Jag har lyckats riva upp en leverfläck.

Det var inte med flit, men jag har alldeles för många för att hålla reda på om de befinner sig där det kliar eller inte. Nu råkade en göra det i varje fall och eftersom jag i flera år tänkt för mig själv att jag nog behöver avlägsna just den, på grund av dess placering, så tänkte jag att just nu är rätt tid att göra slag i saken.

Jag lyckades faktiskt googla fram att det finns en vårdcentral vid Hallonbergens centrum, så det var ju alldeles ypperligt. Dock stod det man ska ringa sin husläkare för att boka tid, men jag har ingen vad jag vet.
DÅ fick jag syn på det; man kan boka tider online! Helt underbart tänker jag och sitter och fyller i formulär om mina problem och om när jag har tid att komma.

E-legitimation är fan underbart!

Förövrigt kände jag mig sjukt hypokondrisk när jag satt i min säng med en papperstuss nerstoppad i bh:n och googlade vårdcentraler... Inte blir det bättre av att den svider heller, nu tror jag ju att jag ska dö i hudcander ÄNNU mer!

Tejpbiten i kylen, som ska motverka okristligt låga temperaturer, är borta. Jag vurmar för mina grönsakers liv.

Förhoppningsvis vrider ingen på hjulet mer. Om det händer blir det krig!

Nej, man ska inte överdriva, det kommer inte bli krig, men jag kommer bli sinnessjukt bitter. Och JÄTTEARG!

Om jag inte hinner äta upp mina grönsaker innan det händer förstås.

Det hänger på en skör tråd det här känner jag, måtte icke tråden brista!

Men nu ska ingenting tas ut i förväg, jag är faktiskt på bra humör, fastän jag är snorig och börjar få skavsår under näsan! Jag upptäckte nämligen att jag endast har en föreläsning imorgon, mellan 13.00-15-00. Jag ska alltså sova imorgon, massor! Dessutom har jag fått tillbaks granskningen av min p-uppgift, jag ska bara göra några små ändringar så är den klar. Även min inlämnade seminarieppgift har hittat tillbaks till mig, rättad och godkänd, så nu kan jag med gott samvete vaska nästa veckas seminarium.

Min p-uppgift är klar och fungerar till synes smärtfritt, min ks är uthämtad, det står 10 poäng på den dessutom, och jag har pratat med kattungar idag!

Det enda jag saknar i mitt liv alldeles precis nu är sömn. Det ska åtgärdas, god natt!

Om ni inte visste det så hatar jag python.

Obeskrivligt mycket. True story.

Och ingen har än så länge lyckats hjälpa mig med skiten heller.

Jag ska räkna matte istället, för annars kommer jag bli deppig/arg och inte göra någonting alls!

Förresten har Ella hittat ett hus i Saltsjöbaden som vi kanske kan få bo i. Om vi har tur.

Saltis... Det hade varit något!

Någonting märkligt har hänt.

Någonting mycket, mycket märkligt.

Det står nämligen att jag har 10 av 12 poäng på vår senaste ks i matte.

Sånt händer inte ens, eller?

Jag har i varje fall svårt att tro det innan jag har den i handen.

Då kanske jag kan tro det.

Hittade denna på min dator när jag letade efter en bild:

Fan, vad ska jag ta mig till
Framtiden närmar sig
Jag vet inte vad jag vill
Eller hur jag ska klara mig
Jag önskar att jag kunde se
Vad jag är om 10 år
Kunde veta om jag skulle le
Eller om jag kanske skulle spara mig en hel del sår

Jag tar ett djupt andetag
Jag andas in och slappnar av
Att det kan vara så svårt att vara 20år

Fan nu är jag här igen
Ångesten smyger sig på
Jag önskar att jag vore den som visste vart jag ville gå
Vad jag skulle jobba med
Vill inte gå i mina föräldrars spår
Vill inte lätta in mig i ett led
För det är viktigt hur jag mår

Jag tar ett djupt andetag
Jag andas in och slappnar av
Att det kan vara så svårt att vara 20år

Och det finns dom som talar om
Vad jag ska vara vad jag ska bli
Så försöker dom peka var jag ska, stå vart jag ska gå
Och dom som dömer mig

Jag tar ett djupt andetag
Jag andas in och slappnar av
Att det kan vara så svårt att vara 20år

Jag tar ett djupt andetag
Jag andas in och slappnar av
Att det kan vara så svårt att vara 20år
Att det kan vara så svårt att vara 20år

Jag kan inte hitta min hårborste heller, vilket är ytterst irriterande då jag sitter här med tovigt drypande hår jag fort som fan vill borsta så att jag sedan kan torka det.

{10 minuter senare}

Nämen titta, jag fann den under sängen!

Andra saker jag också hittade:

*massor av strumpor

*hårborttagningsrulle (alltså, en sådan som tar bort hår från kläder)

*ett par hörlurar jag trodde jag vaskat

Snart ska jag skriva en helt über inköpslista och sedan ska jag dra till willy's och köpa massor av mat.

Har gjort klart alla seminarieuppgifter. Det enda som återstår är min p-uppgift, men det borde inte ta alltför lång tid att göra klart den heller. Underbart!

