Vi får följa Mia, en 15-åring med en alkoliserad mor och attitydproblem. Plötsligt skaffar modern en pojkvän som inte riktigt har rent mjöl i påsen, och allt förändras för henne.

En lite mer än okej film skulle jag vilja säga. Fruktansvärt tragisk och hopplös dock...

En film någon för 1½ år sen sa till mig var väldigt bra och trodde att jag skulle tycka om. Den har legat orörd på min externa i över 1½ år. Förvisso är det inget rekord, de flesta filmer jag har har legat där betydligt längre än så, men i alla fall. Jag hade nog alldeles för stora förhoppningar tidigare, eller kopplade den för starkt till personen som tipsade mig den, men jag såg den i varje fall aldrig.

Filmen handlar om, hör och häpna, en styvmamma. Inte enbart dock, den handlar även om barnens moder och relationen mellan de två. Men inte nog med det!! Det råkar också vara så att barnens moder är allvarligt sjuk och nu måste alla komma överens och sammarbeta.

Filmen är väldigt förutsäglig, men som omväxling kan väl sådana filmer vara trevliga de med.

Denna film är inget mindre än en krigsfilm om en snubbe som detonerar bomber. Det är väl typ coolt och så, men jag irriterade mig på hur han helt orädd kunde dra i diverse sladdar som han visste att det satt bomber i, och dessutom dra till sig bomberna. Jag vet inte särskilt mycket om bomber, men något sa mig att det kanske inte var så jätteintelligent av honom...

Filmen är 2 timmar lång. Med betoning på lång. Den är seg, men ändå kändes det inte som att jag riktigt hängde med i  alla svängarna, kanske gjorde det långsamma tempot mig ouppmärksam.

Då filmen inte bara vunnit en Oscar, utan sex (!) kanske ni inte ska lyssna alltför mycket på mig trots allt...

Filmen handlar om ingen mindre än Jean-Claude Van Damme och om hur han efter att ha förlorat vårdnaden om sitt ena barn helt plötsligt hamnar mitt i ett rån och gisslandrama.

Detta visste jag inte när jag började se filmen. Jag visste inget mer än att den var 1½ timme lång och det tyckte jag verkade lagom långt sådär mot småtimmarna. De första sekunder ser jag en man slå ner den ena efter den andra samtidigt som det brinner lite här och där och jag kände bara "neeeeeej, ska jag se sån här skit i över en timme!?"

Tack och lov ramlar plötsligt en kuliss ner och jag inser att det bara är en filminspelning. I filmen. Dessvärre artar sig inte filmen för det. Stackars missförstådde Van Damme både förlorar vårdnaden om sitt barn och hamnar mitt i ett rån han sedan tros medverka i... Nej, sen något bättre.

Vi får följa en soldat från USA's marinkår under Vietnamkriget och hans kartläggning av effekterna på amerikanska sldater från detsamma.

Krigsfilmer är inte det bästa jag vet. Det är inte sämre än renodlade actionfilmer eller klyschigt romantiska filmer, men normalt är det inte mycket bättre än så heller. Med tanke på genren måste jag väl ändå säga att jag tyckte Full metal Jacket var ganska bra, eller åtminstone helt okej.

En kvinna flyttar in i en ny lägenhet med sin man. Efter att hon drömt en mardröm om att hon blivit våldtagen (och hennes man säger sig ha haft sex med henne när hon var avsvimmad) blir hon gravid och fler och fler mystiska händelser inträffar.

En rätt bra film, även om min broder hypat den lite väl mycket.

Filmen börjar (och förtsätter) med en man som läser en kärlekshistoria för en kvinna han inte verkar känna ur en anteckningsbok.

En ganska fin film, även om den var fruktansvärt klyschig.

En rockmusikalkomedi. Inte alls i Flight of the conchords klass, kanske snarare i den klass man placerar in filmer man kan se när man är såpass trött att man när som helst ska somna, eller är alldeles för sjuk för att förstå särskilt mycket alls. En dussinfilm helt enkelt.

I korthet handlar den om Jack Black som vill bli rockstjärna, men det går inget vidare. För att bättra på chanserna lite så beslutar han sig för att stjäla ett plektrum som sägs vara gjort av en av djävulens tänder...

Den började ganska larvigt, lite senare verkade den ta sig, för att sedan återgå till att vara larvig igen.

I korthet handlar den om en kvinna som lämnar sin modellkarriär för att blo bounty hunter. Det är väl typ coolt. Då filmen var relativt rörig vågar jag inte skriva så mycket mer i rädsla för att jag förstått något fel.

Gängkrig och sådant i Rio de Janeiro. Jag är glad att jag inte växte upp där, men filmen var rätt bra.

(Jo, jag vet, mina recensioner blir sämre och sämre. Jag kanske skärper mig.)

Antingen var jag för djupt inne i mitt stickande under filmen, eller så var faktiskt lite komplicerat med alla otrohetsaffärer hit och dit.

En föredetta CIA-agent börjar skriva på sina memoarer, dessa hamnar senare i klorna på två personliga tränare som arbetar på ett gym. Dessa försöker i sin tur sälja tillbaks dem till agenten, när detta misslyckas gör de ett nytt försök att sälja dem. Fast till ryssen.

Jag vet inte riktigt vad som vill visas. Människor med trasiga relationer, en cool film med CIA, eller något helt annat. Den går helt klart att se på utan att pinas, men såhär i efterhand förstår jag faktiskt inte riktigt vad meningen med den var.

Den är i lång, väldigt lång. Närmare bestämt 3 timmar. Om man inte blir rastlös av att se på film i 3 timmar tycker jag att man ska se den. Annars kan man överväga det innan. Trots allt är det en rätt bra film, så det kan vara värt det. Lite hemliga uppdrag och vietnamkrig och dylikt.

Alla invandrare begår inte brott, alla smala människor är inte lyckliga och alla filmer som fått höga poäng på IMDB är inte bra.

8,2 fick denna film närmare bestämt.
Ännu en film om en alien.
Ännu en film om en ond alien. Som kan förvandla sig till sina offer, samt smitta människor via luften. Det är jobbigt, för då kan man inte veta om människorna kring en är aliens eller människor.

För att beskriva specialeffekterna:

1. Mage öppnar sig

2. Armarna till person som trycker mot alienmänniskans mage åker ner i magen

3. Magen hugger av armarna. Fast ovanför magens tänder.

4. Blodet som sprutar åt alla håll är ljusrött och ser ut som vattenfärg.

Slut på beskrivning.