Varför har alla som addar mig på msn nuförtiden bilder där de flashar sina bh:ar?

Jag tänder faktiskt inte på tjejer.

Min bror:

 

"Du får prata med mamma nu istället för hon är emo!"

 

"DET ÄR JAG FAN INTE!"

 

"Nej okej, det är hon inte, men jag är mätt så jag ska gå och lägga mig nu."

När jag satt där med min medhavda madlåda och lyssnade på hur mina klasskamrater förnöjt beskrev hur de mobbat sina klasskamrater under gymnasiet och gett dem påhittade namn då de "inte förtjänade människonamn" kände jag inte bara att jag hade lust att dekorera dem med mitt maginnehåll, jag slogs även av en insikt. Jag behöver lära känna nya människor. Nu på en gång.

 

Att lära känna nya människor är dock inte det lättaste. Efter några minuters betänketid slog det mig att jag bara kunde komma på en plats jag vill leta på: hos LUF. Jag har velat bli politiskt aktiv i flera år men alltid haft undanflykter för att slippa, men nu är nog tiden kommen.

 

Jag kom så långt att jag gick in på deras hemsida, hittade en av de "grundkurser" de brukar hålla och skulle anmäla mig. Hade jag tänkt. Om sidan hade fungerat. Det gjorde den inte. Nu tänker ni kanske att jag ser detta som det ultimata sättet att slippa och fortsätta vara bitter på mänskligheten. Ni har fel. Jag har redan mejlat dem om att det är fel på deras hemsida. Så det så!

Ibland känner jag mig övertygad om att det finns en oskriven regel som säger:

Plötsligt hör jag trumpetljudet som skär genom musiken i mina hörlurar.

I mitten av plattan står han, mannen med trumpeten som givit upphov till ljudet. Han ser hopsjunken ut och spelar en sorgesam melodi.

Fastän trumpetens toner reflekteras när det når sten och betong i ett grått Stockholm verkar jag vara den enda som lägger märke till honom, som kan höra honom. Alla andra har som vanligt bråttom någonstans och vill inte kännas vid den sorglige trumpetaren.

 

Om Dexters "dark passenger" är ett blodtörstande monster är min passagerare en modfälld man med trumpet. Ibland spelar han någonstans därinne, utan att man kan hitta honom. Som om han missunnade mig något annat än nedstämdhet och vill ha sällskap i sitt lidande.

 

Påsen i min hand har inte hjälpt, något gnager ändå, en ledsam melodi spelas. Konsumtion har inte fått mannen med trumpeteen att tystna. Jag önskar att jag kunde vara som alla andra som vandrar förbi honom utan att märka hans existens, men allt som krävs är en dålig natts sömn eller en uppsjuten middag och sen kan jag höra varenda ton han avger.

Min lycka är en väldigt smal tråd som när som helst kan gå av, utan förvarning, av några dystra trumpettoner.

Efter ett päron är allt som vanligt igen.

Not again i scream,
Over-analyzing everything.
The circle of us ,
Won't break It's pattern ,
Won't seize Cuz

-I am your stubborn hypocritical lover
Guarded by thorns of My past.
You have Been wounded, bled out
Anger gushing,
And none of us thought it would last

The winds of your ego
The waves of My tears
Made The most Perfect almighty storm That we've seen This year
But experience gathered
We've learned from our past
So don't worry darling
This too shall pass..

Soul-bruising, i look at you,
Accusingly Cuz i am Black and Blue.
Emotional fist,
You are The only man Who makes me feel like This.

I am your weakness, i am
Your protector,
But Who Will protect you from me?
The damage is obvious, patch me together,
Loosen your grip boy, i can't breathe

Imorgon såhär dags sitter jag på en buss från Stockholm.

 

mina steg leder mig hem
leder mig
leder mig hem
leder mig
leder mig hem

Ramlade över de här häromdagen med last fm's hjälp.

 

 

 

The desk where you sit inside of a
frame made of wood
I keep those chopsticks you had from when
you taught abroad in Japan

I love it all so much
I call
I want you back

I did not know you as well
as my father knew you
every question you took the
time to sit and look it up in the
encyclopedia

I love it all so much
I call I want you back

It sounds like we
would of had a great deal to say
to each other
I bet when I leave
my body for the sky the wait will
be worth it

En tenta kvar. Den känns dock inte alltför betyngande och jag tror att den ska gå bra.

En tenta och en lägenhetsvisning kvar innan jag åker hem för första gången på tre månader. Sen ytterliggare en lägenhetsvisning på måndag. På en 4:a på 100 kvadrat i Solna för ungefär 7000 i månaden. Jag är ganska så sugen... Dessvärre är det bara ett korttidskontrakt, men man får bo där minst ett halvår och uppsägningstiden är 3 månader, så det kunde varit sämre. Men vi får se. Först tenta.

