Idag har inte varit min dag.

Efter en sådär 5 timmars sömn inleds den med att jag får springa till bussen. Busschauffören ser mig inte, eller bryr sig helt enkelt inte, i varje fall kör han iväg och jag står kvar som ett fån. Jag har dock tur, jag får reda på att bussen till Tungelsta inte åkt än. Fint, än är det ett tag kvar till pendeltåget går.

När det är två minuter kvar till pendeltåget ska gå har fortfarande inte tungelstabussen dykt upp. Okej, jag missar pendeltåget, men det är fortfarande inte omöjligt att jag ska komma i tid till mitt matteseminarium. Jag kommer med nästa pendeltåg, relativt stressad, men ändock vid ganska gott mod trots all trötthet. MEN så händer det som inte får hända, men uppenbarligen händer alltför ofta ändå; jag fastnar i Älvsjö, eller, att säga att jag fastnar i Älvsjö är en överdrift, jag kommer inte ens så långt. Jag fastnar nästan i Älvsjö och där står vi väldigt länge innan vi får reda på att en "olyckshändelse" skett. Efter många om och men får vi åka tillbaks till Farsta strand och jag får ta tunnelbanan därifrån. Jag är i skolan tio minuter innan seminariet slutar, det känns värt då jag satt vaken igår för att göra klart uppgifterna.

Dessutom var pendeltåget hem sent.

Kan folk SLUTA ta livet av sig genom att hoppa framför pendeltåg, SL har seriösa problem med att passa tider som det är!