inlägg från bussen

Jag sitter på bussen från Värmland. Min födelsedag är nu färdigfirad för i år, sådär en vecka i efterskott.

 

Inget ont om födelsedagspresenter, men det bästa med födelsedagar är nog sällskapet. Ända sedan jag flyttade hemifrån har det viktigaste för mig varit att vara omgiven av människor jag tyckt om. Oftast har jag i inbjudan till mina årliga tårtkalas skrivit att jag inte velat ha presenter för att inte någon skulle tro att denne blev bjuden enbart därför eller för att någon skulle känna att denne hellre stannade hemma än skulle behöva köpa något.

 

I år verkade det dock inte till en början ens bli tårtkalas då jag av olika anledningar inte kände att jag hade tid eller ork att arrangera ens minsta lilla festlighet. En klasskamrat insisterade dock på att få fira mig och det slutade med att både hon och en annan klasskamrat kom över och åt tårta och jag kunde inte annat än känna mig otroligt smickrad över att de tyckte att min födelsedag var värd att fira trots att de dagen innan skrivit tenta och dagen efter skulle skriva en kontrollskrivning i matte. Det var fint.

 

Utöver detta hann jag och David med två restaurangbesök under dagen, att hämta micron i hans gamla lägenhet och att spela lite tv-spel. Jag fick också veta att vi, som min födelsedagspresent, ska åka till Istanbul. Efter den helvetesperiod jag har i skolan nu tror jag att det var den bästa present jag kunde få. Att jag dessutom velat åka till Istanbul sen jag var 10 gör inte direkt saken sämre.

 

Denna helg har jag spenderat i Värmland och blivit firad av kusiner, bröder, föräldrar och min moster. Nu har jag äntligen både en brödrost och mer än en bra kökskniv. Trots min, till en början, ovilja, måste jag säga att min födelsedag blev väldigt bra till slut! Kanske till och med bättre än på länge.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0