Igår gjorde jag någonting jag inte gjort förut. Jag skulle försöka hjälpa David att köpa nya kläder. Innan ni dömmer mig till världens elakaste flickvän som bestämmer vad, när och hur han ska handla sina kläder vill jag inflika att det var han som ville handla (eller snarare var tvungen) och frågade mig om jag ville följa med.

Jag upptäckte ganska snart att vi har väldigt olika sätt att handla kläder på.

Mitt sätt:

1. Gå runt i affären och noggrant kolla igenom vad som finns.

2. Plocka ihop det som ser fint ut och som jag vill prova (sker samtidigt som steg 1)

3. Prova kläderna.

4. Köpa de jag tyckte om.

Hans sätt:

1. Gå in i affären.

2. Titta runt (på stället).

3. Gå ut ur affären.

Jag kände mig väldigt mycket som min mamma när jag till slut tappade tålamodet och mer eller mindre drog iväg med honom till Dressman och vägrade ta "kanske" som ett svar på om skjortorna var fina eller inte eller om han ens skulle kunna tänka sig att ha på sig dem. När han till slut kom ut därifrån med en plastpåse var han betydligt mer tillfreds än när vi gick in, så jag antar att jag genom år av observerande lärt mig något av min moders pedagogik (/tjat) på både min lillebror och min fader...