Ju mer jag tänker efter desto fler saker behöver jag. Ganska snart är både ryggsäcken och väskan full och det känns ändå som om jag inte fått med mig allt jag vill. Fastän de "få" kläder jag packat ner säkert utgör en ganska stor procent av hans sammanlagda garderob.

 

Jag har inte ens kommit till kylskåpet än. En del saker ska slängas, andra ska tas med, resten får stå kvar. Mitt köksskåp vågar jag inte ens börja rota i än.

 

Golvlisten längs dörren är sprayad med rödcederolja, det i kombination med att det inte finns någon att kalasa på, borde hålla kräken borta.

Men nu ska jag ta itu med diskberget på min dator.

Vanemänniska som jag är känns det just som att jag skurit bort en del av mig själv och slängt till hundarna.
En del människor börjar röka, andra knarkar, jag hänger på forum. Och nu avregistrerade jag precis mitt konto på en sida jag loggat in på så gott som varje dag i tre år.

 

Jag är glad över att jag inte vet hur många timmar jag slösat där, även om det har gett mig en massa bra saker också. Den senaste tiden har jag dock känt mig som en gammal bitter gubbe varje gång jag loggat in och även när jag tänkt att jag skulle låta sidan vara ett tag har det gått högst en timme eller så, så har jag suttit där igen. Det finns inget som heter "skära ner", antingen har man massor att göra, eller så sitter man där.

Men nu är det nog.

Efter en kanske lite för stor lunch i form av en sopptallrik och två skivor knöckebröd är min mage inte så glad. Inte så att den gör ont, men det känns lite som att den svällt upp till sin dubbla storlek och att en liten alien flyttat in. Jag är mer än frestad att stanna hemma två timmar till och i lugn och ro smälta maten medan mina klasskamrater plågas med akustik och sorroundsystem. Så får det nog bli.

Man vet att man har en bra föreläsare om denne en vecka innan inlämning av projektarbetet förstår följande:

 

*Det är bra att informera om projektarbetet

*Det är inte rimligt att skriva 40 sidor om två studiebesök.

*Det finns inte så många företag som håller på med optik och fotometri just inom den delen vi läst om i kursen i Sverige, de finns snarare i Tyskland och USA.

 

Vi har endast inbokat ett besök, som ska ske imorgon och deadline är nästa onsdag och jag har redan magkatarr. Det kan bara bli bättre.

Har en stillsam fredag i min ensamhet. Hade hoppats bli klar med första programmeringslabben idag, men som vanligt fastnade jag. Förstår inte vad de vill att jag ska göra, men även om jag förstått vad hade jag säkert inte förstått hur i vilket fall.

 

Är frustrerad över läget och över att jag sitter ensam med helvetet. Jag är nog ingen teamplayer. I varje fall inte när det kommer till sånt här, att behöva anpassa sig, se hur tiden rinner iväg tillsammans med bonuspoängen till tentan. Nej, ska det vara såhär kanske det är bättre att vara ensam trots allt. Jag önskar bara att jag börjat tidigare.

I januari 2010 länkade jag den här låten. Den är så bra att jag länkar den igen. Ni som inte hörde den då borde lyssna nu.

 

 

You'd better watch out, cause I like you
Good things make me vanish and go
If I find a common cure for this
I will also find that I am immune
You'd better watch out, cause I like you

I drew a schetsh on your sholder
I tatooed you on your birthday
You couldn't see what it said
Cause the blood and the bandage covered your arm
You'd better watch out, cause I like you

I watched your sleepingsound this morning
You might catched a glimt of me this night
Dissapear whit a disease I have
I'm not feeling well, so please don't pick up a fight
You should have watch out, cause I like you

And I will never learn from this
And you'll regret all the hugs and kisses
And I will never learn from this
And you'll regret all the hugs and kisses
And I will never learn from this

The tatoo that I left on you said best before right now
You should punch me in the stomache
And then you should hit me in the face
But you couldn't watch out, cause I like you

And I will never learn from this
And you'll regret all the hugs and kisses
And I will never learn from this
And you'll regret all the hugs and kisses
And I will never learn from this

Just nu är jag på sjukt dåligt humör. Frustrationen över att mitt program inte fungerar som jag vill och att jag knappt vet hur jag vill att mitt program ska fungera gör mig apatisk och modfälld. Inte blir det bättre av att inte ens den första labben av tre är klar när redovisningstillfället är på torsdag. Jag tror att det är bäst att låta det hopplösa vara och koncentrera mig på ljud istället (alltså kursen). Till min förtjusning har jag märkt att räkneövningarna där är relativt lätta och konkreta. Än så länge.

