I väntan på livet.

Jag är vaken. Kanske inte så mycket för att jag egentligen vill, utan mer för att jag kan.
Jag har inte några lektioner i morgon. Eller, egentligen har jag programmering, men läraren kommer inte att ta närvaro så jag går nog inte, även fast jag kanske skulle behöva. Bara för att jag kan låta bli.

Idag fick vi veta att för att få individuell sponsring av adidas krävs att man (som tjej) kommer till åtminstone nivå 10 på beeptestet och springer under 14 minuter på coopertestet.
Det betyder att jag aldrig kommer att få någon individuell sponsring.

Vi fick även reda på att fyra personer är uttagna till att få följa med till Norges öppna ladslagsläger. Marius kommer att vara där och troligtvis även några andra norskar från wado-ryu.
Behöver jag ens säga att jag inte blev uttagen?
Kommer jag någonsin få känna mig duktig?
Tror faktiskt inte det. Efter budogymnasiet lägger jag nog ner.
Inte tränandet, men tävlandet.

Jag är mer omotiverad än någonsin, saknar riktiga mål och vill bara åka hem, men inte ens det känns kul längre.
Kan det inte hända något? Kan jag åtminstone inte få hitta motivationen igen.

Kommentarer
Postat av: korvban

tjullululululu , verkar som du är lite nere :(

2008-12-16 @ 14:08:55
Postat av: Sofie

Jo, jag var väl det när jag skrev i alla fall... Vem är du förresten? :)

2008-12-17 @ 23:43:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0