Jag satt och läste två år gamla blogginlägg jag skrivit och fick syn på ett citat från en låt jag inte kunde komma ihåg namnet på, jag mindes bara hur den gick och att jag tyckte om den.
Jag googlade på texten och det visade sig att artisten som gjort låten var Maria Mena, vilket var ganska ironiskt med tanke på att jag lyssnat sönder Everytime som hon gjorde tillsammans med Whimsical.
Ibland känns världen bra liten.

Jag och E har blivit vänner igen, det var nog bäst så.
Tredje gången gillt, som man brukar säga...

Jag var i stan förut, med Tina,
vi drack drinkar på en uteservering och pratade en massa skit.
Det var trevligt.

Att vara här är underbart... Till och med att laga mat blir lättare och roligare än hemma.
När jag är här är jag fri, kan åka vart jag vill, när jag vill,
jag kan träffa folk och till och med ett fungerande internet finns att tillgå.

Dagen började med att jag vakade tolv och fortfarande var trött...
Men mitt samvete lät mig inte sova mer så jag gick upp.
Sen har det inte hänt så mycket mer, jag försökte hitta en ny väg till maxi, men gick vilse som vanligt, så jag tog den gamla vanliga, orkade dock inte gå tillbaks, så hem åkte jag buss (Måste ju utnyttja mitt sl-kort jag till och med betalat själv!).

Annars har jag mest läst gamla blogginlägg som jag skrivit på random-sidor, nästan vartenda ett handlar om Budogymnasiet,
nu sitter jag här, är inte längre en del av den verksamheten.
Sorgligt men sant är att jag mår bättre än på länge.

Lyssnar på Weightless av Nada Surf, ska snart laga mat och sen åka in till stan och träffa Tina.




Mamma ringde förut, hon verkade ledsen när jag sa att jag inte längtade hem...

Jag har lyckats göra en spellista med all möjlig random musik som jag tycker om, bara för att jag lärt mig hur man gör så tänkte jag lägga ut den till allmän lyssning (för alla människor med spotifykonto).
Jag uppmanar alla människor att ställa in spotify på "shuffle" eftersom låtarna inte ligger i någon bra ordning utan mest efter artist (och ordningen jag kom på dem).

Förövrigt sitter jag och äter äpple såhär mitt i natten.
Jag har det trevligt i mitt elevhemsrum åtminstone. <3

Råkade återupptäcka den här videon idag:


För övrigt så har jag hittat Richard på elevhemmet, vilket betyder att jag inte kommer att bo ensam med den okände basketspelaren (som jag fortfarande ej sett).

Sitter på elevhemmet.
Det är ganska tomt,
bara jag här,
och kanske en basketspelare på 2.10 med båtar som skor.
Vilket ju är ganska läskigt.

Dessutom ligger det en massa mat i en svart sopsäck i vårt diskrum
och en massa flugor.
Mys.
Tror det är i den säcken som min köttbuljong och mango chutney ligger...
Dessutom glömde jag att köpa potatis.
Fail på mig.

Nu ska jag fortsätta att vara rädd för amerikanen som jag kommer leva tillsammans med i en vecka.
Undrar om jag skulle lyckas  med att bo här i en vecka utan att se honom..?
Hade varit coolt!

Det mesta av kvällen har gått åt till att upptäcka ny musik, The mountain goats, Nada Surf och Arcade Fire.
Lugn och stillsam, på samma nivå som mitt humör.

Och imorgon sätter jag mig på en buss till Stockholm.
Det är märkligt egentligen,
hur jag inte vill bli vuxen, alltid ha en skyddande svär runt mig, som fattar alla svåra beslut åt mig, hjälper mig när jag behöver hjälp,
och samtidigt,
samtidigt vill jag bli lagom stor att kunna bryta mitt band med Årjäng helt,
bara ha en familj här att hälsa på.
Att ha ett hem någonannanstans,
som är mitt.

Jag är kluven,
eller dubbel,
men vilken av känslorna som är starkast beror alltid på vart jag är, vad jag har,
för av någon anledning vill jag alltid ha det jag inte kan få.

Imorgon åker jag till Haninge,
jag har till och med lyckats hitta mina elevhemsnycklar så ingenting kan gå fel.

Det ska bli skönt att få komma härifrån lite,
även om jag nog sårar mamma...
Hon gör redan upp planer för hur jag ska lyckas få sommarjobb inför nästa sommar,
hon vill inte riktigt lyssna när jag säger att jag inte vill hit nästa sommar.