En gång för några år sedan sa en person till mig att man inte ska tycka illa om någon man varit tillsammans med eftersom man någon gång tyckt om den personen väldigt mycket, och att då tycka illa om den är detsamma som att idiotförklara sig själv för att man hade de känslor man hade. Och ja, i det fallet hade hon rätt och även när jag försökte hittade jag inget annat fel med personen i fråga förutom att han var ryggradslös (vilket i och för sig är ett relativt stort fel om man tänker efter). Problemet är dock det motsatta i det senaste fallet. Jag kan inte hitta en enda bra egenskap hos människan ens när jag försöker. Jag måste helt enkelt ha lidit av sinnesförvirring som varade i några månader.

 

Detta är någonting som stör mig. Att jag på något vis gjort ett val jag i efterhand inte förstår eller ens känner att jag kan stå vid, utan mest vill ignorera och glömma bort. Inte för att jag tänker på det så ofta, men när jag av någon anledning blir påmind väller en frustration upp inom mig. Så länge ingen påminner mig låtsas jag mest som om det aldrig någonsin hänt.

Nej, jag gick inte upp halv 7. Jag sov till 8 istället. Vet inte var min viljestyrka gömt sig.

 

Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
jag blir bättre med tiden 
om du har tålamod med mig

Har lugnat mig och insett att anledningen till att allt känts så förbannat värdelöst de senaste dagarna varit för lite sömn, stress och vantrivsel (vem fan hittade på konceptet studentkorridor!?) mestadels och kanske lite hemlängtan. Dock förstår jag inte varför jag konstant mår lite illa eller saknar matlust.

 

Det blev ingen träning idag heller, jag börjar 8 imorgon. Med ljudövning. Det i särklass tråkigaste ämne jag läser just nu. Så det blir till att gå upp halv 7 imorgon för mig igen.

Ikväll planerar jag att sova tidigt och hoppas jag slipper somna imorgon, för föreläsaren såg så stött ut imorse...

 

Woke up this morning and it seemed to me,
that every night turns out to be
A little more like Bukowski.
And yeah, I know he's a pretty good read.
But God who'd wanna be?
God who'd wanna be such an asshole?
God who'd wanna be?
God who'd wanna be such an asshole?

Ett konstant illamående har legat på hela dagen. Funderar på om jag kanske ätit för lite de senaste dagarna, vilket även skulle kunna förklara mitt märkliga humör. För jag kan inte hitta någon annan vettig orsak till ångesten och humörsvägningarna som plötsligt uppenbarat sig. Å andra sidan är det inte så jävla trevligt att äta mat när man mår illa.

Jag vaknade klockan 06.00 och kände mig på samma sätt som när jag somnade. Inget vidare.

Det slutade med att jag bäddade ner mig igen och sov vidare med drömmar om fester och Harry Potter. Nu mår jag bättre, men har dåligt samvete över den missade programmeringsföreläsningen.

Korridorslivet fortsätter. Jag svär över bristen på diskmedel och gör så lite jag kan på listan över sysslor man ska göra under köksveckan. Samtidigt besökar jag signalistens hemsida alldeles för ofta för att se om det, mot förmodan, skulle ha kommit några erbjudanden om lägenheter. Bara tre nya lägenheter den här veckan och två av de från förra veckan har gått vidare till andra sökanden. Fortfarande tre från förra veckan kvar. Man kan ju hoppas åtminstone!?

