På något vis har ett gammalt inlägg blivit dubbelpostat och jag orkar inte göra något åt saken.
I övrigt har jag svinigt ont i halsen och vill döda någon (allra helst mig själv).

Men nu har jag inte tid att skriva mer, har ett "meddelande" från en gullig pojk att svara på.
Ett under att internet fungerar, men snart Haninge igen...<3

Igår hittade jag äntligen en, eller kanske till och med två människor som vill följa med mig på Tv on the radio den 30:e!
Om en sådär två veckor åker jag alltså till Haninge igen.

I övrigt var det en fetingfest här igår,
med alldeles för många fulla 40+ are.
Det enda positiva var att jag som omväxling kunde blanda sprit fritt, utan att någon brydde sig (och att det finns väldigt mycket "kvarglömd" mat här nu, nam, nam!).

 

Jag har inte skrivit här på länge,
eftersom jag inte har känt för det.

Jag är tillbaks i Värmland (sen i söndags) och konstigt nog känner jag ändå inte för att ta livet av mig,
framsteg!
Det skulle i och för sig kunna ha att göra med att sims3 numer är spelbart på morsans dator...
I övrigt ser jag mest på danska Paradise Hotel,
är ju kär i Nick! <3

Förövrigt höll min mangasamling på att bli min död häromdan,
mina egengjorda hyllor och alla pocketböcker ramlade ner på mig när jag höll på att somna.

Jag och E har blivit vänner igen, det var nog bäst så.
Tredje gången gillt, som man brukar säga...

Jag var i stan förut, med Tina,
vi drack drinkar på en uteservering och pratade en massa skit.
Det var trevligt.

Att vara här är underbart... Till och med att laga mat blir lättare och roligare än hemma.
När jag är här är jag fri, kan åka vart jag vill, när jag vill,
jag kan träffa folk och till och med ett fungerande internet finns att tillgå.

Dagen började med att jag vakade tolv och fortfarande var trött...
Men mitt samvete lät mig inte sova mer så jag gick upp.
Sen har det inte hänt så mycket mer, jag försökte hitta en ny väg till maxi, men gick vilse som vanligt, så jag tog den gamla vanliga, orkade dock inte gå tillbaks, så hem åkte jag buss (Måste ju utnyttja mitt sl-kort jag till och med betalat själv!).

Annars har jag mest läst gamla blogginlägg som jag skrivit på random-sidor, nästan vartenda ett handlar om Budogymnasiet,
nu sitter jag här, är inte längre en del av den verksamheten.
Sorgligt men sant är att jag mår bättre än på länge.

Lyssnar på Weightless av Nada Surf, ska snart laga mat och sen åka in till stan och träffa Tina.




Mamma ringde förut, hon verkade ledsen när jag sa att jag inte längtade hem...

Jag är ganska glad, just nu.
Troligtvis för att jag pratar med Tina,
för att jag har saker att sysselsätta mig med,
för att jag lyckats fixa en hall till vår karatetävling,
för att det snart är midsommar
och för att jag snart besöker den stora staden igen.

Någon gång nästa vecka beräknar jag att sätta mig på en buss och åka den långa vägen tillbaks.
Så om någon människa mot all förmodan läser detta och vill se mig så kan ni ju vara snälla att höra av er?

På midsommar har jag förövrigt att välja på antingen "militärfest" på någon äng i närheten eller familjefest i Årjäng,
vet ärligt talat inte vad jag ska välja...

Ibland vill jag tro att allting har en mening.
Just nu känns det som om jag kommit rätt i livet,
till slut,
efter en jävla massa ångest och tårar.
Och jag har så många att tacka för så mycket.

Och om vägarna var långa
Och inte ledde någonstans
Om jag stirrat ner i marken
Och önskat att jag inte fanns
Om orätt satt på tronen
Om orätt satt på rättens plats
Om varje steg förde mig bakåt
Fast än jag sprang fast jag tog sats
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog

Min familj som hela tiden stöttat mig, Lotta som gjorde min tillvaro på Budogymnasiet lite drägligare, Omar, som fick mig att inse att elitidrott är ett idiotiskt påfund som knappast är något för migoch min klass, utan dem hade jag aldrig orkat, de flesta har på något sätt påverkat mig, om än i olika stor utsträckning.
Och inte minst de på elevhemmet och särskilt Anton.

Varför klagar jag egentligen över att åka hem till Värmland över sommaren, jag borde ju snarare vara glad över att jag vill komma tillbaks.

Om jag snubblat efter vägen
Och fått munnen full av grus
Om jag kännt hur blodet runnit
Från min mun ner på min blus
Och om inga goda skördar
Nånsin fötts ur allt mitt slit
Kan jag ändå konstatera
Allt som skett har lett mej hit

Jag kommer i varje fall sakna er (nästan) allihop.

Trött.
Men vill inte sova riktigt än.
Vi såg på zoombiefilm i källaren förut,
det var inte så mysigt,
men det var ganska roligt dock att se att Elisha var lika lättskrämd som mig.
Och att det inte bara var jag som inte ville gå själv upp till övervåningen.
Vad är det för dum myt egentligen att tjejer skulle vara räddare för saker och ting än killar?

Mitt rum har blivit nya haket,
hittade Tim i min soffa förut, han spelade tv-spel.
Eftersom jag var på bra humör skrattade jag bara och sa att han gärna får fråga nästa gång,
men att han fick spela.

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag känner inför både det ena och det andra,
det löser sig,
men jag vill inte riktigt ha sommarlov än...
Eller rättare sagt: jag vill inte åka hem till Värmland riktigt än, och jag vill inte skiljas från alla människor.
Men på torsdag bär det av,
och på fredag ska jag kanske ut med bror och hans snygga kompis...

Every time I think I got it figured out
it fades away
Oh yeah
And every time I'm sure I'm swimming upstream,
I see the day
Oh yeah

"När folk inte förstår något,
gör de misstaget att kalla det
för tomhet, men detta är
inte tomheten, det är självbedrägeri.
Det är en krigares uppgift att
känna krigskonstens väg mot
visshet och att träget öva kampkonsterna."
                                                      
                                                MIYAMOTO MUSAKI

Jag vänder på tavlan, ser på det japanska tecknet som är skrivet med orange vattenfärg på rispapper,
jag tycker  om den,
Jakob gjorde den åt mig när jag gick ur nian.
Jag förstod aldrig riktigt innebörden av texten på baksidan då,
men jag tror att jag delvis gör det nu.

Jag håller på att flytta över alla mina saker till mitt nya rum,
när man står där och dammar av sina saker får man tillbaks alla minnen förknippade med dem.

Jag sov här inne inatt,
det känns bättre än att sova i ett gul-grönt rum som är såpass fullt i saker att man med nöd och näppe får in en person i det.
Jag har inte sovit särskilt mycket dock, somnade någon gång vid fyra och vaknade vid tio.
Men jag har äntligen ett rum som ser ut att höra hemma på 2000-talet, ute skiner solen igen
och ikväll ska vi grilla, kan det bli bättre?

Hey, you, with the pretty face
welcome to the human race
A celebration
Mr. Blue Sky's up there waiting
And today is the day we've waited for, Oh-Oh

Jag tror att jag hittat alla saker Anton lämnat kvar,
jag lät alla vara kvar (till och med det lilla sosseklistermärket högst upp i hörnet), förutom bilden på Göran Persson,
där gick fan gränsen.

Jag har lyckats bränna mig igen,
det brukar bli så när man i timtal endast iförd underkläder och vinterblek hud vistas ute i solen i tron om att man är odödlig.
Åtminstone har jag bara två fläckar hud vars smärtnivå är ytterst obehaglig.

