Om min dator och livet utan den.
Min dator fungerar inte. Jag har tagit mig i kragen och försöker hitta positiva sätt att se på saken, utan Johan hade det aldrig gått.
Fast nu är jag nog ganska glad ändå. Jag har laddat hem en hög med torrenter som ska hjälpa mig att uppnå lycka igen. Jag har laddat ner Porno av Erik og Kriss också, såklart.
Det finns två youtubevideor man bör se när man är på dåligt humör.
Jag lägger upp båda.
Fast nu är jag nog ganska glad ändå. Jag har laddat hem en hög med torrenter som ska hjälpa mig att uppnå lycka igen. Jag har laddat ner Porno av Erik og Kriss också, såklart.
Det finns två youtubevideor man bör se när man är på dåligt humör.
Jag lägger upp båda.
Menlöshet
Så får jag den där känslan igen.
Känslan av att allt jag gör är meningslöst.
Jag vill inte åka tillbaks på söndagen, jag orkar inte.
Min dator fungerar inte. Jag tror att den aldrig mer någonsin kommer att fungera igen. Jag tror att min lillebror återigen kommer att bryta sitt löfte och skita i att laga skrället.
Jag orkar inte.
Ibland undrar jag över om jag valde rätt egentligen.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
Lev med det
Ett år kvar. Det borde gå.
Jag borde skriva färdigt svenskauppsatsen, jag borde läsa i fysikboken, jag borde vara glad och sluta oroa mig för framtiden.
Men jag kan inte.
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan
Men jag får försöka.
Känslan av att allt jag gör är meningslöst.
Jag vill inte åka tillbaks på söndagen, jag orkar inte.
Min dator fungerar inte. Jag tror att den aldrig mer någonsin kommer att fungera igen. Jag tror att min lillebror återigen kommer att bryta sitt löfte och skita i att laga skrället.
Jag orkar inte.
Ibland undrar jag över om jag valde rätt egentligen.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
Lev med det
Ett år kvar. Det borde gå.
Jag borde skriva färdigt svenskauppsatsen, jag borde läsa i fysikboken, jag borde vara glad och sluta oroa mig för framtiden.
Men jag kan inte.
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan
Men jag får försöka.
Materialism
Ibland vill jag bara skriva en massa saker, men jag vet inte exakt vad. Eller så vet jag vad. Men allt gör sig inte i skrift, det skulle bara se patetiskt ut.
Jag vill ha sommar, vara på fest, vara såpass full att allting blir kul. Jag vill träffa Stina, hon fyller år idag.
Rätt sort spelar ingen roll, ge mig nått
Jag vill cykla nedför grusbackar med håret flygande åt alla håll, jag vill grilla på kvällarna och gå till mataffären i t-shirt. Jag vill sitta i timmar på ett berg och prata med Stina, träna i ett folktomt gym och inte tvingas till en massa saker jag inte känner för.
Det här lovet har nog gått i materialismens tecken, jag har införskaffat/fått så mycket som två par jeans, 5 t-shirts, ett par skor, ett par shorts och fyra böcker. Ibland tror jag att lycka kan köpas.
Synd att den inte är konstant bara.
Jag tror att jag ska spela age nu.
Vilket får mig att tänka på dig.
Vilket får mig att känna mig patetisk...
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
Jag vill ha sommar, vara på fest, vara såpass full att allting blir kul. Jag vill träffa Stina, hon fyller år idag.
Rätt sort spelar ingen roll, ge mig nått
Jag vill cykla nedför grusbackar med håret flygande åt alla håll, jag vill grilla på kvällarna och gå till mataffären i t-shirt. Jag vill sitta i timmar på ett berg och prata med Stina, träna i ett folktomt gym och inte tvingas till en massa saker jag inte känner för.
Det här lovet har nog gått i materialismens tecken, jag har införskaffat/fått så mycket som två par jeans, 5 t-shirts, ett par skor, ett par shorts och fyra böcker. Ibland tror jag att lycka kan köpas.
Synd att den inte är konstant bara.
Jag tror att jag ska spela age nu.
Vilket får mig att tänka på dig.
Vilket får mig att känna mig patetisk...
Kanske är min hjärna tumlad & tömd
Urblekt & tvättad
En hyllning.
Det finns inga bloggar jag orkar följa. Det finns ingen person jag finner så intressant att jag varje dag orkar läsa om vad som hänt dem.
