En tanke slog mig imorse.

Människor är så rädda för att bli svikna, men kanske vore det bättre att vara rädd för att svika andra? Att någon annan väljer att svika en kan man inte styra över, men man kan själv se till att hålla det man lovar, att alltid finnas där. Och om alla hade den inställningen skulle det inte finnas någonting att vara rädd för mer.

Vi gömmer våra lögner
i ursäkter och glömska
Vi ränner runt i mönstret
av en kvadratisk ruta

Vi låser in oss i rutor
vi inte vågar gå ut ifrån
Då kommer rädslan och tar oss
Då kommer rädslan