Jag var så säker på att jag skulle flytta hem efter gymnasiet, ett år åtminstone,
men jag har lagt alla sådana planer på hyllan nu.
Om jag flyttar hem blir det för en månad eller två,
högst.

Nej, det här är ingenting för mig,
jag hör inte hemma här,
har aldrig gjort.

What the hell am I doing here?
I don't belong here

Roligast idag var helt klart när jag hittade en gammal dagbok...

"28/9 -98 september
i dag va jag i
skolan På fritis
så grävde jag upp lera
åt nåra fast de
 vet dom inte jag
tror dom komer att undra
 vem som har grä-
ft upp leran.
                  sofie 7 år."

Fan va gangster!
Jag var riktigt bra på punkter också.
Dock har min handstil varit ganska oförändrad de senaste elva åren...

Jag drar ut allt i skåpen på golvet,
bara det som är värt att spara eller det jag inte har hjärta att slänga åker in igen.
Jag hittar saker jag glömt fanns,
bland annat några korsstyngstavlor.

Jag var ganska bra på sånt, korsstygn alltså,
farmor brukade alltid skryta över det jag gjorde för sina vänninor.

Men när jag var tretton och skulle börja på högstadiet slutade jag,
jag var väl svag och ville vara som de flesta andra,
möjligtvis lite "coolare".
Korsstygn var knappast coolt.

Jag slutade rita någon gång då också,
fast det var nog inte för att det var "ocoolt",
det bara blev så.
Men jag tror att jag ska börja igen.

På måndag åker jag troligtvis till Haninge.

Jag är ganska glad, just nu.
Troligtvis för att jag pratar med Tina,
för att jag har saker att sysselsätta mig med,
för att jag lyckats fixa en hall till vår karatetävling,
för att det snart är midsommar
och för att jag snart besöker den stora staden igen.

Någon gång nästa vecka beräknar jag att sätta mig på en buss och åka den långa vägen tillbaks.
Så om någon människa mot all förmodan läser detta och vill se mig så kan ni ju vara snälla att höra av er?

På midsommar har jag förövrigt att välja på antingen "militärfest" på någon äng i närheten eller familjefest i Årjäng,
vet ärligt talat inte vad jag ska välja...

Egentligen har jag nog inget vettigt att skriva,
men jag skriver ändå.

Att vara i Värmland håller på att göra mig galen,
jag kommer för nära inpå mig själv.
Jag har ändrats, blivit till någon jag inte känner igen.
Och det faktum att jag själv förändrats leder till att jag upplever människor annorlunda,
de är inte lika vackra, lika roliga, lika snälla eller lika fula som jag mindes dem.
Som om jag hamnat i en helt ny värld som en helt ny person...
Jag vet inte vad som hänt med mig,
jag vet inte ens vem jag är längre.

Now he's gone I dont know why
Until this day, sometimes I cry
He didn't even say goodbye
He didn't take the time to lie

Det enda jag vet är att om jag inte lyckas fylla varenda jävla sekund med någonting så blir jag galen.

Mitt rum behöver städas,
eller snarare rensas,
16 år gammal bråte.
Kanske inte riktigt sant,
men nog så sant är att det finns julpynt kvar och ett år gammalt damm.

I övrigt har jag äckligt ont i halsen och kommer troligtvis vara ganska sjuk imorgon,
vilket ju ger mig en bra anledning att skjuta på träningen ännu mer,
och spela sims3.
Min kära moder har gått med på att byta lite delar på sin dator så att den ska klara av det krävande spelet.
Allt tack vare min bror, vilket nästan får mig att älska honom. <3
Nej, jag håller inte på att utveckla ett beroende.

Ont i ryggen,
men mina ångestattacker verkar åtminstone vara över.

Mitt rum ser ut som ett helvete,
jag sitter och lyssnar på deppmusik på spotify.
Det börjar kanske bli dags att sova..?
Eller att se på film, kvittar nog vilket.

Jag sov till två idag,
blev väckt ett flertal gånger av föräldrar och mostrar som ville undersöka i vilket skick jag befann mig.
Mitt fysiska skick var det väl inget större fel på heller.

Mat er blitt piller, og vann er blitt alkohol,
og vi ble kun engasjert da gal kid vant idol
Dame og mann er overflødig som faen,
for vi har trådløs mus og prøverørsbarn
Folk pantsetter sjela si og kaldsvetter hele tida,
for å bli deltidsansatt i et telefirma
Og alle har begynt og snakke politikk på vors,
ingen har en mening, men alle hater George

Jag funderar på att åka tillbaks till Haninge snart och stanna där någon vecka...
Om mina föräldrar låter mig,
fast de har väl inte mycket till val antar jag...

kanske känns allt bättre snart..?

