"VEM FAN ÄR DET SOM HANDLAT PÅ LIDL I DET HÄR HUSET???"

Eva-Lena Nilsson

"Det bästa med Arvika är 172:an... Den tar en däna!*"

*Den tar man därifrån

Olle Nilsson

Jag såg precis världens snyggaste klocka på junkyard.se



Men att jag ska lägga ut 769 kronor på en klocka, som dessutom är på rea, känns inte så jävla troligt.

Vill inte tycka om,
vill vara bitter, ensam och känslokall
föralltid.
Vill inte ha en repris.

Dagarna flyter på,
så lika varandra att de nästan blir ett.
Det enda som skiljt denna dag från den övriga massan är att jag sett till att min bror beställt ett nätverkskort och en ny datamus åt mig.
Han ska tydligen lära mig hur man sätter fast nätverkskort också,
eftersom jag är relativt oteknisk, och inte har någon som kan hjälpa mig i Stockholm.

Just det, jag var ute och gick med familjens hund också.
Hon var halvdöd när vi väl var hemma igen, stackare!

Imorgon ska jag träffa finaste Stina,
det var ett tag sen sist.
Ett halvår skulle jag gissa på.
Båda var lite heartbroken.
Det värsta är väl att egentligen inget blivit bättre sen dess,
men, men, desto mer bitterhet!
Det är ju alltid trevligt.

And as we're crossing border after border
We realize that difference is none
It's underdogs who, and if you want it
You always have to make your own fun

På något vis tror jag att jag delvis lyckats släppa det jag så hjälplöst klamrat mig fast vid de senaste månadera.
Jag har hittat något annat jag försiktigt sträcker mig efter.
Bara en liten del håller sig kvar,
vägrar släppa.
Kommer kanske alltid vägra släppa taget.
Jag vet inte.

Jag saknar,
men inte på samma sätt som tidigare,
inte efter samma sak.
Inte destruktivt,
utan hoppfullt.

Jag tror att jag typ saknar dig... lite.

En grusväg.
En far och hans dotter
påväg hem
från sitt midsommarfirande.
Hon är 19,
han 56.
Men det är han som är alldeles för full.
Vinglar runt på cykeln,
ramlar titt som tätt ner i diket.
Hon skrattar
samtidigt som tårarna rinner.
Inte på grund av honom,
utan på grund av hålet som hon har inuti.
Saknaden efter de där blå ögonen.
Han märker ingenting,
upprepar att han är alldeles för full
och att hon borde ta vara på sitt liv.
Det går alldeles för fort säger han.

Hon sitter framför datorn.
Av någon anledning har han valt att sitta bredvid.
Ber om ursäkt för att han kanske varit frånvarande ibland.
Tårarna rinner igen.
Han förstår varför.
Klappar henne på huvudet,
säger att det finns skitstövlar överallt.

Hon vet att ägaren till de blå ögonen är en jävla idiot.
Som hon inte vill ha att göra med egentligen.
Men han var en trygghet.
Den korta tid han fanns.
Och hon tyckte verkligen om honom...

Everybody's gotta learn sometime
Everybody's gotta learn sometime
Everybody's gotta learn sometime

Slow dancing tight
My barring heart and I
Your name used to taste so sweet
Then you bit the love right out of me

It's a mystery how people behave
How we long for a life as a slave
When he kissed me I gladly gave in
To a fight nobody could win

Man, he left me blue
And if I could, I would do it too
I tell you now like I told you before
Love is a powerful force

And it's a mystery how people behave
How we long for a life as a slave
And tumble into any open arms
That will only ever do you harm

Oh, you, you, it's always you
The best kisser that I ever knew
True love is cruel love
Not much to be proud of
Nerve-wrecking, acrobatic backwards bend
All for a happy end

It's a mystery how people behave
How we worry ourselves to the grave
When he kissed me I lost everything
Then I got up and did it again

Oh you, you, it's always you
The hardest hitter that I ever knew
True love is cruel love
Not much to be proud of
Ass-kissing, mercy-missing faithless friend
All for a happy end

Det är som att mitt liv gjort en loop,
satt av mig på samma plats som jag var på för ett år sen.
Ödet kanske.
Om det nu finns.

