Programmering när den är som värst.

Har en stillsam fredag i min ensamhet. Hade hoppats bli klar med första programmeringslabben idag, men som vanligt fastnade jag. Förstår inte vad de vill att jag ska göra, men även om jag förstått vad hade jag säkert inte förstått hur i vilket fall.

 

Är frustrerad över läget och över att jag sitter ensam med helvetet. Jag är nog ingen teamplayer. I varje fall inte när det kommer till sånt här, att behöva anpassa sig, se hur tiden rinner iväg tillsammans med bonuspoängen till tentan. Nej, ska det vara såhär kanske det är bättre att vara ensam trots allt. Jag önskar bara att jag börjat tidigare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0