Eller okej, det är sjukt bra att man betalar endast 150 kronor för att gå till sjukhuset. Om man befinner sig på rätt plats. Jag befinner mig just nu inte på rätt plats, men tro det eller ej, jag kan få diverse åkommor i alla fall, som kan leda till att jag mår dåligt både psykiskt och fysiskt fastän det bara är en larvig sådan som bara behöver lite medicinering.

Först ringde jag barnmorskemottagningen, men självklart har de ingen läkare där, annars hade de troligtvis kunnat hjälpa mig. Istället fick jag ringa vårdcentralen. En väldigt sur och inte alls förstående sjuksköterska svarade.

"Bor du fortfarande kvar på Bergshöjden i Sundbyberg?"
"Nej jag har flyttat till Stockholm."
"Ja, men Sundbyberg ligger i Stockholm!"

Fick jag surt till svar och jag fick snällt förklara att Stockholm och Sundbyberg förvisso båda ligger i samma län, men är två helt åtskilda kommuner. Egentligen hade jag bara lust att säga:

"Hörrödu kärringskrälle jag har bott i Stockholms län sen jag var 16 så jag tror att jag har liiiite mer koll på vad som är vad där än du!"

Men detta var innan jag visste att hon tyckte jag skulle ringa min vårdcentral istället och be dem skriva ut mediciner. Fast ärligt talat hade jag nog tyvärr inte sagt det till henne i alla fall.

"Lugn Sofie, lugn, skriv inget dumt nu!"
Men det är försent. Blodet kokar och fingarna skriver som av sig själv.
Den sorgliga ursäkten till människa ska tryckas ner, långt ner i skorna, längre ner än vad den redan befinner sig.
Ner under marken, bort, bort, bort.

Vad fan tjänar det till att jag emellanåt försöker hålla mig undan och bete mig som folk, när svinet vill provocera mig. Jag är lätt att provocera och jag är besviken.
Fortfarande.

Emellanåt vill jag bruka fysiskt våld. På riktigt. Tror jag i varje fall.
Ett slag på käften. Slå på den som redan ligger ner.
Det är inte mitt fel att han ligger, jag försökte dra upp honom, men han drog nästan ner mig också.
Ligg kvar för guds skull, men spottar du på mig så slår jag dig, så hårt jag kan.
Och helst slår jag ut alla dina tänder. Och du vet att jag vet alldeles för mycket om dig.

När allt känns bra.

När allt känns bra får man för sig att se på lösningsförslagen till den där jävla tentan i algebra och geometri.

Sen känns det inte lika bra.

 

När allt känns bra.

Händer någonting som gör en frustrerad. Som får en att vilja slita sitt hår och slå någon på käften.

Jävligt förbannat hårt.

 

Ditt jävla as.

Att gå omkring på SU känns obehagligt.

Fastän risken att vi ska stöta ihop är minimal.

men den finns där.

Vågar inte se mig om.

 

Mer otippade möten har ägt rum.

Otippade.

Stockholms universitet är för typiskt,

där kommer vi aldrig ses.

 

Men när jag minst anar det,

på en nattbuss någonstans, en kryssning eller när jag bara sitter i en park med vänner.

Då kommer vi ses.

Fastän du nästan aldrig ens vågar dig utanför dina fyra väggar.

 

Du kommer inte få någon kram,

inget förlåt.

Kanske en arg blick.

Kanske en vass kommentar om du kommer alldeles för nära.

 

Det fanns en tid du kunde komma undan med att skratta och krama mig när jag var arg,

men vet du vad?

Den tiden är sen länge förbi.

 

Du kan gråta mitt på gatan
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
Du får passa dig som satan
för jag glömmer aldrig bort vart du bor
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort
nej jag glömmer aldrig bort vad du gjort
nej, nej
jag glömmer aldrig bort vad du gjort

I samma låga skor
och leendet du log
Såhär kan det inte va
Såhär kan det inte va
Bjuder på cigg igen
men nu så fienden
Säger att allt är bra
Hur fan kan du spela glad

Jag är så jävla arg.

Och bitter.

Förra gången kunde jag hoppas, hoppas att han kunde ändra sig, att allt skulle bli bra.

Och även om den här gången inte alls kan mäta sig med den förra så blir jag ändå så frustrerad av att veta att även om det skulle vara så att han ångrar sig så går det inte. Det går inte, för det är antingen honom eller jag.

Snarare är det väl jag, eller ingenting. För han är inte frisk och jag kan inte tackla det.

Jag är ändå bitter, och önskar att jag åtminstone kunde få ett riktigt förlåt och en riktig förklaring.

Men det kommer jag inte, så jag fortsätter att vara aggressiv och skriva elaka saker han kan se när jag får möjlighet.

 

Man ska inte sparka på den som ligger ned, men det gör jag ändå. För jag är så trött på att så många människor kan behandla mig som skit och komma undan med det. Och det är ingen ursäkt, men det är inte heller någon ursäkt att bete sig som ett egoistiskt svin bara för att man mår dåligt.

Så jag fortsätter, emellanåt. När frustrationen blir för stor, hålet inuti känns obegränsat, upptar hela mig. Då biter jag mig fast. Hårt. I hopp om att jag ska bringa ännu mer smärta till någon som redan har ont.

 

Jag försökte så mycket. Att alltid vara där, vara ett stöd, att vägleda. Tacken jag fick var ett sms och en ledsen smiley. Jag fick inte ringa, för han orkade inte prata i telefon. Vad jag orkade och inte var inte så väsentligt. Efter påtryckningar från andra svarade han till slut. Ett dygn efteråt. Men fastän han hade haft så lång tid att tänka ut svar som åtminstone skulle låta bra hade han ingenting att säga. "Vet inte" var som vanligt svaret på det mesta.

 

Det känns som att ingenting någonsin varit värt något. Som att allt bara var på låtsas. Ingenting värt alls. Jag slösade 3 månader av mitt liv på den mest egoistiska och fjantiga människa jag troligtvis mött, som inte ens kunde ge mig ett värdigt slut på det lidande han förorsakat, utan sände mig vidare i nytt lidande, som förvisso ej kan jämföras med vad jag genomlevde för ett år sen, men som ändock är illa nog.

Om karma finns väntar eventuellt ett intressant öde, men jag tror mig ha relativt starka bevis på att så inte är fallet.

 

I'm coming up only to show you down,
For I'm coming up only to show you wrong.

To the outside: the dead leaves, they're on the lawn
Before they died, had trees to hang their hope

Om det finns ett tillfälle när kortet tänker sluta fungera är det när man inte ätit på hela dagen, har lagt ur alla sina pengar ur jackfickorna och ska till Statoil för att betala bensinen för en lastbil man hyrt och därmed måste göra sig till åtlöje och kassagubben ser skeptiskt på en när man säger att man VET att man har pengar, men det ändå står att "köpet medges ej" och man därefter måste lämna sin mobil som pant innan man med svansen mellan benen skyndar hela vägen hem igen för att hämta de där förbannade hundralapparna, som förövrigt är de enda pengar man har som INTE finns på banken.

 

Handelsbanken, jag hoppas att ni har en förbannat bra anledning till att ha gjort mitt kort ogiltigt, för om det inte vore för mina föräldrars icakort hade jag fått leva på pasta och pesto några dagar, tills ni väljer att öppna ert förbannade bankkontor igen. Och DESSUTOM står det att mitt jävla kort är giltigt fram till 2013!!!!!! Fastän bankomaten säger att det är ogiltigt.

Alltid när jag vill ha det som mest tyst är det som mest ljud.

Jag är övertrött och har inte ätit på länge.

Det finns ett samband mellan de båda faktorerna.

 

Försöker stänga in mig i en bubbla.

Spelar hög musik.

Mycket högre än vad jag finner bekvämt.

Men de försvinner i varje fall.

De försvinner de där jag vill stänga ute.

 

Trodde jag kunde se en räddning,

en varm säng i ett tyst rum.