Igår var jag på filmkväll. Huvudpersonen i filmen skulle under en kort sekvens i filmen stå på huvudet ungefär på detta sätt:

 

 

Det gick milt sagt inget vidare för honom. Jag, som gjorde sådant lätt som en plätt för något år sen sa då: "Men, det där är ju inte så svårt..." En av de andra som var där sa att hon mindes att hon fått kämpa massor för att komma upp sådär. Det gjorde mig väldigt fundersam. Så jag var tvungen att undersöka huruvida jag fortfarande kunde stå på huvudet längre eller inte.

Det kunde jag inte.

Nu är jag väldigt olycklig, men jag tänker öva upp denna förmåga igen!

Sen kan man i och för sig fråga sig vad det är bra till...

 

Jag/vi har börjat kolla på lägenheter. Det ser inte lätt ut, men hoppfullt. Kanske.

Ibland blir jag helt insnöad på saker. Jag kan sitta och läsa hur mycket som helst om det, är det en lägenhet ser jag hur lång resvägen är till skolan, är det ett föremål jämför jag priser på olika sidor och läser vad folk skrivit om det, men jag har nog aldrig tidigare fastnat för en hundras.

Jag är mer av en kattmänniska, men den senaste tiden har jag fått upp ögonen mer för hundar, kanske för att jag saknar min egen. Det började med att jag såg en jättefin hund vid tunnelbanan, jag tänkte fråga ägaren vad det var för ras, men så hann jag inte eftersom tåget kom. Idag råkade jag av en tillfällighet hitta en bild på en hund som såg ut att tillhöra samma ras. Jag skapade en tråd på ett forum där jag frågade om någon visste vad det var för ras, och vips hade jag namnet på den; eurasier. Eurasiern är en blandning mellan samojedhundar (vilket är samma ras som hunden jag har hemma), chow chow och keeshond.

Personligen tycker jag inte att man ska stötta avel på sjuka hundar men ah.. vissa tycker att de är så söta att de struntar i att de ej mår bra
Dessutom verkar det vara en väldigt sympatisk hundras, utifrån vad jag läst, som kräver normalmycket motion.
Om/när jag skaffar hund får det gärna bli en sånhär!

Igår gjorde jag någonting jag inte gjort förut. Jag skulle försöka hjälpa David att köpa nya kläder. Innan ni dömmer mig till världens elakaste flickvän som bestämmer vad, när och hur han ska handla sina kläder vill jag inflika att det var han som ville handla (eller snarare var tvungen) och frågade mig om jag ville följa med.

 

Jag upptäckte ganska snart att vi har väldigt olika sätt att handla kläder på.

 

Mitt sätt:

 

1. Gå runt i affären och noggrant kolla igenom vad som finns.

2. Plocka ihop det som ser fint ut och som jag vill prova (sker samtidigt som steg 1)

3. Prova kläderna.

4. Köpa de jag tyckte om.

 

Hans sätt:

 

1. Gå in i affären.

2. Titta runt (på stället).

3. Gå ut ur affären.

 

Jag kände mig väldigt mycket som min mamma när jag till slut tappade tålamodet och mer eller mindre drog iväg med honom till Dressman och vägrade ta "kanske" som ett svar på om skjortorna var fina eller inte eller om han ens skulle kunna tänka sig att ha på sig dem. När han till slut kom ut därifrån med en plastpåse var han betydligt mer tillfreds än när vi gick in, så jag antar att jag genom år av observerande lärt mig något av min moders pedagogik (/tjat) på både min lillebror och min fader...

 

 

 

 

 

 

Det ät något särskilt med vissa människor. Det räcker nästan med att se dem i ögonen för att inse att man aldrig vill ha något med dem att göra. De nästan utstrålar ondska och obehag. Ibland inbillar man sig säkert, men inte alltid.

 

Det bor en sån kille i min korridor. Jag har alltid försökt vara snäll och sägga hej när jag sett honom, fastän han knappt svarat, utan oftast sett bort och låtsats som om det regnade. Jag vet inte om det är därför, eller om det är för hans obehagliga blick, men länge har jag känt att jag ogillat honom, fastän jag inte haft någon egentlig anledning, mer än att han betett sig ouppfostrat. För någon vecka sen insåg att jag inte var ensam i mitt ogillande. Några pratade högt i köket och han snäste aggressivt till dem att vara tysta. En av dem började gräla med honom, men det slutade inte värre än att de som varit högljudda blev ännu högljuddare.

