och ett paket korvbröd.
Min ryggsäck är så gott som färdigpackad.
Allt som saknas är sömnn.
Jag är inte trött...
knark<3
Något jag lärde mig som barn var att inte gå till sjukhus förutom när man är halvt döende (med undantag då från att kolla allergier och mediciner, men annars!). Vid kräksjuka och förkylningar går man inte till sjukhuset, för "man ska inte belasta sjukvården", och "det finns redan så många människor som går dit i tid och otid och tar upp dyrbar tid från behövande" och som "tjatar till sig penicillin som inte alls gör någon skillnad på deras virusinfektioner!"
Men även jag har en gräns, och efter tre dagar med det här djävulska halsontet gav jag upp. Jag ringde akuten, fick en tid, skyndade dit, blev topsad i halsen.
Efter en liten stunds väntetid får jag prata med en läkare som säger att jag har en bakterieinfektion i halsen varpå jag får utskrivet pencillin och blir uppmanad att skynda mig till apoteket som stänger om 20 minuter. Självklart går det inga bussar eftersom det är söndag och ute i Haninge. Med andan i halsen är jag framme 16.57 och får mina underpiller för endast 103 kronor. 103 kronor för att bli frisk, det är ju nästan ingenting! Det är lite mindre än 2½ paket ipren, och med tanke på att jag åt ungefär 9 sådana per dag både igår och i förrgår och fortfarande tyckte att det kändes ganska ovärt att leva så, ja, då är det rätt värt!
wunderbar
Efter att ha inspekterat insidan av min mun samt svalg i badrumsspegeln förstår jag varför jag har vissa problem med att svälja min egen saliv.
Back in town
Sitter i en tyst och tom lägenhet ute i Haninge.
Det är underbart.
Långt, långt borta från den människa jag retat mig på i månader.
Borta från hatthyllor fyllda av strumpor och djupa suckar så fort jag måste laga mat.
Det var inget större fel att bo där större delen av tiden, jag gillade det till och med, fram till för några månader sen. Efter det blev vi en extra, en för mycket, som tog alldeles för mycket plats.
Men nu slipper jag det. Nu är jag tillbaks i Haninge igen. Det känns skönt och tryggt.
tyck synd om mig...
Det finns något som faktiskt kan mäta sig med fyllesms;
sms skrivna när man är nyvaken med feber.
På vilket vis är "mmm, men det blir inga fler inlägg" svar på "Är du vaken?"
Jag vet inte riktigt... Men det kändes halvt logiskt när jag skrev det.
Jag har förövrigt sjukt, sjukt ont i halsen. Så ont att jag emellanåt drabbas av gråtattacker. Dessutom är jag så svullen i halsen att jag måste ta i för att kunna svälja.
Vill jag sluta existera?
Svar: ja.
ølbriller
du skramte meg først,
men jeg var tørst
så drakk jeg deg pen
som prinsessen Madeleine
<3
nära döden
Jag mår inget vidare och har ätit upp all min ipren. Jag har i varje fall lyckats packa ner alla mina böcker i en låda. Det blev en okristligt tung låda. Det är bara att hoppas att jag inte mår såhär imorgon, eller värre, för då kommer det bli en okristligt jobbig flytt.
Känner hur hela mitt ansikte skrumpnar ihop som en gammal citron inför varje droppe saliv jag tvingas svälja. Underbart!
Hela kroppen känns som en klump gelé.
Nu jävlar!
Ska jag duscha, klä på mig och börja packa ner saker i lådor, för i morgon flyger jag ut ur det här gögboet!
Lilla Lady
En liten ros med ett hål i sin själ
Som gjorde rätt men av dåliga skäl
Hon hade drömmar om status och flärd
Men hon blev slav för sitt eget begär
Hon vet inte vad hon känner för
Lågan slocknar utan tändstickor
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor
Lilla Lady, Hey, Lilla Lady
Den lilla staden fick knappast ett farväl
När andra nöjde sig sprang hon iväg
Hennes ord var ett laddat gevär
Och hon sköt på framtida besvär
Hon hade guld nog att bygga ett berg
Men lilla rosen hon saknade färg
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor
Excusez moi
Ursäkta min franska
Excusez moi
Ursäkta min franska
Excusez moi
Jag gillar att du säger vad du tycker
Men det du säger att du tycker säger inte mycket
när jag blundar händer det grejer!
Jag hatar hur jag ser isblock flyta omkring i mörkt vatten när jag blundar, och hur jag känner att min kropp åker framåt.
Utvärdering av mina mål
Jag är hemkommen från kryssningen. Som ni märker överlevde jag och jag har inte heller pussat på någon. Sen var det inga fler mål va? Nej jag tänkte väl det!
så obegripligt stort
Jag känner mig så obeskrivlgt glad.
Så underbart, men så obehagligt samtidigt.
Det är så skört.
Jag blir så skör.
Kylan blev min vän
Min ursäkt för att gömma mig igen
I musiken och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort
Inför morgondagen
Imorgon ska jag på kryssning. När jag gick på Budogymansiet lärde jag mig att det är viktigt att sätta upp mål. Något annat som är nästan ännu viktigare är att inte skriva "inte" när man sätter upp mål. Om jag till exempel inte vill dö ska jag inte skriva "jag ska inte dö!" utan istället: "jag ska överleva!"