Jag hade fel.

Idag har jag lyckats slänga ihop en kort reflektion av kursen "introduktion i medieteknik". Alldeles strax ska jag skicka iväg den och sedan hoppas på att få mitt "p" i utbyte.

Den största delen av dagen har dock spenderats med att se Califonication. Jag vet inte riktigt vad meningen med serien är, men gillar den starkt och känner delvis igen mig själv i huvududpersonen (sad but true, eller vad säger man..?).

 

Jag har också nästan gråtit blod över vår internetanslutning. Inte ens spotify fungerar som sig bör.

Tror det är tredje eller fjärde dagen som internet krånglar. Dessutom inte bara krånglar det, det blir dessutom en klar försämring för varje dag som går. Just nu är det nere på samma nivå som mina föräldrars internet, i VÄRMLAND!!! Skärpning!

 

Om ni inte visste det så hatar jag python.

Obeskrivligt mycket. True story.

Och ingen har än så länge lyckats hjälpa mig med skiten heller.

Jag ska räkna matte istället, för annars kommer jag bli deppig/arg och inte göra någonting alls!

 

Förresten har Ella hittat ett hus i Saltsjöbaden som vi kanske kan få bo i. Om vi har tur.

Saltis... Det hade varit något!

Jag har haft min värsta dag på väldigt, väldigt länge.

Det började med att jag, efter några oroliga timmars sömn, blev väckt 06.49 av att någon diskade okristligt högt i köket.

Efter ett ganska långt tag slutade människan upp med oväsendet och jag kunde återgå till min sömn.

Blev väckt vid åtta av ett sms, lyckades somna om ytterliggare en gång, vaknade, fortfarande trött, vid 11.

 

Åkte till skolan, hade en föreläsning i matte, åt mat, köpte sprit (fick hjälp av någon annan att köpa sprit).

Hade programmering, gjorde bort mig för programmeringsassistenten genom att:

 

*stänga av skärmen när jag skulle vrida på den
*flasha all min sprit jag hade i ryggsäcken(ingen alkolistvarning där inte!)
*fråga varför min funktion inte fungerade när anledningen var att den anropade en annan funktion som jag inte ens skrivit än
*inte hitta rätt flikjävel

 

Träffade Ella, åkte till Roslags näsby för att se på lägenheten. Väntade ute i kylan i 30 minuter, ringde 5111111 gånger och skickade sms. Ingen kom. Eller svarde.
Skulle åka hem, missade bussen med 3 minuter (nästa skulle gå en halvtimme senare). Satt och värmde mig på en bänk nere i vid tunnelbanan. På bänken bredvid satt jobbiga människor och drack öl och spelade dålig mobilmusik. Förväntade mig att de till skillnad från mig tänkte åka med nästa tunnelbanetåg. Det tänkte de ej.

 

Kom till slut hem, öppnade kylen. Insåg att något jävla pucko förväxlat det med en frys nu igen, och att min gurka hade kunnat användas som batong.

Som ni vet är jag lite småkänslig med den där frostskadebiten även när jag inte är på dåligt humör så... Ja, jag flippade.

Och tejpade fast "hjulet" man ställer in kylan med.

Med silvertejp.

Fuck you.

Av någon anledning väljer mina tankar att vandra tillbaks en månad i tiden. Jag blir arg. För att människor är äckligt falska och säger en massa saker som de inte alls menar. Låtsas.
Vad exakt är svårt med att säga som det är? Eller att inte säga någonting alls?

Och vad är det för jävla fel på mig som dras till sådana människor varenda jävla gång?

 

Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig

Inom loppet av 10 minuter lyckas jag med följande:

*Tappa mat på mitt golv

*Tappa mat i min säng (dessutom fucking LINGONSYLT!!!)

*Doppa mitt hår i mjölk

 

När jag går ut i köket för att skölja den mjölkiga delen av mitt hår får jag dessutom veta att jag måste vara utflyttad i slutet av januari. Känner att det här är min dag!

