När jag går ensam nedför gatan,
omgiven av mörker, dimma och allt det blöta,
så känner jag mig bara så trasig.

Det är nog inte så konstigt,
för jag är trasig.

Men på samma sätt som huden läker
kommer jag läka inuti också.

Jag kommer att bli hel igen,
både utanpå och inuti.
Allt som krävs är tid,
och det har jag troligtvis massor av.

Tid… du är dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn… jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar

Jag kollade igenom min bilddagbok och såg en av Ellas gamla kommentarer som får mig att typ älska henne.

"Det är komplicerat att ha med människor att göra för att andra människor är dumma i huvudet/man kan inte förstå andra människor eftersom de inte fungerar som en själv.."

http://Blivande-japan.bilddagboken.se/p/show.html?id=449471799&directlink=1

Jag har gjort så jävla mycket dumma saker den senaste tiden.
Sånt jag trodde att jag inte skulle göra under en hel livstid.

Nu känner jag mig mest tom och trött.
Jag antar att gjort är gjort.
Jag kan inte ta bort saker jag sagt,
jag kan inte radera mina minnen.
Så jag får leva med dem.

Att ge utlopp för allting på ett så destruktivt sätt var inte bra.
Men det kanske var det som behövdes för att både jag och människorna runt mig skulle inse att jag inte kan leva såhär.
Att jag i nuläget är alldeles för påfrestande för mig själv.

Då gav det mig lugn,
nu skrämmer det mig.
Det är så som det är i alla fall.
Jag får leva med spåren.

Iskald og med skorsteinslepper,
står vi der som to damplokomotiv
vi venter på at tåka letter ...
så vi kan hoppe på toget igjen
venter på en sjanse til
å hoppe på toget igjen

Jag ville se om jag vågade.
Jag vågade,
men är inte säker på om det var så bra.

Funderar på om jag ska åka hem eller inte.
Jag tror att det vore bra.
Så att jag inte gör något mer dumt.

Fast egentligen går det inte att  göra något dummare än det jag redan gjort.
Jag litar inte ofta på männniskor,
men ändock känns det som att jag i det här fallet litade en gång för mycket.

Det är det jag är ledsnast över.
Att jag överhuvudtaget litade på dig.
Någonstans visste jag hela tiden att det skulle bli såhär.

Jag förnekade det.
För jag ville tro att vi hade något speciellt,
men så var det ju aldrig.

Det var nog aldrig dig jag saknade egentligen.
Jag saknade det jag trodde att vi hade.

Jag önskar att jag aldrig träffat dig.
Med största sannolikhet hade jag aldrig blivit deprimerad då.
Jag hade kunnat fortsätta vara naiv och tro på kärlek.

Det känns som att jag vaknat upp nu.
Som om all förtryckt ångest lämnat kroppen
tillsammans med det röda.

Det känns som att jag kan gå vidare på riktigt nu.
Som att jag tillslut insett att det enda du egentligen tillfört mitt liv är smärta.

Jag hatar dig inte,
men jag hoppas att jag aldrig mer behöver se dig igen.
Även om jag vet att det egentligen är upp till mig.

Någonting säger mig att ingenting längre är värt att offra för din skull,
så troligtvis kommer vi ses.
Och troligtvis kommer jag låtsas som att ingenting hänt.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
Så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
Inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan
hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Så jag lämnar ...

Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man
utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks

Så jag lämnar ...

För du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Ja, du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Du sålde våra hjärtan
Ja, du sålde våra hjärtan

Det svider.
Att något så dumt kan kännas så rätt

Lyssnar på Karpe Diems nya skiva.
Funderar, det gör mig knappast särskilt mycket klokare.
Jag måste väl fortsätta vänta,
det är jag väl nästan proffessionell i snart.

Har de ikke en flyplass her, jeg har'ke tid nå
har de ikke en fyr til å kjøre meg hjem
har de ikke en symaskin eller limbånd
noen har ødelagt meg igjen ...

Texten stämmer alltför ofta.

Det här funkar inte längre.
Jag gräver ner mig djupare och djupare i mig själv,
hittar fler och effektivare sätt att plåga mig på.

