Det är som att jag tror att de små färgglada papperspåsarna ska göra mig lycklig med sitt innehåll.
Jag mår illa, men jag gräver i påsen, tar upp det minst motbjudande jag hittar, tuggar, sväljer. Ingen lycka infinner sig. Fortsätter att skriva träningsdagbok. Gräver i påsen. Gräver efter lycka.

Gräver och gräver och gräver.

Ångrar att jag inte skrivit min träningsdagbok i tid, precis som alla andra veckor. Torkar damm från datorn. Stirrar framför mig. Suckar.

Byter låt. Tänker på någon. Tänker på hemma. Tänker på livet. Suckar.

Skriver, ljuger. För att jag inte är stark nog just nu att stå för mina handlingar. För att jag inte är stark nog just nu att ta konsekvenserna av mitt handlande. För att jag inte ens orkar handla medan det fortfarande finns tid.

Tid. Varför finns tid..? Tittar på klockan. Lägger träningsdagboken i ryggsäcken.Borde äta.

Men jag vill inte. Orkar inte. Rotar i påsen.

Gräver och gräver och gräver. Gräver efter lycka?