Jag fuskade lite och bläddrade runt i listan innan jag till slut valde film. Yes man blev det, eftersom jag hört folk referera till den en del och alltid tvingats svara "jag har inte sett den...".

Det kändes som en rätt typisk Jim Carrey-film (och då tänker jag dessvärre inte på Eternal sunshine of a spotless mind), med andra ord en helt okej, lättsam film, men inte mycket mer än så.

Den handlar opm Carl, en isolerad nej-sägare som plötsligt hamnar på ett sektliknande möte med en man som uppmanar honom att börja säga ja. Efter några om och men börjar Carl med detta och sen är filmen igång.