Jag sprängs.
Tankar som värker och mal. Om och om igen.
Hur länge? Ska de någonsin ta slut?
Växlar mellan hopp och förtvivlan. Vad ska jag göra? Hur ska jag göra?
Jag vet precis vad som kommer hända.
Jag kommer tappa tålamodet, göra något riktigt korkat som jag får ångra resten av min gymnasietid.

Jag räknar; tre, fyra, fem
Ljug för mig, ja ljug för mig
Det är inte slagen som känns
Ljug igen
Det går en osynlig gräns
Ljug för mig, ja ljug för mig
genom ögat på nålen

Måste stå emot, vara normal, låtsas som ingenting.
Glömma.
Gå vidare.
Inte släppa lös det inom mig som sliter och drar. Som vill ut.
Aldrig, aldrig, aldrig.

Här kommer rädslan, gamle vän
När alla fjärilar i magen vaknar upp
Viskar välkommen hem