 

Förövrigt: Om man bor i en trea, med två andra människor, visst FAN stänger man väl dörren ordentligt då när man duschar eller kissar?

Tycker att det borde vara dödsstraff på att inte göra det. Ja, jag är seriös.

Det finns ett ämne som får mig att må lite sämre än alla andra ämnen,

som kan ge mig ökad puls, illamående, kallsvettningar och ångest; samtidigt (nu kanske ni tror att jag överdriver, men tyvärr gör jag inte det, jag har upplevt alla dessa symptom...)!

 

Ni som känner mig kanske tror att detta ämne är fysik, men nej, ni har fel, det finns något mycket värre!

Det fruktansvärda ämne jag talar om är programmering.

Programmering får mig att för mitt inre se min kommande civilingenjörsexamen få vingar och flyga iväg.

 

I varje fall hade jag prov i detta ämne idag. Provet innehöll 25 frågor, varav 15 rätt gav godkänt. Jag hade 14.5 rätt. 15-14.5=0.5.

Jag hade ett halvt fel för mycket, ett HALVT!?!

Jag har varit på dåligt humör hela dagen på grund av det där HALVA felet.

 

Och skriv för guds skull inga klämkäcka kommentarer på det här, för jag kommer personligen slå ihjäl er.

Åkesson om punkt 7: "Snattar en 15-åring ska hela familjen utvisas."

Åkesson om punkt 12: "Invandrare ska inte få gifta sig förrän de fyllt 24 år."

Åkesson om punkt 16: "De måste arbeta för mat och husrum. De kan väl städa på flyktingförläggningen."

Åkesson om punkt 21: "Utlänningar ska utvisas om de kritiserar Sverige."

Åkesson om punkt 25: "Burka är en politisk uniform för islamism och ska förbjudas."

 

Publicerat i Expressen den 11/2 2007

 

Och kom inte och säg "Det var för tre år sen!" för ni har samma jävla kräk som partiledare fortfarande!

äckelsvin

Jag tänker mindre och mindre på det.

Men när jag gör det blir jag arg.

Kanske mest på mig själv för att jag så lätt tycker om så idiotiska människor.

Det är tur att jag inte behöver klara tentan för att klara kursen, för just nu känner jag mig sjukt arg.

Försökte göra en sjukt aggressiv spotifylista igår.

Det är bara det att det inte går så bra om man hatar både hårdrock och metal.

Särskilt inte om det mest aggressiva man kan hitta är "I hate you so much right now" och "Fem Flate Øre."

 

 

 

 

 

okej, "I hate you so much right now" kanske är lite aggro då.

Var nyligen inne på Ikea's hemsida. Såg att jag inte kan beställa hem ett sånt skrivbord jag vill ha. Insåg att jag kommer behöva leva med min flyttkartong i princip till jag flyttar. Blev jävligt bitter. Då vet du.

Det finns många bra sätt att provocera mig på.

Ett av de bästa sätten är nog att röra/förstöra min mat. Det gör mig jättearg. Alltid.

 

Det finns ingenting roligt med en genomfrusen påse ruccola, eller en gurka man kan slå ihjäl någon med, eller med en mosig rödlök. Ingenting roligt alls.

Om man nu inte tycker att det är väldigt roligt att se min min när jag ska göra sallad.

 

nu fryser gräset och går av
och jag hatar allt
som böjs och går av

Jag trodde att jag lämnat min aggressiva sida bakom mig.
Men nej,
hela dagen har jag gått omkring och irriterat mig
och PANG så brister det.

Och jag vill slåss igen
slå sönder
slå sönder
skada
hämnas en gång för alla
hota,
vara allmännt jättegalen och livsfarlig
tvinga fram någonting vettigt.
Som om det ens finns någonting vettigt,
innanför det där skalet.
Nej, det gör det inte,
det är fullt med skit
och lögner
och svek.
och jag vill slå sönder det
en gång för alla.
jag vill att det innanför ska lida
så som jag lidit
fast värre
mycket värre

fast nej, det kommer aldrig ske.