Jag fick nog världens finaste komplimang idag,
av min svensklärare, hon sa att jag är fylld av så mycket vettigt,
vettiga tankar.

Min mattelärare sa häromdagen till mig att hon tror att det kommer gå bra för mig i livet.
Min relgionlärare sa att jag var duktig som lyckats höja mig på vårt senaste prov.

Det känns verkligen som att mitt slit gett utdelning, att jag fått ut lika mycket som jag lagt in.
Som att världen kan vara rättvis ibland.

Trots allting som hänt den senaste tiden,
trots att några av månaderna varit de värsta i mitt liv,
så har jag mot alla odds lyckats höja mitt betyg.
Jag som räknade med att sänka mig.

Bara matte breddning kvar nu.
Jag är tveksam till att jag klarar tentan.
Men det spelar inte så stor roll,
det var länge sedan jag räknade med att få något annat än VG i kursen.

Nu ska jag spela gitarr.

Om jag snubblat efter vägen
Om jag skrubbat mina knän
Om jag varit alltför ivrig
Om jag varit för bekväm
Om det nån gång tagits från mig
Det jag vetat var min rätt
Om jag varit alltför hungrig
Om jag varit alltför mätt
Om jag slagits mot dom egna
Som om ej fienden var nog
Och om ögonen var kalla
Hos han som tyckte att han log
Och om famnen där jag vilat
Inte givit mig någon ro

Jag lyssnar på Whimsical, Everytime.
Minns förra sommaren.
Även om det mesta av sommarlovet var ganska fruktansvärt så minns jag bara de bra delarna.
De när jag var i Haninge, eller sista veckan innan Japan, Japan också för den delen.

Jag minns hur fint väder det var,
om hur köket översvämmades av bananflugor och smutsdisk när vaktmästaren renoverade duschen på övervåningen. Hur jag varvade Maria Mena, kompani 69 och Everytime.



Jag minns när jag var hemma hos Johan och firade hans 18-årsdag.
När jag såg TV on the Radio på Debaser och holländarna som kom fram och pratade med oss på BK för att vi hade converse.

Jag minns hur jag skrev meterlånga mejl till j och längtade efter att vi skulle ses.
När jag åkte till Hässelby strand och träffade en massa trevliga människor.

Jag minns hur jag för första gången träffade människan som just då inte verkade mycket för världen, men som ett halvår senare skulle komma att ärra mig för livet.
Jag minns att jag frågade honom om han gick på gymnasiet, och hans besvärade och lite generade blick när han förklarade att han gått ut för flera år sedan.
Jag minns att 50 hertz älskade ivor.



Jag minns hur jag krigade mot vårt mobila bredband och loggades ut från msn stup i kvarten.

Jag minns när min mamma hade sin fest för att fira sin examen,
och hur jag tog tillfället i akt att dricka mängder av kokoslikör och mjölk i plastmugg.

Jag minns hur jag nätterna innan min japanresa spenderades med Super Mario Galaxy.
Hur jag ensam, med en massa mer eller mindre okända norskar åkte dit,
hur jag kom hem och allting däremellan.

Jag vet inte vad det är med mig och dofter,
men jag lägger märke till dem, sparar dem tillsammans med minnet av människor.
Inte så att jag kan föreställa mig en doft bara sådär om jag tänker på en människa,
men om jag känner en doft som kopplats till minnet av någon jag tyckt väldigt väl om (eller väldigt illa också för den delen) så minns jag i princip alltid vem den tillhörde.

När jag ska välja tvål, hudsalva eller sköljmedel sker det därför med omsorg.
Men sköljmedel luktar inte alltid likadant före som efter tvätt.

När jag hämtade upp mina nytvättade och torkade kläder fylldes jag av glädje.
Jag blir alldeles varm och lycklig när jag sitter i min säng med mitt nytvättade sängöverkast i knät.
Jag vet att någon jag tycker, eller tyckte, väldigt, väldigt mycket om luktat eller luktar precis såhär,
jag kan bara inte komma på vem...

Jag ringde till ICA maxi idag
och på onsdag ska jag på anställningsintervju för sommarjobb på färskvaruavdelningen.
Jag är helt sjukt nervös och ber till högre makter att det ska gå vägen.
Sommarjobb i Haninge är precis vad jag behöver för att kunna skiljas från ångesttankar om en hel sommar i Värmland. Men hey, att de ber mig komma dit måste vara ett bra tecken i sig.