Nu tänkte jag snabbt författa några mål med morgondagens kryssning:
*Jag ska överleva.
*Jag ska bara vara lite full.
*Jag ska opussa på folk (får man skriva så..? Eller måste man skriva något i stil med "jag ska bara pussa på mig själv, men helst inte det heller"? jag vet inte...)
Det får vara allt, jag kommer inte minnas mer än så.
Ungjävel!
När jag var på väg in från min shoppingtur från willy's upptäckte jag att någon skrivit någonting i nederkanten av lägenhetshusets ytterdörr med spritpenna. Först var jag övertygad om att jag gått till fel dörr (nu igen) men på den lilla skylten ovanför dörren lyste "62" som vanligt. Min blick vandrade därefter ner till skriften igen.
"Jag är så långt bort"
Vadå långt bort...? Från vad? Uppfostran?
För att ni i framtiden ska slippa undra varför era kommentarer inte syns så fort ni postat dem.
Eftersom jag på bara några få dagar fått 4 spamkommentarer på engelska har jag nu gjort så att jag måste godkänna kommentarer innan de publiceras. Jag lovar att publicera alla kommentarer som inte är spam, även elaka sådana. Inte för att jag tror att jag någonsin fått en elak, men någon gång ska kanske vara den första!
Klipp som får mig att tänka på min högstadietid:
(vill dock inflika att jag knappast var emo)
min lördag
Jag ligger nedbäddad och ser på Californiacation. Roligare än så har jag inte, men jag klagar inte, för jag tycker att det är roligt nog!
min framtida flytt
Ena stunden ska jag flytta imorgon, och i nästa ska jag inte alls flytta imorgon. Det är svårt att hinna med i svängarna! I bästa fall kommer dock mina kära föräldrar hjälpa mig med flytten då de av någon märklig anledning kanske ska på kryssning nästa helg. Detta förbryllade mig då jag har för mig att jag hört ett uttalat hat från min moders sida vad gäller kryssningar. Förvisso tror jag inte ens att hon var tillfrågad än. Vi får se helt enkelt. Eftersom jag hatar att ligga andra människor till last (förutom mina föräldrar) hoppas jag på att de kommer hit. Då slipper jag dessutom investera i ett skrivbord, ekonomiskt!
~
Är på galet konstigt humör, vill se på S.P.U.N.G, räkna matte, lyssna på massor av musik, till och med att programmera känns lockande. Lite. Jag känner mig sprudlande glad, trygg och harmonisk på samma gång. Fastän köket ser ut som ett helvete, fastän människor hänger sina gamla smutsiga blöta handdukar på mina handdukar så att de är konstant fuktiga och luktar illa och fastän mitt rum luktar kött hur mycket jag än vädrar...
Listen now
I am afraid of everything
When you told me I was special
It was the happiest moment for a long long time
there is no plan we can fall back on
Jag känner mig trött, kunde inte sova igår, bara vred mig av och an.
En miljard tankar som snurrade runt i mitt huvud. Knappast ville lägga sig stilla, ännu mindre tänkas färdigt. Nu har jag lyckats komplicera saker och ting igen... De gamla känslorna känns avlägsna, borta, och tack gode Gud för det, men i deras ställe finns några alldeles nya.
There is no deadline
There is no schedule
There is no plan we can fall back on
The road this far can't be retraced
There is no punch line anybody can tack on
There are loose ends by the score
What did I come down here for?
You
You
okristligt tidigt.
Klockan är kring 08.00 på morgonen och jag känner mig utvilad..? Det har nog aldrig hänt förut och kommer troligtvis aldrig hända igen. Det är i varje fall trevligt.
?
Det känns lite som det gjorde för ett år sen, men annorlunda.
Så märkligt.
And something slow
Has started in me as
Shameless as an ocean
Mirrored in devotion
mitt liv som svamp
Jag har tovigt, fett hår som luktar kräks, gula tänder och luktar svett.
Man skulle kunna säga att jag sett fräschare dagar. Jag har i varje fall återvänt hel från Uppsala.
Det där med att ta det lugnt med drickandet gick sådär. Inte för att jag minns särskilt mycket. Mer än att värden konstant bjöd på sprit och att jag sög åt mig som en svamp.
I know it's over
Oh Mother, I can feel the soil falling over my head
And as I climb into an empty bed - oh well, enough said
I know it's over still I cling, I don't know where else I can go
Over and over.....
Oh Mother, I can feel the soil falling over my head
See the sea wants to take me, the knife wants to slit me
Do you think you can help me
Sad veiled bride please be happy - handsome groom give her room
Loud loutish lover treat her kindly though she needs you
More than she loves you - and I know it's over - still I cling
I don't know where else I can go - over and over.....
I know it's over and it never really began but in my heart it was so real
And she even spoke to me and said
"If you're so funny, then why are you on your own tonight?"
"And if you're so clever then why are you on your own tonight?"
"And if you're so very entertaining then why are you on your own tonight?"
"And if you're so very good looking, then why do you sleep alone tonight?"
I know - 'cos tonight is just like any other night - that's why you're on
your own tonight
With your triumphs and your charms - while they're in each other's arms
It's so easy to laugh it's so easy to hate it takes strength to be gentle
and kind - over and over....
It's so easy to laugh it's so easy to hate it takes guts to be gentle and
kind - over and over....