Ibland kollar jag snabbt igenom, ofta skriver personer saker på sina bloggar som de aldrig säger, ibland lär man känna en extra del av dem bara man orkar läsa några rader emellanåt.
Jag skrev inga bloggar, det var inte riktigt sant. Det finns en.
När hon skriver glömmer jag bort mitt eget liv och tar en plats i hennes.
Inte för att jag läst så många bloggar i mitt liv, men hennes blogg är den enda jag verkligen kan säga är... jag vet inte... perfekt..?
Tja!
Såfort jag skrivit ordet och skickat det ångrar jag mig. Varför stör jag dig för?
Du kommer säkert ändå inte svara, och om du svarar kommer vi utväxla några få ord och sen kommer koversationen dö ut. Jag får prestationsångest över att inte vara tillräckligt intressant och du blir irriterad över att inte få vara ifred. Antar jag. Fast egentligen vet jag inte. Men jag antar att det är så.
Well I'm missing you, do you miss me now?
Och när jag upptäcker att jag ens tänker de tankarna upptäcker jag samtidigt något mycket värre,
jag bryr mig om vad du tycker om mig och jag bryr mig om dig mycket mer än vad jag trodde.
Men jag vill inte.
no I'm not aware of how
I could possibly love you
without aching
Jag vill inte, det går inte. Det går aldrig.
Men jag borde inte klaga. Jag vet någon som har det mycket värre.
Jag visste inte vad jag skulle säga, vad säger man till någon som förlorat en av de dyrbaraste personerna i sitt liv?
Att bara säga jag beklagar känns på något vis vidrigt. Fast det var det jag sa, även om det lät vidrigt så lät det hundra gånger bättre än allt annat jag kunde komma på.
Förlåt.
Du kommer säkert ändå inte svara, och om du svarar kommer vi utväxla några få ord och sen kommer koversationen dö ut. Jag får prestationsångest över att inte vara tillräckligt intressant och du blir irriterad över att inte få vara ifred. Antar jag. Fast egentligen vet jag inte. Men jag antar att det är så.
Well I'm missing you, do you miss me now?
Och när jag upptäcker att jag ens tänker de tankarna upptäcker jag samtidigt något mycket värre,
jag bryr mig om vad du tycker om mig och jag bryr mig om dig mycket mer än vad jag trodde.
Men jag vill inte.
no I'm not aware of how
I could possibly love you
without aching
Jag vill inte, det går inte. Det går aldrig.
Men jag borde inte klaga. Jag vet någon som har det mycket värre.
Jag visste inte vad jag skulle säga, vad säger man till någon som förlorat en av de dyrbaraste personerna i sitt liv?
Att bara säga jag beklagar känns på något vis vidrigt. Fast det var det jag sa, även om det lät vidrigt så lät det hundra gånger bättre än allt annat jag kunde komma på.
Förlåt.
Age of empires
De små figurerna på dataskärmen bygger hus åt mig, de hugger ved och samlar bär. Så mycket längre än så brukar jag aldrig komma, alltid är det någon jävel som attackerar mig innan jag ens hunnit fundera över ringmur och fungerande försvar.
De små människorna på skärmen dödas en efter en och deras små hus bränns ner.
Why don't presidents fight the war?
Why do they always send the poor?
Jag får börja om från början, men jag vinner ingen framgång för det. Jag spiller bara fler små datagubbars liv.
Men vad ska jag annars göra? Jag hatar fysik och är för sjuk för att träna, min svenska uppsats har jag förträngt och inget annat vettigt återstår.
Förutom att läsa Mark Levengoods tankar, han tänker ju lite som mig. Ibland.
Uppriktigt sagt tycker jag att det är konstigt med positivt tänkande. Att i varje läge försöka vända verkligheten till något positivt känns som en flykt. Det finns något vackert i att våga se saker som de är, och ändå tycka att det är ganska fint. Livet är inte perfekt, lika lite som vi människor är det.
De små människorna på skärmen dödas en efter en och deras små hus bränns ner.
Why don't presidents fight the war?
Why do they always send the poor?
Jag får börja om från början, men jag vinner ingen framgång för det. Jag spiller bara fler små datagubbars liv.
Men vad ska jag annars göra? Jag hatar fysik och är för sjuk för att träna, min svenska uppsats har jag förträngt och inget annat vettigt återstår.
Förutom att läsa Mark Levengoods tankar, han tänker ju lite som mig. Ibland.