Jag försöker plugga inför min tenta i bild och video. Det är så förbannat mycket information som ska in och som aldrig tar slut. Jag tuggar och tuggar, men maten i min mun blir inte mindre utan snarare större och segare för varje tugga. Jag är snart klar med kapitel 7, sne har jag "bara" kapitel 9 och 10 kvar, sen måste jag repetera bilddelen och börja göra extentor. Skjut mig.

Så reste han sig ur sängen och gick ut och nu är lägenheten tyst och tom. Och mörk.

Jag är rädd för människor som är ledsna eller apatiska men inte vill, eller kan, förklara vad som är fel. Fastän jag är likadan själv. Men jag vet ju att jag inte kan lämna mig själv, så det är kanske inte samma sak.

 

För någon dag sen så såg jag på klockan precis när den var 13.37. Då får man tydligen önska sig saker har jag hört. Då önskade jag att allt skulle fortsätta vara som det är. Det förvånade mig, jag vet inte om det är mig eller mitt liv det är fel på, men saker brukar inte vara överdrivet bra. Inte så bra så länge i varje fall.

Det är nog därför jag varje dag kommer på mig själv med att tänka "hur länge?" hur länge ska saker vara bra den här gången? Jag brukar snitta sådär högst en månad i taget och sen brukar jag vara djupt olycklig istället. Och nu har jag ju varit glad ganska många månader. Det är nog därför jag blir alldeles extra skrämd av apati och människor som försvinner i natten.

 

Ibland kommer jag på mig själv att tänka att när den här lyckan tar slut kommer jag nog tvingas äta en massa lyckopiller för att klara av den olycka jag väntar mig, för jag tror inte jag kommer hålla annars. Vilket känns fruktansvärt hemskt. Inte för att jag ser ner på människor som äter piller, men om jag skulle behöva göra det skulle det vara det yttersta beviset på att jag är en mycket svag människa.

Det är min största rädsla att vara en mycket svag människa.

 

Det är det som är det hemska med att ha det bra, om man förlorar det så får man det på något konstigt sätt det mycket sämre än det var innan.

Och senast någon sa att han älskade mig sådär skar han upp sig själv.

Snälla kom hem snart.

 

Did I disappoint you or let you down?
Should I be feeling guilty or let the judges frown?
'Cause I saw the end before we'd begun,
Yes I saw you were blinded and I knew I had won.
So I took what's mine by eternal right.
Took your soul out into the night.
It may be over but it won't stop there,
I am here for you if you'd only care.
You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your hand.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well, I know your smell.
I've been addicted to you.

Jag är hungrig och därmed odräglig och sitter i mitt korridorsrum i korridoren jag föredrar att inte sätta min fot i. Snart slipper jag vara hungrig och sitta här ensam mer och snart är jag tillbaks i ettan i Bergshamra igen. Med min dator. Förutom att det känns obehagligt att flytta den med hjälp av kollektivtrafik hela den sträckan känns det bra. Jag har saknat honom. Min dator alltså.

Tack för att du gett mig en mening att komma hem, för att du fått mig att sluta känna ångest och vara oförklarligt ledsen.

 

Tack för att bryr dig om mig, för att du lyssnar på mig när jag berättar saker och för att du verkar tycka att det är intressant.

 

Tack för att du har tålamod med mig, för att du lyssnar på mig när jag ger dig kritik och för att du säger till mig när jag gör något fel.

 

Tack för att du inte säger att min bror är konstig som ringer mig varje dag, för att du äter mat och för att du är stabil och psykiskt frisk.

 

Tack för att du så ofta säger hur fin du tycker jag är, för att du spelar age of empires II med mig fast du gillar Starcraft mer och för att du går med på att dricka ekologisk mjölk.

 

Tack för att du finns, ibland förstår jag inte hur jag stod ut utan dig.

Mina nya kängor ligger på ICA i Bergshamra. Nu ska jag springa och duscha, sen åka till Lappis och till slut hämta ut mitt paket! Känner mig lycklig på ett sätt som ensast konsumtion kan framkalla. Sorgligt, men trevligt.

 

*läsa

*se på Masterchef Australia

*äta frukost

*plugga

*spela angry birds

*plugga

*laga mat

*äta mat

*plugga

*se ett avsnitt Dexter

*sova

 

Jag längtar till att tentaveckan är över...

Jag är hemma och försöker plocka ihop det jag får ner i min ryggsäck och en påse. Det är inte överdrivet mycket då min kudde tar upp den mesta platsen. Än så länge har sambolivet gått bra, fastän vi har olika uppfattningar om att storhandla. Jag fick i varje fall min vilja igenom (även om jag fick göra det själv då han råkat få med sig fel busskort) och nu är kylskåpet överfullt. Nu ska jag bara rota fram alla sushigrejer så är jag klar här, för imorgon ska vi göra sushi och tvätta för att fira vår (officiella) 3-månadersdag.