Trots mina 5 timmars sömn måste jag säga att jag mått relativt bra idag. Om man bortser från illamåendendet imorse som fick mig att nästan kräkas, bokstavligt talat, i diskmaskinen.
Det är inte lätt, men tiden är nu mogen för mig och python att bekanta oss. Nu igen!

Förresten har ingen mer hört av sig på vår blocketannons om bostad, och gubben vars lägenhet vi kollade på i onsdags har inte hört av sig han heller, och svarar inte i telefon. 
Den stackars, nästintill okända, människa jag skickade fyllesms till igår svarade dock. Man får vara glad för det lilla! Eller något...

Pinnar på genom snön. Jag är oövervinnerlig, det är jag och snön mot hela världen.

Kalla, själlösa.
Det är så det ska vara, det är så vi vinner.

Flingorna singlar ner förbi mig.

Jag får som jag vill. Du ska bli varse att jag får som jag vill, så länge inga förbannade känslor blandas in så får jag som jag vill.

Så länge jag och snön håller oss kalla vinner vi alltid.

Vaknar staden långsamt
och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld
för skiten bara känns

Med lagom mycket sprit så finns inga känslor mer.

1. Okristlig

2. Lömsk

3. Ovacker

(Missbrukar nummer 1 och 2, men det är inte mitt fel att alla är lömska och gör okristliga saker!)

När jag skyndar genom snöovädret, från min kontrollskrivning, mot lägenheten i Rågsved, känner jag mig som en liten vante som bollas hit och dit mellan alla aktiviteter, föreläsningar och seminarium.

Livet är kaos, men när livet inte är kaos blir det kaos i mitt huvud.

Stockholm vaknar långsamt
och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld
till hela Kungsholmen
Och det känns som när vi kom hit
till möjlighetens land
Du kan följa mina spår hem
Columbus var mitt namn

Har börjat fundera på det där med meningen i livet igen. Det är inte så bra, för varje gång kommer jag fram till att det nog inte finns någon jävla mening, och det känns ju lite dumt. Det finns nog i varje fall inte så mycket mening med mitt liv, det skulle liksom inte göra sådär jättestor skillnad om jag inte fanns. Det skulle väl på sin höjd göra folk ledsna och så, men inte mer. Undrar om det är därför jag lite halvt drömmer om att bli politiker. Så att jag kan känna att min existens på något vis gör en liten skillnad åtminstone. Något säger mig att det är lite tvivelaktiga grunder till att vilja något sådant. I varje fall har jag inte ens gjort några försök än.
Undrar också om det är därför jag fortfarande saknar honom, för att jag vill känna mig behövd. Men han behövde aldrig mig, inte som jag behövde honom.

Vet inte vad jag håller på med egentligen.

Men jag vet att det snart är ett år sedan.

Väldigt, väldigt snart.

Ute på gatan är allting som förr
Men jag har drivor av snö vid min dörr
Det känns som jag har vinter I hjärtat
Och alla portar är stängda för mig

she feels like a stranger has come in the night and stolen her life and left her with this and boughs break on ebony toothaches
she is a flask trapped inside a fall
i know you need to find what you thought you left behind in a past life
i won't question why the only light that you have you give away
i know you need to find what you thought you left behind in a past life
i won't question why the only light that you have you give away
she feels like a stranger has come in the night and stolen her life and left her with this

Jag har köpt mer choklad...

Som jag varken borde eller egentligen vill ha...

Men jag kan inte gå ut ur en mataffär utan att köpa någonting eftersom jag blir überparanoid över att någon ska tro att jag snott någonting. Väldigt märkligt, men sant.

Jag hade från början tänkt köpa sushi, men de bitar de hade verkade sjukt äckliga med massor av konstiga saker i. Typ morötter och e-ämnen. Seriöst, vem stoppar en morotsbit i en sushirulle..? Vad är det för fel på folk?

Väntar just nu på att min soppa jag hittade i frysen ska tina istället.

Tänker på det fast jag inte vill.

Är alltför självkritisk och lyssnar alltför mycket på andra människor ibland.

Men man kan ju börja undra när människan säger en sak, men gör en helt annan.

Eller har vi bara olika uppfattning om exakt samma sak?

Whatever.

Says you used to be so kind
Well baby I give you your dirty mind
I wanna tell you a secret
You can take your double standard love and keep it
I can't help the devil likes to make my heart a double bed
I can't help he sometimes like to come and rest his little head

Idag fick jag beröm för min musiksmak.

Det händer inte varje dag kan jag säga!

Min väldigt random spellista jag just nu spelar sönder.

Jag hittade mitt usb-minne i en datasal i skolan, så jag är inte hysterisk längre.

Men jag är fortfarande trött, så nu ska jag försöka sova.

Att sätta sig ner på golvet tillsammans med sin gurkburk och gråta är inte normalt.

Men jag fick upp burken till slut i varje fall.

Och var nära att lägga mig ner och försöka sova istället.

På vårt skitiga köksgolv.

I drew a line
I drew a line for you
Oh what a thing to do
And it was all yellow

Your skin
Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
D'you know for you i bleed myself dry
For you i bleed myself dry

Ge mig någonting fast. Någonting fast som inte är matematik.