Uppriktigt sagt tycker jag att det är konstigt med positivt tänkande. Att i varje läge försöka vända verkligheten till något positivt känns som en flykt. Det finns något vackert i att våga se saker som de är, och ändå tycka att det är ganska fint. Livet är inte perfekt, lika lite som vi människor är det.
Löften är knappast till för att brytas, men ändå.
"Inga fler converse" lovade jag mig själv för några år sedan.
Många gånger var jag frestad att bryta det löftet, men jag lät bli.
Tills igår, för kan man göra annat när ett par höga converse i läder säljs ut för 360 svenska kronor? Man kan säkert, men inte jag.
Ibland önskar jag att min blogg kunde vara mer filosofisk.
Jag inbillar mig att jag är en ganska filosofisk person. Ibland.
Men när jag väl sitter här och ska skriva är det som att allting försvinner ifrån mig.
Det var lättare förr, när jag fortfarande träffade Marc på klubbträningarna. Jag skrev bättre då.
Jag saknar honom, fast jag aldrig kände honom. Jag undrar om jag någonsin kommer se honom igen. Troligtvis inte.
Jag tror att jag börjar bli kär. Det känns... inte så bra. Inte särskilt bra alls.
-Bli inte kär i ~ bara.
-Va? Nej! vadåra.?
Det var länge sen jag var kär. Den hemska sanningen är ju att jag inte blivit ett dugg bättre på att välja sen dess. Jag litar för mycket på slumpen.
Vem fan tror på ödet?
I need someone whos good,
someone who's true.
Someone who's nice,
I need someone like you.
Men i varje fall så finns det inget jag kan göra. Förutom att leva i förnekelse resten av min gymnasietid, alternativt vänta på att det går över, på att jag blir normal och känslokall som vanligt.
Eller så är det så att jag inte är känslokall och aldrig kommer att bli, men önskar att jag var..?
There's no place like home.
Jag skriver inte så ofta på den här bloggen längre...
När jag tänker efter har jag nog aldrig skrivit här ofta.
Jag är hemma i Värmland sedan i torsdags, jag åkte hem tidigare eftersom jag har min värsta förkylning på flera år och visste att mitt näringsintag skulle ligga närmast det obefintliga om jag stannade kvar därborta.
När jag kom hit möttes jag av en massa mjuk, kall snö. En brutal påminnelse om att converse med hål i inte är vinterskor.
Men jag tycker ändå om snö.
Ute är det becksvart. En stund lyckades jag intala mig själv att det är mörkare här än i Stockholm, men sen kom jag på att det nog bara kändes som det eftersom det inte finns några gatlyktor här...
Min dator är inte lagad än. Av någon anledning betvivlar jag starkt att den någonsin kommer bli hel. Min osympatiske bror verkar ju förträngt att han skulle laga skiten åt mig.
Min bror står inte högt i mina ögon just nu, otrevligare unge får man leta efter. Dessutom har jag fortfarande inte förlåtit honom för att han väckte mig i torsdags halv två, eller att han ljög om att han inte visste vart mitt godis var när han i själva verket snott med sig det till skolan.
När jag tänker efter har jag nog aldrig skrivit här ofta.
Jag är hemma i Värmland sedan i torsdags, jag åkte hem tidigare eftersom jag har min värsta förkylning på flera år och visste att mitt näringsintag skulle ligga närmast det obefintliga om jag stannade kvar därborta.
När jag kom hit möttes jag av en massa mjuk, kall snö. En brutal påminnelse om att converse med hål i inte är vinterskor.
Men jag tycker ändå om snö.
Ute är det becksvart. En stund lyckades jag intala mig själv att det är mörkare här än i Stockholm, men sen kom jag på att det nog bara kändes som det eftersom det inte finns några gatlyktor här...
Min dator är inte lagad än. Av någon anledning betvivlar jag starkt att den någonsin kommer bli hel. Min osympatiske bror verkar ju förträngt att han skulle laga skiten åt mig.
Min bror står inte högt i mina ögon just nu, otrevligare unge får man leta efter. Dessutom har jag fortfarande inte förlåtit honom för att han väckte mig i torsdags halv två, eller att han ljög om att han inte visste vart mitt godis var när han i själva verket snott med sig det till skolan.
En dag i livet, ett år på pappret.
Jag har inte skrivit på länge... Det beror väl mest på att jag har haft annat för mig och fixat med elevhemsbloggen. Dessutom dog min dator i tisdags...
Jag fyllde år igår, det var trevligt. Några klasskamrater var här och vi åt tårta och spelade singstar. Jag fick presenter, det var trevligt, fast det trevligaste var att det kom folk hit, att de tyckte att en kväll med mig var helt okej.
