Jag är där jag var för en månad sen.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Alla destruktiva tankar har återkommit,
jag vill bara avsluta allt jävla lidandet livet innebär.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Det känns som att jag snart ska sprängas, spricka
och skrika ut all min frustration tills all luft tar slut
och jag kommer ligga apatisk på mitt trägolv igen.
Jag hoppas att det är ytterst tillfälligt.

Det känns som att jag vill sluta äta och gå i skolan igen.
Att jag kommer börja sova dåligt.
Jag hoppas verkligen att det är ytterst tillfälligt.

Vi blöder för er nu
det går över, det går över, det går aldrig över...
vi behöver någonting nu
som bedövar, som gör att det går över