så obegripligt stort

Jag känner mig så obeskrivlgt glad.

Så underbart, men så obehagligt samtidigt.

Det är så skört.

Jag blir så skör.

 

Kylan blev min vän
Min ursäkt för att gömma mig igen
I musiken och Ziggy blev min bror
När du fann mig satt jag hjälplös vid ett bord
Jag som nyss föll till en obegriplig jord
Du blev min räddning så obegripligt stort


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0