Jag ältar,
låter tankarna mala på i all evighet,
till ingen som helst nytta.

Det är dags att ta tag i saker och ting nu;
att avsluta det som är ofärdigt.
På ett eller annat sätt.
Bara det tar slut.

one night to be confused
one night to speed up truth
we had a promise made
four hands and then away

both under influense
we had devine scent
to know what to say
mind is a razorblade

Min matlust börjar försvinna igen.
Men fy fan vad bra om jag ska bli som jag var igen.

Vad exakt har jag gjort för att förtjäna det här?

And why can't you just hold me
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care
still care

Jag känner hur allting snurrar där inne,
jag har inte sovit ordentligt de senaste dagarna.
Känner illamåendet som trycker över halsen.
Jag vill sova,
sova bort allting, sova bort alla jävla minnen som plågar mig.

Men jag måste plugga.
Och jag skulle ändå aldrig kunna glömma,
hur mycket jag än önskar att det var möjligt.

"Vad är det här?"

"En tvättkorg...?"

"Jasså? Jag trodde att det var en soffa."

En relativt full person

Ibland så går du omkring och väntar,
du vill bara att den tidpunkt ska komma när din väntan är över.
Du tänker att bara det datumet kommer så blir du lycklig igen.
Du vågar inte tro någonting annat.

Till slut kommer tidpunkten du väntat på.
Det är då du förstår att din väntan bara börjat.
Det är då du förstår att din väntan kanske aldrig kommer att ta slut,
att den bara är ett enda långt lidande och slöseri på tid.

Men du vågar inte gå vidare.
Du vågar inte sluta vänta,
för det enda  du vill är att få tillbaks det som en gång varit.
Du är rädd för att om du slutar vänta så kommer det aldrig att komma tillbaks.

Så du fortsätter vänta.
Hur länge? Till vilken nytta?
Hur lång tid ska det ta innan du inser att din väntan kanske aldrig kommer att ta slut?
Hur lång tid ska det ta innan du inser att slaget kanske redan är förlorat?

I want to sleep for weeks like a dog at her feet
even though I know it won't work out in the long run
so I burn down the wall, breathe my good shadow
those arms I once knew, hold me like gold
I learn how to speak a forgotten language
I fall in the sea but forget how to swim

Höjden av lathet är nog när man inte orkar ställa sig upp från sin konstorsstol, utan istället förflyttar sig genom hela sitt rum genom att ta tag i möblerna och dra sig fram.
Allt detta för att tända lamporna så att man kan se sina samhällspapper; som man ändå inte kommer läsa.

Jag vill äta glass, sova och se på Kenny vs. Spenny.
Helst samtidigt.

Jag är trött.
Inte särskilt konstigt efter en usel natts sömn.
Samhällsprov imorgon.
Med andra ord kommer jag ha jävligt roligt idag.

Är det där du
eller är det någon som
liknar dig någonstans?
Istället för ljud är du stilla tyst
och inte alls här och nu

Jag har sovit i tre timmar.
Va fan! typ.
Hatar andra människor.
Okej det var inte helt sant.

Jag är relativt stabil igen.
Förlåt mig för att min blogg är min terapi...

Jag är där jag var för en månad sen.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Alla destruktiva tankar har återkommit,
jag vill bara avsluta allt jävla lidandet livet innebär.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Det känns som att jag snart ska sprängas, spricka
och skrika ut all min frustration tills all luft tar slut
och jag kommer ligga apatisk på mitt trägolv igen.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Det känns som att jag vill sluta äta och gå i skolan igen.
Att jag kommer börja sova dåligt.
Jag hoppas verkligen att det är ytterst tillfälligt.

Vi blöder för er nu
det går över, det går över, det går aldrig över...
vi behöver någonting nu
som bedövar, som gör att det går över

Jag är så rädd.
Så obeskrivligt rädd.
Snälla, låt det gå vägen nu,
jag orkar ingen repris av mina senaste månader.

"Kan du klättra på plastväggar?"

"..?"

