Funderingar

Jag tycker om att lära känna nya människor, när de är öppna för att lära känna mig. De få gånger jag möter människor som beter sig som drygarslen redan första eller andra gången vi ses blir jag frustrerad. Normalt brukar människor vara trevliga så länge jag är trevlig och glad gentemot dem, men de få gånger när den metoden inte fungerar blir jag så fundersam.

 

Människor brukar inte ha något emot mig redan vid de första mötena, och de gånger de verkar ha det så tänker jag inte att det är de som är jävla idioter, utan börjar istället fundera över vad det är som är så fatalt fel på mig att de föredrar att ignorera mig framför att småprata, eller åtminstone svara på frågor. Jag kräver liksom inte att vi ska bli bästa vänner eller ha långa sms-konversationer, men det vore ju typ trevligt om man kunde låtsas som att man inte hade något emot varandras sällskap, nu när vi uppenbarligen måste spendera tid med varandra och när jag faktiskt blivit tillfrågad om jag kan tänka mig att vara där.

 

Men kanske misstar jag mig bara. Kanske förstod inte personen att frågorna var riktade till just denne. Kanske hade människan en fruktansvärt dålig dag, kanske förtjänar denne någon chans till innan jag dömer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0