Ibland känner jag mig som ett tomt skal,
även om det inte är så ofta nuförtiden.
Jag är så trött,
så djupt inuti att inte ens sömn hjälper.
Men snart får jag vila, bara lite till.
Jag måste bara hålla mig vid vattenytan en kort stund till,
jag har trots allt lyckats i nästan två år, så två månader borde gå.

There is always hope.

Jag är bara så rädd att det snart kommer en stor våg och dränker mig.
Och snart får vi tillbaks historiaprovet.

Och jag kan inte läsa vad som står skrivet om beeptestet eftersom min dator saknar word.
Och jag vill aldrig läsa vad som står skrivet om beeptestet.