Love is natural and real - but not for you my love not tonight my love
Love is natural and real - but not for such as you and I my love
Oh mother...
håller fast vid min ståndpunkt
Män är icke svin, men kvinnor är (jag är säkert också inkluderad).
Eller ja, inte alla kvinnor. Kanske..?
rädsla
En tanke slog mig imorse.
Människor är så rädda för att bli svikna, men kanske vore det bättre att vara rädd för att svika andra? Att någon annan väljer att svika en kan man inte styra över, men man kan själv se till att hålla det man lovar, att alltid finnas där. Och om alla hade den inställningen skulle det inte finnas någonting att vara rädd för mer.
Vi gömmer våra lögner
i ursäkter och glömska
Vi ränner runt i mönstret
av en kvadratisk ruta
Vi låser in oss i rutor
vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss
Då kommer rädslan
fel, fel, fel!
Jag befinner mig i fel ände av Sverige nu (fel som i motsatt ände till vart jag vill befinna mig), men dessvärre orkar jag inte lägga ut 800 spänn och 12 timmar av mitt liv för att hamna i rätt, så jag får nöja mig med att vara här till... Februari eller när det blir. Jo, jag är lite bitter fortfarande, men vad ska man göra? Det finns ju ingenting alls att göra, mer än att minnas till nästa gång...
Jeg har, blitt lei av, de som ikke vil mene no,
de som mener, men holder kjeft, og de som sitter i lenestol
Även om livet är förjävligt ibland
Jag minns vad jag gjorde för exakt ett år sen,
men jag minns vad jag gjorde för två år sen också.
Saker och ting förändras.
Livet förändras, människorna omkring mig förändras.
Jag förändras.
Det är bara att inse att det man tar för givet ena dagen kanske inte alls är självklart nästa.
Att det enda man egentligen kan vara säker på är här och nu.
Om ens det.
och på lundenskolans vind så blixtrar någonting, och allting fint försvann
en sån bok har jag aldrig läst som en viskning i en vind som ett leende långt bort
och även om livet är förjävligt ibland så kan vi ju lära någonting viktigt av varann
Mitt musikår 2010 (och livet som påverkade det)
Januari:
Jag var väl till en början obeskrivligt glad, även om jag visste vad som väntade. Efter lite mindre än hälften av månaden rasade hela mitt liv ihop. Jag lyssnade mycket på Maria Mena, Kings of convenience och the mountain goats. I slutet av månaden fanns för mycket känsloir förknippade med musiken, så jag började konstant lyssna på Kompani 69. Jag är dock osäker på om det överhuvudtaget förändrade situationen. Troligtvis gjorde det inte det.
Utmärkande låtar:
Miss you love - Maria Mena
Mrs. Cold - Kings of convenience
You'd better watch out cause I like you - Billie the vision and the dancers
No children - The mountain goats
So desperate - The mountain goats
Oh Susie - Secret Service
Heartbets - the knife/jose gonsalez (båda versionerna)
80 år - Evig poesi
Ingenting - Kompani 69
Blomster - Kompani 69
Två av oss - X-models
It must have been love - Maria Mena
Har det bra - OnklP ft Timbuktu
Nineteen - Tegan and Sara
Februari:
Mitt humör gick stadigt neråt. Allting saknade plötsligt helt mening. I mitten av februari fungerade ingenting längre, jag hade åerkommande ångestattacker, jag varken åt eller sov och det slutade med att jag var tvungen att åka hem till Värmland där jag stannade månaden ut.
Jag börjar lyssna på Man man, fortsätter mitt lyssnande av kompani 69 och i slutet av februari återupptar jag mitt lyssnande av Tv on the radio. De låtar som utmärker sig handlar nästan genomgående om olycklig kärlek.
Utmärkande låtar:
Van Helsing boombox- Man man
Skinny Love - Bon Iver
How to save a life - The fray
Winter - Joshua Radin
Everybody's gotta learn sometimes - Beck
Langt Bort - Evig Poesi
Det kanske kommer en förändring - Kent
Wish you were here - Pink Floyd
See you all - Koudlam
Money (that's what I want) - Variety Lab
Doctor Jones - Aqua
Needle in the Hay - Elliott Smith
Mars:
Det ljusnade lite åtminstone, jag klarade ta hand om mig själv igen. Började lyssna på lite gladare musik, mycket Yoga Fire och en del Gwen Stefani.
Utmärkande låtar:
Superkul med kniv - Yoga Fire
De eneste i världen - Yoga Fire
Du - Redrama
Fick dich - Jonesmann
Slicka mig ren - Tant Strul
The real thing - Gwen Stefani
Love Dog - Tv on the radio
Gold teeth - Man man
Ticket to the Moon - Electric light Orchestra
Still in love with you - Thin Lizzy
April:
Mitt fokus är till en början främst inriktat på projektarbete och skola. Jag ser en lösning på mina problem när jag får reda på att roten till altt det onda är påväg hem, tills han väl kommit hem och jag inser att han inte vill ha med mig att göra överhuvudtaget. Då rasar det igen, men jag är snabbt framme och försöker bygga upp. Igen.
Karpe Diem släppte nytt som jag började lyssna på de sista dagarna i april.
