Jag hittade mitt usb-minne i en datasal i skolan, så jag är inte hysterisk längre.

Men jag är fortfarande trött, så nu ska jag försöka sova.

Imorgon ska jag och Ella åka till Täby och se på en lägenhet.

Då annonsen till lägenheten nu är borta vet jag inte hur hög hyran är eller vad som ingår i hyran, eller när inflyttningen är (men jag tror det är den 1:a december) men jag vet att den inte överstiger 7500 i varje fall! Så vet jag att det är en tvåa och att den är på 60 kvm.

Resten får vi väl ta reda på imorgon.

Nu är jag hungrig...

Hela världen utanför är full av fluffig, vit snö.

När jag vid utgången till tunnelbanestationen möttes av en blandning av snökaos och lussekattdoft slog mitt hjärta dubbla snart.

Snart är det banne mig jul igen, och detta år tänker jag inte vaska den till förmån för någon jävla man!

Någon har svarat på min och Ellas annons efter bostad på blocket. Han har en 3:a (!), i Norrtull(!!!!). Åh, vad jag kommer dö av lycka om vi får den! Under 20 minuter till skolan... Jag försöker att inte ta ut något i förväg. Det är svårt. Indeed.

Förövrigt bedriver jag en sms-konversation med en okänd människa som råkade skicka sms helt fel. Nyligen frågade han mig vilken hårfärg jag har... Det här börjar bli weird. Driver någon med mig..?

För att kunna handla online med mitt visakort nuförtiden behöver jag tydligen en kortläsare. Jag har en kortläsare, fast med sladd på. Det måste vara en kortläsare utan sladd, annars går det inte.

Jag känner lite såhär:

1. Varför skulle jag vilja ha ett VISA-kort om det inte var för att kunna betala saker via internet?

2. Varför ger man mig en kortläsare med sladd när man kan ge mig en utan?

I varje fall fick jag ett infall och tänkte köpa kläder när jag insåg hur mycket pengar jag fått över den här månaden (och när jag insåg att det enda som hindrar mig från att typ aldrig mer tvätta är brist på tjocktröjor). När jag väl kom till betalningen så kom den där förbannade rutan upp, den om att jag måste använda min sladdlösa kortläsare för att kunna betala med kortet.

Eftersom jag, som sagt, saknar en sådan och har ett svagt minne av att jag lyckats genomföra mitt köp senast jag tryckte på "avbryt" så prövade jag detta igen.

Det fungerade inte, men skam den som ger sig! Jag upprepar samma sak igen, trycker på "anslut" och får upp en ruta där jag ska skriva in en lång sifferkod. Jag inser att slaget är förlorat och trycker på "avbryt."

VAD HÄNDER? Jo, en ruta kommer upp där det står att det här är mitt sista kortköp utan den där förbannade kortläsaren (vilket det gjort de senaste fem gångerna jag betalat med kortet) varpå mitt köp godkänns. ÄGDA!

Man kan vara glad om man vill sägs det.

Jag har precis sett en gammal elevhemsfilm, så jag är typ glad igen.

End of story.

Gud vad galet sugen jag blev på att ligga vaken hela natten och kolla på Disneyfilmer<3 Men nej, studiebesök imorgon, därefter åker jag till Värmland...

Mina bloggläsare har i princip fördubblats de senaste dagarna (det säger ju förvisso inte alltför mycket).

Jag anar ett mönster mellan det och att mina facebookvänner ökat i antal.

Detta gör mig jättenyfiken på vilka som läser, men ger mig samtidigt lite prestationsångest då jag tycker att jag mest skrivit sjukt dåligt senaste tiden, men håll ut! Eller något... Det kommer i varja fall inte bli sämre!

Tror jag....

Det är helt galet hur min tid verkar rinna ifrån mig.

Skola, äta, sova och eventuellt dricka lite(/alldels för mycket) sprit emellanåt, sen är den slut.

Det känns lite som att jag knappt ens hinner plugga!

Men jag är glad sålänge det fungerar, understimulans är bara kopplat till ångest, destruktivitet och menlöshet.

Längtar dock efter att friskna till så att jag kan börja träna kampsport igen, det var alldeles, alldeles för länge sedan sist.

Märkligt, märkligt.

Inget bråk, det är bra.

Och jag är kär

i typ allt och alla.

Kan inte binda mig vid någon igen.

Inte nu, inte innan det känns rätt igen.

Det finns så många vackra och underbara människor i den här världen.

Boys boys boys
We like boys in cars
Boys boys boys
Buy us drinks in bars
Boys boys boys
With hairspray and denim
Boys boys boys
We love them(We love them)

Jag har blå armar.

Jag har ingen aning om varför jag har blå armar.

Saker blir så fel ibland,

när människor påminner för mycket om andra människor.

