Wasn't life supposed to be more than this?

Jag vet att jag borde sova...
Men det går inte,
för när jag ligger där ensam i mitt tysta, mörka rum så kommer alla tankar  fram
som jag så framgångsrikt trängt undan.

Vem är jag egentligen?

Jag var bland de med högst poäng på varje prov,
jag gick ut med ett av de bättre resultaten på skolan.
Jag var ambitiös, och visste precis vad jag ville.

Så flyttade jag hit, jag var inte längre den med toppbetyg,
jag var istället den som tränade 8 gånger i veckan,
och jag hade till en början svårt att finna mig i min nya roll,
men det blev "jag" till slut.

Men så hoppade jag av,
blev omotiverad till att träna,
var ofta sjuk,
och nu är jag här.

Vem är jag nu..?

Som att jag alltid behövt grunda min identitet på något jag gör,
inte vad jag är.

what have I become,
my sweetest friend?
Everyone i know,
goes away in the end

Ibland är det som att mitt undermedvetna sänder mig en tanke,
att jag vaknar upp som ur trance och tänker "varför är det såhär?"
Det hände förut, och tanken var:

Vad gör jag här?

Jag försvarade mig med "Jag gick på Budogymnasiet, jag hoppade av, jag blev kvar, eftersom jag trivdes."
Svaret jag gav mig själv var "Varför hoppade du inte av tidigare, varför flyttade du inte hem till Värmland och skaffade dig dugliga betyg?"

Jag hade inget bra svar på den frågan.

Jag har börjat fundera på att bli jurist,
fast det går nog inte. Jag har för dåliga betyg.

Fast egentligen vet jag ju inte riktigt vad jag vill bli.
Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Sofie... vad ska det bli av dig egentligen..?"
Och det har jag ju ingen aning om.
Det enda jag vet är att jag inte har någon aning om vem jag är
och att ingenting jag gör någonsin duger åt mig själv.

Whatever happened to the funky race?
A generation lost in pace
-Wasn't life supposed to be more than this?





Kommentarer
Postat av: Desirée

Om det känns bättre:

Alla har en sån period. Jag hade världens identitetskris när jag var 19. Men grejjen med livet är att det brukar lösa sig. Man måste få göra bort sg och flippa ett tag. Jag gick Arvikafestivalens projektledarutbildning, och det gav mig inte meriter i skolvärlden, men jag lärde mig väldigt mycket om mig själv. Vi kommer hela tiden ha perioder i livet då vi freakar, men det går över. Det enda man kan göra är att testa och chansa!

2009-11-09 @ 06:52:56
URL: http://kadoff.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0