Utmärkande låtar:
Zebra - Man man
Hold on tight - Electric Light Orchestra
Holding out for a hero - Bonnie Tyler
Better man - Redrama
Coffe and Cigarettes - Michelle Featherstone
Tog - Karpe Diem
Du sålde våra hjärtan - Lisa Ekdahl
just a little bit - Maria Mena
Maj:
Allt fokus låg på skolan, rädda det som räddas kunde. Karpe Diems skiva gick på repeat.
Utmärkande låtar:
Tusen Tegninger - Karpe Diem
Blood - Karpe Diem
All i wanted - Paramore
Fick dich - Anna David
Today has been ok - Emiliana Torrini
The funeral - Band of horses
Juni:
Jag tog äntligen studenten, flyttade ut från elevhemmet, till Sundbyberg.
Allt som hänt fanns kvar i bakhuvudet, samtidigt som jag försökte börja lägga grunden för något nytt. I slutet av juni återupptog jag mitt tidigare sparsamma lyssnande av Broken Social scene.
Utmärkande låtar:
Blue Beard - Band of Horses
Factory - Band of horses
Ice dogs - Man man
Ditt dystra hotell - Tant Strul
We no speak Americano - Yolanda be cool & DCOP
Through the roof 'N' underground - Gogol Borello
And then you kissed me II - The Cardigans
The ballad of Lucy Jordan - Marianne Faithful
Hurt - Johnny Cash
Juli:
Saker och ting blev bättre, men jag var understimulerad och satt vid datorn mest hela dagarna. Jag åkte på Arvikafestivalen, vilket ledde till att jag någon vecka innan började lyssna extra mycket på Yeasayer, Markus Krunegård, Hästpojken och Johnossi.
Utmärkande låtar:
Samson - Regina Spektor
Snow - Emiliana Torrini
Hell - Tegan and Sara
Ett bättre djur - Hästpojken
I remember - Yeasayer
O.N.E - Yeasayer
Madder red - Yeasayer
Samma nätter väntar alla - Markus Krunegård
Execution song - Johnossi
Almost crimes - Broken Social scene
Anthems for a 17 year old girl - Social Broken Scene
Augusti:
Förutom att lyssnade på samma musik som i juli glider Bob Hund och Daniel Adams-Ray in på mina spellistor. Jag börjar skolan igen, lär mig hur färger byggs upp och tvingas börja programmera igen. Vittnar i Stockholms tingsrätt.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill, eller försöker kanske snarare förneka att jag vet.
Utmärkande låtar:
Dum av dig - Daniel Adams-Ray
Dansa efter min pipa- Bob Hund
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag - Bob Hund
I hate you so much right now - Kelis
On directing - Tegan and Sara
No last call - Johnossi
September:
Blir rätt mycket en repris av föregående år. Jag trivs i skolan i varje fall, och stiftar nya bekantskaper. En gasque med Lady Gaga-tema (Lady gagasque) får mig att ge upp mitt tidigare motstånd mot henne.
Då jag är i skolan mest hela tiden blir det inte mycket tid över åt musiken.
Utmärkande låtar:
Som jag hade dig förut - Melissa Horn
Elephant Love medley - Jamie Allen, Nicole Kidman
Alejandro - Lady Gaga
Paparazzi - Lady Gaga
Come what may- Jamie allen, Nicole Kidman
Oktober:
Jag är förvirrad. Minst sagt. Att jag träffar honom för första gången sedan i januari gör inte saker och ting bättre, snarare ännu sämre. Det är mycket Lykke Li, Daniel Adams-Ray och en del Marina & the diamonds och Parken. Jag återupptar mitt lyssnande av Yeah Yeah Yeahs och skriver min första riktiga tenta, sen jag börjat universitetet på riktigt, om tryckteknik i Grafisk teknik.
Utmärkande låtar:
Hysteric - Yeah yeah yeahs
Possibility - Lykke Li
Pin - Yeah yeah yeahs
Oh no! - Marina and the Diamonds
Gubben i lådan - Daniel Adams-Ray
Tonight - Lykke Li
Åt helvete med himlen - Parken
Wrists - Tegan and Sara
You're the Storm - The Cardigans
Genom eld - Oskar Linnros
Enter the Ninja - Die Antwoord
November:
Daniel Adams-Ray släpper ett album. Mitt liv kretsar kring matte, varken mer eller mindre. Ledsamheten hittar nya sätt att attackera mitt medvetande -när jag är onykter. Jag ser ett avsnitt av kobra, om M.I.A och finner det så intressant att jag börjar utforska hennes musik.
Utmärkande låtar:
Columbus - Kent
Hermit the frog - Marina & the Diamonds
Yellow - Coldplay
Väntar på något stort - Parken
Kom tillbaka! - Parken
Där va vi förenade - Andreas Grega
Förlåt att jag aldrig sagt förlåt - Daniel Adams-Ray
Voyeuren - Daniel Adams-Ray
Karatefylla - BYZ
XXXO - M.I.A
December:
Hälften av December kretsade nästan enbart kring matte. Jag började lyssna på Modest Mouse och uterupptog mitt lyssnande av The Mountain Goats. Överlag ville jag hitta ny, bra musik, vilket ledde till att jag lyssnade rätt mycket på olika artister, bland annat Doktor Kosmos, Cat Power, Lykke Li och The Shins.