Ge mig en mening. En som inte gör ont helst.

Jag tror jag sovit ungefär fyra timmar inatt.

Fyra timmar fyllda av tandagnisslan, komplicerade matteformler jag inte förstår och människor som förföljer mig och vill skada mig.

Och jag blev väckt 5.30 av att någon diskade.

Jag ska bara åka till skolan, sitta på det där jävla seminariet och sedan åka hem och sova igen. Om det går. Jag klarar ingenting annat. Jag klarar knappt ens det.

Jag vill bara ha stabilitet och min p-uppgift tillbaks. Det är allt jag ber om.

Jag kan inte hitta mitt usb-minne med min p-uppgift.

Jag tror att jag har glömt det i skolan.

Det var det här som fattades.

Nu har jag för första gången sedan lunchtid i fredags ätit ett mål mat.

Min kropp mår icke bra och min hjärna känns en aning kantstött.

Jag har en semniarieuppgift kvar. En sån där förbannad skrivuppgift där man ska förklara en massa skit som man inte alls förstår. Så läser man i boken, så förstår man ännu mindre än vad man gjorde innan.

Det är då man vet att man har en bra mattebok!

Drog upp mina persienner. Snön var visst borta.

Fast den kanske varit det ett tag?

Känner mig rätt nere, vill bara krypa ner under täcket och sova bort några månader.

Vet inte varför egentligen. Ska snart dra och handla i varje fall, bara jag lyckas duscha och skriva en inköpslista. Sen måste jag räkna matte... Och äta mat.
Då jag nuförtiden tror att det alltid beror på sömn- eller näringsbrist när jag är nere. Dock vore det rätt logiskt om det var så då jag knappt ätit de senaste dagarna. Missköter min kropp alltför mycket.

Jag har hört det sen jag var liten
Var inte nöjd med det lilla du har
Du förtjänar så mycket bättre
Är det verkligen du du egentligen vill vara
Där ute väntar världen i sitt billiga sken
Trött och självgod, full och obscen

Och jag lägger mig ner...

Och väntar på något stort
Det har jag alltid gjort
Jag väntar på något stort
Jag väntar på något stort
Något som är större än summan av alltihop
Jag väntar på något stort

Förut, när jag för det mesta var ganska nere, så var jag alltid glad när jag var full. Det spelade ingen roll hur dåligt jag mådde innan, för när jag väl drack blev jag alltid glad.

Nu, när mitt psyke blivit väldigt mycket stabilare, och jag för det mesta faktiskt är rätt så glad verkar det istället som att all ledsamhet tar tillfället i akt att komma ut när jag är full.

Inte så att jag är konstant ledsen när jag är full, jag är ungefär lika glad som förut, bara det att ibland så kommer det.

Men jag brukar ändå aldrig bli så ledsen att allting brister, jag brukar kunna dölja det åtminstone, men så jävla ledsen var jag inatt. Jag förstår inte vad det var som hände, men det var som att mitt hårda ogenomträngliga skal bara sprack upp och allt det fula inuti bara strömmade ut. Saker jag inte sagt till någon alls. Saker jag tänkt på i 9 jävla månader, men bara hållt inom mig. Allting bara kom ut, tillsammans med en strid ström tårar. Och jag kände mig så dum, men jag kunde inte vara tyst, jag var som en pandoras ask. Allt jag tänkte sa jag, allt jag tänkt på, tills bara det tomma skalet fanns kvar.

And they said i'm tired from waiting around for you
The reasons i start fires is that's what lost men do
Split dogs and hoof in mouth you are broken glass
Don't care if i cut myself i'll crash into the crash

You stung me bad, what can i do?
But leave the stinger in so i won't forget you
You stung me bad, what can i do?
But leave the stinger in so i won't forget you

Ahhhhh they said i'm wrong
Ahhhhh i know i'm wrong
Ahhhhh they said i'm wrong
Ahhhhh i was born wrong

Eftersom jag är seg efter igår, och därmed mycket dummare än vanligt kollade jag inte på klockan innan jag ringde på en blocketannons... MEN vi ska i varje fall och titta på den klockan 18.00 på onsdag!

Dessutom är det ingen vanlig lägenhet, det är en lägenhet med ett vardagsrum som är "byggt som en grotta med speglar och stjärnhimmel" helt underbart!!!!

Fy fan vad seg och dum i huvudet jag är just nu. Jag kom på mig själv med att tänka följande:

"jag behöver inte handla mat idag, för min hunger kommer ändå gå över till imorgon och jag vill inte handla hungrig"

Bra där!

Jag kan verkligen inte hålla med de människor som påstod att man räknar matte bättre när man är bakfull.

Usch nej!

Men mina seminarieuppgifter kallar ändå.

"Jag lyckades med en av er i alla fall!"

Eva-Lena Nilsson

Det är märkligt det där med känslor.

Nu känner jag mig känslokall igen. Imorse var jag hysterisk.

Jag föredrar att vara helt jävla känslokall. Det är skönt.

Kom på hur über äggröra är som dagen-efter-mat.

Den behöver knappt lagas, eller tuggas heller.

Den är inte söt eller äckligt fet och den kräver endast 1-2 ingredienser, förutom salt och peppar.

