Någon har tagit Marius.
Han hänger inte längre på vår vita köksvägg...
Vilket fick det att göra lite ont i mitt lilla hjärta.
Någon har tagit honom någonstans, men att leta reda på honom orkar jag inte nu.

Lotta satte upp ett vitt papper på vår vägg att skriva på.
Jag skrev att jag tyckte att den som tagit Marius skulle lämna tillbaks honom.
Tim skrev att han tyckte att det var mycket bättre utan honom.
Tim blev nästan blev backstabad med en kulspetspenna.
Men jag lät bli.

Jag är väldigt sliten förövrigt.
Imorgon ska jag på bio med Ella, det ska bli trevligt.
Något som inte ska bli trevligt är att jag missar fysik b och måste gå på en föreläsning om mental träning.

Jag försvinner bort, in i dimman och bekymmerslösheten.
Somnar.
Klockan är två.

En timme senare får jag brutalt tillbaks lite av mitt medvetande. Det klickar i mitt lås.
Halvt sovande, halvt vid medvetande känner jag paniken stiga inom mig. Dörren öppnas, ett huvud sticks in.
När huvudet börjar tala lägger jag mig lättad ner igen. Det är Niklas.
Jag ber honom gå, mitt huvud är en dimma.
Allt jag vill är att få sova.
Filmen jag somnade till går fortfarande. Men inte han.
Han sätter sig vid fotänden av min säng och kollar på filmen.
Jag är till och med för borta för att slänga ut honom.
Jag försöker falla tillbaks in i dimman, jag lyckas nästan.
Då går han.

Ibland undrar jag vad det är för plats jag bor på.
"Elevhemmet är platsen Gud glömde."

Igår hade vi friluftsdag.
Vandring i "paradiset" som inte var något paradis, utan bara en vanlig jävla skog.

Lärarna ville prova en ny vandringsrutt. Eftersom de inte var säkra på vägen delade de ut kartor till alla, i hopp om att folk skulle engagera sig och hjälpa till att hitta vägen.

En karta sträcktes fram mot mig. "Jag kan ändå inte läsa kartor sa jag" även om det är sant så lät det väl mest som en dålig ursäkt och idrottsläraren räckte mig bestämt kartan.
"Den här kartan kan till och med du läsa!" sa hon bara.
Jag tog emot kartan, synade den, kom fram till att jag ändå inte visste vart vi var, vek slarvigt ihop den och stoppade ner den i en jackficka.

Behöver jag ens säga att idrottslärarna var minst lika dåliga på att läsa kartor som mig? Eller att vi gjorde det dumma misstaget att gå runt i en cirkel i skogen och komma ut på samma ställe vi kom in ifrån?
Men det var väl ganska trevligt emellanåt också.

Mina fördomar mot fordonskillar blev besannade. Fast jag vet inte om det var något positivt...

På elevhemmet har vi startat en blogg, där kan man läsa om vår tävling som går ut på att så länge som möjligt (dock högst 4 månader) hålla sig utan sex och "självbefläckelse."
På bloggen kan du följa vad som händer, vilka som failar, "utmaningar" osv.

http://elevhemmet.blogg.se

Här sitter jag och knaprar piller som får min tunga att kännas onaturligt stor och min gom att sluta existera.

Jag har varit på apoteket och köpt smärtstillande för halsen, jag tror dock nästan att de hade hjälpt mer om det var tungan jag hade haft ont i.
Förutom mina förkylningspiller har jag inhandlat lite mer astmamedicin, apotekaren såg ut att vilja döda mig när jag räckte fram det förgamla receptet, dock hade jag som tur var ett elektroniskt recept kvar så det löste sig.

Och dessutom har jag beställt klipptid nu! Ska klippa mig om cirka 45 minuter, det ska bli mycket trevligt att sluta behöva oroa sig för att håret ska trilla av.

Av misstag råkade jag gå in på Alex Schulmans och companys nya blogg, vad ska man säga, det var värre än jag trodde.


Om jag mot all förmodan vill se en miljard bilder på transvestiter/kattmäniskor eller annan skit kan jag göra en vanlig googlesökning och slipper se personens dryga kommentarer på köpet.
Det enda "riktiga" blogginlägget jag såg handlade om att han/hon borde vara nominerad till "Stora bloggpriset" eftersom bloggen hade så många besökare.
Frågan är dock om man förtjänar något pris överhuvudtaget om man lyckas producera en så usel blogg.
Jag skulle nog säga att man snarare förtjänar en spark i arslet.

Jag är full som ett svin, imorgon kommer jag hata mig själv för att jah skrev den här bloggen, men det är det värt! HAHAHAHA
Jag fick ett ragg å allt, vad händer? JO JAG BLEV HEMSKJUTSAD!!! sug kuk.