Utmärknde låtar:
Känslorna - Doktor Kosmos
Hate - Cate Power
Ocean Breathes Salty - Modest mouse
March Into the Sea - Modest Mouse
Toch me I'm going to scream part two - My Morning Jacket
Velkommen Hjem - Sissel
There is a light that never goes out - The Smiths
A comet Appears - The Shins
Bukowski - Modest Mouse
Listen now - The Knife
Här finner ni listan över alla låtar (som finns på spotify).
Förövrigt önskar jag alla ett gott nytt år och hoppas att kommande år blir mycket bättre än det som varit!
Idag har jag storhandlat. En enorm säng och ett skrivbord har inhandlats, det återstår nu bara att vänta på att det körs hit, vilket det ska någon gång under morgondagen. Så länge håller jag tillgodo med att sitta på golvet, lutad mot mitt element samt att sova på en luftmadrass.
Den satt långt inne...
Att formulera en snäll kommentar tog mig några timmar, men nu är det gjort och jag kan äntligen sova!
Det är inte mitt fel att andra människor är dåliga/oambitiösa, okej!?
I'm on my way
Bokhyllan är fylld av böcker och något som kan liknas vid en stig har börjat träda fram.
Jag sitter och sjunger med i musiken som strålar ut från högtalarna.
I kylskåpet finns det mat som jag äger, och som inte är lingonsylt eller fiskolja.
I frysen finns ett paket korv och ett paket korvbröd.
Min ryggsäck är så gott som färdigpackad.
Allt som saknas är sömnn.
Jag är inte trött...
knark<3
Något jag lärde mig som barn var att inte gå till sjukhus förutom när man är halvt döende (med undantag då från att kolla allergier och mediciner, men annars!). Vid kräksjuka och förkylningar går man inte till sjukhuset, för "man ska inte belasta sjukvården", och "det finns redan så många människor som går dit i tid och otid och tar upp dyrbar tid från behövande" och som "tjatar till sig penicillin som inte alls gör någon skillnad på deras virusinfektioner!"
Men även jag har en gräns, och efter tre dagar med det här djävulska halsontet gav jag upp. Jag ringde akuten, fick en tid, skyndade dit, blev topsad i halsen.
Efter en liten stunds väntetid får jag prata med en läkare som säger att jag har en bakterieinfektion i halsen varpå jag får utskrivet pencillin och blir uppmanad att skynda mig till apoteket som stänger om 20 minuter. Självklart går det inga bussar eftersom det är söndag och ute i Haninge. Med andan i halsen är jag framme 16.57 och får mina underpiller för endast 103 kronor. 103 kronor för att bli frisk, det är ju nästan ingenting! Det är lite mindre än 2½ paket ipren, och med tanke på att jag åt ungefär 9 sådana per dag både igår och i förrgår och fortfarande tyckte att det kändes ganska ovärt att leva så, ja, då är det rätt värt!
wunderbar
Back in town
Sitter i en tyst och tom lägenhet ute i Haninge.
Det är underbart.
Långt, långt borta från den människa jag retat mig på i månader.
Borta från hatthyllor fyllda av strumpor och djupa suckar så fort jag måste laga mat.
Det var inget större fel att bo där större delen av tiden, jag gillade det till och med, fram till för några månader sen. Efter det blev vi en extra, en för mycket, som tog alldeles för mycket plats.
Men nu slipper jag det. Nu är jag tillbaks i Haninge igen. Det känns skönt och tryggt.
tyck synd om mig...
Det finns något som faktiskt kan mäta sig med fyllesms;
sms skrivna när man är nyvaken med feber.
På vilket vis är "mmm, men det blir inga fler inlägg" svar på "Är du vaken?"
Jag vet inte riktigt... Men det kändes halvt logiskt när jag skrev det.
Jag har förövrigt sjukt, sjukt ont i halsen. Så ont att jag emellanåt drabbas av gråtattacker. Dessutom är jag så svullen i halsen att jag måste ta i för att kunna svälja.
Vill jag sluta existera?
Svar: ja.
ølbriller
du skramte meg først,
men jeg var tørst
så drakk jeg deg pen
som prinsessen Madeleine
<3
nära döden
Jag mår inget vidare och har ätit upp all min ipren. Jag har i varje fall lyckats packa ner alla mina böcker i en låda. Det blev en okristligt tung låda. Det är bara att hoppas att jag inte mår såhär imorgon, eller värre, för då kommer det bli en okristligt jobbig flytt.
Känner hur hela mitt ansikte skrumpnar ihop som en gammal citron inför varje droppe saliv jag tvingas svälja. Underbart!
Hela kroppen känns som en klump gelé.
Nu jävlar!
Lilla Lady
En liten ros med ett hål i sin själ
Som gjorde rätt men av dåliga skäl
Hon hade drömmar om status och flärd
Men hon blev slav för sitt eget begär
Hon vet inte vad hon känner för
Lågan slocknar utan tändstickor
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor
Lilla Lady, Hey, Lilla Lady
Den lilla staden fick knappast ett farväl
När andra nöjde sig sprang hon iväg
Hennes ord var ett laddat gevär
Och hon sköt på framtida besvär
Hon hade guld nog att bygga ett berg
Men lilla rosen hon saknade färg
Du är bäst nu men du var bättre förr
Våra brister gör oss till människor
Excusez moi
Ursäkta min franska
Excusez moi
Ursäkta min franska
Excusez moi
Jag gillar att du säger vad du tycker
Men det du säger att du tycker säger inte mycket
när jag blundar händer det grejer!
