Jag saknar dig faktiskt redan...

Nu har Anton flyttat.
Jag saknar honom redan, bara tanken av att han inte kommer att finnas här till hösten gör mig ledsen.
Det var ju vi som upprätthöll ordningen,
tog ansvar för saker och ting,
som diskuterade viktiga saker.
Fan!

Jag är ändå glad för hans skull, han verkade lycklig när han full sprang omkring, med studentmössan på sned, och plockade ihop sina saker.
Han glömde säga hej då, till alla utom mig,
men det var bara för att jag i princip förföljde honom.
Min rädsla att han skulle glömma det var ju trots allt befogad.

Jag var inne i hans rum nyss, det är nästan tomt,
det ekar därinne.
Jag ska flytta mina saker nu.
Det känns lite fel, men bra på samma gång.

Jag har lyssnat på everytime av Whimsical ungefär trettio gånger de tre senaste dagarna,
då har jag ändå knappt varit hemma.
Det är en känsla jag får när jag lyssnar på den som liksom förstärker mina känslor över allt som hänt den senaste tiden,
gör dem starkare och tydligare.
Mer verkliga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0