Age of empires

De små figurerna på dataskärmen bygger hus åt mig, de hugger ved och samlar bär. Så mycket längre än så brukar jag aldrig komma, alltid är det någon jävel som attackerar mig innan jag ens hunnit fundera över ringmur och fungerande försvar.
De små människorna på skärmen dödas en efter en och deras små hus bränns ner.

Why don't presidents fight the war?
Why do they always send the poor?

Jag får börja om från början, men jag vinner ingen framgång för det. Jag spiller bara fler små datagubbars liv.

Men vad ska jag annars göra? Jag hatar fysik och är för sjuk för att träna, min svenska uppsats har jag förträngt och inget annat vettigt återstår.
Förutom att läsa Mark Levengoods tankar, han tänker ju lite som mig. Ibland.

Uppriktigt sagt tycker jag att det är konstigt med positivt tänkande. Att i varje läge försöka vända verkligheten till något positivt känns som en flykt. Det finns något vackert i att våga se saker som de är, och ändå tycka att det är ganska fint. Livet är inte perfekt, lika lite som vi människor är det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0