Utvärdering av mina mål
så obegripligt stort
Jag känner mig så obeskrivlgt glad.
Så underbart, men så obehagligt samtidigt.
Det är så skört.
Jag blir så skör.
Kylan blev min vän
Min ursäkt för att gömma mig igen
I musiken och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort
Inför morgondagen
Imorgon ska jag på kryssning. När jag gick på Budogymansiet lärde jag mig att det är viktigt att sätta upp mål. Något annat som är nästan ännu viktigare är att inte skriva "inte" när man sätter upp mål. Om jag till exempel inte vill dö ska jag inte skriva "jag ska inte dö!" utan istället: "jag ska överleva!"
Nu tänkte jag snabbt författa några mål med morgondagens kryssning:
*Jag ska överleva.
*Jag ska bara vara lite full.
*Jag ska opussa på folk (får man skriva så..? Eller måste man skriva något i stil med "jag ska bara pussa på mig själv, men helst inte det heller"? jag vet inte...)
Det får vara allt, jag kommer inte minnas mer än så.
Ungjävel!
När jag var på väg in från min shoppingtur från willy's upptäckte jag att någon skrivit någonting i nederkanten av lägenhetshusets ytterdörr med spritpenna. Först var jag övertygad om att jag gått till fel dörr (nu igen) men på den lilla skylten ovanför dörren lyste "62" som vanligt. Min blick vandrade därefter ner till skriften igen.
"Jag är så långt bort"
Vadå långt bort...? Från vad? Uppfostran?
För att ni i framtiden ska slippa undra varför era kommentarer inte syns så fort ni postat dem.
Klipp som får mig att tänka på min högstadietid:
(vill dock inflika att jag knappast var emo)
min lördag
min framtida flytt
~
Är på galet konstigt humör, vill se på S.P.U.N.G, räkna matte, lyssna på massor av musik, till och med att programmera känns lockande. Lite. Jag känner mig sprudlande glad, trygg och harmonisk på samma gång. Fastän köket ser ut som ett helvete, fastän människor hänger sina gamla smutsiga blöta handdukar på mina handdukar så att de är konstant fuktiga och luktar illa och fastän mitt rum luktar kött hur mycket jag än vädrar...
Listen now
I am afraid of everything
When you told me I was special
It was the happiest moment for a long long time
there is no plan we can fall back on
Jag känner mig trött, kunde inte sova igår, bara vred mig av och an.
En miljard tankar som snurrade runt i mitt huvud. Knappast ville lägga sig stilla, ännu mindre tänkas färdigt. Nu har jag lyckats komplicera saker och ting igen... De gamla känslorna känns avlägsna, borta, och tack gode Gud för det, men i deras ställe finns några alldeles nya.
There is no deadline
There is no schedule
There is no plan we can fall back on
The road this far can't be retraced
There is no punch line anybody can tack on
There are loose ends by the score
What did I come down here for?
You
You
okristligt tidigt.
Klockan är kring 08.00 på morgonen och jag känner mig utvilad..? Det har nog aldrig hänt förut och kommer troligtvis aldrig hända igen. Det är i varje fall trevligt.
?
Det känns lite som det gjorde för ett år sen, men annorlunda.
Så märkligt.
And something slow
Has started in me as
Shameless as an ocean
Mirrored in devotion
mitt liv som svamp
Jag har tovigt, fett hår som luktar kräks, gula tänder och luktar svett.
Man skulle kunna säga att jag sett fräschare dagar. Jag har i varje fall återvänt hel från Uppsala.
Det där med att ta det lugnt med drickandet gick sådär. Inte för att jag minns särskilt mycket. Mer än att värden konstant bjöd på sprit och att jag sög åt mig som en svamp.
I know it's over
Oh Mother, I can feel the soil falling over my head
And as I climb into an empty bed - oh well, enough said
I know it's over still I cling, I don't know where else I can go
Over and over.....
Oh Mother, I can feel the soil falling over my head
See the sea wants to take me, the knife wants to slit me
Do you think you can help me
Sad veiled bride please be happy - handsome groom give her room
Loud loutish lover treat her kindly though she needs you
More than she loves you - and I know it's over - still I cling
I don't know where else I can go - over and over.....
I know it's over and it never really began but in my heart it was so real
And she even spoke to me and said
"If you're so funny, then why are you on your own tonight?"
"And if you're so clever then why are you on your own tonight?"
"And if you're so very entertaining then why are you on your own tonight?"
"And if you're so very good looking, then why do you sleep alone tonight?"
I know - 'cos tonight is just like any other night - that's why you're on
your own tonight
With your triumphs and your charms - while they're in each other's arms
It's so easy to laugh it's so easy to hate it takes strength to be gentle
and kind - over and over....
It's so easy to laugh it's so easy to hate it takes guts to be gentle and
kind - over and over....
Love is natural and real - but not for you my love not tonight my love
Love is natural and real - but not for such as you and I my love
Oh mother...
håller fast vid min ståndpunkt
Män är icke svin, men kvinnor är (jag är säkert också inkluderad).
Eller ja, inte alla kvinnor. Kanske..?
rädsla
En tanke slog mig imorse.