 

Det har förutom vägglössen varit lugnt i korridoren den senaste veckan. Jag har inte sett honom bråka mer med någon, förvisso har jag knappt lagat någon mat och därmed inte uppehållit mig i köket längre stunder, men jag har inte hört något om något gräl heller.

Förrän idag.

 

Jag hade precis kommit hem när jag såg att en grupp människor samlats i köket. Någon säger att en kille blivit knivhotad och jag vet redan då vem det var som höll i kniven.

Polisen har hämtat honom nu. Jag hoppas han inte kommer tillbaks.

Jag kan glömma att flytta till Kista, men har redan nya planer i bakfickan. Om allt går vägen kommer jag bara bo här året ut, men mer än så säger jag inte.

 

Båda rummen som gränsar till mina är i varje fall lusfria nu, så förhoppningsvis kommer jag slippa ohyran helt. För att vara ännu mer på den säkra sidan är en skurtrasa och en hink införskaffade. 10 kronor på ÖB. Fett värt!

Nu ska jag dock göra ett tappert försök med min nya programmeringsuppgift.

Programmeringsuppgiften är redovisad och klar och dessutom fick jag beröm för den. Nu planerar jag att:

 

1. Kissa, har ej gjort detta sedan klockan halv 9.

2. Äta, har ej gjort detta sedan klockan kvart över 9.

3. Hålla David sällskap samtidigt som han har halsfluss och tycker synd om sig själv. Möjligtvis att jag också värmer lite tevatten om jag känner mig väldigt ambitiös.

Jag fick nyligen psykbryt över vägglöss. Fortfarande har jag inga, men med tanke på att SSSB inte verkar vilja göra något åt mina grannars problem är det nog dessvärre bara en tidsfråga innan de är här inne också. Hela mitt rum är dränkt i doft från röd ceder, jag anar dock att det eventuellt är därför jag har en svag huvudvärk just nu. Jag hoppas dock att det är stress eller något annat tillfälligt problem, för jag vill gärna slippa välja mellan vägglöss och huvudvärk. Dessutom kan jag nog glömma att få bort all den där doften.

 

När jag gick in på Stockholm stads bostadsförmedling fanns det som på beställning 5 studentlägenheter jag låg först i kön till, i Kista. Dessutom ligger de uppe på hemsidan bara 5 dagar till. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Istället för en kvart till skolan kommer jag ha ca 50 minuter, istället för 30 minuter till min träning kommer jag ha ca 50 minuter. Jag kommer ha hyra 12 månader om året, istället för 10 och varje månad kommer jag betala 600 kronor mer i hyra och troligtvis någon hundralapp för el och någon för bredband.

I gengäld slipper jag både människor och vägglöss. Frågan är dock, är det värt det?

Råd mottages tacksamt.

Idag slutade jag klockan 12, men inte har jag haft en lugn stund för det. Jag hämtade ut mitt pass i Täby, skaffade lånekort samt lånade en bok på biblioteket i Mörby, handlade, bakade bröd och lagade lasagne. Och pratade en massa om vägglöss. En väldigt massa.

 

Det är nämligen så att korridoren jag bor i är invaderad av de små äckliga kräken. Jag har klarat mig, än så länge, men det känns lite som en tidsfråga innan min säng är invaderad av blodsugande parasiter.

Jag har tejpat runt nederdelen av min dörr, tydligen ska det hjälpa, och med tanke på att det är så de har chans att komma in i mitt rum känns det logiskt. Imorgon ska jag in till gamla stan för att köpa rödcederolja. Tydligen skyr de sådan som pesten, tillsammans med en hel rad andra skadedjur. Jag gissar på att det är därför de kan ta ut hutlösa priser för den där oljan.

Jag är villig att betala hutlösa priser för att slippa bekanta mig med fanstygen.

