Jag trodde inte att jag kände något mer,
men långsamt börjar allt jag glömt komma tillbaks,
klibba sig fast,
bli tydligt igen.

Men ändå lyckas jag stå bredvid,
på avstånd betrakta vad som sker.
Kanske lyckas jag skrapa bort allt det klibbiga igen,
innan det blir som det var.

Kanske vill jag inte ens...?