Det är bra när man inte hunnit/orkat handla.

Man behöver inte ens dela den, utan kan äta den med sked. Det är fint.

Minns med vemod tiden då jag inte blev bakfull.

Jag undrar varför det gick över.

Kanske gick det inte över, kanske var det bara jag som började dricka mycket mer och oftare.

Jag är rätt trasig inuti
och jag har slösat bort mitt liv

Tillbaka till mig

Kom tillbaka till mig

Parken – Kom Tillbaka!

Jag känner mig fortfarande icke-nykter. Jag har ingen aning om hur mycket jag drack igår, jag har bara ett svart hål där någonstans.

Och jag spårade igår.

Som fan.

Åh vad jag hatar att jag inte sparar mina skickade meddelanden.

Och att jag ens skickar fyllesms.

Och fyllemejl.

Till människor vars nummer jag raderat just för att jag inte ska skriva till dem när jag är full.

Av någon anledning är det alltid på grund av samma människa tårarna rinner.

Jag gör mitt bästa, men det hjälper inte.

De strömmar nedför mina kinder.

Vad spelar det för roll?

Vad spelar det för roll när människan som är anledningen till att tårarna rinner befinner sig någon helt annan stans?

Vad spelar det för roll när han ändå inte bryr sig?

Jag är patetisk helt i onödan,

men jag är patetisk ändå.

Vad gjorde vi av tiden?
Vad gjorde vi av alla dessa ord?
Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg?
Vad gjorde vi för lite?
Vad gjorde vi av alla dessa ord?
Vad gjorde vi av äventyren och drömmarna vi såg?

Jag älskar dig fucking jävla människohelvete, förstår du inte det efter 10 jävla månader?

För det gör jag, även om jag önskar att det inte var så.

Och jag hörde vad som hände dig.

Och jag är så ledsen och önskar att någon slog mig istället.

Istället för dig.

Min snålhet slog till, så jag lagade "moussaka" med potatis att ha i matlådan imorgon.

Så var jag hungrig också...

Det gjorde lite att det gick åt helvete med mina planer om att plugga matte.

Men, men, det löser sig väl, än är inte veckan slut.

Även om det känns som dessa få dagar gått alldeles för fort, och jag gjort alldeles, alldeles för lite.

Jag har haft min värsta dag på väldigt, väldigt länge.

Det började med att jag, efter några oroliga timmars sömn, blev väckt 06.49 av att någon diskade okristligt högt i köket.

Efter ett ganska långt tag slutade människan upp med oväsendet och jag kunde återgå till min sömn.

Blev väckt vid åtta av ett sms, lyckades somna om ytterliggare en gång, vaknade, fortfarande trött, vid 11.

Åkte till skolan, hade en föreläsning i matte, åt mat, köpte sprit (fick hjälp av någon annan att köpa sprit).

Hade programmering, gjorde bort mig för programmeringsassistenten genom att:

*stänga av skärmen när jag skulle vrida på den
*flasha all min sprit jag hade i ryggsäcken(ingen alkolistvarning där inte!)
*fråga varför min funktion inte fungerade när anledningen var att den anropade en annan funktion som jag inte ens skrivit än
*inte hitta rätt flikjävel

Träffade Ella, åkte till Roslags näsby för att se på lägenheten. Väntade ute i kylan i 30 minuter, ringde 5111111 gånger och skickade sms. Ingen kom. Eller svarde.
Skulle åka hem, missade bussen med 3 minuter (nästa skulle gå en halvtimme senare). Satt och värmde mig på en bänk nere i vid tunnelbanan. På bänken bredvid satt jobbiga människor och drack öl och spelade dålig mobilmusik. Förväntade mig att de till skillnad från mig tänkte åka med nästa tunnelbanetåg. Det tänkte de ej.

Kom till slut hem, öppnade kylen. Insåg att något jävla pucko förväxlat det med en frys nu igen, och att min gurka hade kunnat användas som batong.

Som ni vet är jag lite småkänslig med den där frostskadebiten även när jag inte är på dåligt humör så... Ja, jag flippade.

Och tejpade fast "hjulet" man ställer in kylan med.

Med silvertejp.

Fuck you.

Lyssnar på "you're beatiful" av James Blunt.

Minns att jag lyssnade mycket på den när jag var 13.

Det var tider det!

När jag bodde på en av Sveriges mer tragiska platser och inte hade några andra nöjen än karate.

Jag är så dum i huvudet.

Så jävla dum i huvudet.

Det går aldrig över.

Jag vill verkligen inte tycka om, eller sakna

eller tänka på någonting som har med förra vintern, eller ännu mindre, förra våren att göra.

Jag vill inte tänka alls, för jag mår förbannat mycket bättre av att låta bli.

Where have all the good men gone and where are all the gods ?
Where's the street-wise Hercules to fight the rising odds ?
Isn't there a white knight upon a fiery steed ?
Late at night I toss and I turn and I dream of what I need

I need a hero, I'm holding out for at hero 'till the end of the night
He's gotta be strong and he's gotta be fast
And he's gotta be fresh from the fight
I need a hero, I'm holding out for a hero 'till the morning light
He's gotta be sure and it's gotta be soon
And he's gotta be larger than life, larger than life

Imorgon ska jag och Ella åka till Täby och se på en lägenhet.

