kaos

När jag skyndar genom snöovädret, från min kontrollskrivning, mot lägenheten i Rågsved, känner jag mig som en liten vante som bollas hit och dit mellan alla aktiviteter, föreläsningar och seminarium.

Livet är kaos, men när livet inte är kaos blir det kaos i mitt huvud.

 

Stockholm vaknar långsamt
och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld
till hela Kungsholmen
Och det känns som när vi kom hit
till möjlighetens land
Du kan följa mina spår hem
Columbus var mitt namn


Har börjat fundera på det där med meningen i livet igen. Det är inte så bra, för varje gång kommer jag fram till att det nog inte finns någon jävla mening, och det känns ju lite dumt. Det finns nog i varje fall inte så mycket mening med mitt liv, det skulle liksom inte göra sådär jättestor skillnad om jag inte fanns. Det skulle väl på sin höjd göra folk ledsna och så, men inte mer. Undrar om det är därför jag lite halvt drömmer om att bli politiker. Så att jag kan känna att min existens på något vis gör en liten skillnad åtminstone. Något säger mig att det är lite tvivelaktiga grunder till att vilja något sådant. I varje fall har jag inte ens gjort några försök än.
Undrar också om det är därför jag fortfarande saknar honom, för att jag vill känna mig behövd. Men han behövde aldrig mig, inte som jag behövde honom.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0