Back on track

Lugn och fin igen.
Kall.
Precis så det ska vara.
Det enda som påminner mig om mitt utbrott är två röda märken på min arm.

Upptäckte att jag inte var ensam på elevhemmet,
så satt ute i korridoren och pratade med Filip om elevhemmet och idioter.
Det var trevligt.
Andra människor gör mig lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0