Ella har påmint mig om hur underbart knappnytt är.<3

Jag har funderat väldigt mycket på mänskligheten i största allmänhet den senaste tiden,
på hur sjukt allting är, bara man sätter det i perspektiv.

Häromdagen så läste jag om ett japanskt tv-spel som gick ut på att våldta,
min första tanke var hur satans vidrig man måste vara för vilja spela ett sådant spel, eller att ens få en idé om att göra ett,
men så började jag tänka efter lite och det slog mig att en våldtäkt väl inte är värre än ett mord egentligen?
Ändå så lever vi i en värld där det är helt legitimt att döda andra levande varelser (virituellt) för nöjes skull, men det är inte okej att våldta på samma premisser.

Missförstå mig inte nu, jag menar inte att jag tycker att det ska anses rumsrent att spela våldtäktsspel, jag tycker bara att det är sjukt hur vi kan töja på gränser såpass mycket att något så väldigt olegitimt som att döda någon annan blir legitimt, medan något nästan likvärdigt samtidigt inte är okej.
Jag menar, både vid våldtäkter och mord finns det offer, i och för sig kan en mördad inte få men av att någon spelar ett spel där man mördar andra människor, men det är väl ändå lika vidrigt egentligen..?
Vi har bara blivit såpass vana vid det att vi inte längre höjer på ögonbrynen, utan bara snällt sätter oss i soffan och dödar varandras virituella alteregon.

Vi förfasar oss över hur människor förr kunde bevittna avrättningar på samma sätt som vi idag ser på tv,
men är vi verkligen så mycket bättre själva?
I USA har offrets anhöriga rätt att se på när den dödsdömde får sitt dödstraff utdelat,
är det någon skillnad på dem och de som bevittnade de allmäna avrättningarna för sålänge sedan?
Och vi vanliga Svenssons sitter hemma i tv-sofforna och både utför och ser fiktiva mord för nöjes skull.

Jag erkänner, jag har inte slutat spela tv-spel efter att den här tanken slog mig,
jag har bara insett hur vidrig mänskligheten är i största allmänhet.

"Jag föreslår att du går och lägger dig nu, vi har prov imorgon!"

"Håll käften!

Förresten, väck mig imorgon!"

Oskar Y

I know your not ready to live
Are you ready to die?
Under your skin, under your skin, under skin
Is a regular guy

För ett halvår sedan blev jag rädd när jag försökte föreställa mig framtiden,
jag föreställde mig studenten som dagen jag skulle ta klivet ut i avgrunden och börja falla fritt,
ingen längre som säger åt mig vad jag ska göra, plötsligt ska jag aktivt börja välja själv,
plugga, eller inte plugga? Jobba? Flytta utomlands..?
Tänk om jag inte klarar välja,
om jag slår i marken?


Jag ville aldrig att studenten skulle komma,
samtidigt så var det det enda jag väntade på,
att få börja "leva ett riktigt liv igen."
Så galet dum jag var som envetet höll mig fast vid något som fick mig att må så dåligt.

I varje fall ser jag inte likadant på framtiden nu som då.
De få begränsningarna lockar mer än skrämmer mig,
jag måste inte längre veta exakt var jag är om 10 år
och det känns rätt tryggt.

Sometimes it seems that the going is just too rough
And things go wrong no matter what I do
Now and then it seems that life is just too much
But you've got the love I need to see me through

Ibland blir jag bara så jävla trött på allting.

Jag vet att det är mig själv jag irriterar mig på egentligen, att jag inte förstår mig på fysiken,
men så skjuter jag istället över irritationen på annat...

Som en del människors falskhet till exempel.
Jag förstår helt enkelt inte hur det ibland kan vara intressant att prata med mig och hur jag i nästa stund knappt ens är värd luft.
Antingen tycker du om mig, eller så gör du det inte,
mig kvittar det egentligen vilket, bara du visar vart du står.

Men jag har egentligen inte tid att sitta här,
eller att irritera mig på småsaker heller för den delen,
jag måste handla, hänga tvätt och plugga fysik.
Satan vad kul man kan ha en lördag.

Mina tår krampar,
det gör rätt ont.

