Jag har i princip skrivit färdigt min uppsats om varför det är samhällets fel att individen begår brott,
sen att jag knappt tror på något av det jag skrivit är en annan femma.

Nu har jag tagit tag i min engelskauppsats; om hur mitt drömsamhälle ser ut.
Egentligen borde jag inte klaga på den med tanke på att det är vår engelskalärare som gett oss den,
jämför man med mycket annat man fått av henne är det här helt storslaget.
Om man inte nämner att vi ska skriva två a4 på datorn...

Fast det är nog ganska nyttigt för mig,
det är en sak att vilja ändra på saker,
en annan att veta hur, i vilken riktning man vill röra sig,
mot vad man strävar.

Jag har inte anmält mig till basliberalkursen än...
Jag är nervös,
fast jag har ingen aning om för vad.
Än har jag några veckor på mig,
om jag nu läste rätt i mejlet..?
Det löser sig väl.

Bara 1 och 2/3 sida kvar att skriva...

Idag skulle jag egentligen ha jobbat.

Jag blir väckt halv fem efter åtminstone några timmars sömn.
Min nyvaccinerade arm gör fortfarande ont.
Min arbetsskygge bror frågar mig hoppfullt om jag inte har lite feber,
fast nej, det har jag inte, bara lite ont.
"Men, kan du verkligen bära saker om du har ont?" frågar han ännu lite mer hoppfullt.
"Hmm, jo det tror jag väl att jag kan."
För att bevisa det rycker jag tag i det närmsta jag kan hitta med vänsterarmen,
vilket råkar bli en liten förstärkare.

Jag lyfter upp den.
Inga större problem.
"Men kan du lyfta och vrida armen samidigt då?"
Jag provar utan förstärkaren, det gör rätt ont.
"Då kan du nog inte jobba kanske..?" säger min broder glatt.
Ungefär då drabbas jag av ett fruktansvärt illamående.
Jag stapplar långsamt iväg mot toaletten, i hopp om att jag bara inbillar mig.
I köket slutar jag må illa, men drabbas istället av bodtrycksfall, för första gången på många år, och ramlar ihop i en hög på golvet.
Öronen susar och hela världen snurrar.
"Du kan inte jobba va???"
"Vet inte."
"Nej det kan du inte!"

Min bror ringer nöjt och säger att vi inte kan jobba och jag kvicknar ganska snart till och kan krypa ner i min varma, mjuka säng och sova sju timmar till.

Jag har hela tiden bestämt hävdat att jag inte ska vaccinera mig mot svininfluensan,
dels för att det känns som slöseri med tid, och dels för att det känns så... löjligt?
Jag är väl inte rädd för någon jävla influensa heller!?
MEN när min kära moder säger: "Imorgon kommer jag hem och hämtar dig vid 11 och kör dig till sjukhuset så att du kan bli vaccinerad."
svarar jag inte bestämt "nej!" utan snarare "öhm... jaha?"

Jag förvånas ibland över min mamma,
hon glömmer bort allt möjligt viktigt som jag ber henne om, men tydligen så kommer hon ihåg att ta reda på ifall jag tillhör någon riskgrupp (vilket jag gör eftersom jag dagligen tar astmamedicin) och sedan tar hon reda på när, var och hur jag kan vaccineras mot något jag hela tiden sagt att jag inte tänker vaccinera mig mot.
Men visst, när hon nu ansträngt sig så får jag väl vaccinera mig då, det är ju inte så att jag troligtvis hade ägnat mig åt något vettigt i alla fall.

De senaste dagarna har jag funderat ganska mycket på vad jag vill göra här i livet...

I över två år har jag nästan helt varit inne på att jag ska utbilda mig till civilingenjör i data, men nu har jag börjat fundera på om det verkligen är det jag vill syssla med. Visst, programmering kan väl vara lite kul... Ibland... när det fungerar...
Men det känns som att alla andra som utbildar sig till det brinner för det och kan programmera bra reda innan de börjar och att jag därmed inte kommer kunna hålla samma mått som dem och kunna konkurrera med dem på arbetsmarknaden sen.

Jag har även funderat på naprapat, jag tycker att anatomi är ganska intressant MEN jag har den väldigt märkliga egenskapen att jag hatar att röra människor som jag inte tycker om/känner och jag skulle nog ha särskilt svårt att behandla gravt överviktiga/illaluktande/allmänt äckliga människor. Så där stuper det nog... Förövrigt vet jag inte ens om jag har varken betyg eller kurser så det räcker.

Det tredje utbildningen jag har funderat på är psykolog, men vad jag vet krävs det 2,0 och det har jag verkligen inte... Dessutom har jag svårt att inte visa när jag tycker att människor är korkade eller allmänt jobbiga, och det hade ju jusst varit snyggt med en psykolog som ber sina patienter att dra åt helvete...

Det enda jag egentligen känner att jag skulle vilja bli är politiker, men det är ju inte direkt så att man ringer Björklund och säger: "Tja! Har du något jobb åt mig?" så ja, något annat måste jag helt enkelt satsa på, till att börja med åtminstone...

Vad skall du bli när du blir stor
ska du bli som far och mor
ska du bli en boss
en försäljare
eller disponent någonstans
eller kanske nöjer du dig med
vilket jävla skitjobb som helst
du bara bryr dig inte alls
det får gå som det går
vad skall du bli?

Om någon snäll människa som läser det här har något bra förslag så får den gärna skriva ned det...
(Det måste vara något man tjänar relativt mycket pengar på... gillar pengar<3)

Igår gjorde jag högskoleprovet.

Jag vaknade ungefär halv fem, stirrade i taket några minuter,
upptäckte att jag var vaken,
blev arg.
Var arg i en timme.
Gick upp, duschade, klädde på mig, åt mat, gick till tåget, åkte tåg, åkte tunnelbana, följde efter alla människor till SU, väntade ungefär 40 minuter.
Skrev första delprovet,
gick på toa,
åt en banan,
skrev andra delprovet,
gick på toa,
åt en banan,
skrev tredje delprovet,
upptäckte att jag missat baksidan av kisshäftet (4 poäng åt helvete, oh yeah)
gick på toa,
åt pastasallad,
skrev fjärde delprovet,
gick på toa,
åt en banan,
skrev femte delprovet,
åkte hem.

Av alla de som skrev delprovet var 2/3 überfixade och den resterande delen såg ut som tattare.
Jag tror nog att jag kan räkna mig till den resterande delen i min alldeles för stora "Budogymansiet-tröja" trasiga skor och osminkade ansikte.
Men efter tre timmars sömn brydde jag mig inte särskilt mycket.

Provet gick väl sådär, får väl över snittet åtminstone...

"Fråga x vem, det är, hon kommer veta hennes trosstorlek."

Tina L

Det känns som vad jag än väljer så gör jag fel.
Ångest och dåligt samvete,
jag kollade på en gammal tenta till matten
och nej, jag hade inte klarat det!
Så varför får jag ångest av att ha bestämt mig för att inte gå dit?
Jag menar, om jag går dit och misslyckas måste jag klara det på sluttentan, och om jag inte går dit måste jag också göra det på sluttentan.

Jag får helt enkelt lära mig något av mitt misstag,
sluta oroa mig helt i onödan över något som är försent att påverka.

Men troligtvis är det inte bara tentan som trycker,
troligtvis är det något annat,
jag tror att jag vet vad.

Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?
How do you know, when to let go?
Where does the good go? Where does the good go?

I caught a glimpse in my eye
A tunnel in my mind
I hope it's coming this way
No it's none of that kind
I'm not sure where it came from
Let's just say that it was him



Say oh say everybody
Say we're leaving
For another day
Saved oh saved by the body
And saved we're leaving
For another day

You see her, you can't touch her
You hear her, you can't hold her
You want her, you can't have her
You want to, but she won't let you
You see her, you can't touch her
You hear her, you can't hold her
You want her, you can't have her
You want to, but she won't let you

She's not so special so look what you've done, boy
She's not so special so look what you've done, boy
She's not so special so look what you've done



You still see her
Oh, you hear her
You want her
Oh, you want to
You see her
You hear her
You want her
You still want to

Tim tar tag runt Filips handled och börjar dra i honom.