Känner mig mer förberedd den här gången,
hur det än blir.
Jag kommer inte göra fel den här gången,
hur det än blir.

Get me to the door
Out of bed
On the track
I'm not sure
Starting over
It's a different situation
A different situation

Regn slickar hela staden
som en fuktig kall tunga
allt är asfalt smutsigt vatten
för lyktorna att spegla sig i
Går, Går förbi
alla människor är blanka som is
och du fastnar under ljusen
som ett fotografi

Jag ser dig
Jag ser dig
Jag ser dig
och jag vet att du är rädd

Regn ger mig våta drömmar
ger mig röda ögon
allt är asfalt smutsigt vatten
allt utom jag
Gå, gå förbi
Jag vill stjäla dina tankar
ur ditt huvud
för ur dina ögon kan jag stjäla
allt jag vill ha

Jag ser dig
Jag ser dig
Jag ser dig
och jag vet att du är rädd

Det är fint väder ute.
Dags att spela sims 3?

"Jag fick räkost i ögat!"

Dan Nilsson

Jag drömde inatt igen.
Att jag fick ett svar på varför.
Det var bara det att svaret var ännu sämre än det jag redan fått,
och jag blev bara ännu ledsnare.

Kanske är det mitt undermedvetna som försöker säga mig att det nog inte finns något bra svar,
och även om det finns något så kommer jag troligtvis aldrig att få höra det.
Det är bara så det är, jag får väl försöka släppa det.
Eller, jag antar att jag delvis redan gjort det, det är bara det att det gör sig påmint ibland.
Det känns ju åtminstone mycket bättre.

Jag är hemma i Värmland.
Här händer det i princip ingenting, men det är relativt skönt.
Mestadels sitter jag som vanligt framför datorn,
när internet inte fungerar spelar jag sims 3 och döper alla barn efter disneyfigurer.
Det är trevligt det också.

Hur länge jag stannar har jag ingen aning om, min moder kommer troligtvis göra sitt bästa för att behålla mig hela sommaren, men jag är ytterst tveksam till att det kommer bli så.
2 veckor brukar jag vanligtvis stå ut.

Hopplöst.
Allting känns bara så jävla hopplöst.
Jag tror att jag är på samma plats som jag var på när allting bara rämnade under mina fötter.
Jag vill bli ett litet barn igen, bli omhändertaget,
att leva är för påfrestande.

Det sägs att man kan styra sina känslor,
att man kan välja att inte vara ledsen.
Men jag antar att jag inte har den förmågan,
för jag skulle aldrig någonsin välja att må så här.
Att vara såhär.

Jag försöker att hitta sätt att komma runt smärtan,
det lindrar för stunden.
Men efteråt blir jag ännu tommare,
ännu ledsnare
ännu mer värdelös.

När människor kommer på mig ber de mig sluta.
Det gör jag,
men det finns alltid nya sätt.
Varje gång tror jag att jag hittat ett sätt som ska göra mig mindre trasig,
mera hel.
Men efteråt inser jag alltid att det inte hjälpt.

I sit alone with my thoughts and try to capture the essence and knowledge itself
I look for something solid so a bottle wont help
And I dont wanna bother nobody else so I'm alone again
Feeling like a part of me is gone with my friends
So I pretend that I'm dead but it makes no difference,
The only way to clear my head is in these weights I'm lifting
I feel my fake shifting out of my head
The way I used to be so proud now its clear, I dont understand
Things aint what they used to be
I notice pain really aint new to me
I'm living life n' bang so foolishly!
So lord lead me, give me the strength
I know that you allready given me sense and I appreciate it
It's all so wet now when recreated, but whats the science?
I know it aint much by hey I'm tryin
Feelin so fucked and I aint lying, there's darkness in me
and everyday it's getting harder to breath..

