Jag har fått en bunt kataloger från olika högskolor och universitet.
Dessvärre blir jag inte särskilt mycket säkrare för den sakens skull.

Just nu verkar det stå mellan antingen jurist eller civilingenjör inom medieteknik, informationsteknik, design och produktframställning, datateknik eller kemiteknik.
Helst vill jag stanna kvar i Stockholm, eller möjligtvis flytta till Göteborg, så just nu lutar det väl åt en civilingenjörsutbildning trots allt, frågan är bara vilken...?

Jag försöker packa ner det jag behöver ha med mig hem.

Jag hatar att packa,
och är relativt säker att jag kommer glömma något viktigt...
Fast jag lär överleva, jag ska ju inte vara borta särskilt länge.

Tåg i tre timmar med min fysikbok, kan det bli särskilt mycket mysigare?
Det kan det verkligen.

Don't think I'll confess
Why would I confess that I

And don't think I'll deny
Don't think I'll deny
Why would I deny that I

---- x skrev (2009-11-25 13:01:46) ----

vad lockar en fysiker som dig då en dag som denna?


---- Blivande_japan skrev (2009-11-25 13:11:58) ----

jadu, ska väl ha min tredje mattelektion snart. själv då?

---- x skrev (2009-11-25 13:13:01) ----

Åh vad roligt;)

Jag är ledig idag:)

Finns det några snygga fysiker killar du kan kika på då......

---- Blivande_japan skrev (2009-11-25 13:14:27) ----

jadå


---- x skrev (2009-11-25 13:24:58) ----

vad trevligt.......:) då har du nåt att göra...ha ha


---- Blivande_japan skrev (2009-11-25 13:26:27) ----


jadå, ska plugga matte




Känner att jag är på god väg att bli världens drygaste människa, gillart!<3

Fortfarande glad,
skrattar med jämna mellanrum framför skärmen.

Jag är glad och har således inget vettigt att skriva.

Sitter och ler för mig själv,
ett stort leende,
så att alla mina tänder syns.
Min ogjorda bokrecension på engelska gör mig inget,
de smutsiga skorna i vår hall rör mig inte.
Jag är bara glad,
och lyssnar på usel 80-talsmusik.<3

Jag är barnsligt glad,
över något så litet.

Jag skrattar åt mig själv,
skrattet byts mot en klump i halsen.

Jag vet ju att det inte går.

Ibland vill jag vara trevligt naiv,
och inbillningssjuk.

Ibland vill jag se ett ljus i slutet av tunneln,
och en massa möjligheter som inte finns.

Lay a whisper
On my pillow
Leave the winter
On the ground
I wake up lonely
There's air of silence
In the bedroom
And all around
(All around)
Touch me now, I close my eyes
And dream away.

*Folk som aldrig kan passa tider.
*Folk som är okapabla att skynda sig.
*När man gått upp en havtimme tidgare i onödan en lördag.

I dagens metro finns en artikel om att två tredjedelar av allt skräp på Stockholms gator är fimpar,
5 rökare fick uttala sig om vad de gör med fimpen när de rökt klart.
Två stycken av dem gjorde uttalanden som förtjänar att belönas med dagens citat...

Daniel Kindmark:

"Jag lägger den i en askkopp eller slänger den på gatan, jag vet att de städar gatorna."

Johnny Sistonen:

"Fimpar den på marken. Jag kan ju inte stoppa den i fickan. Hur kul är det att bära på den?"

Jag slutar aldrig förvånas över människors nonchalans och dumhet.
Särskilt inte i kombination.

Människor, som trängs och knuffas,
har bråttom överallt.

Jag förundras över att man i världens största stad under rusningstid kan slippa det där,
att ingen där har mer bråttom än att den kan undvika sina medmänniskor.
Visst händer det väl även där att man kan råka komma åt någon,
men skillnaden är att det inte händer hela tiden.
Och att man ber om ursäkt.

Man påstår att de är kallare än oss,
men de vet åtminstone vad respekt är.

Kanske är det konstigt att jag inte är ledsen,
men vad ska jag egentligen vara ledsen över?
Förutom att jag har psykologiprov imorgon och att det är världens tråkigaste ämne,
näst efter Fysik B.

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Jag som brukar leva ett relativt händelselöst liv är plötsligt överbokad.
Jag tror att jag får gå basliberalen till våren istället, antingen det eller vänta med att åka hem fram till jul.
Inte för att det hade dödat mig direkt, men skulle faktiskt vara skönt att få komma hem och få god, färdiglagad mat som omväxling.

"Jävla psokologidiotlärarfanstyg!"

Min mamma om en psykologlärare som påstår att nationalitet sitter i blodet.