"Då ska du säga nej, så kan jag säga: "Hur kom du då upp ur aborthinken?""

Adam Flensta

Jag blev lite upprörd när jag skulle logga in på min hotmailadress och det första jag fick syn på på www.msn.se var "Rätt av prinsessan att dumpa fästmannen? Tyck till!"

Jo, jag vet att kungahuset är en symbol för Sverige, men sen NÄR är det okej att en massa korkade människor kan sitta och kritisera att en människa de inte ens känner faktiskt inte vill leva med sin fästman längre? Även om denne fästman inte hade varit otrogen är det väl ändock fortfarande prinsessan som väljer huruvida hon tycker det är värt att vara tillsammans med honom eller inte?

Ååååhh vad jag hatar skvallerpressen.
Brinn i helvetet.

I gave up coffee and cigarettes
I hate to say it hasn't helped me yet
I thought my problems would just dissipate
And all my pain would be in yesterday

I poured my booze all down the kitchen drain
And watched my bad habits get flushed away
I thought that that would keep my head on straight
And all my pain would be in yesterday

But it's true
I'm still blue
But I finally know what to do
I must quit
I must quit
You

I thought that if I didn't go and play
The sadness would get bored and go away
I thought that if I didn't go astray
Then all my pain would be in yesterday

But it's true
I'm still blue
But I finally know what to do
I must quit
I must quit
You

I sold my guitar and my piano
I thought that it was these that kept me low
I thought if only I could try and change
That all my pain would be in yesterday

But it's true
I'm still blue
But I finally know what to do
I must quit
I must quit
You

I must quit
I must quit
You

"Om du snackar med honom igen, då kommer du aldrig mer få snacka med honom, det ska jag se till!"

Flensta

Jag sopar ihop resterna av "Runar" och slänger ner dem i min papperskorg.
Det är inte normalt att döpa sina dammråttor, jag är fullt medveten om det, men om jag döper dem så kan jag få det att verka som att jag faktiskt vill ha dem där.
Även om nu enda anledningen till att de finns är att jag inte orkar städa bort dem.

Jag går omkring med en stor obehagskänsla.
Det är sjukt onödigt...
Visst, jag fick inget jobb på Ica, men det finns andra jobb att söka, vilket jag nu gör. Och dessutom har jag redan blivit lovad att jag kan stanna i Haninge i sommar, så varför sörja?
Och visst, jag har tenta i fem timmar imorgon, och nej, jag kan ingenting, men fortfarande har jag mitt högskoleprov som ger mig ett frikort ut ur fängelset.
Det är nog något något annat som gör sig uttryck.
Jag är nog dessvärre alltför medveten om vad.

Jag har sett flickor som ler så sött
och damer som alltid har svar
men jag har ett hjärta som är alldeles rött
men ingen stolthet kvar
jag har krupit en natt för att komma hit
ta mej rör mej ge mej ditt

och jag ber
oh jag ber

Slicka mej ren
och älska mej sen
slicka mej ren
så kan jag gå sen

Inget sommarjobb på Ica Maxi.

Dock har jag pratat med min moder och hon har lovat mig att även om jag inte hittar något sommarjobb så får jag stanna i Haninge i sommar. Hälften vunnet bara där.

Jag ska fylla i jobbansökningar nu.
Därefter ska jag fortsätta min meningslösa väntan som aldrig verkar ta slut.

And they said i'm tired from waiting around for you
The reasons i start fires is that's what lost men do
Split dogs and hoof in mouth you are broken glass
Don't care if i cut myself i'll crash into the crash

Som en liten nål som stuckit hål på en blåsa väller det ut.
Jag har inte reflekterat så djupt över det som hänt förut.

Jag berättade nästan ingenting, jag valde att inte tänka på det.
Men det är nog bra att det får komma ut, att jag bara får berätta hur det varit.
Då läker det kanske bättre.

Jag är borta.
Såpass försjunken i tankar att jag inte märker att ingen musik strömmar ur mina högtalare,
trots att jag alldeles nyligen tryckte på "play."