Lite småirriterad, rastlös,
vill inte bli påmind mer, men det är visst oundvikligt.

Borde göra svenskaläxan som var till förra veckan...
Funderar på att låtsas som ingenting istället och bara lämna in den här veckans läxa.
Det kan gå.

Ska lyssna på "Älskat Ivor" nu, lär bli happy.
Kanske.

Som om min kunskap vore en liten skadad fågelunge håller jag den försiktigt i min kupade hand,
inte för hårt eftersom jag är rädd att den ska krossas,
inte för lätt eftersom jag är rädd att dne ska flyga iväg och lämna mig.
Ett hopp i hjärtat tänds, kanske, kanske, kanske förstår jag faktiskt..?

Jag ska diska min disk och sedan läsa igenom mina anteckningar.
Imorgon har jag prov,
önska mig lycka till.

Världen utanför består mestadels av en massa gråa moln.
Hösten är här, vare sig man vill det eller ej.

Jag pluggar som aldrig förr,
särskilt matte, vill så gärna slippa förstöra mitt betyg med G:n,
fast det är nog oundvikligt, särskilt vad gäller fysikB.

Dock funderar jag på att lägga ned pluggandet för idag,
kanske se på film istället.

Av någon anledning blir jag alltid rastlös och fylld av dåligt samvete när jag ser på film,
dock kan jag sitta timtal framför datorn utan att känna skuld.
Rätt skevt egentligen.

Jag vill så gärna se på Disneyfilmer, men jag har dåligt med sådana,
och tydligen räknas Thepiratebay.org som "Pornography" enligt Panda GateDefinder.

This is a gift it comes with a price
Who is the lamb and who is the knife
Midas is king and he holds me so tight
And turns me to gold in the sunlight

Min mattelärare om matte breddning:

"Om ni tycker att det här är roligt kan ni lika gärna göra något annat!"

You float like a feather
In a beautiful world
I wish I was special
You're so very special



I don't care if it hurts,
I wanna have control
I want a perfect body
I want a perfect soul

I want you to notice
when I'm not around
You're so very special
I wish I was special

Klibbande ångest.
Nu igen.

Blåa knän som en trevlig påminelse om gårdagen,
tackar min lyckliga stjärna för att jag befann mig just här av alla platser på jorden,
för jag hade inte velat att någon i Haninge sett mig i det skick jag befann mig.
Helst hade jag nog inte velat att någon överhuvudtaget sett mig,
i och för sig.
Men gjort är visst gjort.

Som om det inte vore nog plockar min hjärna fram gamla tankar som legat och malt...
Som jag lyckats ignorera förut,
men är det inte ironi när man lyckas hitta en "perfekt" kille som dessutom tycker om en
och det enda man känner är att man inte känner någonting.
Kanske är det inte ironi, troligtvis är jag bara konstig.
Gräset är alltid så mycket grönare på andra sidan.

Jag önskar bara att jag kände något för någon som bryr sig istället.

Yes you’re heavy in my day
You’re heavy in my songs
You’re heavy in my light

And you’re all that I want
Yeah you’re all that I want
Yeah you’re all that I want
God you’re all that I want
Oh you’re all I want

Jag sumerar årets Årjängsmâten med en bild:



Förövrigt träffade jag Anton idag.
Nu har även han upplevt detta spektakel.

Nog för att jag är relativt nervös när jag känner att jag inte har fullkomlig kontroll över saker och ting,
men panik tror jag att jag knappt någonsin drabbats av.
Men så stod jag där,
i trappen,
såg ner emellan trappstegen,
långt, långt ner,
och även om jag försökte låta bli att titta så var det omöjligt att inte tänka på hur långt ner det är.
Två trappor kvar, jag vet inte vart jag ska göra av mig,
känner hur allt blod forslas till ansiktet,
hur det bränner i skinnet,
hur hjärtat rusar iväg.

Jag överväger att vända, jag vill inte gå mer,
högre.
Trappan skälver under mig och det enda jag kan se för mitt inre är hur trappan släpper efter och jag handlöst faller fem våningar ner.

Så är jag äntligen uppe, knappast lättad och fortfarande knallröd i ansiktet.

Av någon anledning var det inte särskilt obehagligt att gå ner igen sen...