Jeg er'ke bedre sjæl, og det er lett å virke misfornøyd,
for gjennomssnittsmilet mitt er ikke like bredt som før
Er i hvert fall glad jeg er mann, og alle burde ha krav til det,
for damene må leve opp til undertøysplakatene
Vi later som om frykt ikke avler hat,
selv om muslim brukes synonymt med Taliban
Og alle vil ha gull og glitter, bling og diamantgiftering,
men alt de sitter med er frykten for å miste ting.

Så sitter jag här,
i ett ostädat rum i västra Värmland,
till och med mina julgardiner är kvar, nog för att jag inte är hemma alltför ofta, men jag undrar hur jag lyckats ignorera det faktumet tidigare.
Hur jag ska överleva det här kan man ju fråga sig,
knappt några vänner kvar, knappt internet, inget sommarjobb och sims3 fungerar bara på lillebrors dator...
Kommer troligtvis att spendera större delen av sommaren genom att träna och sitta framför datorn.

Inte gör minnena av gårdagen livet lättare heller,
alltför full,
alltför dum.
I Årjäng av alla platser på jorden.

Tänk om jag kunde vara nöjd som omväxling.
Tänk om internet kunde fungera som omväxling...

Har packat nu,
var nära att glömma mitt pass,
men nu ligger det säkert i botten av min väska.

Jag skulle snabbt gå in på Svenska Budo och Kampsportsförbundets hemsida för att se när sista dagen man måste ansöka om idrottslyftet är,
det första jag fick syn på är en strålande glad Anton.
Just i det ögonblicket önskade jag att det varit jag som stått där leende framför kameran,
att jag också skulle stå så där med blommor från SBK och vara förbannat stolt över mig själv.
Men så blir det inte,
och jag ångrar mig ärligt talat inte en enda sekund.

Om jag kunde skulle jag börja om från början
och på nåt sätt få bort den där fläcken från min tröja
jag har haft en annan ovanpå så smutsen går att döljas
men nu vill jag slippa bry mej om fläcken på min tröja

Ibland vill jag tro att allting har en mening.
Just nu känns det som om jag kommit rätt i livet,
till slut,
efter en jävla massa ångest och tårar.
Och jag har så många att tacka för så mycket.

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog

Min familj som hela tiden stöttat mig, Lotta som gjorde min tillvaro på Budogymnasiet lite drägligare, Omar, som fick mig att inse att elitidrott är ett idiotiskt påfund som knappast är något för migoch min klass, utan dem hade jag aldrig orkat, de flesta har på något sätt påverkat mig, om än i olika stor utsträckning.
Och inte minst de på elevhemmet och särskilt Anton.

Varför klagar jag egentligen över att åka hem till Värmland över sommaren, jag borde ju snarare vara glad över att jag vill komma tillbaks.

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mej hit

Jag kommer i varje fall sakna er (nästan) allihop.

"Kolla X, haram! kvinnan lyder inte mannen!"

"Men de är ju inte gifta!"

D.D

Spotify tog min själ,
jag som trodde att jag var odödlig.
Sanningen är utbudet blivit lite större sen jag kollade in det sist.

I övrigt tänker jag bara på människor en människa jag inte vill tänka på.

Värmland snart, det känns både bra och åt helvete på samma gång.

I övrigt har jag mest svurit över ohyfsade människor som rotar i folks skåp hur som helst.
Vi bor här..!?

Sitter och lyssnar på deppig norsk hip hop,
jag har kommit över min brors spotifykonto och sitter och lyssnar via det.
Han ville att jag skulle komma hem idag, det var ju lite gulligt.

Om en timme kommer det hit lite folk, så jag får väl stoppa undan den lilla röra som hunnit bildas,
min soffa (bland annat) har blivit ett avlastningscenter för jackor, karatedräkter och lite annan skit.
Och min säng är ett enda stort tvättberg.

Nu ska jag slänga in en hög tvätt i tvättmaskinen.
Nej just det, vi får ju inte tvätta här sedan igår,
gangster.