En kompis till min mamma berättade en gång om en väldigt speciell person hon kände förut, när han fyllde år skulle han ha ett jättestort kalas och bjöd in massor av folk och köpte jättemycket mat, men knappt någon kom.
Vad fruktansvärt det måste kännas.
När jag sprang omkring där i köket igår och samlade ihop stolar och torkade bord kunde jag inte låta bli att tänka tanken: "Tänk om ingen kommer, vad gör jag då..?"
Jag visste ju att de skulle komma, men ändå dök tanken upp. Jag brukar vara lite nojig när jag är stressad.
Jag hade det trevligt igår i alla fall och jag hoppas att mina gäster kände samma sak.
Det är lite konstigt egentligen att jag gått omkring och väntat på min 18-årsdag så länge, men när den väl inträffar så känns allt som vanligt.
Jag fyllde år igår, det var trevligt. Några klasskamrater var här och vi åt tårta och spelade singstar. Jag fick presenter, det var trevligt, fast det trevligaste var att det kom folk hit, att de tyckte att en kväll med mig var helt okej.
En kompis till min mamma berättade en gång om en väldigt speciell person hon kände förut, när han fyllde år skulle han ha ett jättestort kalas och bjöd in massor av folk och köpte jättemycket mat, men knappt någon kom.
Vad fruktansvärt det måste kännas.
När jag sprang omkring där i köket igår och samlade ihop stolar och torkade bord kunde jag inte låta bli att tänka tanken: "Tänk om ingen kommer, vad gör jag då..?"
Jag visste ju att de skulle komma, men ändå dök tanken upp. Jag brukar vara lite nojig när jag är stressad.
Jag hade det trevligt igår i alla fall och jag hoppas att mina gäster kände samma sak.
Det är lite konstigt egentligen att jag gått omkring och väntat på min 18-årsdag så länge, men när den väl inträffar så känns allt som vanligt.
Last man standing.
Igår hade vi friluftsdag.
Vandring i "paradiset" som inte var något paradis, utan bara en vanlig jävla skog.
Lärarna ville prova en ny vandringsrutt. Eftersom de inte var säkra på vägen delade de ut kartor till alla, i hopp om att folk skulle engagera sig och hjälpa till att hitta vägen.
En karta sträcktes fram mot mig. "Jag kan ändå inte läsa kartor sa jag" även om det är sant så lät det väl mest som en dålig ursäkt och idrottsläraren räckte mig bestämt kartan.
"Den här kartan kan till och med du läsa!" sa hon bara.
Jag tog emot kartan, synade den, kom fram till att jag ändå inte visste vart vi var, vek slarvigt ihop den och stoppade ner den i en jackficka.
Behöver jag ens säga att idrottslärarna var minst lika dåliga på att läsa kartor som mig? Eller att vi gjorde det dumma misstaget att gå runt i en cirkel i skogen och komma ut på samma ställe vi kom in ifrån?
Men det var väl ganska trevligt emellanåt också.
Mina fördomar mot fordonskillar blev besannade. Fast jag vet inte om det var något positivt...
På elevhemmet har vi startat en blogg, där kan man läsa om vår tävling som går ut på att så länge som möjligt (dock högst 4 månader) hålla sig utan sex och "självbefläckelse."
På bloggen kan du följa vad som händer, vilka som failar, "utmaningar" osv.
http://elevhemmet.blogg.se
Vandring i "paradiset" som inte var något paradis, utan bara en vanlig jävla skog.
Lärarna ville prova en ny vandringsrutt. Eftersom de inte var säkra på vägen delade de ut kartor till alla, i hopp om att folk skulle engagera sig och hjälpa till att hitta vägen.
En karta sträcktes fram mot mig. "Jag kan ändå inte läsa kartor sa jag" även om det är sant så lät det väl mest som en dålig ursäkt och idrottsläraren räckte mig bestämt kartan.
"Den här kartan kan till och med du läsa!" sa hon bara.
Jag tog emot kartan, synade den, kom fram till att jag ändå inte visste vart vi var, vek slarvigt ihop den och stoppade ner den i en jackficka.
Behöver jag ens säga att idrottslärarna var minst lika dåliga på att läsa kartor som mig? Eller att vi gjorde det dumma misstaget att gå runt i en cirkel i skogen och komma ut på samma ställe vi kom in ifrån?
Men det var väl ganska trevligt emellanåt också.