Idag har jag inte gjort mycket annat än pluggat inför slutprovet i specialidrott B, kollat på kvarteret skatan (utomhus!), dragit upp maskrosor ur gräsmattan och spelat sims2.

Trots att jag alltid haft starka VG:n eller MVG på proven i både Specialidrott A och B så oroar jag mig lite inför det här provet,
troligtvis är det helt i onödan, men nu när jag lyckats rädda mitt betyg i matte c vill jag knappast ha G på Specialidrott B, nog för att jag inte hade velat ha det i vilket fall, men ändå.

Världen utanför mitt fönster är grön och blå,
himlen har varit tömd på moln hela dagen.

Sun is shining in the sky
there aint a cloud in sight
it's stopped raining
Everybody's in the play
And don't you know it's a beautiful new day, Hey-hey

Att åka tillbaks imorgon känns helt okej,
till och med ganska bra,
men jag känner att jag kommer sakna allihop under sommaren... Det kommer vara lite tungt.
Men det ska bli så jävla underbart att slippa tänka på Budogymnasiet i sommar.

Jag sticker in nyckeln i låset, vrider om, öppnar dörren.
Möts av en överlycklig, hoppande hund.
Som vanligt vet hon inte var hon ska göra av sig och springer gnyende omkring med en tom burk cremé fraiche i munnen.
Hon vägrar lämna min sida,
som om hon vore rädd att jag skulle ge mig av lika snabbt som jag kommit,
lämna henne helt ensam i ett stort tomt hus.

Stillheten sträcker ut sina armar, omfamnar mig,
är det såhär den känns?
Som om jag hunnit glömma innebörden av det som en gång var vardag.
Det är ganska trevligt ändå, på sitt sätt.

It's a funny thing about coming home,
looks the same, smells the same, feels the same...

Skrev mitt första IG idag, på fysikprovet, jag skrattade bara,
för inte alls länge sen hade jag blivit knäckt.
Jag har förändrats väldigt mycket den senaste tiden, även om det inte syns utanpå,
jag börjar acceptera nederlag, jag ältar inte riktigt lika mycket,
jag mår bättre.
Om jag bara slutade vara... kär hade det varit ännu lättare.

...you realize what's changed is you

Det börjar bli lättare att träna igen,
kanske för att det håller alla andra tankar borta.

Men det känns någonstans ändå bättre.
Just nu.

Jag börjar förstå varför folk bloggar om mode och ytlig skit.
Men jag är inte sådan,
på gott och ont,
så jag får fortsätta på samma sätt som jag gör,
även om mina ord ibland kommer tillbaks,
hugger mig i ryggen,
så får de ändå komma ut.

Jag överlever nog.

Jag har tältat inatt,
vid ett tjärn; jag, bror, Martin Brad Pitt, Hansen och Johan.
Det var ganska trevligt,
förutom att det var jävligt kallt i tältet,
och att jag har ont i halsen nu.
Bra att mitt immunförsvar är så jävla dåligt.
Förövrigt har jag nästan kommit över min fobi att pissa i skogen.
Bara så du vet!

Men nu ska jag gå ut och fånga katten som ligger ute på gräsmattan.

I will be your accident if you will be my ambulance
And I will be your screech and crash if you will be my crutch and cast
And I will be your one more time if you will be my one last chance
oh fall for me

Jag blev lycklig när jag kom underfund med att jag kan spela Zeldan utan dåligt samvete.
Och att allt jobbigt som orat mig är över för den här gången.

Jag fick se mitt matteprov idag.
Och jag är faktiskt stolt även om det inte är någon höjdarpoäng, det känns som en bra början på kursen,
utan budogymnasiet till hösten kan jag kanske hålla mig på den nivån.