Då annonsen till lägenheten nu är borta vet jag inte hur hög hyran är eller vad som ingår i hyran, eller när inflyttningen är (men jag tror det är den 1:a december) men jag vet att den inte överstiger 7500 i varje fall! Så vet jag att det är en tvåa och att den är på 60 kvm.

Resten får vi väl ta reda på imorgon.

Nu är jag hungrig...

Jag skulle gått upp klockan 8.10 idag. Jag vaknade klockan 8.10 idag.

Men sen tyckte jag förbannat synd om mig själv som var jättetrött och precis drömt en mardröm, så jag somnade om...

Ni kanske undrar vad jag drömde om...?

Såhär i efterhand låter det jättelöjligt, men jag drömde att jag var gravid.

Dessutom hade jag, åtminstone till en början, passerat gränsen för när det lagligt att utföra en abort. Efter att ha drömt ett tag var jag plötsligt bara på gränsen till den tiden, men samtidigt visste jag inte vad fan jag ville...

Och den stackars fadern lät jag vara ovetande hela drömmen. Revenge!

Lyssnar på "Man man".

Det är rätt mycket januari-mars över dem.

Deppigt, men fint.

When anything that's anything becomes nothing that's everything
and nothing is the only thing you ever seem to have

Jag har lämnat mitt obeskrivligt dåliga humör på bussen.

Tror jag lyckades dölja det relativt bra under vårt möte.

Jag känner mig bara förbannat dum och obeksrivligt arg.

Ibland är det lättare att klandra andra än sig själv.

Jag kör på en blandning.

Gata var tom, det var to 
natta var gammel, dagen er ung 
leppene åttetall, håndleddene opp mot ansiktet 
klokka var åtte om litt 
våken er våpenet mitt mot klokkeslaget
holdt lenge fast i fastlegen min og hata SAS,
dagene gikk sakte, så kjapt, så sakte igjen
aktivitet var våpenet nå som smaken av henne satt igjen 
igjen hjemme til dagen er født på ny
og medisineleven, jeg lever meg inn i henne,
til legen er nødt til å fly, så 

Det er det få som vet ...

Jag har förbannat märkliga drömmar och är helt lost.

Allt är som vanligt helt enkelt.

Jag sov under 6 timmar och är nu okristligt trött.

Troligtvis kommer jag inte kunna åka hem innan klockan 17.30 ikväll heller.

Jag var nära att skriva "skjut mig" fast det borde jag kanske inte skriva. Äh, skitsamma!

Skjut mig!

Fått en flaska I huvet, legat sövd på akuten.
Varit död I minuter, hela själen var bruten.
Blivit jagad av snuten, varit vilsen på djupet.
Jag har famlat I mörker, men I dig såg jag ljuset.
Och för dig har jag låtsas, och dolt mina tårar.
Med dig blir jag mindre, som gubben I lådan.
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid.
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig.

Att dricka en stor mugg kakao precis innan man ska sova är en jääääättedum idé!

Att jag dessutom sov till 11.00 imorse gör inte saken bättre.

Har åtminstone på bara några minuter lugnat ner mig igen.

Är hungrig. Varför är jag konstant hungrig?

Om jag inte visste att det är i princip fysiskt omöjligt hade jag trott att jag gått och blivit gravid eller någon sån skit.

Tänkte att se på "Rakt på med Sverker" skulle vara det mest optimala sättet att somna på.

Det var det inte, och på något märkligt sätt hamnade mitt medvetande i december igen.

Det gör ont, ont, ont.

Jag är tom.

Ge mig tillbaks början av januari.

Eller december.

Eller allra helst nyår.

fan...

Jag har gått för långt
Kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå
Slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum
En sekund blir tusen år
För ljus att nå
Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varje gång jag vänder om
Men jag vände om ännu en gång
Orden fastnar halvvägs jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa men jag vet inte vad det är för låt

Såg det två gånger på rad, skrattade båda gångerna.

Eventuellt säger det mer om mig än om klippet...

Den numer konstant hungrige har lagat en über grön curry.

Detta behövs för 4 portioner:

400 f entrecôte eller oxfilé
3 dl kokosmjölk (konserv)

2 dl aubergiener, små thailändska
15 basilikablad

2-5 spanska pepparfrukter
2 msk majsolja

1 msk grön currypasta
2 limeblad

4 dryddklasar färsk grönpeppar
½ msk strösocker

1-2 msk fisksås




Gör så här:
Skär köttet i tunna strimlor. Rör om noga i kokosmjölken
Rensa auberginerna från fästena, skölj dem i vatten. Plocka basilikabladen från stjälkarna. Dela den spanska pepparn och ta bort kärnorna för att minska på rättens styrka. Skär därefter pepparn i ½ cm breda strimlor på diagonalen.
Hetta upp woken och häll i olja. Rör ner currypastan och rör om tills den tar lite färg. Tillsätt kokosmjölken skedvis under omrörning. Låt blandningen bli riktigt het innan köttet läggs i lite i sänder. Rör sedan hastigt under två minuter.
Tillsätt aubergine, limeblad, spansk peppar och grönpeppar. Koka upp och smaka sedan av med socker och fisksås. Strimla basilikabladen och avsluta med att lägga i dem när woken tagits från värmen.