(See one day)
See we survive but it never ends
(We're gonna find our way)
And catch a vibe feelin' heaven sent
(And then a place to stay)
See I've been livin just dealin' with what I'm given
Thinkin this is really somethin when it isn't
(If I may)
Just fly 'em by
(And let me find my way)
And it's why they might
(And there aint nothin I can say)
My window, why are we this way?

I swear to god I never fracture my honesty
So they ask what the fuck's wrong with me
But see the way I act how I'm gonna be
And normally I wouldn't bother with nothing at all
But now I'm in the rain feelin' part of the water that falls
And every fuckin breath I take, I realize I know that lifes full of lessons
You can never be safe, so I'm lyin here wide-awake tryin' to find a place
While I'm planning my escape I recline into this state
So I need me a place I can chill and take it easy
Breathe freely, hear the swell, smellin seaweed
With trees and the leaves, that we ought to be given
But for now I'm just lost in the rythm

(See one day)
See we survive but it never ends
(We're gonna find our way)
And catch a vibe feelin' heaven sent
(And then a place to stay)
See I've been livin just dealin' with what I've been given
Thinkin this is really somethin when it isn't
(If I may)
Just fly 'em by
(And let me find my way)
And it's why they might
(And there aint nothin I can say)
My window, why are we this way?

Sometimes I wonder what it's all for
Coz when it rains it pours
And I don't wanna play these games anymore
See, I just wanna be assured it was worth it
And maybe just for one day, I get it right and life will be perfect
Coz I don't know where I'm going but I know where I've been
And I can feel the wind blowing holding on with my friends
Coz in the end it's in them and in my family I trust,
That makes me proud, goddamnit it's us!

I know I'm blessed, every part of me
Chest, neck and arteries
Like those who went parting the sea (someone's watching)
Life aint what it started out to be,
I've come to realize that it's all up to me
So I'm running down my options
Waiting opportunities, give my man a helping hand of jewelry
Trying to understand and join the lunacy
Coz soon as people see and tune in to the frequency
They realize what humans do to humans deep in secrecy
They might just see there aint much hope left to go around
Things aint getting better and the globe ain't slowing down
But knowing what we know now, we ought to know better
But since we gotta go, let's go together.

Jag var ute och sprang.
Det hjälpte ett tag,
men nu börjar äckelkänslan smyga sig tillbaks
klibba sig runt mig.
Jag vill skrapa bort den,
men det är försent.
Man kan inte göra gjort ogjort.
Man kan inte gå tillbaks till det man var hur som helst,
för minnena är kvar,
hindrar.
På samma sätt som man inte kan få sagt osagt.
Ändå kommer ord ut när de inte borde
och stannar kvar när man vill yttra dem.
Ingen vet allt förutom jag,
någon människa här och där vet något.
Jag önskar att det fanns någon som visste precis allt
som kunde klappa mig på huvudet och säga:
"Men Sofie, det gör ingenting!"
Men nu vet bara jag,
och jag tycker att det gör massor.

Vill ut och springa
samtidigt som jag inte vill.
Vill bli av med saker.

Funderar på att sätta mig ner och på något sätt skriva ner mina värderingar;
vad som är okej, vad som inte är det.
Eftersom jag tydligen alltid hittar nya sätt att plåga mig själv på.
Jag orkar inte mer. All jävla destruktivitet måste få ett slut,
innan jag får det.

Först tror jag att det är en svettpärla som rinner nedför min kind,
men när den avlöses av ytterliggare en inser jag att det är något annat.
trasig, trasigare, jag
upprepar min hjärna.

Jag vet inte vem jag är längre
vad jag är.
Jag gör så mycket saker som jag egentligen inte vill,
bara för att jag tror att jag ska känna någonting igen.
Men det gör jag inte.
Jag känner mig bara tommare och tommare
tillslut kommer jag inte känna något mer.

Jag drömde att han förlovade sig inatt,
jag ville bara dö.
Han sa åt mig att sluta förfölja honom.
Sen vaknade jag med ett ryck.
Hysterisk
tills jag insåg att det bara var en dröm,
då lättade det lite.