Saker blir så fel ibland,

när man är alldeles för full.

Jag tycker om att vara riktigt jävla full.

Jag vill fortsätta mitt liv med att vara riktigt jävla full.

Imorgon är det gasque. Men inte vilken guasque som helst, utan Lady Gagasque. Det betyder att man bör ha väldigt lite kläder på sig. Och solglasögon. Och högklackade skor.

Ella är jättesnäll och lånar ut sina favoritsolglasögon, och jag ska vara superduperextra försiktig och inte sätta mig på dem eller något annat dumt. Fast jag brukar aldrig sätta mig på/förstöra saker, inte ens i onyktert tillstånd, så det borde inte vara någon fara.

Jo, videorutan är alldeles för stor, men jag orkar inte ändra den. Inte nu åtminstone, för nu ska jag sooova innan jag dör.

Igår besökte jag Värmdö.

Där satt jag mest i bastun, badade, drack alkoholhaltiga drycker och stod invirad i en filt med en massa pojkar och pratade om allt ifrån politik till... typ macdatorer.

Det var rätt trevligt, fastän vi blev väckta halv tre av att fem män med megafon stormade in för att se om vi bar våra "nollesymboler."

Alla bar inte sina nollesymboler, vilket gjorde dem mycket upprörda, och att alla vägrade säga namnet på stackaren utan gjorde inte saken bättre. Nu väntar ett kollektivt straff. Vad det kan vara för något återstår att se...

Tillbaks vid min kära dator.

Överlevde promenaden från Hallonbergen och hem, man är ju man.

Lyssnar på Dum av dig, återigen. Är beroende.

Är beroende av att skriva meningslösa blogginlägg också.

Jag känner mig lugn och harmonisk, och har nog gjort det ett tag.

Tänka sig, att det kunde gå över, det trodde jag nog aldrig. Inte för att allting är som förut. Ännu. Men det tar sig.

Allting ordnar sig tillslut. På ett eller annat sätt.

Lyssnar på Kompani 69, funderar på att laga mat. Jag missköter ätandet, inte pågrund av ångest, utan lathet. Desto mindre jag har att göra desto latare blir jag.

Dock uppstår ju ett nytt problem i form av förstora jeans. Det är smällar man får ta.

Å, om vi faller så får de va så,
vi är för många som kämpar ändå.
Så jag lutar mig bakåt och dricker en dag,
jag tar allt för givet hur låten än va.

Jag upptäckte precis att Tv4 har 24 avsnitt av Paradise Hotel på sin playsida.

Jag känner mig lite patetisk. Men bara lite!

Idag har jag varit sjukt produktiv. Om man jämför (med hur jag brukar vara). Jag har gjort adressändring och betalat min hyra. Det enda "jobbiga" som är kvar i mitt liv just nu är att skaffa en försäkring och ordna fram ett skrivbord. Min plan är väl att beställa hem ett skrivbord från Ikea och sen låta mina föräldrar betala kalaset.

Dessutom har jag lagat mat idag, fastän det tidigare verkade som att idag skulle bli en "sitta-inlåst-på-rummet-hela-dagen-med-ångest-dag" men det gick bra. Jag blir bättre och bättre. Mindre och mindre sjuk som jag antar att den där människan hade uttryckt det.

You self destructive
Little girl
Pick yourself up
Don't blame the world
So you've screwed up
But your gonna be ok

Det är "Ung Allians Kick Off" på lördag vid Stockholms Universitet. Jag funderar seriöst på att gå på den, fastän jag inte känner någon som ska dit. Det blir läskigt!

Band som sågs:

Hästpojken, Timo Räisänen (delvis), Yeasayer (<3), Kent, Markus Krunegård, Regina Spektor (halva), [ingenting], Johnossi (halva) och Maskinen (en halv låt...). 

Sammanfattning:

Det var trevligt, även om jag lyckades spåra ur fullständigt sista dagen.
Jag skickade över 100 fyllesms, (varav ett var ett hot-sms till... ja, den man skulle gissa på).
Jag slog en pojke relativt ofta och relativt hårt med en petflaska (vilket han minst sagt gjort sig förtjänt av) samtidigt som jag förolämpade honom, (detta hindrade honom dock inte från att säga att han tyckte om mig, vilket fick mig att slå honom ännu hårdare... det hela måste sett väldigt bissarrt ut...).
Dessutom vaknade jag full klockan 8 på lördagen, bara på grund utav att min kära moster väckte mig, i annat fall hade jag missat tåget hit igen...

Jag vet att detta inlägg inte håller så hög standard, till mitt försvar vill jag säga att jag var ute igår också och att förutom min överdrivna alkoholkonsumtion den senaste veckan har jag dessutom misskött energiintget och sömnen.