Jag hörde en gång en kvinna på tv säga att hon tyckte om att läsa böcker flera gånger, att hon när hon gjorde det kunde komma ihåg var hon varit när hon läste boken sist och hur hon hade känt sig.

Jag har aldrig sett vitsen med att läsa en bok flera gånger, ibland har jag försökt, men det har bara slutat med att jag läser 20 sidor och sen "glömmer" bort den. Detsamma gäller filmer, visst jag kan se om bra filmer någon gång per år, men att se en film typ 20 gånger bara sådär..? Nej.

Musik däremot, den lyssnar jag gärna sönder, återupptäcker, sparar med en massa minnen.
Som under matten idag.
Jag hade så fasansfullt tråkigt och livet kändes måttligt roligt, så plösligt hör jag wolf parade's "You are a runner and I am my fathers son, och jag känner hur tankarna lämnar klassrummet och mattens underbara värld och försvinner bort, tillbaks.
Tillbaks till senvåren, till när jag och Anton grillade, till när det var ljust och man bara behövde en tjocktröja påväg till klubbträningarna i kallhäll, när Sebbe fortfarande åkte med dit.
När det var lätt att ta sig ur sängen på mornarna och när man visste att det snart skulle bli sommarlov. När jag fortfarande träffade Jenny och Cissi nästan varje dag.
När jag var mer motiverad att träna.

Så tog låten slut och jag var tillbaks. Mattetalet jag höll på med såg lika olösligt ut som innan och jag hade mest lust att dra därifrån och åka hem. 2½ veckor kvar till det btw...