Because I miss you love
I miss you love
I miss you love
I miss you love

Don't act like you don't know me
It's still me I never changed
I'll be here when you come back

Varför gör jag såhär?

Jag vaknade för andra morgonen i rad med illamående.
Inte så jävla trevligt.

Något annat som inte heller är så jävla trevligt är att jag flyttar till Hallonbergen snart.
Inte för att jag har något emot Hallonbergen,
men för att det känns som att jag fortfarande kommer att bo här i höst,
och som att jag snart kommer gå till skolan igen och träffa alla människor.
Det går inte att förstå att det aldrig mer kommer ske.
Jag saknar det redan.

Sitter och funderar i största allmänhet på hur olika människor kan vara.
På hur märkliga en del människor är
och på vad det är som får mig att uppfatta dem som just "märkliga?"

Jag antar att alla människor på något sätt har en egen bild av hur man som "normal" människa borde bete sig, och märkliga människor i sådana fall är människor som på något vis trampar utanför den bildens ramar.

Men jag antar att det nu är tid för mig att äta istället för att fundera.

"Men vafan, kramas kan jag göra med min syster!"

Tina Lovbrandt

Helt plötsligt, för första gången på ungefär ett halvår, verkar jag ha gått tillbaks till att vara social.
I alla fall är jag galet lappsjuk och vill att alla människor ska komma hit typ nu så att jag har någon att prata med.
Se det som en uppmaning!

"Ah, men det blir bra; jag ska noppra ögonbrynen klockan halv åtta!"

Random på bussen

Jag upptäckte idag att mitt ärr har sjunkit,
som att det läkt lite,
i takt med att jag läkt lite inuti.
Inte för att jag är hel; långt ifrån,
men jag föredrar att det inte syns på utsidan.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Som vanligt känner jag mig mest förvirrad,
det har inte direkt förbättrats av en helg dränkt i alkoholhaltiga drycker
och alldeles för lite mat och vila.
Men det var värt att få slippa tänka ett tag.

"Man kan ha flera!"

"KARATEFYLLA"

"KARATE KID!"

"Vi hörs genom vått & torrt. /Tina<3"

"Hest mot folkgrupp"

"Y go karate /Victor"

"Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig de här tre åren! Älskar dig /Evelina"

"Sofie kommer sakna dig och dina kor! :D //Yasmine"

"Kämpa vidare //Nicke"

"Liberalerna kommer att segra! //Robin"

"Ung vänster"

"Keep on fighting /Johan H"

"John prutta"

"Japan!"

"Byt strängar /Chiefen"

"Du kommer att gå långt, jag ska rösta på dig! /Lal Maya"

"Ta det lugnt med kinky sex"

och dessvärre några otydbara kommentarer

tjarå allihop!<3

Det har hänt en hel del sedan i torsdags.

Jag har tagit studenten och därmed också tagit avsked av en massa människor.
Jag har skrivit i mössor, fått alkoholhaltiga drycker hällda över mig (bokstavligt talat), fått en ny dator, varit mer eller mindre full två dagar i streck, bevittnat en misshandel, åkt polisbil och träffat människor från Sundbyberg (varav en sagt att han ska ringa mig varje dag tills jag svarar så att han kan visa mig runt i Hallonbergen).

Nu är min gymnasietid över.
"Fett synd."

"Min mamma sa att jag inte får spruta öl på tjejer, för de blir sura då!"
<3<3<3<3

Dennis Julin

Sålänge jag inte på något obehagligt sätt påminns så känns livet lätt att leva.
När jag påminns får jag å andra sidan galet mycket ångest.
Det är i sådana stunder man uppskattar att elevhemspojkar kommer insläntrande och vill prata.

Studenten imorgon,
även om det inte känns så.
Dags att städa sitt elevhemsrum kanske?
Eller åtminstone göra en gång som min familj kan gå igenom när de kommer med min nya, älskade dator.