Mina sovvanor har blevit helt konstiga, men jag borde inte klaga, för det är inte ångest som är anledningen. I varje fall vaknade jag klockan nio både i lördags och söndags och kunde inte somna om, hur ofta händer det?

I could sleep
I could sleep
I could sleep
I could sleep
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
When I lived alone
Is there a ghost in my house?
My house...

Idag har varit en mycket bra dag.
Mitt nationella svensktal gick relativt bra,
jag köpte nya kläder och hämtade ut min studentmössa.

När jag kom hem upptäckte jag att ica maxi hade ringt.
Jag som bara fyllde i en intresseanmälan lite snabbt igår för att lindra mitt dåliga samvete,
och nu ska jag ringa dit på måndag klockan åtta.

Dessutom ser det ut som att jag kommer bli av med alla mina studentskivebiljetter.
Livet går nästan oroväckande bra just nu, jag kan inte låta bli att bli lite misstänksam,
men mest är jag trots allt lycklig.

Min anmälan till högskolan är också inne nu.
23.51 igår fick jag ångest och var tvungen att gå in på min anmälan,
dock ändrade jag inget.
Min plan just nu är att börja på civilingenjör i medieteknik på kth, funkar det inte söker jag in till juristprogrammet på SU till hösten istället.

Our bigger blessing, girl
Is being young
The power of not knowing
Where you belong

Min religionslärare borde få pris för sina ospecifika frågor.

Jag funderar över om jag ska:

*städa
*räkna matte breddning
*räkna matte e
*plugga mer religion
*äta glass och se på fruits basket

Det är ett mycket svårt val. Dessutom behöver jag sova tidigt, högskoleprov imorgon.

Btw har jag varit sjukt glad idag, jag förstår inte riktigt varför.
Kanske för att jag inte går omkring och låtsas och förnekar saker längre?

Äntligen, äntligen verkar vi ha vårt arrangerande av tävlingen under kontroll.
Vi har alla domare klara, och någon som kör karatemattorna från Lidingö.
Vi har säkert 50 anmälningar, och även om tävlingen knappast kommer göra oss rika kommer den åtminstone gå runt, och kanske, kanske, kommer vi få liite pengar själva.

Men Vater är hemkommen från Australien också.
Jag tror att jag för första gången någonsin har fått presenter av honom som han faktiskt köpt själv (vanligtvis nöjer han sig med att bara betala dem). Det är fint.
Glad påsk!

Lugn och fin igen.
Kall.
Precis så det ska vara.
Det enda som påminner mig om mitt utbrott är två röda märken på min arm.

Upptäckte att jag inte var ensam på elevhemmet,
så satt ute i korridoren och pratade med Filip om elevhemmet och idioter.
Det var trevligt.
Andra människor gör mig lycklig.

Jag lyckades sova 8 timmar inatt.
Ingen ångest,
inga hemska drömmar.

Är hungrig för första gången på flera dagar,
så jag ska äta nu.

Mitt humör är som dalgångar.
När jag är trött är det jämnare,
så jag föredrar att var trött,
eller mest är det nog min rädsla för att få ångest som håller mig vaken.

Just nu står jag uppe på en liten topp och tittar ut över alltihop,
och jag tror att jag aldrig kommer hamna ända där nere i dalen igen,
på samma sätt som jag tror att jag aldrig mer kommer klättra upp när jag är där nere.

Jag vet att jag blir som en liten mussla när jag möter motgångar,
det är inte så att jag vill hålla alting för mig själv,
jag vill bara försöka låta bli att lasta över all min skit på någon som inte vill veta.
Jag blev i alla fall glad när en gammal vän jag inte pratat så mycket med den senaste tiden frågade hur det var med mig och stod ut med mina pessimistiska utläggningar.<3

Senast efter sportlovet planerar jag att fungera igen åtminstone.

Jag är nästan full.
Ikväll ska jag ut och inte tänka.
Inte smart med tanke på min kommande mattetenta.
men jag bryr mig inte.
har varit patetisk och gjort en ny spotifyspellista.

Jag är relativt stolt över att jag för första gången på flera veckor lyckats somna utan ljudet av en svensk kommunistbarnfilm i bakgrunden,
detta trots att min "saker som fuckar upp sig-lista" växt sig ytterliggare lite längre.