Efter att ha sett 5 minuter av Spirited Away ger jag upp.
Är den dålig? Nej!
Men jag vill soooooova<3
Gör ett nytt försök imorgon.

Förövrigt vill jag bara säga att Howl's moving castle var rätt så nice och att alla männisor som gillar animie bör se den.

Och så vill jag ge mig själv en påminnelse:
Se färdigt på Death Note för i helvete!

Jag är fasansfullt trött,
men för mig känns det etiskt fel att sova klockan tio på kvällen om man har sovmorgon till 20 i 11 och därmed kommer stiga upp halv 10,
så jag funderar på att se Spirited Away innan jag låter mig omfamnas av mörker och skeva drömmar.

För någon vecka sedan när jag sökte lite på Youtube hittade jag vidoer från Tv on the Radios spelning på Debaser i somras, så snäll som jag är tänkte jag dela med mig



Anledningen till att jag kom att tänka på det här idag var att jag började lyssna lite på Little Dragon som var förband åt TvOTR. Eftersom de är rätt bra lägger jag upp en video med dem också!

En nål trycks in i min lilla bubbla,
världen stannar upp,
innan luften långsamt börjar pysa ut.

Vad är problemet egentligen?

En tejpbit på,
som ny,
bara argare innanför.

Vill slå på någon.

Jag ser fram emot att se på alla (eller några av) mina "nyförskaffade" Studio Ghiblifilmer ikväll; Kiki's Delivery Service, Howl's Moving Castle och Spirited Away.<3
(Skälvklart kommer jag att se dem på originalspråk även om filmerna jag lägger upp är på engelska...)

Elevhemmet är nästan tomt och öde.
Mina snälla vänner lämnade kvar mängder av godis och chips
så min tid ägnas åt att förtära det och plugga.

Pluggandet går relativt bra även om jag inte är den mest effektive elev världen skådat
och att jag dessutom pluggar i tid känns trevligt som omväxling,
imorgon kommer jag nog dessvärre dock gråta blod för då har jag planerat in Fysik B och Matte D,
men den dagen den sorgen.

Snart ska jag handla,
det kommer bli dyrt
och min fader kommer att klaga.
Men det är sådant man får ta.

Ingen japanska för mig heller,
kursen är inställd, vilket är rätt surt,
men eftersom jag läser 200 poäng mer än vad jag behöver så sörjer jag inte.
Jag får sooooova extra länge på fredagar istället.<3

Jag är rätt nöjd med livet sådär i största allmänhet,
fastän jag inte pluggar riktigt lika mycket som jag borde göra.
Det tar sig åtminstone, har pluggat betydligt mer idag än vad jag gjort på... hmmm.. väldigt många månader.

Förövrigt fortsätter jag att lyssna sönder "Älskat Ivor", skälla på ettor (och tvåor)  och kolla på danska paradise hotel.

Idag skulle jag ha pluggat matte,
precis som i söndags,
och i lördags,
och i fredags.
Istället har jag lyssnat sönder Älskat Ivor och pratat med människor på msn.
Så kan det gå.

Men jag är tillfreds i varje fall.

Jag lyssnar på fransk rock...
Lite av misstag.

Jag är rätt glad över att jag tillslut lyssnade på mig själv,
även om det tog ett tag,
det är väl bara att vara nöjd över att det inte tog två år som sist gång.

Jag trodde inte att jag kände något mer,
men långsamt börjar allt jag glömt komma tillbaks,
klibba sig fast,
bli tydligt igen.

Men ändå lyckas jag stå bredvid,
på avstånd betrakta vad som sker.
Kanske lyckas jag skrapa bort allt det klibbiga igen,
innan det blir som det var.

Kanske vill jag inte ens...?

Den här låten ger mig fina minnen.<3

När jag var i Japan bestämde jag mig för att vid hemkomst göra listor om fördelar (samt nackdelar) med detta underbara land, dock kom mycket annat i vägen, men nu är det i alla fall dags!