Jag är ytterst medveten om att jag redan hyllat Maria Mena och lagt upp ett flertal låtar med henne... Men jag kan inte låta bli att tycka att hennes musik blir bättre och bättre ju mer jag lyssnar på den. Normalt gillar jag verkligen inte den här typen av musik, men det känns som att hennes låtar är djupare än vad musik inom den här genren brukar vara.



Jag förstår inte hur man både kan vara så vacker och ha en så gudomlig röst (jaja, jag vet ingenting om sång, men ändå).

I've been walking around all day thinking
I think I have a problem, I think I think too much
I've been taught to hold back my tears and avoid them
but you've made pain into something I could touch

Clearly, clearly I remember
Hiking up my skirt
Asking for your time

Clearly, clearly I remember
Nervous if ever confronted
And questioning myself

Oh perhaps, perhaps if I got better
Perhaps if I challenged myself
Perhaps if I was

Just a little bit stronger
Just a little bit wiser
Just a little less needy

And maybe I'd get there...



Clearly, clearly I remember
Days of useless crying
Almost feeling dead

Oh perhaps, perhaps if I was smaller
Perhaps, I could control myself
Perhaps if I was

Just a little bit stronger
Just a little bit wiser
Just a little less needy

And maybe I'd get there...

Just a little bit pretty
Just a little more aware
Just a little bit thinner

And maybe I'd get there...

You self destructive
Little girl
Pick yourself up
Don't blame the world
So you screwed up
But your gonna be ok

Ibland får jag mina dumma idéer,
"om den där låten spelas så kommer jag få mvg på mitt prov, om jag lyckas springa uppför alla trappstegen innan dörren stängs så kommer datorn vara ledig" och så fortsätter det.
Oftast spelas väl fel låt, eller så hinner dörren stängas när man är på näst sista trappsteget.
Men ibland lyckas det,
och idag är en sån dag när det lyckas...
Tänk om...

Jag undrar om ödet finns?

Sometimes I feel like I really don't belong here,
Like I'm supposed to be somewhere else.

Disneyfilm och att plugga matte hör ihop. <3

Jag önskar att jag bara kunde vara jättearg.
Men jag är inte arg,
bara besviken.
Fast samtidigt visste jag ju att det skulle bli såhär,
att personen ifråga inte var att lita på.

Kan inte människor bara sluta att bete sig som egoistiska svin?

Our old world is hard to find,
I doubt it was ever mine, to keep.
Were you always this unkind?

Jag måste göra någonting.
Min maktlöshet förtär mig...

Why throw it away?
Why walk out on me?
I just live for the day
For the way it should be
There once was a time
Had you here by my side
You said I wasn't your kind
Only here for the ride

Det känns som att ett par naglar stuckits ner i min hårdnade skorpa,
ryckt till.
Det blöder igen.

Ibland är det bäst att bara låta sår vara,
så det har jag gjort,
jag har låtit det vara där,
det har fått klia, svida och blöda,
jag har ändå inte rört det.

Men så kommer någon annan och gör det åt mig.
Inget illa menat, men ändå.
Jag orkar inte känna efter mer.

Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kommer jag kanske över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig,
jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Det känns som att jag haft en så otursam dag som man kan hinna ha när man inte ens varit vaken en timme.
Först kommer jag ner i köket, det är JULPYNTAT!?
Jag menar för det första: det är typ det bästa jag vet att slänga ut en massa julpynt överallt och ingen har ens frågat mig om jag ville vara med. För det andra så är det bara BÖRJAN AV NOVEMBER!!!! vad fan, man hinner ju tröttna på julen innan det är jul om det ska vara såhär...

Och sist, men inte minst:
eftersom toppen på granjäveln är skev ska jag vinkla rätt den, jag tar tag i den med en (!) hand och börjar långsamt ta i för att böja upp den. Vad händer? Jo jag får grantoppsjäveln i handen.

Jag blir ju fan lack... På något vis måste jag återkalla detta julpynt, annars kommer min jul vara förstörd.
Jävla tattare...
Förlåt.

Jag är trött,
mer psykiskt än fysiskt skulle jag tro.
Och jag tolkar allting folk säger så dåligt som möjligt,
som för att ge mig en anledning att må dåligt.
För egentligen har jag nog ingen.
Ingen bra i alla fall.

Jag vill lämna,
skynda vidare någon annanstans.
Varför vill jag alltid fly?
Som om jag alltid tror att ett miljöombyte kommer lösa alla mina problem.

Jag känner mig helst slut,
fast jag inte pluggat som jag borde,
inte tränat...
Jag ska hänga min tvätt, sen ska jag krypa ner i min säng.
Sova.

And why can't you just hold me
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care
still care

Det skulle kunna vara så att jag är för dålig på att kolla vilket språk det jag tankar är på, jag tar förgivet att om man skriver namnet på filmjäveln på engelska och har beskrivningen på engelska så ska filmen också vara på engelska. Det här är andra gången jag finner en disneyfilm dubbad till ryska på min dator, jag lackar fan!