 

För att göra saker och ting ännu bättre verkar SSSB bete sig som svin. De vill inte flytta på sofforna i köket, fastän det finns löss i dem (eller kanske just därför..?).

Jag visste att det var en dum idé att flytta in i korridor, men jag trodde kanske inte att det fanns risk för vägglöss...

Lyssnar sönder den här, den är så galet fin. Och sorglig.

 

 

 

Felt love last night
For the first time in a long time
Feels like coming home to stay
Like falling in the sea
When it's too hot in the sun
Made things so much worse today

I know you said you'll miss me
Well, I know that you won't
'Cause time is like a wave
That washes all the pain away
When you come down

I know I said I'll see you
When it gets to new year
But now that all the rain stopped falling
All I think is getting out of here

Felt love last night
For the first time in a long time
Fells like I never went away
Like drifting back to sleep
When I'm aching and I'm tired
Made me feel so much worse today

I know you said you'll miss me
But I know that you won't
'Cause time is like a wave
That washes all the pain away
When you come down

I know I said I'll see you
When it gets to new year
But now that all the rain stopped falling
All I think is getting out of here

I know I'll be welcomed but tell me how far
Ceremonial knocks sound the gaps in my heartbeat
Better be good enough for you or for me
I've buried my pride, I've buried my key

I know I'll be welcomed but tell me how far
Ceremonial knocks sound the gaps in my heartbeat
Better be good enough for you or for me
I've buried my pride, I've buried my key

I know you said you'll miss me
But I know that you won't
'Cause time is like a wave
That washes all the pain away
When you come down

I know I said I'll see you
When it gets to new year
But now that all the rain stopped falling
All I think is getting out of here

Om 9 minuter ska jag gå till bussen.

8 minuter.

Jag är trött, och har ont i en axel. Har ätit för lite och varit för stressad.

Men jag har bestämt mig för att träna ändå då jag vet att det kommer göra mig gott.

Fast egentligen vill jag bara bädda ner mig i min säng och sova...

För ett och ett halvt år sen var jag övertygad om att jag aldrig, aldrig någonsin skulle kunna bli kär igen.

För att halvår sen insåg jag att jag kunde bli kär, men inte alls i närheten av så mycket som tidigare.

För några dagar sedan insåg jag att jag hade fel.

Jag älskar dig.

Missförstå mig inte nu, jag tycker att KTH som alla andra skolor bör granskas, men att skriva icke-nyheter som inte ens hör hemma i Aftonbladet kanske är att gå lite till överdrift?

 

Det hela började med en artikel om KTH's mottagning, eller "nollning" som den kallas i folkmun. Eriksson beskrev fenomenet på följande sätt:

 

"De är kända för sina mottagningsveckor, som de själva vill kalla det.

Sittningar, lekar och teambuilding är ord som används i stället för fest, fylla och nollningsuppdrag, där det går ut på att göra bort sig så mycket som möjligt"

Jag vet inte hur många mottagningar Eriksson deltagit i på KTH, själv har jag bara deltagit i en och ja, den innehöll både sittningar, lekar, teambuilding, fest, fylla OCH nollningsuppdrag, men jag upplevde aldrig någonsin att den gick ut på att göra bort sig. Det var hela tiden god stämning och det kändes bara som om den gick ut på att vi skulle ha så roligt som möjligt och lära känna varandra. Dessutom var ingenting som hade med mottagningen att göra obligatoriskt, jag vet flera stycken som inte deltog alls och jag vet de som deltog utan att dricka en enda droppe alkohol. 

 

När Eriksson är klar med att beskriva (sin bild av) mottagningen i stort fortsätter han med att förfasa sig över en video från förra året där nyblivna studenter klätt ut sig till banktjänstemän och låtsats snorta kokain.

Inte ens här kan jag se problemet och med tanke på att inte ens Aftonbladet mig veterligen skrivit något om detta kan det väl inte ens vara ett problem!? Människor får skämta om sexualiteter och religion, men de får inte skämta om knark..? Var ligger logiken i det?