Jag gjorde historiaprovet förut också.
Lappen i min ficka brände,
men jag lämnade den ifred.
Kanske mer för att jag är feg än för att jag har hög moral.
Den hade ändå inte gjort något skillnad.
Det blir nog ett VG, jag nöjer mig med det,
det är ingen idé att överprestera.
Histora A har gått åt helvete ända sedan första provet.
Det är sånt som händer,
men nu blir det Zelda!



Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Det känns så meningslöst ibland.
Men så vänder det snabbt.
Och jag kan aldrig sluta hoppas,
för jag blir lycklig bara av att se dig.

Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem

Jag har räknat lite matte.
Eller ganska mycket matte när jag tänker efter.
Och jag är stolt över mig själv,
för tyvärr tillhör det inte normaliteten att jag pluggar matte, även om jag behöver.
Men det ska bli ändring,
till hösten ska det bli ändring på det mesta.

Jag har dammat lite också, vattnat min blomma, städat garderoben, ätit både frukost och lunch.
Sorterat några papper
och pratat med dem därhemma.

Så har jag lyssnat på den här låten som jag "upptäckte" idag.



Jag är nöjd över mig själv helt enkelt.
Vilket jag inte brukar vara på söndagar.
Och jag funderar på att spela Zelda Ocarina of time,
helt från början.
Och klara hela spelet.
Själv.
Och laga middag.

Imorgon ska jag springa beep-test.
Det kommer att gå käpprätt åt helvete.
Inte för att jag egentligen bryr mig, men jag orkar inte med allt tjat.

Trots min pollenstinna hals är jag ganska tillfreds med det mesta.
Ute börjar det ju bli varmt och allt.
Och snart är det sommarlov...

Och just nu känns det okej, fastän jag är totalt ointressant.
Bara jag ser dig blir jag glad.

Ett vinddrag i en rastlös sen april,
jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill

Jag är på elevhemmet, sen en halvtimme tillbaks.

Jag möttes av Richard, Camilla och Tim i hallen.
En halvnaken Victor kom ut från toaletten, varpå han slängdes ut i bara kalsongerna.
Stackaren sprang runt hela huset innan jag till sist fick dåligt samvete och släppte in honom.
Fastän jag egentligen inte hade något med saken att göra.

Snart ska jag åka och träna.
Jag antar att det ska bli ganska trevligt.

Tänkande människa håll ut det kommer en morgondag
Tänk på glimtar av hopp så orkar du ännu ett litet slag

För första gången sedan början av februari sitter jag vid min alldeles egna dator och skriver.
(Och den här gången är det faktiskt jag som fixat den.)
Jag har till och med lyckats installera alla program jag vill ha.
Till och med foobar med mitt favoritskin (jag låtsas som det är det åtminstone eftersom jag inte har koll på hur man fixar med det där själv).

Det enda som saknas är väl all min musik...
IPRED förstör mitt liv, fast jag orkar inte bry mig om den där dumma lagen
och begår okristliga handlingar ändå.
Om än i mindre utsträckning.

Jag tror att det börjar bli dags att sova, om inte cheers är på tv ikväll..?
Min dygnsrytm är fucked-up (med tanke på att det är lov och att jag brukar uppskatta att vara vaken till tre och sova till tolv under sådana omständigheter).

Det blev inget lanande heller, men jag var där borta och grillade med dem förut.
Men jag är nörd på egen hand och lyssnar på soundtracket till zelda ocarina of time.

Ju mer jag tänker på mitt avhopp ju bättre känns det.
Jag tror att det är bland det bästa jag gjort med mitt liv, på delad plats med att jag började.
Man ska avsluta det man påbörjat, visst.
Det jag påbörjat ska avslutas.
C-kursen är inget jag påbörjat.

Jag trodde att jag visste vad jag ville
Men vad fan jag var så ung och dum och full då

Jag har provat på, jag vet att jag klarar av att träna såhär mycket och jag vet att det inte är någonting jag vill fortsätta med.

Och snart kommer jag och enbart jag att bestämma över mitt liv.