Filip: "EY, SLÄPP"

Tim: "Det brukar funka när jag gör så på tjejer."

Jag har halvt lagt ner mina ambitioner på att klara mattetentan i övermorgon.
Det mesta känns meningslöst,
som om livet var ett köksbord och jag en liten trilsk unge,
vill jag bara skjuta det ifrån mig och springa in på mitt rum.
Vad nu mitt rum skulle symbolisera för något..?
Jag vill helst se något meningsfullare framför mig än döden.

Fastnar med hjulen i spårvagnsspåren
Framför teven, slickar såren
Norrköping är drogavvänjning
Nej, gud, jag har inte blivit märkvärdig, inte alls
Men farten i mig är värre nu,
hjärnan behöver mer för å ha kul
Dricker te och pratar högt på finska
Jekka är smart och fattar det mesta, så jag testar, hörredu

Jag börjar till och med förstå varför folk skaffar barn,
jag menar, vad fan, ska det inte bli roligare än såhär är det ju inte särskilt konstigt.
Vardagstristessen får ju åtminstone en liten törn när man har ett skrikande barn att ta hand om,
dessutom kan man ju se det som ett experiment,
kommer man kunna skapa en vettig människa av den där lilla högen av kött och blod?
Dessutom får man känna sig behövd.
Nej usch, det var osmakligt sagt.
Förlåt.

Kicken, var är den?
Kicken, vart tog den vägen?

Elevhemslivet är inte lika roligt som det varit heller,
vi konstaterade det sorgset förut,
förra året hatade inte människor varandra,
de snodde inte heller varandras mat.
Dessutom fick vi vara relativt ifred, eller ja, det var åtminstone ingen som likt en galen nazistledare sprang omkring och låste in allt löst eller slängde ur sig hot i tid och otid.

Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så svårt?
Hela livet var ett disco, men hur kunde det bli så svårt?

Jag har lust att skrika "careface på livet"
och lägga mig ner och sova bort resten.
Inte för att jag hatar livet obeskrivligt mycket, jag föredrar bara att sova.

Känner mig riktigt seg, men det är mitt eget fel eftersom det första jag gjorde efter att jag kommit hem från min lektion i matte diskret var att lägga mig och sova.

Jag drömde så många märkliga drömmar,
som fick mig att inse att jag förträngt så mycket,
jag börjar bli bra på sånt.

I'm coming around, I'm coming around
Nobody likes to but I really like to cry
Nobody likes me
Maybe if I cry

Mitt häfte inför mattetentan är uträknat,
jag känner mig dessvärre inte mycket smartare för det.
Jag har några dagar till på mig,
vi får se hur det går helt enkelt.

Jag är trött,
ska nog sova snart,
att sova har blivit höjdpunkten på dagen.

I got hurt feelings, I got hurt feelings.
They’re all lined up to watch that movie
“Maid in Manhattan.”
Have you even been told that your ass is too big?
Have you ever been asked if your hair is a wig?
Have you ever been told you’re mediocre in bed?
Have you ever been told you’ve got a weird-shaped head?
Has your family ever forgotten you and driven away?
Once again, they forgot about J
Were you ever called “homo” ‘cuz at school you took drama?
Have you ever been told that you look like a llama?

Så har jag bytt humör, blivit glad igen,
bara sådär.

Som en ballong släpper jag stötvis ut luft för att inte sprängas.
Har bara huvudvärken kvar som minne,
en ipren så är även den borta.
Du vinner aldrig över mig.

Just nu vill jag bara stöta bort allt jag någonsin gjort, allt som någonsin varit jag.
Jag vill fly från mig själv, jag orkar inte med det här just nu,
det är alldeles för mycket överallt som drar i min uppmärksamhet.

Jag mår illa,
har ingen matlust,
ingen motivation,
har inte ens något ljus kvar.

Just nu tål jag ingenting.