Människor är så rädda för att bli svikna, men kanske vore det bättre att vara rädd för att svika andra? Att någon annan väljer att svika en kan man inte styra över, men man kan själv se till att hålla det man lovar, att alltid finnas där. Och om alla hade den inställningen skulle det inte finnas någonting att vara rädd för mer.
Vi gömmer våra lögner
i ursäkter och glömska
Vi ränner runt i mönstret
av en kvadratisk ruta
Vi låser in oss i rutor
vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss
Då kommer rädslan
fel, fel, fel!
Jag befinner mig i fel ände av Sverige nu (fel som i motsatt ände till vart jag vill befinna mig), men dessvärre orkar jag inte lägga ut 800 spänn och 12 timmar av mitt liv för att hamna i rätt, så jag får nöja mig med att vara här till... Februari eller när det blir. Jo, jag är lite bitter fortfarande, men vad ska man göra? Det finns ju ingenting alls att göra, mer än att minnas till nästa gång...
Jeg har, blitt lei av, de som ikke vil mene no,
de som mener, men holder kjeft, og de som sitter i lenestol
Även om livet är förjävligt ibland
Jag minns vad jag gjorde för exakt ett år sen,
men jag minns vad jag gjorde för två år sen också.
Saker och ting förändras.
Livet förändras, människorna omkring mig förändras.
Jag förändras.
Det är bara att inse att det man tar för givet ena dagen kanske inte alls är självklart nästa.
Att det enda man egentligen kan vara säker på är här och nu.
Om ens det.
och på lundenskolans vind så blixtrar någonting, och allting fint försvann
en sån bok har jag aldrig läst som en viskning i en vind som ett leende långt bort
och även om livet är förjävligt ibland så kan vi ju lära någonting viktigt av varann
Mitt musikår 2010 (och livet som påverkade det)
Jag var väl till en början obeskrivligt glad, även om jag visste vad som väntade. Efter lite mindre än hälften av månaden rasade hela mitt liv ihop. Jag lyssnade mycket på Maria Mena, Kings of convenience och the mountain goats. I slutet av månaden fanns för mycket känsloir förknippade med musiken, så jag började konstant lyssna på Kompani 69. Jag är dock osäker på om det överhuvudtaget förändrade situationen. Troligtvis gjorde det inte det.
Utmärkande låtar:
Miss you love - Maria Mena
Mrs. Cold - Kings of convenience
You'd better watch out cause I like you - Billie the vision and the dancers
No children - The mountain goats
So desperate - The mountain goats
Oh Susie - Secret Service
Heartbets - the knife/jose gonsalez (båda versionerna)
80 år - Evig poesi
Ingenting - Kompani 69
Blomster - Kompani 69
Två av oss - X-models
It must have been love - Maria Mena
Har det bra - OnklP ft Timbuktu
Nineteen - Tegan and Sara
Februari:
Mitt humör gick stadigt neråt. Allting saknade plötsligt helt mening. I mitten av februari fungerade ingenting längre, jag hade åerkommande ångestattacker, jag varken åt eller sov och det slutade med att jag var tvungen att åka hem till Värmland där jag stannade månaden ut.
Jag börjar lyssna på Man man, fortsätter mitt lyssnande av kompani 69 och i slutet av februari återupptar jag mitt lyssnande av Tv on the radio. De låtar som utmärker sig handlar nästan genomgående om olycklig kärlek.
Utmärkande låtar:
Van Helsing boombox- Man man
Skinny Love - Bon Iver
How to save a life - The fray
Winter - Joshua Radin
Everybody's gotta learn sometimes - Beck
Langt Bort - Evig Poesi
Det kanske kommer en förändring - Kent
Wish you were here - Pink Floyd
See you all - Koudlam
Money (that's what I want) - Variety Lab
Doctor Jones - Aqua
Needle in the Hay - Elliott Smith
Mars:
Det ljusnade lite åtminstone, jag klarade ta hand om mig själv igen. Började lyssna på lite gladare musik, mycket Yoga Fire och en del Gwen Stefani.
Utmärkande låtar:
Superkul med kniv - Yoga Fire
De eneste i världen - Yoga Fire
Du - Redrama
Fick dich - Jonesmann
Slicka mig ren - Tant Strul
The real thing - Gwen Stefani
Love Dog - Tv on the radio
Gold teeth - Man man
Ticket to the Moon - Electric light Orchestra
Still in love with you - Thin Lizzy
April:
Mitt fokus är till en början främst inriktat på projektarbete och skola. Jag ser en lösning på mina problem när jag får reda på att roten till altt det onda är påväg hem, tills han väl kommit hem och jag inser att han inte vill ha med mig att göra överhuvudtaget. Då rasar det igen, men jag är snabbt framme och försöker bygga upp. Igen.
Karpe Diem släppte nytt som jag började lyssna på de sista dagarna i april.
Utmärkande låtar:
Zebra - Man man
Hold on tight - Electric Light Orchestra
Holding out for a hero - Bonnie Tyler
Better man - Redrama
Coffe and Cigarettes - Michelle Featherstone
Tog - Karpe Diem
Du sålde våra hjärtan - Lisa Ekdahl
just a little bit - Maria Mena
Maj:
Allt fokus låg på skolan, rädda det som räddas kunde. Karpe Diems skiva gick på repeat.
Utmärkande låtar:
Tusen Tegninger - Karpe Diem
Blood - Karpe Diem
All i wanted - Paramore
Fick dich - Anna David
Today has been ok - Emiliana Torrini
The funeral - Band of horses
Juni:
Jag tog äntligen studenten, flyttade ut från elevhemmet, till Sundbyberg.
Allt som hänt fanns kvar i bakhuvudet, samtidigt som jag försökte börja lägga grunden för något nytt. I slutet av juni återupptog jag mitt tidigare sparsamma lyssnande av Broken Social scene.
Utmärkande låtar:
Blue Beard - Band of Horses
Factory - Band of horses
Ice dogs - Man man
Ditt dystra hotell - Tant Strul
We no speak Americano - Yolanda be cool & DCOP
Through the roof 'N' underground - Gogol Borello
And then you kissed me II - The Cardigans
The ballad of Lucy Jordan - Marianne Faithful
Hurt - Johnny Cash
Juli:
Saker och ting blev bättre, men jag var understimulerad och satt vid datorn mest hela dagarna. Jag åkte på Arvikafestivalen, vilket ledde till att jag någon vecka innan började lyssna extra mycket på Yeasayer, Markus Krunegård, Hästpojken och Johnossi.
Utmärkande låtar:
Samson - Regina Spektor
Snow - Emiliana Torrini
Hell - Tegan and Sara
Ett bättre djur - Hästpojken
I remember - Yeasayer
O.N.E - Yeasayer
Madder red - Yeasayer
Samma nätter väntar alla - Markus Krunegård
Execution song - Johnossi
Almost crimes - Broken Social scene
Anthems for a 17 year old girl - Social Broken Scene
Augusti:
Förutom att lyssnade på samma musik som i juli glider Bob Hund och Daniel Adams-Ray in på mina spellistor. Jag börjar skolan igen, lär mig hur färger byggs upp och tvingas börja programmera igen. Vittnar i Stockholms tingsrätt.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill, eller försöker kanske snarare förneka att jag vet.
Utmärkande låtar:
Dum av dig - Daniel Adams-Ray
Dansa efter min pipa- Bob Hund
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag - Bob Hund
I hate you so much right now - Kelis
On directing - Tegan and Sara
No last call - Johnossi
September:
Blir rätt mycket en repris av föregående år. Jag trivs i skolan i varje fall, och stiftar nya bekantskaper. En gasque med Lady Gaga-tema (Lady gagasque) får mig att ge upp mitt tidigare motstånd mot henne.
Då jag är i skolan mest hela tiden blir det inte mycket tid över åt musiken.
Utmärkande låtar:
Som jag hade dig förut - Melissa Horn
Elephant Love medley - Jamie Allen, Nicole Kidman
Alejandro - Lady Gaga
Paparazzi - Lady Gaga
Come what may- Jamie allen, Nicole Kidman
Oktober:
Jag är förvirrad. Minst sagt. Att jag träffar honom för första gången sedan i januari gör inte saker och ting bättre, snarare ännu sämre. Det är mycket Lykke Li, Daniel Adams-Ray och en del Marina & the diamonds och Parken. Jag återupptar mitt lyssnande av Yeah Yeah Yeahs och skriver min första riktiga tenta, sen jag börjat universitetet på riktigt, om tryckteknik i Grafisk teknik.
Utmärkande låtar:
Hysteric - Yeah yeah yeahs
Possibility - Lykke Li
Pin - Yeah yeah yeahs
Oh no! - Marina and the Diamonds
Gubben i lådan - Daniel Adams-Ray
Tonight - Lykke Li
Åt helvete med himlen - Parken
Wrists - Tegan and Sara
You're the Storm - The Cardigans
Genom eld - Oskar Linnros
Enter the Ninja - Die Antwoord
November:
Daniel Adams-Ray släpper ett album. Mitt liv kretsar kring matte, varken mer eller mindre. Ledsamheten hittar nya sätt att attackera mitt medvetande -när jag är onykter. Jag ser ett avsnitt av kobra, om M.I.A och finner det så intressant att jag börjar utforska hennes musik.
Utmärkande låtar:
Columbus - Kent
Hermit the frog - Marina & the Diamonds
Yellow - Coldplay
Väntar på något stort - Parken
Kom tillbaka! - Parken
Där va vi förenade - Andreas Grega
Förlåt att jag aldrig sagt förlåt - Daniel Adams-Ray
Voyeuren - Daniel Adams-Ray
Karatefylla - BYZ
XXXO - M.I.A
December:
Hälften av December kretsade nästan enbart kring matte. Jag började lyssna på Modest Mouse och uterupptog mitt lyssnande av The Mountain Goats. Överlag ville jag hitta ny, bra musik, vilket ledde till att jag lyssnade rätt mycket på olika artister, bland annat Doktor Kosmos, Cat Power, Lykke Li och The Shins.
Utmärknde låtar:
Känslorna - Doktor Kosmos
Hate - Cate Power
Ocean Breathes Salty - Modest mouse
March Into the Sea - Modest Mouse
Toch me I'm going to scream part two - My Morning Jacket
Velkommen Hjem - Sissel
There is a light that never goes out - The Smiths
A comet Appears - The Shins
Bukowski - Modest Mouse
Listen now - The Knife
Här finner ni listan över alla låtar (som finns på spotify).
Förövrigt önskar jag alla ett gott nytt år och hoppas att kommande år blir mycket bättre än det som varit!
