Nu får ni ge er!

Jag vet inte om det är jag som rör mig i fel kretsar, men jag har aldrig hört någon som röstar blått säga att den inte skulle kunna vara vän med någon som är röd, men vid ett flertal tillfällen har jag hört vänstermänniskor säga att de aldrig skulle kunna vara vän med någon som är blå. Åtminstone ingen som är politiskt aktiv för högerblocket.

Jag börjar bli jävligt trött på sådana människor.

 

Självklart är jag medveten om att det är en klar minoritet som har sådana åsikter, men det gör dessvärre inte att jag finner det lättare att acceptera dem. Jag skulle vilja påstå att det är nästan lika inskränkt att påstå att alla som röstar på alliansen är empatilösa monster som att påstå att alla muslimer våldtar, och jag gillar inte inskränkthet alls, trots att jag är höger och till och med medlem i ett ungdomsförbund.

 

Om jag skulle resonera på samma sätt som dessa människor skulle jag inte kunna ha någon kontakt med någon av mina bröder, då den ena är socialist och den andra har klart främlingsfientliga åsikter. Båda mina bröder har till viss del åsikter som jag inte gillar eller till och med finner motbjudande, men jag har fortfarande kontakt med båda två och tycker om dem.

 

Det är en sak att vara 5 år och säga att man hatar alla som äter hästar för att det är världens gulligaste djur, men när man kommer upp i 20-årsåldern bör man ha insett att en människa är mer än sina åsikter och att man kan få  utbyte av, och kanske till och med tycka om, människor som har andra åsikter än en själv. Även om dessa åsikter helt strider mot alla föreställningar man har. Om man inte kan acceptera att människor kan ha andra föreställningar än en själv hör man inte hemma i en demokrati över huvudtaget. Med det menar jag inte att man måste sitta tyst när man tycker att människor kommer med störda uttalanden, men jag menar att man inte har rätt att ta för givet att ens eget sätt att se på saken är det enda rätta, istället måste man inse att alla har de åsikter de har för att de tror att de är rätt och gynnar samhället och en själv.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0