"Du måste komma och hälsa på mig i Hallonbergen!"

"Åh, 'Hallonbergen' det låter som en sagovärld!"

Victor Börjesson

Det är lie sorgligt att se småpojkarna flytta ut en efter en.
Före mig.
Jag hade liksom förväntat mig att de skulle vara kvar i höst, allihop (eller åtminstone de trevliga av dem).
Och att jag, när jag kommit över min värsta trötthet över denna plats, sedan kunde komma hit och besöka dem i höst.
Men så blir det alltså inte.
Sorgligt.

Jag var relativt arg förut,
även om jag vet att det är helt meningslöst och bara drabbar mig själv.
Men såfort jag påminns så blir jag arg.
Jävligt arg
och bitter.
Inte för att någonting egentligen spelar någon roll längre,
men ändå.

På fredag tar jag i varje fall studenten.
Då kommer jag inte vara arg, men troligtvis kommer jag i gengäld att vara fruktansvärt full.
Men det är väl så det ska vara.

Mein Glück Wir war'n nicht lang zusamm'
Homies rieten mir mit Dir nichts anzufangn'
Es sei denn es wär nur'n One-Night-Stand
Aber Ich wollte mehr von deinem Fame
Hey Bitch, ich hoff' Dir geht es heut schlecht
denn wenn es so ist, ist es eh nur zu Recht

Am I supposed to close my eyes as you walk away from me
Am I supposed to blind myself so I'll never have to see
You walking side by side with a different kind of man
Who'll redefine your body in ways I know i..
What if I don't want to go now
Will you come and put these eyes out..
So don't go and blame your mother for what's your father's fault
Or all of your daughters will turn out just like you
Bent on destruction and burning through their beauty
And looking beyond their years by the time they're only (twenty)..
What if I don't want to go now
Will you come put these eyes out..
Oh c'est la vie please don't go and abandon me
When the bridge burns down and the bad blood tastes like wine on the wind
(And they say) beware of the man in shades beware
Beware of the man in shades beware
I stutter step my way across desert lakes to try and sweat the ghost of the past
So I can lay my anchor at last at your feet
(As they say) beware of the man in shades
Beware beware of the man in shades beware I am the man in shades
Yes I am I am the man in shades
Yes I am I am the man in shades
Yes I am I am the man in shades
Yes I am

Det är bara 4 dagar kvar till studenten, eller 3, det beror på hur man räknar.
Den sjätte lappen är i alla fall nedtagen från vår nedräkningsvägg.
Det var den lappen med mitt namn på
och någon annans namn på
och ett hjärta emellan.
Det var inte jag som skrev det,
men det var nog sant.
Då.
För jag tror inte att det är sant längre.

Well its coming down outside like
I've never even seen before
I fell into some kind of sorry state
But looking back now, I think it's finally time
for me anekatips to laugh about it
And get my things together and find something to say

Jag läser John Ajvide Lindqvists nya bok; Lilla stjärna.

Jag gillar hans böcker och hans sätt att skriva. Det är inte bara handlingarna som han för fram på ett så bra sätt, han lyckas också beskriva en massa olika fenomen och saker.
På något vis får det mig att förstå mig på mig själv.
Delvis.

"Det går inte att säga varför man älskar något eller någon. Man kan hitta på anledningar när så krävs, men det viktiga sker i mörkret utanför vår kontroll. Man bara vet när det är där. Och när det avlägsnar sig."

"Vissa tycks tåla vad som helst, andra bryter ihop vid minsta motgång. Man kan aldrig veta. En händelse som är förödande för någon kan vara en axelryckning för en annan, som i sin tur trasas sönder av något som andra uppfattar som en bagatell.
Till råga på allt kan det variera från dag till dag, inom samma person."

Jag känner inte efter så noga längre
hur jag mår.
Det är bäst så, för då mår jag mycket bättre.
Vilket nog låter väldigt märkligt
och är ganska märkligt.