Verkar det här kul eller?

Jag vet att jag borde sova...
Men det går inte,
för när jag ligger där ensam i mitt tysta, mörka rum så kommer alla tankar  fram
som jag så framgångsrikt trängt undan.

Vem är jag egentligen?

Jag var bland de med högst poäng på varje prov,
jag gick ut med ett av de bättre resultaten på skolan.
Jag var ambitiös, och visste precis vad jag ville.

Så flyttade jag hit, jag var inte längre den med toppbetyg,
jag var istället den som tränade 8 gånger i veckan,
och jag hade till en början svårt att finna mig i min nya roll,
men det blev "jag" till slut.

Men så hoppade jag av,
blev omotiverad till att träna,
var ofta sjuk,
och nu är jag här.

Vem är jag nu..?

Som att jag alltid behövt grunda min identitet på något jag gör,
inte vad jag är.

what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end

Ibland är det som att mitt undermedvetna sänder mig en tanke,
att jag vaknar upp som ur trance och tänker "varför är det såhär?"
Det hände förut, och tanken var:

Vad gör jag här?

Jag försvarade mig med "Jag gick på Budogymnasiet, jag hoppade av, jag blev kvar, eftersom jag trivdes."
Svaret jag gav mig själv var "Varför hoppade du inte av tidigare, varför flyttade du inte hem till Värmland och skaffade dig dugliga betyg?"

Jag hade inget bra svar på den frågan.

Jag har börjat fundera på att bli jurist,
fast det går nog inte. Jag har för dåliga betyg.

Fast egentligen vet jag ju inte riktigt vad jag vill bli.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Sofie... vad ska det bli av dig egentligen..?"
Och det har jag ju ingen aning om.
Det enda jag vet är att jag inte har någon aning om vem jag är
och att ingenting jag gör någonsin duger åt mig själv.

Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
-Wasn't life supposed to be more than this?

Idag (eller kanske ska jag säga igår..?) har varit en ytterst påfrestande dag för mig på många sätt.
Det ska bli underbart att snart få krypa ner i min säng och sova, för att sedan ha två lektioner, för att sedan gå hem och plugga hela helgen (nej, jag vet att du vet att jag knappast kommer att plugga hela helgen, men låt oss låtsas att jag pluggar lika mycket som jag borde).

En av de saker jag fått utstå kan jag tänka mig att dela med mig av:

Jag bestämde mig för att handla,
eftersom jag hatar att gå i sicksack mellan alla barnfamiljer och stressade människor som brukar besöka Ica Maxi varje fredag (och lördag också för den delen... och söndag!).
Jag handlar, inga större missöden händer,
jag kommer med den bussen hem som jag planerat.
Jag trycker på stoppknappen i god tid innan stationen,
jag ställer mig vid bussdörren samtidigt som jag pratar med min bror i telefonen.
Bussjäveln kör FÖRBI min busshållplats, "vad i helvete" hör jag mig själv säga.

Men jag mister inte hoppet, i Stockholms län är bussstationerna i tätområden såpass tätt efter varandra att jag inte behöver gå längre än vad jag annars hade behövt.
För säkerhets skull trycker jag ytterliggare en gång på stoppknappen, det lyser fortfarande "STANNAR" i stora röda bokstäver.

Så kommer vi till nästa busshållplats,
men förbereder sig bussenchauffören på att svänga in till busskuren och stanna där?
NEJ DET GÖR HAN INTE!
Jag pratar fortfarande i telefon med min bror.
"Vänta lite! JAG SKA AV HÄR!....tack."
Bussen svänger snabbt in och jag kan gå av fanskapet.
Hur jävla svårt kan det vara..?

Jag tragglar vidare med min engelskauppsats om mitt "idealsamhälle".
Nu har jag en halv sida kvar att fylla,
och då har jag ändå nämt så ointressanta saker som:
*hur ofta det ska vara val
*vilken typ av ekonomi vi ska ha
*vilken uppklaringsprocent på anmälda fall polisen måste ha.

Synd att mitt drömsamhälle inte är en kommuniststat, du hade jag kunnat ägna den återstående halvan åt att skriva ned vilka program jag skulle sända och vilka böcker jag skulle förbjuda!

Jag måste hinna träna på att programera i min miniräknare också... Förutom att det känns liiite väl nördigt är det dessutom fruktansvärt tråkigt.

Så var lovet i princip slut.

Jag har sett färdigt på första säsongen av "How i met your mother."
Ju mer jag ser den serien, desto mer tycker jag om den.

Och jag känner igen mig ganska väl i Robyn,
hon har precis som mig svårt att förstå sig på sina egna känslor
och försöker förneka inför omgivningen att hon har några överhuvudtaget.

Dessutom är jag käääär i Barney.<3