Men en positiv sak har hänt, jag kanske, kanske, kanske har lyckats få tag på en lägenhet i Älvsjö.
Håll tummarna åt mig.<3

Jag känner mig lugn
och tom.
Det känns... underbart..?

Min 17-års present står i min bokhylla igen,
jag behöver inte längre oroa mig för att någon ska missförstå den.



det slog mig att det nog är den mest genomtänkta födelsedagpresent jag fått i hela mitt liv...
Jag börjar skratta bara jag tänker på det.<3

Om ett gott skratt förlänger livet sulle jag kunna tänka mig att jag har förlängt mitt liv med något år eller så idag.

Eftersom jag kommer från Värmland så gör vi inte som vanligt folk, och köper oss en fin gran. 
Nej. Istället går vi ut i skogen, vandrar omkring där någon timme innan vi till sist hittar någon halvskabbig gran att släpa med hem.

I alla fall var det dags för den årliga julgransjakten idag.
Jag åkte tillsammans med min bror, mor och hund iväg till vårt granställe.

Till att börja med går vi uppför en oänligt lång backe.
På något makalöst sätt lyckas jag trampa på någon pinne som gömt sig i snön, och efter att ha skrikit och viftat med armarna i panik någon sekund trillar jag ihop i en hög.
Min bror skrattar åt mig...
Jag är snöig
Och kall.

Min moder suckar och går vidare, över en stor pöl som frusit.
Min bror går efter, lite tveksam,
han hinner gå några steg innan han plötsligt
åker igenom isen, ända ner till låren.
Och jag skrattar så att jag tårarna rinner,
och när min stackars bror lämnat oss för att värma sig i bilen skrattar jag fortfarande.

Dessutom fick jag ytterliggare ett skrattanfall i bilen när min bror berättar att han precis innan han åkte igenom isen hade tänkt hugga hål på den så att jag inte skulle komma över.

Synden straffar ju sig själv, som det så fint heter.

Fortfarande glad,
skrattar med jämna mellanrum framför skärmen.

Jag är glad och har således inget vettigt att skriva.

Sitter och ler för mig själv,
ett stort leende,
så att alla mina tänder syns.
Min ogjorda bokrecension på engelska gör mig inget,
de smutsiga skorna i vår hall rör mig inte.
Jag är bara glad,
och lyssnar på usel 80-talsmusik.<3

Jag har överskottsenergi,
troligtvis för att jag sov knappt 6 timmar inatt och nu är övertrött.

Jag har räknat matte och sett på nästan halva skönheten och odjuret,
en fantastisk kombo måste jag säga,
gillar de engelska rösterna också, har aldrig hört dem förut.<3

Dessutom har jag hunnit med att sjunga "Älskat Ivor" för min bror i telefon,
inte så kul när jag fick reda på att pojkfan hade satt på sina högtalare och spelade upp det för en av hans små vänner via skype.
Så kan det gå när man har otacksama småsyskon.

Just nu älskar jag Adam väldigt mycket,
för att han är så fruktansvärt snäll och köper med bakpulver åt mig
och lånar ut kakao så att jag kan laga min kladdkaka jag suktat efter hela helgen.

Mitt pluggande går väl sådär, jag har gjort 5/24 uppgifter i matte,
men i och för sig har jag tenta om 1½ vecka, så jag ska väl hinna igenom allihop två gånger.
Klarar jag den där tentan kommer ja vara fruktansvärt stolt över mig själv!

Elevhemmet är nästan tomt och öde.
Mina snälla vänner lämnade kvar mängder av godis och chips
så min tid ägnas åt att förtära det och plugga.

Pluggandet går relativt bra även om jag inte är den mest effektive elev världen skådat
och att jag dessutom pluggar i tid känns trevligt som omväxling,
imorgon kommer jag nog dessvärre dock gråta blod för då har jag planerat in Fysik B och Matte D,
men den dagen den sorgen.

Jag är rätt nöjd med livet sådär i största allmänhet,
fastän jag inte pluggar riktigt lika mycket som jag borde göra.
Det tar sig åtminstone, har pluggat betydligt mer idag än vad jag gjort på... hmmm.. väldigt många månader.

Förövrigt fortsätter jag att lyssna sönder "Älskat Ivor", skälla på ettor (och tvåor)  och kolla på danska paradise hotel.