Jag borde plugga,
men jag vill inte.
Jag funderar på att se "Tommys inferno" och försvinna bort ytterliggare.

Imorgon är det nationella prov i svenska.
Uppsatsskrivning i fem timmar.
Dessutom får jag veta hur det blir med jobbet på Ica maxi.

Efter provet ska jag träffa min kusin,
han ringde förut, var tydligen här med klassen.
Undrade om jag hade tid.
Det har jag egentligen inte.
Men jag orkade inte bry mig.

Känner hur hjärtat slår,
alldeles för snabbt.
Tom,
men samtidigt överfull.
Vad händer nu?

Andas i mitt öra (andas i mitt öra)
Jag lyssnar jag vill höra (jag lyssnar jag vill höra)
Nära och kom närmre (nära och kom närmre)
Ge mig, ge mig värme (ge mig värme)

Jag har refererat min anställningsintervju i detalj för min moder via telefon.
Hon sa att det lät väldigt bra,
det lugnade mig lite.

Jag funderar över huruvida det är tänkt att jag ska hålla ett informerande tal imorgon eller inte.
Jag är nämligen inte förberedd...

En klasskamrat frågar vår samhällslärare om han vill komma på vår skiva.

"Nej... Det vill jag nog faktiskt inte."

Idag genomled jag den mest frunktansvärda mattelektionen i mitt liv.

Ögonen började leta sig åt olika håll, bilden blev suddig.
Stundvis försvann jag, för att plötsligt väckas av att min kropp rycker till i ett sista desperat försök att hålla mig vaken.
Gång på gång upptäcker jag hur mina nerklottrade siffror och bokstäver på pappret är några helt andra än de som står på tavlan.
Suddar ut,
för att återigen skriva fel.

När jag väl kom hem var jag inte riktigt i lika illa skick.

Tjocka vita flingor som virvlade ner,
Som landade i mitt hår, på marken och på träden.
Jag kunde inte låta bli att ta snön som ett dåligt omen.
Tur att den slutade falla.

Jag var på anställningsintervju idag.
Det kändes... sådär.
Eller, ibland känns det bra när jag ser tillbaks på det,
men just då kändes det sådär.

Jag och mannen som intervjuade mig klickade inte lika bra som jag brukar klicka med andra människor i sådana situationer.
Kanske var jag för trött, kanske för nervös,
kanske inbillar jag mig bara.
På fredag får jag veta huruvida jag blir anställd eller inte,
vi är sju stycken som intervjuas för tre platser.

Det sjuka när jag satt där var att jag faktiskt menade allt jag sa.
Att mitt självförtroende blivit såpass bra att jag faktiskt tror att jag är en ultimat människa för det där jobbet.
Det är väl bara att hoppas på att han upplever samma sak, och inte bara ser mig som skrytsam,
för uppriktigt talat så vet jag inte vad jag ska göra om jag inte får det där jobbet.
Värmland är verkligen inget alternativ.

Dagen före skivan, och det ser ut som att jag kommer lyckas sälja 7-8 biljetter. Eftersom jag för en halv vecka sen bara verkade få sålt två stycken så är jag nöjd.

Förövrigt är jag sjukt nervös inför min anställningsintervju. Jag måste få det jobbet eftersom:
*Jag behöver pengar
*Om jag inte får något jobb måste jag vara i Värmland en hel sommar
*Jag ogillar Värmland
*Jag har alla mina kära vänner här
osv.

Och dessutom är det steg ett i min två-stegsplan!
Steg två är förövrigt hemligt.

Men nu måste jag dessvärre plugga matte. YAY

She's gone so long
What can I do?
Where could she be?
No no no,
don't know what I'm gonna do,
I gotta get back to you.

Jag ringde till ICA maxi idag
och på onsdag ska jag på anställningsintervju för sommarjobb på färskvaruavdelningen.
Jag är helt sjukt nervös och ber till högre makter att det ska gå vägen.
Sommarjobb i Haninge är precis vad jag behöver för att kunna skiljas från ångesttankar om en hel sommar i Värmland. Men hey, att de ber mig komma dit måste vara ett bra tecken i sig.