 

Om det här vore den enda låtsasnyhet om KTH Eriksson producerat hade det inte varit mycket att bråka om. Det var nyhetstorka och han kanske på riktigt trodde att KTH's nollning var det mest förskräckliga som kan drabba en student. Men Eriksson hade fått blodad tand och inte alltför lång tid senare kunde man läsa det här:

 

"'Folk super och har sex överallt på KTH:s lokaler'

På KTH hör förfester, efterfester och fyllesex till vanligheterna i skolans lokaler."

 

Min reaktion på artikeln: "jaha..?"

 

Jo, vi super väl lite i KTH's lokaler, men främst sektionslokalerna vad jag vet, och i dem finns till och med serveringstillstånd, så jag ser inte riktigt vad problemet med det skulle vara. Faktiskt vet jag inget om supande någon annanstans, det kan säkert förekomma dock, det förnekar jag inte. Och att människorna har sex i lokalerna, det har jag aldrig heller sett, men det känns ju troligt att fulla människor kan ha sex på olämpliga ställen. Dock påpekar KTH:s säkerhetsansvarige i artikeln att det händer väligt sällan att de kommer på studenter med att ha sex i skolans lokaler. Därmed ser jag inte riktigt nyhetsvärdet i det här heller. Det kan helt klart vara ett problem för KTH, det förstår jag, men vad resten av svenska folket ska göra med informationen förstår jag inte. Dessvärre (?) tror jag inte heller att det här är något särskilt utmärkande för KTH, studentliv överlag verkar innehålla mycket fylla och sex oavsett var i Sverige det bedrivs.

 

Som ni säkert anade nöjer sig inte Eriksson med detta, nej, han fläskar på med ännu ett avslöjande:

 

"Bostadslösa studenter sover i KTH:s lokaler

NYHETER24 AVSLÖJAR. KTH försöker att hjälpa studenterna att hitta boende.

Bostadsbristen i Stockholm är akut. Och situationen är så pass allvarlig att hemlösa elever inte bara sover i tält utanför skolorna utan nu även försöker ta sig in i och sova över i skolans lokaler.

På Kungliga tekniska högskolan (KTH) finns problemet trots att det är strikt förbjudet att spendera natten sovande i lokalerna. Men skolan är öppen dygnet runt för de som vill plugga. KTH har också ett antal väktare som cirkulerar på området och slänger ut de som inte pluggar utan uppehåller sig i byggnaden av fel anledning.

– De åker ut även fast det är 25 minusgrader utanför, säger Lena Edvardsson, säkerhetschef, till Nyheter24.

[...]

Värst är det för skolans utländska studenter som har extra svårt att hitta boende i Stockholm.

– De har ingenstans att bo, men vi försöker hjälpa dem via vår egen förmedling där de kan få boende i andra hand, säger Lena Edvardsson."

Det är ju helt förskräckligt!? Att hemlösa studenter försöker sova över i KTH:s lokaler, att de kan bli utslängda för det och att KTH försöker hitta boende åt studenter!? Nej, ärligt talat, jag vet inte heller exakt vad Erikssons poäng med artikeln är, men jag tror problemet skulle kunna vara något av följande:

1. Det finns för få studentboenden i Stockholm

2. KTH låter inte sina elever sova i deras lokaler även om det är 25 minus ute.

3. Att eleverna faktiskt sover i lokalerna

4. KTH försöker ordna boende åt en del av sina studenter.

 

Efter att ha läst Henrik Erikssons artikelserie måste jag ändå säga att om det här är det värsta han kan hitta är jag väldigt nöjd över mitt val av universitet. Frågan återstår dock, vad har egentligen Eriksson emot KTH..?

Jag är snål och ganska fattig. Och insåg idag att jag gör slut på en limpa i veckan (vi pratar bröd nu, inte cigaretter), det är cirka 27 kronor. Dessutom börjar jag bli trött på brödet jag äter, och det är ändå det godaste jävla brödet man kan köpa. Så jag har bestämt mig, jag ska försöka börja baka eget bröd nu istället. När jag hinner i alla fall.

 

Strax ska jag iväg och handla. En påse grahamsmjöl bland annat hade jag tänkt.