GOTT NYTT ÅR!

Jag var i Kallhäll och tränade idag.
Istället för att vara upprymd av obeskrivlig lycka känner jag.. likgiltighet.

Jag kom dit 5 minuter i 7, jag skyndade mig med att byta om och gick ut i dojon. Något saknades. Eller snarare: någon saknades.
Träningen kändes som att lägga ett pussel där bitar saknas, som när jag var fem och det kom hem någon konstig tant med ett okomplett pussel hon tvingade mig lägga för att se om jag var frisk i huvudet (normal tror jag det brukar kallas..).

Jag trodde faktiskt inte att jag brydde mig så mycket ifall Marc var där eller inte, men när han inte var där för första tisdagen den här terminen så kändes det som att träningen förlorade hela sitt syfte.
Inte för att jag tränar för Marcs skull. Inte egentligen...
Jag menar... Jag känner ju inte ens killen?
Bara önskar att jag gjorde eftersom jag lever med någon orealistisk uppfattning om att alla jag tycker ser bra ut är trevliga personer, roliga, underbara, ouppnåliga.

En aning besviken lämnade jag träningen vid halv 9.
Satt på pendeltåget 20.42.

På andra sidan mittgången sitter en kille i 30-årsåldern och dricker sprit.
Jag kan inte låta bli att bli lite arg, tycka att han är en idiot som sitter ensam och super på ett pendeltåg mot Västerhaninge.
Jag tänker sen att det kanske är lite synd om honom, men de mer extrema av mina liberala åsikter gör sig påminda och säger mig att han har en egen fri vilja och själv kan välja vad han vill göra med sitt liv.

Jag läser Stockholm City, upptäcker att de dyraste utbildningarna i Sverige är opera, konst och dansutbildningar.
Jag blir återigen arg och irriterad, finns det någon som uppriktigt kan säga att de tycker att det är viktigare att en konstnär får en mer bekostad utbildning än en läkare, tandläkare, polis, eller vad som helst annat?
Jag tror inte ens hälften av konstnärerna som går utbildningen kommer kunna försörja sig som kostnärer.
Missförstå mig inte, jag är inte emot konst, men borde vi inte prioritera mer "samhällsnyttiga" utbildningar framför konst och operauptbildningar..?
Skulle vi inte åtminstone kunna lägga de pengarna som de utbildningarna överstiger andra utbildningar till mat och mediciner till fattiga barn i U-länder istället?
Jag tror att både jag och barnen skulle uppskatta det mer än en jävla häst i hönsnät och papper.

Jag tror jag kommit in i en ålderskris, så pessimistisk som jag blivit, men säg det inte till mig, för då dödar jag dig.

En helg är snart till ända, jag skulle kunna skriva en lista över allt vettigt jag gjort i helgen, men den skulle i princip bara börja och sluta här...

Det har varit norrlänningar här i helgen och tävlat på All-style Open, jag, Adam, Niklas och Elisha var där och kollade på.
På kvällen spelade vi kort, jag vann! En av norrlänningarna trakasserade mina fötter, jag blev rädd. Sen gick han och la sig medan vi andra drog ut i regnet och satte oss i ett litet bås utanför Fredrik. Jag och Elisha fick vara passiva vattenpiperökare och diskuterade atomuppbygnader.
Vi drog in, den andra norrlänningen gick och lade sig, vi andra slogs om vilken film vi skulle kolla på. Jag och Tim vann, vi är båda mörkrädda och upplevde att vi sett på för många skräckfilmer på för kort tid...
Vi tittade på Team America, Elisha sov i Martins säng, Niklas sov på golvet, Tim i soffan och jag vaknade av att höra Martin sucka djupt.
Jag gick och lade mig, låste garderoben först -förstås. Jag har fått en fobi mot garderober...
Det är illa...

Jag har gjort en lista över saker jag fruktar...

1. Ormar (nej inte Omar, ORMAR)
2. Coopertest
3.400 meter
4. Väldigt många prov på väldigt kort tid.
5. G som betyg eller provresultat.
6. Omars vrede.

Usch...

Snart ska jag till centralen å hämta min "tvillingkusin" och min bror. De ska sova här i helgen! :)

Jag pratade med min bror förut, han hade med sig "Vilse i pannkakan" åt mig sa han, tydligen hade mamma hållt för ögonen och skrikit åt honom att ta bort den när han viftade med filmen framför hennes ansikte.
Tänka sig, Storpotäten som är så trevlig. Jag ska också bli kapitalist när jag blir stor!  Fast... Det är jag ju redan..!