Jag gick hem eftersom jag kände att jag inte riktigt orkade vara social.
Om en halvtimme måste jag gå tillbaks.
När jag är såhär trött tänker jag "jag vill dö" i varannan mening.
Jag brukar åtminstone inte vara såhär trött nuförtiden.

Jag har bäddat om i min säng, efter det orkade jag inte göra något mer konstruktivt. Orken tog slut.
Jag slängde åtminstone det gamla lakanet. Hålet hade hunnit bli lika stort som mitt huvud.
Till mitt försvar vill jag säga att det där jävla lakanet säkert är äldre än mig. (och att det inte var min mening)

Klockan tre får jag tillbaks min träningsdagbok. Jag känner på mig att det inte kommer att bli trevligt, och jag funderar nästan på att inte ens läsa vad som står i den.
Jag är bara så förbannat trött på det, så trött att jag bara vill kräkas.
Ett helt jävla år kvar.
Så jävla ovärt.

Jag ser ingen annan lösning heller.

Och jag lyckades motstå frestelsen att lyssna på runaway igen, bytte till feel god inc.
Även om den känns så jävla malplacerad.

Windmill, Windmill for the land,
Turn forever hand in hand,
Take it all in on your stride,
It is ticking, falling down,
Love forever love is free,
Let's turn forever you and me,
Windmill, windmill for the land,
Is everybody in?