Jag lyssnar på Whimsical, Everytime.
Minns förra sommaren.
Även om det mesta av sommarlovet var ganska fruktansvärt så minns jag bara de bra delarna.
De när jag var i Haninge, eller sista veckan innan Japan, Japan också för den delen.

Jag minns hur fint väder det var,
om hur köket översvämmades av bananflugor och smutsdisk när vaktmästaren renoverade duschen på övervåningen. Hur jag varvade Maria Mena, kompani 69 och Everytime.



Jag minns när jag var hemma hos Johan och firade hans 18-årsdag.
När jag såg TV on the Radio på Debaser och holländarna som kom fram och pratade med oss på BK för att vi hade converse.

Jag minns hur jag skrev meterlånga mejl till j och längtade efter att vi skulle ses.
När jag åkte till Hässelby strand och träffade en massa trevliga människor.

Jag minns hur jag för första gången träffade människan som just då inte verkade mycket för världen, men som ett halvår senare skulle komma att ärra mig för livet.
Jag minns att jag frågade honom om han gick på gymnasiet, och hans besvärade och lite generade blick när han förklarade att han gått ut för flera år sedan.
Jag minns att 50 hertz älskade ivor.



Jag minns hur jag krigade mot vårt mobila bredband och loggades ut från msn stup i kvarten.

Jag minns när min mamma hade sin fest för att fira sin examen,
och hur jag tog tillfället i akt att dricka mängder av kokoslikör och mjölk i plastmugg.

Jag minns hur jag nätterna innan min japanresa spenderades med Super Mario Galaxy.
Hur jag ensam, med en massa mer eller mindre okända norskar åkte dit,
hur jag kom hem och allting däremellan.