Mina fördomar mot fordonskillar blev besannade. Fast jag vet inte om det var något positivt...
På elevhemmet har vi startat en blogg, där kan man läsa om vår tävling som går ut på att så länge som möjligt (dock högst 4 månader) hålla sig utan sex och "självbefläckelse."
På bloggen kan du följa vad som händer, vilka som failar, "utmaningar" osv.
http://elevhemmet.blogg.se
Kill me before it's to late.
Jag har matteprov imorgon.
Som vanligt har jag inte pluggat så mycket som jag borde.
Så nu har jag ångest och är rastlös, klarar inte koncentrera mig på de små talen som flyter ihop till en enda oförstålig sörja.
Derivator, logaritmer och tredjegradsekvationer.
Jag bör lära mig att:
Det n:te talet i en aritmatisk talföljd =
an=a1+(n-1)*d
där n är antalet termer och d är differensen.
att
en aritmatisk summa=
sn=(n(a1+an))/2
att
en geometrisk talföljd=
an=a1*(k^n1)
där k=kvoten
och att
en gång för alla bli säker på hur man ritar jävla tabeller över grafer.
Lär jag mig det är det möjligt att provet inte blir ett fruktansvärt misslyckande.
su... Det var inget.
Som vanligt har jag inte pluggat så mycket som jag borde.
Så nu har jag ångest och är rastlös, klarar inte koncentrera mig på de små talen som flyter ihop till en enda oförstålig sörja.
Derivator, logaritmer och tredjegradsekvationer.
Jag bör lära mig att:
Det n:te talet i en aritmatisk talföljd =
an=a1+(n-1)*d
där n är antalet termer och d är differensen.
att
en aritmatisk summa=
sn=(n(a1+an))/2
att
en geometrisk talföljd=
an=a1*(k^n1)
där k=kvoten
och att
en gång för alla bli säker på hur man ritar jävla tabeller över grafer.
Lär jag mig det är det möjligt att provet inte blir ett fruktansvärt misslyckande.
su... Det var inget.
Så långt borta.
Så satt jag där igen, på bussen med matteboken i knät. Tittar ut genom fönstret och ser hur allt jag känner igen långsamt försvinner bort.
Världen utanför mitt bussfönster blir mörkare och mörkare, tills strålkastarljuset från de mötande bilarna är det enda man kan se.
Timmarna går.
Sätet bredvid är tomt. Det är så jag önskar att det ska förbli.
Men nej.
I Örebro tar en man platsen bredvid. Han förstör mitt mörker och mitt filmtittande genom att tända lampan i taket.
Jag känner hans armbåge i sidan.
Han sitter för nära.
Tillslut slutar han läsa och tittar bara rakt framför sig och allt jag vill är att släcka det där förbannade ljuset.
Men det gör jag inte.
Gömmer bara ansiktet i händerna, försöker stänga ljuset ute, försöker sova.
Misslyckas.
Jag håller på att bli vuxen. Om elva dagar är jag 18, inte för att man blir vuxen då, men det närmar sig.
Jag vet inte om jag vill bli vuxen.
Den finns så mycket man själv kan välja, men inte det.
Vuxen blir du vare sig du vill det eller inte. Om du inte väljer döden.
Men det är för drastiskt.
En liten flicka med sin pappa i handen. Det hade kunnat vara jag. För femton år sen.
Världen utanför mitt bussfönster blir mörkare och mörkare, tills strålkastarljuset från de mötande bilarna är det enda man kan se.
Timmarna går.
Sätet bredvid är tomt. Det är så jag önskar att det ska förbli.
Men nej.
I Örebro tar en man platsen bredvid. Han förstör mitt mörker och mitt filmtittande genom att tända lampan i taket.
Jag känner hans armbåge i sidan.
Han sitter för nära.
Tillslut slutar han läsa och tittar bara rakt framför sig och allt jag vill är att släcka det där förbannade ljuset.
Men det gör jag inte.
Gömmer bara ansiktet i händerna, försöker stänga ljuset ute, försöker sova.
Misslyckas.
Jag håller på att bli vuxen. Om elva dagar är jag 18, inte för att man blir vuxen då, men det närmar sig.
Jag vet inte om jag vill bli vuxen.
Den finns så mycket man själv kan välja, men inte det.
Vuxen blir du vare sig du vill det eller inte. Om du inte väljer döden.
Men det är för drastiskt.
En liten flicka med sin pappa i handen. Det hade kunnat vara jag. För femton år sen.