JAG ÄLSKAR SEBASTIAN SUNDBLOM <3 //John

Jag har sommarlov nu,
för första gången någonsin så är det inte något jag är överlycklig över.
Nog för att det är trevligt, men jag vill inte åka härifrån än,
jag har inget att fly från mer,
inget Budogymnasium, ingen mer arg Mr. O.
Inte för att jag inte tycker om min familj eller mitt hem, jag känner mig bara inte färdig här,
men jag har lovat att åka hem på torsdag,
vara med lillebror när han går ut på fredag.

Lyssnar på everytime av Whimsical, jag har säkert hört den  över 90 gånger den senaste veckan.
Den medför en viss känsla.
Tänk jag trodde nästan att jag kommit över dig, så såg jag dig idag och kände bara att... det dessvärre inte var så.
Vilket ju komplicerar mitt liv en aning.

Jag var, är och kommer alltid att vara
Vill slåss, bör fly är ambivalent
Jag var, är och kommer alltid att vara.
Släng upp en hand i sanningens tjänst
Jag var, är och kommer alltid att vara
De är för sent att gråta så
Jag var, är och kommer alltid att bara vara

Eu-valet gick ju ganska bra för Fp åtminstone,
man får vara glad för det lilla.

Trött.
Men vill inte sova riktigt än.
Vi såg på zoombiefilm i källaren förut,
det var inte så mysigt,
men det var ganska roligt dock att se att Elisha var lika lättskrämd som mig.
Och att det inte bara var jag som inte ville gå själv upp till övervåningen.
Vad är det för dum myt egentligen att tjejer skulle vara räddare för saker och ting än killar?

Mitt rum har blivit nya haket,
hittade Tim i min soffa förut, han spelade tv-spel.
Eftersom jag var på bra humör skrattade jag bara och sa att han gärna får fråga nästa gång,
men att han fick spela.

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag känner inför både det ena och det andra,
det löser sig,
men jag vill inte riktigt ha sommarlov än...
Eller rättare sagt: jag vill inte åka hem till Värmland riktigt än, och jag vill inte skiljas från alla människor.
Men på torsdag bär det av,
och på fredag ska jag kanske ut med bror och hans snygga kompis...

Every time I think I got it figured out
it fades away
Oh yeah
And every time I'm sure I'm swimming upstream,
I see the day
Oh yeah

Till och med mitt anus är djupare än honom!

Tina L

"När folk inte förstår något,
gör de misstaget att kalla det
för tomhet, men detta är
inte tomheten, det är självbedrägeri.
Det är en krigares uppgift att
känna krigskonstens väg mot
visshet och att träget öva kampkonsterna."
                                                      
                                                MIYAMOTO MUSAKI

Jag vänder på tavlan, ser på det japanska tecknet som är skrivet med orange vattenfärg på rispapper,
jag tycker  om den,
Jakob gjorde den åt mig när jag gick ur nian.
Jag förstod aldrig riktigt innebörden av texten på baksidan då,
men jag tror att jag delvis gör det nu.

Jag håller på att flytta över alla mina saker till mitt nya rum,
när man står där och dammar av sina saker får man tillbaks alla minnen förknippade med dem.

Jag sov här inne inatt,
det känns bättre än att sova i ett gul-grönt rum som är såpass fullt i saker att man med nöd och näppe får in en person i det.
Jag har inte sovit särskilt mycket dock, somnade någon gång vid fyra och vaknade vid tio.
Men jag har äntligen ett rum som ser ut att höra hemma på 2000-talet, ute skiner solen igen
och ikväll ska vi grilla, kan det bli bättre?

Hey, you, with the pretty face
welcome to the human race
A celebration
Mr. Blue Sky's up there waiting
And today is the day we've waited for, Oh-Oh

Jag tror att jag hittat alla saker Anton lämnat kvar,
jag lät alla vara kvar (till och med det lilla sosseklistermärket högst upp i hörnet), förutom bilden på Göran Persson,
där gick fan gränsen.

Nu har Anton flyttat.
Jag saknar honom redan, bara tanken av att han inte kommer att finnas här till hösten gör mig ledsen.
Det var ju vi som upprätthöll ordningen,
tog ansvar för saker och ting,
som diskuterade viktiga saker.
Fan!

Jag är ändå glad för hans skull, han verkade lycklig när han full sprang omkring, med studentmössan på sned, och plockade ihop sina saker.
Han glömde säga hej då, till alla utom mig,
men det var bara för att jag i princip förföljde honom.
Min rädsla att han skulle glömma det var ju trots allt befogad.

Jag var inne i hans rum nyss, det är nästan tomt,
det ekar därinne.
Jag ska flytta mina saker nu.
Det känns lite fel, men bra på samma gång.

