Vem ska trösta knyttet?

Det finns inga sanna känslor längre.

Det finns inga känslor när jag är nykter,

men när jag är full finns det alldeles för många.

Jag gråter bara när jag är full nuförtiden.

Jag är bara genuint glad när jag är full nuförtiden.

Jag påminner mer och mer om min far.

Honom räddade min mor.

Vem ska rädda mig?

 

Det är inte bra när man sitter utomhus på en trapp för att man måste gråta och skrika klart,

för att man inte vill väcka eller störa någon annan.

Det är inte bra när man bara i onyktert tillstånd kan ge utlopp för riktiga känslor.


Jag vaknar upp på mitt rum,

allt är svindel, allting gungar,

allt är svindel, allting gungar,

jag behöver någonting att ta tag i,

jag behöver en fet smäll,

jag behöver mina händer, min första riktiga kärlek,

jag behöver damm på räcket, att skriva i,

jag behöver en droppe riktigt vatten,

jag behöver min mamma,

jag behöver min pappa,

jag behöver en sten, ett träd och en hel näve jord

jag bever något annat än kontroll att fatta,

jag behöver en stol,

jag behöver mina skor,

jag behöver en penna,

jag behöver mina kritor

jag behöver någonting


När allting runt mig faller isär,

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär

när allting runt mig faller isär.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0