Mina sovvanor har blevit helt konstiga, men jag borde inte klaga, för det är inte ångest som är anledningen. I varje fall vaknade jag klockan nio både i lördags och söndags och kunde inte somna om, hur ofta händer det?

I could sleep
I could sleep
I could sleep
I could sleep
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
My house...

1. José González – Heartbeats
1. The Mountain Goats – No Children
3. Joshua Radin – Winter
3.Maria Mena – Miss You Love
3. Bonnie Tyler – Holding Out For A Hero
3. Maria Mena – Just a Little Bit

Idag bytte jag från Telia kväll och helg till Telia vänner. Numera betalar jag (läs: min far) kring 2 kr/minut istället för 4kr/min och jag har fria sms istället för att betala 1,50 styck.
Detta, mina damer och herrar, är ett historiskt ögonblick!

Förövrigt blev jag sjukt glad tidigare idag när jag satt på Donken och de spelade All this time av Maria Mena. Hur ofta händer det liksom?

So you've had some detours
Some stupid men
Now we know what not
to do again
Besides you lucked out
Finally

And all this time
Ohhh all this time
You have had it in you
You just sometimes need a push
All this time
Ohhh all this time
You have had it in you
You just sometimes need a push

Såg på Hercules med några elevhemspojkar och Ghelu.
Så faschinerande att en tecknad film kan beröra gymnasieelever såpass mycket att de till och med måste utbrista "naaaaw", "fett coolt" och "så jävla bra!" hela tiden.

Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig.
Tre månaders förtryckta känslor som sprutar ut.
Tårar som rinner, händer som skakar.
En blandning mellan sorg, lycka, hopp, men mest av allt saknad.
Jag kan inte tro att det är sant.
Snart är du hemma.
Snälla säg att allting snart blir som det var igen.

Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back

And I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you
love..

Så många märkliga drömmar,
som alla utgår ifrån samma person.

Likt ett skrämt litet barn som just uppmärksammat världen står jag tyst och stilla.
Det finns så mycket jag vill säga,
men jag saknar ord.
Tillslut blir jag uppmärksammad,
upplyft.
Ivägburen.
Och då är jag världens lyckligaste.

There are very many things
I would like to say to you,
but i've lost my way
and I've lost my words.

Jag kan lyssna på vilken musik som helst igen, utan att vilja gräva ner mig ute i vår trädgård och stanna där.
Man kan utan överdrift säga att jag utnyttjar läget.

Jag tänkte göra en lista över 10 bra låtar du bör lyssna på.
Inte för att de är bäst genom tiderna eller så, bara för att det är bra låtar jag lyssnar på just nu.

1. No Children - The Mountain Goats

2. Romeo - Johan Bargert & The Holy Madre

3. You'd better watch out, 'cause I like you - Billie the vision and the dancers

4. Zebra - Man Man

5. Power of not knowing - Kings of convenience

6. Miss you love -  Maria Mena

7. Howl - Florence + the Machine

8. For a day - Redrama

9. Skinny Love - Bon Iver

10. Det kanske kommer en förändring - Kent

Hela listan.

"Tror du seriöst att partikelfysiker har en fru eller fritid?"

Johan Gustafsson

Idag har varit en mycket bra dag.
Mitt nationella svensktal gick relativt bra,
jag köpte nya kläder och hämtade ut min studentmössa.

När jag kom hem upptäckte jag att ica maxi hade ringt.
Jag som bara fyllde i en intresseanmälan lite snabbt igår för att lindra mitt dåliga samvete,
och nu ska jag ringa dit på måndag klockan åtta.

Dessutom ser det ut som att jag kommer bli av med alla mina studentskivebiljetter.
Livet går nästan oroväckande bra just nu, jag kan inte låta bli att bli lite misstänksam,
men mest är jag trots allt lycklig.

Min anmälan till högskolan är också inne nu.
23.51 igår fick jag ångest och var tvungen att gå in på min anmälan,
dock ändrade jag inget.
Min plan just nu är att börja på civilingenjör i medieteknik på kth, funkar det inte söker jag in till juristprogrammet på SU till hösten istället.

