Det börjar bli lättare att träna igen,
kanske för att det håller alla andra tankar borta.

Men det känns någonstans ändå bättre.
Just nu.

Jag börjar förstå varför folk bloggar om mode och ytlig skit.
Men jag är inte sådan,
på gott och ont,
så jag får fortsätta på samma sätt som jag gör,
även om mina ord ibland kommer tillbaks,
hugger mig i ryggen,
så får de ändå komma ut.

Jag överlever nog.