So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same

inte ens ett fucking jävla tack är jag värd tydligen

Looking for you
You were looking for me
Always reaching for you
You were too blind to see
Oh love of my heart
Why leave me alone
I'm falling apart
No good on my own



No emotional ties
You don't remember my name
I lay down and die
I'm only to blame
Oh love of my heart
It's up to you now
You've tore me apart
I hurt inside-out

Oh L'Amour
Broke my heart
Now I'm aching for you
Mon amour
What's a boy in love
Supposed to do

Jag är fruktansvärt less,
jag vill sova bort hela oktober och november för att slutligen kunna vakna upp till julstämning och adventstjärnor,
och så småningom jullov.

Jag förstår inte riktigt varför jag läser matte breddning och jag är 90% säker på att jag kommer faila på tentan, om jag gör det är jag inte säker på att jag vill läsa det mer,
men troligtvis kommer jag inte våga säga det och därmed plåga mig igenom resten också, nästan helt i onödan.

Jag vill krypa in under min säng med ett täcke och stanna där, gå i ide i några månader tills allt är glömt.
Inte för att det kommer glömas.

Det var så mycket jag hade velat säga,
men orden försvann helt.

Inte för att det hade spelat någon roll,
ändrat på någonting överhuvudtaget.
Inte för att du egentligen hade brytt dig,
men för min skull.

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

And anything to make you smile
It is my better side of you to admire
But they should never take so long
Just to be over then back to another one

Tro mig, det här har varit den värsta dagen i mitt liv också.

Jag vet inte var jag ska göra av mig själv.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Just nu vill jag bara sluta existera.

jag behöver någon som håller om mig och säger hur jävla bra allting ska bli.

I don't want to be, part of the problem.
I try so hard, to get roughed up.
Fists on up, its looks that easy.
Looks that way to me, looks that way to you.
But then theres you, telling me I can.
But then theres you, screaming say something.

I want the ocean right now, I want the ocean right now.
I get so jealous, that I cant even work.
I get so jealous, that I cant even work.

There I am in the morning, I dont like what I see.
There I am in the morning, I dont like what I see.
I dont know how, its become such a problem.
Keep you up all night if I, try to remain calm.
How can they ask, why I feel so angry, do you see my problem, if I never explain it.




But then theres you, asking how long,
say something, its taking me so long.

I want the ocean right now, I want the ocean right now.
I get so jealous, that I cant even work.
I get so jealous, that I cant even work.

I get so jealous, that I cant even work.
I get so jealous, that I cant even work.

There I am in the morning, I dont like what I see.
There I am in the morning, I dont like what I see.

orkar inte

Jag förstår att det måste vara kallt för att jag ska få någon snö,
men måste det verkligen vara kallt när det ändå inte snöar?
I det här klimatet får jag en obeskrivlig lust att bära med mig en flaska hudlotion vart jag än går och smörja in mig med den var 5:e minut dygnet runt.

Eftersom temperaturen redan sjunkit såpass lågt förväntar jag mig minst en decimeter snö på julafton.
Om jag inte ser skymten av någon snö vid tredje advent kommer jag att slumpvis välja ut den etta som irriterat mig mest och sedan offra den sistnämde till vädergudarna.
Det kan bara inte gå fel.

"Vart sa du att han var..?"
Hör själv hur dumt det låter,
kan ändå inte låta bli.
"Jag har ingen aning."
Det var bara ett skämt.

tack gode gud

Bara ett skämt,
med det skar till.
Fan också!

Ett skämt...
Jag är så jävla rädd,
fast jag knappt trodde att jag brydde mig.
Egentligen.

Vet inte ens vad jag ska göra..?

Jag funderar seriöst på att gå på basliberal-kursen i slutet av november,
nog för att jag blivit rätt folkskygg och mest sitter på mitt rum nowdays och pluggar, ser på disneyfilmer och sörjer över att "the-boy-next-door" troligtvis inte vill ha mig,
men i alla fall!

200 spänn för en två-dagarskurs inklusive mat och boende är ett fin, fint pris.
Att kursen dessutom är i Stockholm gör bara saken ännu bättre.
Men vi  får se...
Trevliga liberala människor lär man väl träffa åtminstone.

Jag har överskottsenergi,
troligtvis för att jag sov knappt 6 timmar inatt och nu är övertrött.

