Så många tankar som ilar genom huvudet,
slår i marken
slås i spillror som glas.
Rycks ur min dvala.

Ibland känns det ingenting alls,
ibland betyder det allting.
Instinktivt hatar jag fortfarande Australien.
Som om det haft något med någonting att göra överhuvudtaget egentligen.

Och du säger, allt som vi tiger om ska jag riva ner
För i mig finns det någonting
Som borde va för dig och mig
Och allt som vi säger här är vakuum för mig
För jag väntar på ingenting och ingenting på mig
Hur mycket orkar man med?

Inte för att jag tror att jag vill ha tillbaks någonting längre i varje fall.
det finns bättre