Our bigger blessing, girl
Is being young
The power of not knowing
Where you belong

"Man hänger inte sig själv om man har en bror!"

Gabriel Ingemansson

Jag lägger ner ytterliggare tid på att tolka,
dessvärre är det varken hinduismen eller buddhismen jag ödslar tid på, bara annat.
Vissa saker önskar jag att jag kunde koppla bort oftare.

Jag gläds dock över tanken på att kanske spendera min sommar i Haninge.
Bara jag får tag på ett jobb så är det möjligt, lägenhet har jag redan.
Kanske kan jag då för första gången -på jag vet inte hur många år- faktiskt se fram emot sommarlov.
Jag bara hoppas att det löser sig...

Jag vet att jag förväntas vända övernaturlig skit ryggen,
att förnuft och vetenskap är det enda rätta.
Men jag kan inte låta bli att tro på ödet,
hur orealistiskt det än kan tänkas vara.

Ibland verkar saker bara inträffa alltför lägligt,
ett litet beslut kan ändra allting så fatalt.

Jag tänker att om det hade varit slumpen som styrde, hade inte då saker oftare gått fel?
Åtminstone hälften av allt som sker borde vara skit?
På något vis känns det nu som att det mesta ändå fungerar, och att det som inte fungerar oftast löser sig på något vis i slutändan ändå.

Om inte annat ger det mig tröst att tänka så när saker går åt helvete; att det finns en anledning till att det sker.
Att det inte bara råkat bli så.
Det om något ger mig motivation till att leva.

Den 19:e april kommer Karpe Diems nya album!!<3<3<3<3<3<3<3<333

"Ska jag träna idag?"

"Nej."

"Vadåra?"

"Det är bättre att du är här... Så man vet var man har dig så att säga!"

<3

Adam "Flensta" Samuelsson

Jag är en dålig människa och åkte inte och tränade.
Varför jag behöver drabbas av antingen ångest eller dåligt samvete är ett mysterium.
Det ska ju vara för min egen skull jag ska träna. Därför borde jag inte drabbas av varken eller, vare sig jag väljer att stanna hemma eller åka dit.

I varje fall har jag tänkt dedikera min tid till mina studier.
Och till att försöka tänka positivt.

I travelled far and I burned all the bridges
I believed as soon as I hit land
all the other
options held before me
will wither in the light of my plan

Jag ska åka och träna idag.
Egentligen har jag ingen större lust, men eftersom jag inte kunnat träna på flera veckor så måste jag.

Funderar över hur min närmsta framtid kommer se ut.
Gör mitt bästa för att slippa åka hem i sommar.
Jag orkar helt enkelt inte,
jag vill hellre vara här och slita på donken för en skitlön än åka hem.
Men vi får se.

They said i'm worn thin from wasting to much time
On your sidelines waving a sign that says i will work
For you but they don't know your kiss to me is a hatchet through my chest
That sends me down a flight of stairs hitting every step

Jag satt och läste igenom saker jag skrivit de tre senaste månaderna.
Nästan två av dem var jag deprimerad och den återstående tiden levde jag i förnekelse.
Det ledde till att det inte var någon särskilt upplyftande läsning.

Men de tre senaste månaderna har utvecklat mig mycket,
jag har lärt mig saker om mig själv som jag inte tidigare hade någon aning om.

Hur jag mitt i all den här skiten lyckats arrangera en barntävling är för mig ett mysterium,
detsamma gäller mitt resultat på högskoleprovet.

För första gången sedan jag kom in på Budogymnasiet kan jag ärligt säga att jag är riktigt stolt över mig själv.
För första gången på över tre månader kan jag lyssna på vilken musik som helst och istället för förneka kan jag konstatera att jag känner nästan samma sak nu som då.

Tack alla ni som hjälpt mig med tävlingen och eventuellt läser det här. Utan er hade det aldrig gått!

I rise up, wise up, say it loud.
Soul, I will not lie to you.
Rise up, wise up, say it loud.
Soul, I will not lie to you.

Jag gick inte till skolan idag,
eftersom jag har ont i halsen, är utsliten och inte har skrivit något pm inför vårt muntliga nationella prov i svenska B.

Dessvärre har jag inte gjort så mycket mer nyttigt än sovit, men snart ska jag gå till apoteket och lämna tillbaks en sådär 7 kylpåsar värde 470 spänn.
Därefter ska jag ha föreläsning/lektion på kth i matte breddning.
Snart tenta...

Idag genomfördes Budogymnasiet Open.
Juts nu orkar jag inte skriva något mer än att tävlingen gick bra och att alla barn överlevde.
Over and out!

Min religionslärare borde få pris för sina ospecifika frågor.

Jag funderar över om jag ska:

*städa
*räkna matte breddning
*räkna matte e
*plugga mer religion
*äta glass och se på fruits basket

Det är ett mycket svårt val. Dessutom behöver jag sova tidigt, högskoleprov imorgon.

Btw har jag varit sjukt glad idag, jag förstår inte riktigt varför.
Kanske för att jag inte går omkring och låtsas och förnekar saker längre?

"Varför låter du så bitter? Du har väl inget att vara bitter för?"

"Men jag är ju bitter för din skull!"

hahahahahahaha<3

Ghelu Mae Borell

Hur bär jag mig åt för att hitta alla jävla idioter?

men det spelar ingen större roll för snart kommer du hem

Även om jag egentligen vet hur falska människor kan vara så slutar jag aldrig förvånas.
För samtidigt som jag inte kan lita på människor så är jag på något sätt ändå tillräckligt naiv att jag hoppas och tror att de ska vara bättre än så.
Men uppenbarligen inte eftersom de allra flesta lyckas leva upp till mina fördomar mot dem.

Över en natt går jag från "karatekid" till "Do not answer."
Hur fan gick det till?

Hey Ich sag Fick Dich (weil Du nicht ehrlich bist)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du bist einfach ne hoe)
Hey Ich sag Fick Dich (weil Du spielst falsches Game)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du Fickst mich nicht mehr)

Jag vill sova,
men något säger mig att 20 över 9 inte är en bra tid att sova på.
Ska gräva ner mig i bitterhet och religion en stund till.

Att säga att jag är på bra humör är en överdrift.
Förvisso har jag varken  sovit eller ätit ordentligt, så det kanske inte är så konstigt.
Sen finns det väl andra orsaker också antar jag.

I varje fall är våra papper färdigkopierade och priser och sponsring är hämtad.
Idag har jag spenderat över 6 h med buss, närmare 1½ h på pendeltåg och dessutom åkt tunnelbana.
Eventuellt kommer en timme till att spenderas på pendeltågsåkande innan den här dagen är slut.
Med andra ord har jag varit sjukt produktiv idag,
dessvärre för det med sig ett halvtaskigt humör och en obeskrivlig längtan efter att antingen få slå någon eller att få sova.

För mycket stress.
Jag bryter alltid ihop av för mycket stress.
Just nu känns det som att nästa måndag kommer vara en stanna-hemma-från-skolan-och-gråta-hela-dagen-dag.
Jag längtar redan.

Nattbuss om tre timmar.
Jag skriver ut papper till tävlingen.
Pappren räcker inte.
Jag måste hinna gå till biblioteket imorgon och skriva ut resten,
nu när jag måste lägga ytterliggare en timme av mitt liv på pendeltågsåkande.
Jag vet inte ens varför jag gör det.
Åker pendeltåg alltså.

Tandläkaren idag.
Jag var nära att spy på henne,
bokstavligt talat.
Att göra tandavtryck är mer obehagligt än att bli borrad i.
Förvisso blev jag båda.

Misstolka mig inte, men satan vad skönt det hade varit att vara död nu.

Hittade en ny remix av Jonesmann's "Fick dich." Älskar den djupt och innerligt.