Jag har räknat matte och sett på nästan halva skönheten och odjuret,
en fantastisk kombo måste jag säga,
gillar de engelska rösterna också, har aldrig hört dem förut.<3

Dessutom har jag hunnit med att sjunga "Älskat Ivor" för min bror i telefon,
inte så kul när jag fick reda på att pojkfan hade satt på sina högtalare och spelade upp det för en av hans små vänner via skype.
Så kan det gå när man har otacksama småsyskon.

Just nu älskar jag Adam väldigt mycket,
för att han är så fruktansvärt snäll och köper med bakpulver åt mig
och lånar ut kakao så att jag kan laga min kladdkaka jag suktat efter hela helgen.

Mitt pluggande går väl sådär, jag har gjort 5/24 uppgifter i matte,
men i och för sig har jag tenta om 1½ vecka, så jag ska väl hinna igenom allihop två gånger.
Klarar jag den där tentan kommer ja vara fruktansvärt stolt över mig själv!

Jag vill ut och springa, men det är för mörkt.
Det är inte särskilt ofta jag får den känslan.
Imorgon ska jag nog göra det i alla fall,
det börjar bli dags.

i Was A Hero
early In The Morning
i Ain't No Hero
in The Night

Så fruktansvärt länge sedan sist,
alltför längesen,
om man nu ska vara ärlig.

Förövrigt slog det mig för ett tag sen att man skulle kunna tolka en del av mina blogginlägg som dikter... Fast jag föredrar att man inte gör det eftersom det skulle bli jävligt pissiga dikter.
Jag har blivit beroende av att leka med radbyten och inget annat!

En sak som plötsligt slog mig var hur samhället hela tiden måste anpassa sig efter människor som inte kan bete sig som folk.
Om folk bara kunde bete sig som man borde hade vi inte behövt tjocka regelböcker, poliser, domstolar eller fängelser, inga människor hade behövt vara rädda för att bli nedslagna, rånade eller våldtagna när de är ute, människor skulle inte behöva låsa in allt de äger.
Alla skulle överlag må så jävla mycket bättre om det inte vore för den där minoriteten som bara förstör för andra,
de som våldtar, misshandlar, dödar och stjäl.

Tänk om folk bara kunde bete sig som folk.

I min källare hoppar det omkring 7 stycken testosteronstinna pojkar, endast iförda morgonrockar, i takt till musiken.
Så kan det gå när det anordnas pyjamaspartyn.

Eftersom jag inte är särskilt mycket för pyjamasar (eller partyn utan alkoholhaltiga drycker heller för den delen) håller jag mig här sålänge och hoppas att Jenny snart ska komma hit så att jag kan få prata lite med henne.

Det var det jag hade tänkt i alla fall... Men så fick jag samtidigt som jag skrev det ett sms från henne där hon skriver att hon inte kan komma.
Så jag blir nog kvar här.
Kanske ska jag passa på att spela lite Yoshi's Island 2 nu, när ingen kan höra mig skrika "KISS" såfort jag dör.

Jag hatar känslan jag får när jag tror att någon är arg, eller ännu värre, sur på mig.
Särskilt när jag inte kan förstå varför,
men som vanligt inbillar jag mig säkert.

Jag behöver verkligen lära mig att kunna släppa det där, få en mer avslappnad bild,
som min bror.
Han brukar inte bry sig om ifall folk är arga på honom eller inte,
han brukar säga att det är deras problem.
Och visst är det så!? Om jag är arg på någon är det ju snarare mitt problem än den jag är arg på,
det är jag som "slösar energi" i onödan.

Om man inte är arg på människor som mig vill säga, det är nog rätt tacksamt att vara.

När jag fick syn på en "väns väns" facebookalbum med japanbilder slog det mig hur mycket jag saknar Japan.
Jag vet att jag glorifierar det såhär i efterhand... Men jag trivdes faktiskt rätt bra där.

Bara det att det är rent och fint och att folk kan bete sig som folk.
Jag måste dit igen.
Om inte alltför länge,
hur jag nu ska få ihop pengar till det.

På något sätt ska det väl gå.

Jag vill kräkas.
Det var inte jag som blockerade någon på msn,
eller tog bort någon som vän från facebook,
det enda jag gjorde var att säga sanningen,
sen att den inte var fin nog är inte mitt fel.