Jag har lyssnat på everytime av Whimsical ungefär trettio gånger de tre senaste dagarna,
då har jag ändå knappt varit hemma.
Det är en känsla jag får när jag lyssnar på den som liksom förstärker mina känslor över allt som hänt den senaste tiden,
gör dem starkare och tydligare.
Mer verkliga.

Idag är det Everytime av Whimsical som gäller.
(Misströsta inte, den är på engelska)

Det märks hur lite tid som är kvar,
i skåpsalarna i skolan står skåpdörrarna öppna och blottar sin tomma insida,
stora papperssäckar överfyllda med papper står uppställda lite här och där.
Anton har börjat packa ner alla sina saker i påsar, frågar mig om jag vill ha några av hans saker, de han inte får med sig.
Det känns sorgligt...
Jag förstod nog aldrig helt att den dagen skulle komma när han faktiskt flyttade ut från elevhemmet och lämnade oss kvar.
Jag kommer att sakna honom.

Jag trodde nog aldrig heller att den dagen skulle komma när jag gjorde mitt sista torsdagspass,
men det gjorde den,
ett år tidigare än vad jag planerat.
Det känns å andra sidan bra.
Jag har bara ett RIG-pass kvar nu,
som budoelev åtminstone.
Sen är jag en fri kvinna, som Elisha skulle uttryckt det.

Tid... Allt ska bli som då
Jag nöjer Mig med tystnad
Språk... Jag behöver inget språk
med tiden på Min sida

Att inte ha något jag tvingas göra känns väldigt märkligt,
jag får hela tiden en känsla av att jag glömt någonting viktigt,
något prov eller så.
Men allt är över nu.

Eller nja, jag har två RIG-träningar kvar,
och ska lämna in träningsdagboken på måndag,
men sen är allt över.

I övrigt är det brustet hjärta och Kela av Cast som gäller.


Jävligt skev video dock...

Är man deprimerad över matte så finns det bara en sak som hjälper;
att se på dåliga youtube klipp, och särskilt sådana Chirag är med i.



Smile, tvile, gråte, lide
håpe, skrive, låter, livet
lungene vil vite
om det er søtt, surt, bittert eller salt
når jeg biter meg hardt i tunga mi
og som en blanding av matematikk, og Statoil og onani
er det tanken som teller, og det er bare oss
som sier det du tenker på, men ingen tar opp

Att ha prov tre dagar i rad är knappast roligt.
Dessutom är provet imorgon i matte,
och det går pissdåligt nu när jag pluggar.

Det jag skulle vilja göra vore att se på film och äta chokladbollar.
Det jag gör är att försöka tvinga mig själv till att plugga matte (som jag ändå inte förstår särskilt mycket av) och spelar facebookspel.
Jävligt värt,
eller inte.

Dataprovet idag var ju intressant i alla fall, i princip inget av det man pluggat på kom.

Nej, nu ska jag fortsätta ha provångest (och eventuellt räkna några tal dessutom).

Jag är trött som ett svin,
särskilt mycket pluggande inför provet imorgon har det inte blivit.
I och för sig har jag skrivit sluprov idag och är allmänt slö, jag antar att det inte är så konstigt efter 11 a4,
jag tror dock inte att jag får MVG ändå, men det kvittar, jag får vg på kursen i varje fall så.
Träningsvärk i handleden.
Dags att dra sig till ro?

I'm gonna do it all tomorrow
Tomorrow that'll be the day
So if you need me tomorrow
You might find me while i'm going bout my way.

Ville skrika, lät bli, tur att jag beter mig civiliserat.

För övrigt har jag bara idag hittat ett par använda skor och två tussar hår på köksbänken.
Satan vad mysigt!

"Men om jag måste följa med dem kan jag väl lika gärna supa då.."

"DU håll käften! Nu äter jag upp ditt godis."

Eva-Lena Nilsson

Jag är arg, utan att ha någon egentlig anledning.
Dags att plugga inför provet i persondatorer imorgon?
Två prov kvar.

Jag kommer åtminstone få Antons gamla rum och troligtvis flytta in där i helgen,
det ska bli trevligt att få ett dubbelt så stort rum, slippa ha en ogenomtränglig mur av saker över hela golvet.
Inte för att jag på allvar tror att jag kommer ha det så jävla städat bara för att jag får ett större rum, men jag kommer väl åtminstone kunna ha en tom yta i mitten av det... kanske?

Förövrigt verkar det som att jag ska läsa Psykologi till hösten,
kanske.
Om jag inte hinner ångra mig.