"När folk inte förstår något,
gör de misstaget att kalla det
för tomhet, men detta är
inte tomheten, det är självbedrägeri.
Det är en krigares uppgift att
känna krigskonstens väg mot
visshet och att träget öva kampkonsterna."
                                                      
                                                MIYAMOTO MUSAKI

Jag vänder på tavlan, ser på det japanska tecknet som är skrivet med orange vattenfärg på rispapper,
jag tycker  om den,
Jakob gjorde den åt mig när jag gick ur nian.
Jag förstod aldrig riktigt innebörden av texten på baksidan då,
men jag tror att jag delvis gör det nu.

Jag håller på att flytta över alla mina saker till mitt nya rum,
när man står där och dammar av sina saker får man tillbaks alla minnen förknippade med dem.

Jag sov här inne inatt,
det känns bättre än att sova i ett gul-grönt rum som är såpass fullt i saker att man med nöd och näppe får in en person i det.
Jag har inte sovit särskilt mycket dock, somnade någon gång vid fyra och vaknade vid tio.
Men jag har äntligen ett rum som ser ut att höra hemma på 2000-talet, ute skiner solen igen
och ikväll ska vi grilla, kan det bli bättre?

Hey, you, with the pretty face
welcome to the human race
A celebration
Mr. Blue Sky's up there waiting
And today is the day we've waited for, Oh-Oh

Jag tror att jag hittat alla saker Anton lämnat kvar,
jag lät alla vara kvar (till och med det lilla sosseklistermärket högst upp i hörnet), förutom bilden på Göran Persson,
där gick fan gränsen.