Bytte dock ut finköttet mot grytbitar som jag skar i tunna skivor.

Det blir mer ekonomiskt så!

Bytte även limeblad mot lagerblad och köpte vanliga auburginer.

Gjorde om ett test jag gjorde för över ett år sen. Förvånande nog fick jag samma resultat nu som då. Den enda stora skillnad jag kunde hitta var att jag tydligen går mycket mer på känsla framför tanke nu mot då (nu var det ungefär hälften av varje). Det är dock inte särskilt sant...

Mitt resultat.

Python får mig att vilja gråta.

Okej, det var inte helt sant, men jag orkar inte hålla på med det.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra och jag har ingen aning om vad jag ska googla på och jag har inte kommit någon jävla stans på hela dagen.

Och jag hatar att fråga om hjälp.

Höll på att skriva att jag tänker äta mat istället, men det var inte sant, för jag tänker plugga matte.

Matte är jämförelsevis roligt skulle jag vilja påstå. Dessutom kan man se på s.p.u.n.g samtidigt.

Av någon anledning väljer mina tankar att vandra tillbaks en månad i tiden. Jag blir arg. För att människor är äckligt falska och säger en massa saker som de inte alls menar. Låtsas.
Vad exakt är svårt med att säga som det är? Eller att inte säga någonting alls?

Och vad är det för jävla fel på mig som dras till sådana människor varenda jävla gång?

Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig

Jag är konstant hungrig och tänker typ bara på mat.

Galet konstigt, jag har aldrig känt såhär förut vad jag kan minnas.

Dessvärre kan jag ju inte äta konstant...

Får väl ignorera min hunger och återgå till att räkna intergraler.

Sådant kan man också göra!

Har bestämt mig för att jag måste träna minst en gång nästa vecka. Inga ursäkter!

Har precis varit och handlat och slängt på lite riven ingefära och citronsaft på min blivande tandorikyckling som legat i marinad sen igår.

Jag har blivit galet överambitiös när det kommer till mat. Jag googlar, skapar forumtrådar och handlar hem allt möjligt mystiskt. Bara idag har jag köpt både grön currypasta och fisksås.

Dessutom jobbar jag frenetiskt med att "pussla ihop" allting så att jag inte ska behöva slänga någon mat. Jag har också blivit galet bra på att frysa ner allt möjligt som är alltför nära sitt bäst-före-datum.

Jag spelade sims i en kvart, sen tröttnade jag...

Men, men!

Känner mig lite lappsjuk, är inte van vid att sitta hemma ensam längre tider (alltså ensam som i att bara de jag bor med är hemma).

Snart är min tvätttid slut. Jag är ytterst tveksam till att allt hunnit torka.

Ska skynda mig att vika ihop den tvätt jag än sålänge lyckats få torr.

Att installera Sims tar okristligt lång tid... Jag börjar seriöst fundera över om min dator mår typ lite dåligt. Om den bär på något virus eller så. Eller om det är jag som är alltför bra på multitasking?

Stackars älskade vän.

Har slängt in två maskiner med tvätt nu.

Mina andra planer för dagen är att handla, laga överambitiös mat, plugga matte och spela Sims 3.

Eftersom jag tänkte kombinera tvättning och sims 3 förstår ni nog att jag inte har tid till att skriva något mer!

KS:en är skriven, jag är halvdöd.

Ska försöka finna ork att göra en omelett av en del av alla jävla champinjoner jag köpt (vad gör man inte när det är extrapris?).

När det är gjort har jag tänkt bädda ner mig och se på film. Kanske "Requiem for a dream". Problemet är dock att den är sjukt, sjukt sorglig och jag blivit galet lättrörd. Dessutom har jag ju massor av filmer jag inte ens sett på datorn.

En irriterande faktor är dock att mina högtalare verkar ha fått damp. Det knäpper konstant i dem. Jag har råd att köpa nya, det är bara det att jag föredrar att inte behöva göra det...

Jag har läst igenom gamla blogginlägg,

Jag vet inte riktigt vad vitsen med det är då det mest får mig att minnas en massa saker jag frenetiskt jobbat för att förtränga. Dessutom känner jag mig rätt eländig.

Men nu ska jag sova. Jag älskar att sova, och är så förbannat tacksam över att jag faktiskt kan sova.

Tydligen lyssnar jag just nu på "Vill ha dig"...? Vad "december 2009" det här blev.

I alla fall, god natt!

"Vad negativ du är! Här har du riktiga problem!" *slår till "Variabler i en analys"*

Skägg-Olof

Med snön växer sig saknaden större.

Undrar varför.

Han har rätt, vi kände aldrig varandra, egentligen.

Men jag har aldrig känt mig så trygg med en nästan okänd människa. Jag har inte varit lyckligare än vad jag var varje helg i december förra året. Och jag har aldrig saknat någon mer.

Det får mig att känna mig förbannat dum.

Och allt som någonsin hade kunnat bli har jag förstört.

