Av någon anledning väljer mina tankar att vandra tillbaks en månad i tiden. Jag blir arg. För att människor är äckligt falska och säger en massa saker som de inte alls menar. Låtsas.
Vad exakt är svårt med att säga som det är? Eller att inte säga någonting alls?

Och vad är det för jävla fel på mig som dras till sådana människor varenda jävla gång?

Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig