Det går aldrig över.

Ont i huvudet nu igen.
Fingrar som gräver på utsidan av ögonlocken.
Har svalt en ipren,
hoppas på att den verkar snart.

Jag är stressad,
konstant.
Det har blivit värre.
Snart ska jag skynda vidare igen.

Där släppte allt.
Patetiskt.
Spänningen släpper åtminstone,
delvis.

Jag hatar världen i största allmänhet.
Försöker hålla mig undan,
för att inte skälla, klaga,
och vara allmänt jobbig.

Förlåt.

Nåt som flög in via tv:n
kan nuförtiden få mig ur balans
du slår min verklighet i bitar
och jag ser bara allt jag inte hann

vi blöder för er nu
det går över, det går över, det går aldrig över...
vi behöver nånting nu
som bedövar, nåt som gör att det går över

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0