well, I don't know

Jag känner mig lite uppgiven när jag halvt ligger ner i min säng. Omgiven av matteböcker, häften, miniräknare och suddbitar. Suddar ut det jag skrivit för tredje gången. Jag har ingen aning om hur det här kommer gå, jag hoppas på det bästa bara.

 

Det känns som att jag står på ostabil grund just nu. Det finns inget solitt att hålla sig i. Jag känner mig förbannat ensam på något vis, fastän jag inte är ensam. Inte egentligen.

 

Saknaden smyger sig på igen. Jag som klarat mig flera dagar. Det är nog mitt eget fel, att se "Sunes jul" var nog en dålig idé, men jag kan väl inte gömma mig från allt? Det finns alldeles för mycket saker att undvika för att det ska vara möjligt. Det känns jättelarvigt att det liksom inte bara går över. Jag förstår inte vad grejen är, varför det plågar mig fortfarande, efter all tid. Det var ingenting, egentligen, samtidigt som det var allt. Första och enda gången jag lät någon komma mig så förbannat jävla nära psykiskt.

 

Jag levde med en fördom om att man inte kan lita på andra människor, att de alltid, när det väl gäller, sviker. På något konstigt sätt var jag dum nog att lita på honom. Han återgäldade mig genom att bevisa för mig att jag hade rätt. Hela tiden hade jag rätt, det är det som är grejen.

 

Innan jag träffade honom kände jag mig tom, när han försvann blev jag ännu tommare, uppgiven. Jag har gjort så mycket för att försöka fylla upp tomrummet. Ingenting har lyckats. I värsta fall har det gjort mig ännu tommare, ännu mer misslyckad.

 

Det fanns så många saker jag såg ner på människor för. På många sätt har jag blivit en sån människa nu, en av de jag såg ner på. Jag har förträngt det, jag förtränger det, men skammen finns där. Jag har misslyckats på så många sätt. Innrest inne skäms jag och det finns ingenting jag kan göra för att göra allting ogjort.

 

I came as ice, I came as a whore
I came as advice that came too short
I came as gold, I came as crap
I came clean and I came as a Rat
It takes a long time, but God dies too
But not before he'll stick it to you
Well I don't know, but I been told
You never die and you never grow old


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0