Fördelar:

*Gatorna är rena, fastän inga papperskorgar finns.
*Även om en relativt stor del av befolkningen röker så känner man nästan aldrig doften av cigarettrök, vissa gator har till och med förbud mot rökning.
*När du åker tunnelbana är det rent, inget klotter, inget skräp, inga fötter på sätet, ingen som skriker, inga fjortisar som spelar hög mobilmusik, ingen som spelar såpass hög musik att alla kan höra den och inga som knuffas.
*Vid rusningstrafik går folk förbi dig istället för på dig, FASTÄN de är fler än tunnelbaneresenärerna på centralen.
*Folk stirrar inte, bara tittar diskret.
*Det är inte så jävla dyrt som folk säger, som i Sverige ungefär.
*Man ser inte överdrivet många fulla ute på kvällar.
*Folk tar inte allting som sitter löst, vi såg bänkar med kuddar och filtar på utomhus och i de "toalettskor" som stod inne i sporthallen fick vara kvar.
*Folk är jävligt respektfulla mot sina medmänniskor, är de sjuka har de munskydd på sig, frågar man om hjälp efter vägen händer det att de går en omväg bara för att hjälpa en.
*Folk är samarbetsvilliga, även om de inte förstår engelska så lyckas man nästan alltid göra sig förstådd.

Nackdelar:

*Hur kommer man ens på idéen om att man ska använda sig av toalettpapper som luddar..?
*En del äldre människor verkar inte riktigt kommit förbi 2:a världskriget och atombomberna och stirrar därför väldigt hatiskt på en... (Vad nu jag egentligen har att göra med ett par bomber som skapades i USA rätt många år innan jag föddes..?)
*Japaner verkar tycka mycket mer om ägg än vad jag gör...

Fredrik till Ghelu

"men..?! SLAMPA"

"Kallade du mig slampa...?"

"Öhm... nej, jag sa att jag var en slampa..."

Idag fick jag ett ryck och var nära att skriva

"Ta dig samman kvinna!"

till en hjärtekrossad facebookvän.
I och för sig är även jag rätt patetisk när jag drabbas av den åkomman, men att skriva att jag gråter mig till sömns på facebook har jag lovat mig själv att aldrig göra.

Förövrigt får jag snart damp och stryper personen under mig till döds.
Jag hatar efterblivna människor  som har alldeles för hög bas.

Flippar lite på att universal är snåla jävlar som vägrar låta mig lägga upp två Yeah yeah yeahs video's som jag förälskat mig i, men, men, får länka istället.

1. Heads will roll, videon är underbar, låten är bra och tillsammans kan det bara bli perfekt.

2. Gold Lion, bra låt, trevlig video, inte lika bra som Heads will roll dock...

"Förresten har jag skickat en såndär inbjudan till FarmVille på facebook... Om du vill va med?"

"Nej, du har inte skickat en inbjudan, du har skickat FYRA!"

"Jaha... men då har du ju fått i alla fall."

Eva-Lena Nilsson

Det känns som om jag samlat ihop alla tillstymmelser till känslor,
låst in dem i en låda,
kastat nyckeln.
Något lärde "du" mig i alla fall.

Känns som att falla
och kroppen är av porslin och gips
eller som å bli utskälld utav någon i kostym och slips
och jag bara känner att varför i hela helvete gjorde jag så
tänk, va berodde det på?

Jag hatar mig själv just nu...
Jag förstår inte vad det är för jävla fel på mig,
det blir ju alltid såhär...

Men jag antar att det var det bästa jag kunde göra...
Fan också...

"Nädå, Sebbe är snäll, han bara slösar på miljön genom att ta tre glas."

"men, det är ju inte min miljö!"

Sebastian S

Jag har svårt att koncentrera mig i skolan,
tänker för mycket på annat.
Jag övervägde att skaffa en ny blogg,
anonymt,
att kunna skriva utan att fundera på om någon ska ta illa upp.

Jag upptäckte att jag nog trots allt inte kände mig så väl som jag trodde...
Att jag fortfarande är ett mysterium för mig själv.


Vaknar upp och somnar igen
vet inte vad jag väntar på

Att inte veta vad fan jag tycker och känner är ett relativt nytt påfund för mig.

jag vet inte..?
gör det enkelt,
ge mig svar.
snart,
för jag måste veta.

http://open.spotify.com/track/0OV3rmkGgmSV2UiErKFPAS