Hey Ich sag Fick Dich
Hey Ich sag Fick Dich

Mein Glück Wir war'n nicht lang zusamm'
Homies rieten mir mit Dir nichts anzufangn'
Es sei denn es wär nur'n One-Night-Stand
Aber Ich wollte mehr von deinem Fame
Hey Bitch, ich hoff' Dir geht es heut schlecht
denn wenn es so ist, ist es eh nur zu Recht
Ich will gar nicht wissen wieviel Penis du leckst
Du rennst durch die City erzählst jedem nur Dreck
Fick das, was Du redest aus deinem schäbigen Mund
Jeder in meiner Gegend kennt deine hässlichen Moves
Nur zu genug, Du strippst dreimal die Woche im Club
Egal was Du tust, Bitch, mir geht es gut.

Wenn Du mich hörst, wenn Du mich hörst und wenn Du's mitkriegst
Ich hab kein Turn, Ich hab kein Turn, weil Du Sick bist

Hey Ich sag Fick Dich (weil Du nicht ehrlich bist)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du bist einfach ne hoe)
Hey Ich sag Fick Dich (weil Du spielst falsches Game)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du Fickst mich nicht mehr)

Ich muss verrückt gewesen sein, Du und meine Gefühle
Während Du hinter meinem Rücken mit anderen vögelst
Ich war mit Dir aus, Ich hab Dir geglaubt, was Du gesagt und all deine Lügen,
Ich kenn genug Bitches mit genug Arsch, um über deinen hinwegzukommen, tu was!
Du willst Ich geb 'n Fick drauf was Du sagst
Du bist nur ein Flittchen und lost ab!
Geh schieb Deine Nase hoch, denn Ich
Und jeder in meiner Stadt weiss: Du bist 'ne Bitch
Ich fand's cool was war zwischen Uns
Ich bin im Studio, lach'über Dich mit meinen Jungs

Wenn Du mich hörst, wenn Du mich hörst und wenn Du's mitkriegst
Ich hab kein Turn, Ich hab kein Turn, weil Du Sick bist

Hey Ich sag Fick Dich (weil Du nicht ehrlich bist)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du bist einfach ne hoe)
Hey Ich sag Fick Dich (weil Du spielst falsches Game)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du Fickst mich nicht mehr)

Hey Ich sag Fick Dich (weil Du nicht ehrlich bist)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du bist einfach ne hoe)
Hey Ich sag Fick Dich (weil Du spielst falsches Game)
Hey Ich sag Fick Dich, yeah (weil Du Fickst mich nicht mehr)

Jag är på jobbigt humör,
misstror hela världen i allmänhet,
mänskligheten i synnerhet.
Särskilt de jag tycker om.

Jag borde sova.
Sova bort den där hemska känslan.
Dock kan jag inte sluta oroa mig för att den ska vara berättigad.

When you wake what is it that you think of most?
When your bed is empty do you really sleep alone?
If I imagine you, body next to another.

Man Man har länkat min kusins cover, på en av deras låtar, på sin fansida på facebbok. Det är rätt coolt!

Låten är bra. Texten är riktigt bra.
För bara några månader sen var det jag.

Orginalet:





Covern:

Äntligen, äntligen verkar vi ha vårt arrangerande av tävlingen under kontroll.
Vi har alla domare klara, och någon som kör karatemattorna från Lidingö.
Vi har säkert 50 anmälningar, och även om tävlingen knappast kommer göra oss rika kommer den åtminstone gå runt, och kanske, kanske, kommer vi få liite pengar själva.

Men Vater är hemkommen från Australien också.
Jag tror att jag för första gången någonsin har fått presenter av honom som han faktiskt köpt själv (vanligtvis nöjer han sig med att bara betala dem). Det är fint.
Glad påsk!

Är trött, snorig och lättretad.
Det sista beror nog på att jag har lågt blodsocker,
så jag borde nog äta mat.
Men egentligen är jag inte särskilt hungrig.
Dagens I-landsproblem.

Vår tävling dödad mig,
jag gnisslar tänder när jag sover mer än någonsin...
Tandläkaren på tisdag,
dock försvårar det mina planer att åka tillbaks på tisdagen avsevärt...
Så jag får ta en tidig buss på onsdagen och hoppas att allting löser sig.
Jag säger bara en sak: ALDRIG mer!