Önskar att livet var som i the eternal sushine of a spotless mind.
Så kunde jag radera dig, hela dig
från mitt minne.
Så hade jag inte vetat att det någonsin hänt.
Så skulle jag vara mycket gladare.
Antar jag.
Så hade jag inte tyckt att du var ett jävla svin heller.

"Du, jag har kommit på en sak; jag kan inte läsa när jag är full!"

Dan Nilsson

Jag tar studenten om en vecka
PANG
Så slog det mig.
Nu.

Visst jag har många gånger sagt
"Nu är det inte så länge kvar" och ägnat timtal till att kolla igenom utbildningar och boende.
Men att jag skulle ta studenten har liksom inte funnits där.
Det senaste halvåret har jag lagt så mycket tid på att bara vara deppig
och när jag inte var det längre så låg fokus på nuet, att överleva varje prov och inlämning.
Livet var indelat i veckor och helger.

Snart flyttar jag ifrån elevhemmet och lämnar elevhemsmänniskor, skolan och klasskamraterna.
Och Haninge.

Det känns så märkligt att tiden bara rann iväg, och innan jag visste ordet av så var det över.

"Vart är pappa?"

"Ligger under bordet och ser sur ut"

meine Mutter

Ibland undrar jag vad jag blivit,
vem jag blivit.
Men för att kunna svara på det måste jag veta vem jag var,
och det vet jag ju inte heller.
Ändå tycker jag inte helt om det som blivit jag.
Kanske för att jag mest känner mig tom och ihålig
och bitter.
Och hatisk.
Egentligen borde jag inte skylla någon annan,
men det gör jag ändå.
Jag hatar dig för den du gjort mig till.

What have I become
My sweetest friend
Everyone I know
goes away
In the end
And you could have it all
My empire of dirt
I will let you down
I will make you hurt

Håller på att städa ur mitt rum,
sorterar sakerna i tre kategorier; slängbart, hemtagbart och sånt man inte kan leva utan.
Jag råkade hitta en massa lappar jag skrev när jag var deprimerad, ångestlappar.
Jag trodde att jag slängt dem för länge sen, men tydligen inte.

Att läsa dem igen var fruktansvärt.
Snart ska jag riva isär dem och slänga dem i containern utanför.
Eftersom tankarna är så gott som borta finns det ingen anledning att ha dem kvar.

The Midwestern sky, is gray and cold.
The sun never shines, but that's alright.
And I couldn't find the letters that you wrote me.
What did you write? Where'd you go, well I don't know. No.

Jag vill inte känna såhär.
Jag vill inte känna något alls
för någon.

Jag ger inte upp.
Ibland är det min största svaghet.
Varför blev det såhär?

Varför går det aldrig över?

Knocked out, I'm on the ropes now,
I never knew that love could hurt this bad.
My friends say, you'd better off now,
but better off is to little too sad.
But it seems, you can't help it,
you keep going till it's just too late to,
back down. But I guess you've got to roll with the punches.

It's true,
I can't get you off my mind,
It's you,
and the mess you left behind.
It's sad,
I keep breathing by the phone,
it's me, left here all alone,
I'm left here all alone.

It's too late, to be smart now,
I'm all out of clever thing to say,
It ain't fair, but I guess you gotta roll with the punches.

Igår när jag skulle sova kom det hemska minnet tillbaks,
sista gången vi sågs.

Såfort jag vände ryggen åt rann ögonen över.
Jag minns hur jag drog huvan över huvudet i hopp om att ingen skulle se
men saltvattnet bildade långa ränder på min jacka
och så åkte tåget.
Under hemvägen höll jag långa stunder andan,
för jag kunde inte kontrollera andningen.
Och när jag kom hem låg jag i en hög på golvet och grät och skrek i timtal, musiken högt uppskruvad så att ingen skulle höra.
Men det var först efter det som det riktiga helvetet bröt ut.

One night to be confused
One night to speed up truth
We had a promise made
Four hands and then away
Both under influence
We had divine sense
To know what to say
Mind is a razorblade

To call for hands of above to lean on
Wouldn't be good enough for me, no