Patetiska människa.

Jag slutar aldrig imponeras av Maria Mena, av en tillfällighet hittade jag häromdagen ytterliggare en låt hon gjort i ett samarbete med Jaa9 og OnklP.<3

Idag gjorde jag bort mig rätt rejält på matte breddningen...
I all stress fick jag -3*1-1*2 att bli allt möjligt utom -5,
läraren ville se om jag förstod eller inte...
Inte gick det bättre när jag skulle räkna ihop de andra talen heller, fast de var på samma nivå som ovan nämnda...

Så nu sitter jag i en inre konversatin med mig själv
"Sofie, du är inte dum i huvudet egentligen, du kan beräkna 1*1."
Snyft...

Mitt matteD-prov kändes åtminstone helt okej.

Jag har varit ute i skogen och letat kontroller...
Roligare dagar har jag haft.

Ikväll ska jag börja träna igen,
även fast det tar emot.
Vet inte varför egentligen.

Men nu måste jag nog tyvärr plugga matte...
Kul liv.

jag är så kääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär
(i chirag<3)

Börjar känna av min dåliga nattsömn nu,
att räkna matte är en omöjlighet.

Och  imorgon har vi orientering med skolan...
Det är rätt synd att jag inte gillar att springa omkring i skogen i timtal,
och att jag inte kan läsa kartor.

"inte v, utan u som i.... allt möjligt!"

Ulf

Är rätt glad,
fastän matten strular lite.
Vet inte om jag inbillar mig eller inte...
Kanske inbillar jag mig bara..?

Cause if you think love will come towards you
like a warm summerbreeze
you got your head among the clouds
and you will never be free
you´ll spend
many nights alone
i know

Men jag får gärna inbilla mig att jag är glad,
det gör mig inget.

I think love will come towards me
like a warm summerbreeze
I got my head among the clouds
and I will never be free
I´ll spend
many nights alone
I know
I know
Cause I have and I will.

Nu när jag väl insett att mörker och kyla är oundvikligt har jag börjat längta till vinter och jul istället.

Adventsstjärnor som välkomnande lyser upp alla fönster,
frost och snö,
julkalender,
upplysta granar,
chocklad i mängder
julklappar,
julmat...
Åh, vad jag längtar...



Till och med Chirag har fått ge plats på mitt skrivbord till förmån för en snöbild.

Räknar lite matte...
Tänker,
kanske?
Nu igen.


If you don´t feel the way I do it don´t matter
cause, I´ll never know how you feel
but if you do then sure I´d be flattered
in my mind it´s all different anyhow

Love, you got a feeling that you can not hide
You got a feeling that you can't decide what's right

"Du kommer inte att dö av ett fall, du är gjord av polyester!"

"Om du vill visa mig din kärlek så säg överallt vi kommer att du är min bror."

"I HELVETE HELLER!"

<3

Jag står och rotar i min garderob,
kommer slutligen fram till att det finns minst ett plagg jag saknar.

Dagen jag fick nog var en måndag
fick nog tog en pistol och börja sålla
höll mig cool och börja kolla
efter alla saker som jag bara stört mig på för länge sen
Första demonen var min barndom så jag sköt
Andra demonen lukta skola så jag sköt
Tredje demonen var min ofödde son (puh puh puh)

Nedlåst i källaren..?
Till vilken nytta?
Visa att du har makt?

Jag skiter i om du har ett eget förråd att låsa in saker du upplever folk har glömt framme,
jag skiter i om du tycker att mitt rum ska vara rent,
jag skiter i om du säger att du kommer slänga sakerna om de dyker upp framme igen.
Vem tror du att du är egentligen?

Att jag ens behöver offra tid att ringa dig känns som en skymf.
Jag är så arg.

slängde pistolen ifrån mig
Dagen jag fick nog var en tisdag
fick nog så jag skrev upp en lista
i vilkas närvaro jag inte ville vistas
på vilkas ansikten jag skulle kunna pissa

With their tanks and their bombs,
And their bombs and their guns,
In your head, in your head,
They are dying.