När jag drömmer ser jag toppen av ett isberg
När jag vaknar vet jag knappt vad det betyder
vi har aldrig setts på riktigt, vet du vad?
Jag bryr mig inte, Jag är kär i bilden av dig
Inte i dig

Jag kan se dig, jag kan se dig
Du vet att jag tittar. Jag vet att du gillar
Jag kan se dig, jag kan se dig
Men vi kommer aldrig se varann

Jag känner mig på "åh-jag-har-så-tråkigt-att-jag-vill-äta-humör"!

Det känns lite sådär. Jag har i varje fall varit duktig och pluggat lite matte; grunderna.

Eftersom:

*man kan icke bygga hus på sand

*det är roligt att ha rätt som omväxling

Tror jag ska göra mer vitlöksbröd och värma mer soppa innan jag sover...

Och plugga mera matte, och se på S.P.U.N.G. Samtidigt!!!

Jag är så multitaskande av mig! Som förut när jag någon ringde och ville att jag skulle vara med i någon dum undersökning, och jag var för mesig för att säga nej; då spelade jag facebook-spel samtidigt!

Har börjat fundera över vad jag ska baka för pepparkakshus i år.

Kom med förslag!

Detta har jag lyckats åstadkomma tidigare år:

Pyramid

Feodalborg

Kyrka

Allt är möjligt med lite smältlim som jag brukar säga!

Hela världen utanför är full av fluffig, vit snö.

När jag vid utgången till tunnelbanestationen möttes av en blandning av snökaos och lussekattdoft slog mitt hjärta dubbla snart.

Snart är det banne mig jul igen, och detta år tänker jag inte vaska den till förmån för någon jävla man!

Yeah I feel I'm watered down
Whenever he's around
I put on the crown of clowns
And melt slowly to the ground

Yeah I feel it coming on
When I've been static for too long
And an explosion comes in time
Before I go and cross the line
Oh yeah, I go and cross the line

They say you used to be so kind
I never knew you had such a dirty mind
Well, I went to the doctors believing
The devil had control over me
I was finding it hard to breath and
Finding it hard to fight the feeling

That my heart just burst like a glass balloon
And that it fly too high and shattered too soon
I was the wrong damn girl in the wrong damn room
I broke my glass balloon
I let go of my glass balloon

Oh oh oh

They call him Hermit the Frog
He's looking for a dog
Did you find a bitch in me
Oh you're a abominable socially
You're just a little bit too much like me

Says you used to be so kind
Well baby I give you your dirty mind
I wanna tell you a secret
You can take your double standard love and keep it
I can't help the devil likes to make my heart a double bed
I can't help he sometimes like to come and rest his little head

Well my heart just burst like a glass balloon
We let them fly too high and they shattered too soon
They'll be the wrong damn people in the wrong damn room
We broke our glass balloons
We let go of their glass balloons
We broke our glass balloons
Let go of my glass balloon

Well my heart just burst like a glass balloon
We let them fly too high and they shattered too soon
They'll be the wrong damn people in the wrong damn room
We broke our glass balloons
We let go of their glass balloons
We broke our glass balloons
Let go of my glass balloon

Det bor alldeles för mycket folk här, på alldeles för liten yta.

Jag vill flytta nu, nu, nu.

Känns som att min egna sfär krymtpt ytterliggare.

Alldeles för mycket okända människor alldeles för nära.

Vad vinner jag på det? 200 kronor i månaden.

Vad får man för 200 kronor? Förutom typ 6,6 shots på kth.

Ingenting är svaret. Åtminstone ingen krympande toalettkö.

Jag känner mig sjukt förvirrad.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med någonting,

allting spretar så, åt så många olika håll.

Gör mitt bästa för att förtränga hela första halvan av året,

men ändå tänker jag på den dagligen.

Jag borde bara försöka att inte involvera mig känslomässigt i någonting,

för egentligen är jag så förbannat instabil på den där fronten. Fortfarande.

Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som Jag stal

I am ready for my close up today
Too long I’ve let my self-respect stand in my way
Well the prom queen's caught in the high beams
And the strings keen it’s a big scene

But when the house goes up in flames
No one emerges triumphantly from it
When the scum begins to circle the drain
Everybody loves a winner

I spent eight hours in my make-up chair
Waxed my chest and shaved off all my hair
Well the fire's bright and the frame's tight
Try to get right while we’ve still got light

But when the house goes up in flames
No one emerges triumphantly from it
When the scum begins to circle the drain
Everybody loves a winner

Jag har vaknat till liv efter några timmars sömn.

Mina seminarieuppgifter har fortfarande inte löst sig själva.

Ska göra ett seriöst försök.

Om imaginära tal:

"Det är bara något någon har hittat på för att man ska kunna räkna ÄNNE mer matte!"

Caroline Awsum

Två seminarieuppgifter är gjorde. Stress.

Tror jag ska göra några nu.

Jag är inte 100% nykter, så det kan i princip bli hur intressant som helst!

Men först: mat.

Har lovat att slå mitt personliga rekord och dricka sju tequila imorgon. Det kommer nog ej ske...

Jag försöker räkna matte. Jag skulle vilja klassa det som ett omöjligt uppdrag.

Seminarium på måndag igen. Wunderbar.

Ska väl snart bege mig tillbaks mot skolan igen, torsdag idag=torsdagspub.

Har skrivit ytterliggare lite på mitt program. Inget komplicerat, jag har i princip bara gjort två listor; en med vokaler och en med konsonanter...

Dessutom har jag köpt en hel hög med böcker jag tydligen kommer ha användning för i vår.

Roligare än så har jag inte haft det.

Jag har lagat massor av pizza av allt jag hittade i min frys.

Nu är jag äckligt mätt och ser gravid ut. Som återhämtning ser jag senaste avsnittet av Paradise Hotel och när det är klart åretstår väl ingenting annat än att bekanta mig med veckans seminarieuppgifter. Analys i en variabel<3

Min p-uppgift är för övrigt påbörjad. En månad kvar till redovisning...

Jag har precis missat tunnelbanan.

Jag börjar gå mot andra änden av perrongen.

I mitten av den står en tjej och en kille.

Hon skriker åt honom

"DET RÄCKER NU!"

knuffar honom mot kanten, mot spåret.

Inte lagom hårt för att knuffa ner honom, men lagom hårt för att tvinga honom ta flera steg bakåt.

Jag ställer mig villrådig några meter ifrån, funderar på om jag ska våga gå förbi. Är rädd att få honom knuffad på mig och ramla ner på spåret, är rädd för att stöta i henne och få hennes vrede riktad mot mig istället.

Till slut smiter jag förbi bakom honom. Det går bra. Jag fortsätter till andra änden, sätter mig ner på en bänk.

Undrar hur deras slagsmål utvecklats, kikar dit.

Han står ytterst på perrongkanten. Ryggen mot spåret. Funderar över varför han står sådär, hur han vågar. Själv har jag utvecklat något fobiliknande för de där spåren.

Tittar bort. Tittar tillbaks.

Ser hur han hoppar ner.

Vad fan gör han?

Ser hur hon hoppar efter, en tredje människa flyger också ner. Snart kommer tåget.

Borde jag göra någonting? Borde jag springa dit? Varför gör ingen någonting? Varför gör inte jag någonting?

Paralyserad.

Stirrar.

Det är inte sant, de kommer hoppa upp snart.

De drar i honom. Han vill inte. Står som en stenstod kvar.

En kvinna går förbi mig "jag ska ringa!" säger hon "jag ska säga att det står någon på spåret!"

Så försvinner hon, åt motsatt håll mot det jag trollbunden ser åt.

Vi är för många. Vi är alldeles för många här. Ingen kommer göra någonting, för vi är alldeles för många här. Varför gör jag ingenting?

Jag reser mig tafatt upp, håller ryggsäcken i ena axelremmen, börjar långsamt gå ditåt.

"GÅ BORT DÄRIFRÅN! TÅGET KOMMER! GÅ BORT DÄRIFRÅN!"

mannen några meter ifrån mig ropar åt dem.

Jag kan höra tåget komma. Det enda som upprepas i mitt huvud är:

"Jag kommer se någon dö. Jag kommer se flera dö."

Vet inte om jag ska titta bort eller inte, om jag ska fortsätta ditåt eller tillbaks.

Om jag ska blunda.

Jag mår illa nu.

Då ser jag hur de äntligen flyttar sig, hur den första flyger upp, den andra, den tredje har precis fått upp benen på perrongen när man kan se tåget.

De landar i en hög på stengolvet.

Vet inte om jag bör stanna eller åka.

Jag sätter mig stirrig på tåget.

"Men så vare en gång när janne kom hem, när hans fru var död, då vare såhär va, då fick han göra maten själv!"

Någon har svarat på min och Ellas annons efter bostad på blocket. Han har en 3:a (!), i Norrtull(!!!!). Åh, vad jag kommer dö av lycka om vi får den! Under 20 minuter till skolan... Jag försöker att inte ta ut något i förväg. Det är svårt. Indeed.

Förövrigt bedriver jag en sms-konversation med en okänd människa som råkade skicka sms helt fel. Nyligen frågade han mig vilken hårfärg jag har... Det här börjar bli weird. Driver någon med mig..?

Om ni inte redan läst det kan ni, om ni scrollar ner en liten bit på min vackra blogg, läsa att jag drömde att jag klarade dataprovet. Och ja... Det visade sig vara en sanndröm! Jag funderar just nu över hur jag ska göra så stor ekonomisk vinning som möjligt på min nyutvecklade förmåga.

DESSUTOM; jag har fått biljett till lördagens gasque! Det som verkade bli en utmaning visade sig... inte vara särskilt svårt alls faktiskt!

Man skulle kunna säga att det här har varit en mycket bra dag, med undantag från att jag inte minns vad jag sagt och inte sagt i lördags, och spenderat stor tid av dagen med att fundera över det.
Jag blir dessvärre inte mycket klokare, och jag kan inte heller läsa mina efterblivna fyllesms då jag inte sparar skickade meddelanden... Damn!

Måste seriöst ha coachsamtal med mig själv innan nästa fylla:

"Håll käften/prata om oviktiga saker, skicka inga fucking fyllesms och drick inte 6 tequila!"

Jag jobbar på det.

Drömde att jag klarade datorprovet....

We'll see about that!